Ja, det gör du förstås. Det verkade bara som att du tyckte att så länge man inte blev misshandlad själv, så var det ingen fara.
Jag förstår att det kan tolkas att jag tycker så, men det är inte så jag menar alls.
Nu är jag färgad av en alkoholiserad pappa och jag har pratat med andra personer som vuxit upp med alkohliserad pappa som också misshandlade mamman. Flera pratar om att pappan var två personer. En när han druckit och en när han var nykter. Jag vet precis vad de menar, pappa var så också. Världens snällaste som nykter och det var hemskt och skrämmande att se honom när han druckit. Känslan som jag fått från flera andra i samma situation har varit att om pappan inte druckit hade han inte slagit. Jag känner igen det med.
Därför tänker jag, om mamma dött och pappa funnits kvar, då är det inte så självklart att per automatik rycka oss från honom och säga "nej du är olämplig för du slog deras mamma när du drack". Hjälpen borde vara att få honom att vara nykter, för även om han gjorde oss illa genom att göra mamma illa så skulle steget vara långt till att slå på oss eller behandla oss illa på annat vis när mamma inte fanns där, och om han hade fått hjälp med det som var orsaken till varför han slog henne. Jag tror att om han fått hjälp och vi bott där (och det hade fungerat) hade vi mått bättre än om vi ryckts bort och placerats hos okända. I alla fall jag som är äldst och hade så många år med honom redan.
När jag däremot ser på situationen där en annan kvinna jag känner har blivit misshandlad, så kan jag se att situationen är inte alls lik, misshandeln av kvinnan sitter djupare i mannens person, känslan han ger är inte alls som om han vore två personer.
Det är det jag menar med att jag tycker att det är lite dubbelt och inte riktigt svart och vitt.
Det är lite som att stå på två plattor, ett ben på vardera. Den ena plattan står för "Alla som misshandlar barnens mamma ska förlora rätten till barnen eftersom misshandeln av mamman är misshandel av barnen" och på den andra plattan står det "ibland bör man låta situationen i varje fall vara det avgörande och utreda väldigt noga, och om man beslutar att barnen ska bo kvar ska det följas upp otroligt noga det med". Jag har alltså båda inställningarna.
Tråkigt att det tolkas som att jag tycker att "det är ingen fara" för så är det ju inte alls jag tänker.
Jag skulle bara önska att det skulle vara lättare att ta barnen från en miljö som är dålig, samtidigt som jag också tycker att det ska vara lättare och mer ett krav att fräldrar ska kunna få mer hjälp för ett fungerande umgänge med barnen. Oavsett om de bor hos dem eller i familjehem.