Leva över sina tillgångar

[sjoberga]

Självklart behöver man inte leva som alla andra, men man måste vara medveten om den värld barnen rör sig i och tänka på att de kan uppfatta det negativt att sticka ut för mycket.

Eller så lär man dem just det och låter dem sedan själva forma sina liv också. Att sticka ut är inte per automatik negativt.

 

[kryddelydd]

Jag ifrågasätter bara de normer du räknar upp, eget rum, sparande, dyra kläder för att kompisar har det, osv som ett skäl att av ekonomiska skäl inte vilja ha barn.

Det finns andra sätt helt enkelt som gör att ekonomin inte behöver stå i vägen.

Jag ser de här normerna som något mycket negativt som sätter press på föräldrar att fokusera på helt fel saker i sitt föräldraskap. Som vissa alldeles utmärkta föräldrar aldrig kan nå upp till.

Halleluja!

 

[kryddelydd]

Eller så lär man dem just det och låter dem sedan själva forma sina liv också. Att sticka ut är inte per automatik negativt.

Jag håller med dig.
Med reservation för att barn kan vara väldigt tuffa mot varandra och utstickande kan vara grund för mobbing. Så om man lär barnen att sticka ut på "fel" sätt så måste man nog vara väldigt vaksam på hur barnet blir behandlat av de andra barnen.

 

[Lovisaleonora]

Snabb input om just detta att barn måste få vad de nu behöver för att inte sticka ut:

Det är enligt mig precis samma resonemang som att kvinnors kläder har betydelse vid våldtäkt. Det är bara ren bullshit. Det är inte den drabbade som ska förändra sig (för att inte bli mobbad, våldtagen etc). Det är samhällets värderingar som ska ändras, vi ska aldrig någonsin acceptera eller låta någon tro att det är acceptabelt att kränka andra människor och/eller deras rättigheter.

En del i det är att vara den man är, inte att justera samhället efter rövhattar. Det ska vara FLER som avviker från rövhattarnas norm. Inte färre. Och det oavsett ålder, härkomst och hudfärg.

 

[Pontevecchio]

Jag tjänar mer men kostar mycket mer (2 hästar). Om vi separerade skulle det absolut kännas för oss båda. Mycket pga bostadssituationen i Sthlm.

Jag tar lite tyngre kostnader men största påfrestningen för min ekonomi är absolut att få barn. Min sambo kan inte ersätta hela inkomstbortfallet och bortfallet plus alla kostnader märks.

 

[Miks]

Eller så lär man dem just det och låter dem sedan själva forma sina liv också. Att sticka ut är inte per automatik negativt.

Jag tycker det är helt ok att sticka ut som medveten, tänkande vuxen. Att välja att låta sina barn sticka ut och vara medveten om det tycker jag är som att sätta ut lamm till vargar. Ja jag är medveten om att normer borde krossas och hej och hå men det kan man göra som vuxen och inte använda sina barn som accessoar i sin mission. Tycker jag.

Att vara barn och sticka ut kan vara enormt negativt och påverka resten av livet!

Jag har precis som @Lupino säger valt att bosätta mej på en plats med högt tryck på saker. Det har vi accepterat. Vi låter barnen ha samma typ av kläder som kompisarna, samma typ av aktiviteter osv. Däremot pratar vi mycket om att alla inte ha samma möjligheter. På det viset hoppas vi kunna påverka barnen att inte ytterligare hetsa samt vara förstående för de som hamnar utanför normen.

Mvh Miks

 

[sjoberga]

Ja jag är medveten om att normer borde krossas och hej och hå men det kan man göra som vuxen och inte använda sina barn som accessoar i sin mission. Tycker jag.

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Hoppas jag.

Jag har ingen mission. Jag försöker däremot ha en värderingsdiskussion med mina barn och förklara mina ställningstaganden och lyssna på deras funderingar och ställningstaganden kring det. Det är en del av föräldraskapet som jag tycker är mycket viktigt.

Med ditt normbejakande sätt (är det din mission då?) så gör du det svårare för dem som har det annorlunda. Anser jag att det är fel? För mig är det det. Mina barn bestämmer själva vad de tycker, de är inte en förlängning av mig som förälder. De är individer.

 

[stjarnhimmel]

Mina barn bestämmer själva vad de tycker, de är inte en förlängning av mig som förälder. De är individer.

Men de påverkas ju av de val som du som förälder gör.
Dvs om man som förälder väljer att bosätta sig i en välbärgad ort. Då kan man välja att följa med och ge barnen allt alla andra har eller vara den som inte gör det.
Oavsett vilket val man som förälder gör påverkar det ju barnet

 

[athena_arabians]

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Hoppas jag.

Jag har ingen mission. Jag försöker däremot ha en värderingsdiskussion med mina barn och förklara mina ställningstaganden och lyssna på deras funderingar och ställningstaganden kring det. Det är en del av föräldraskapet som jag tycker är mycket viktigt.

Med ditt normbejakande sätt (är det din mission då?) så gör du det svårare för dem som har det annorlunda. Anser jag att det är fel? För mig är det det. Mina barn bestämmer själva vad de tycker, de är inte en förlängning av mig som förälder. De är individer.

Som långvarigt mobbingoffer är jag glad att mina föräldrar aldrig försökte tvinga in mig i någon mall för att få mig att passa in. Det var bitvis riktigt vidrigt och det har satt sina spår men jag har iaf alltid varit jag. De gånger jag försökte passa in som ung vuxen har det inte fungerat.

Ingen av mina föräldrar var speciellt konformistisk och min morfar med släkt längre bak har ännu mindre passat in Genomgående för min uppfostran var att gör så gott du kan för att vara en bra människa. Resten löser sig.

 

[sjoberga]

Men de påverkas ju av de val som du som förälder gör.
Dvs om man som förälder väljer att bosätta sig i en välbärgad ort. Då kan man välja att följa med och ge barnen allt alla andra har eller vara den som inte gör det.
Oavsett vilket val man som förälder gör påverkar det ju barnet

Självklart påverkar man sina barn. Och de har inte individuell möjlighet att bestämma exempelvis var de vill bo. Liksom jag påverkas av mina barn och inte heller har individuell möjlighet att bestämma var familjen ska bo.

Jag anser inte att man behöver apa efter vad grannen gör oavsett om man bor på landet eller i stan, eller på slottet. Jag ser det som destruktivt att inte fråga sig själv vad jag vill utan istället titta avundsjukt på grannen och göra som denne "för att passa in".

 

[stjarnhimmel]

Jag anser inte att man behöver apa efter vad grannen gör oavsett om man bor på landet eller i stan, eller på slottet.

Det tycker inye jag heller. Men samtidigt har jag respekt för att det inte är så lätt att som tonåring vara den som är annorlunda

 

[IsisEm]

Jag räknade på "skoj" ut mina och barnens kostnader härom dagen ock konstaterade att jag inte skulle kunna ro runt vårt liv som nu på bara min lön om jag inte vore gift och med gemensam ekonomi (min man tjänar 30% mer än jag).

Hur resonerar ni om ni har en partner som tjänar mer: är det "fel" att vänja sig vid vanor som man själv inte klarar att bibehålla vid skilsmässa eller dödsfall? Eller tänker ni "den dagen den sorgen" (om den ens inträffar).

Spelar lönenivåerna in? I just vårt fall är båda höginkomsttagare.

Jag och min sambo har relativt lika inkomst, dock skulle jag ändå behöva tänka om lite om han försvann. Inte för att jag lever över mina tillgångar på något sätt utan för att jag skulle få stå för hela huset, bilen och så. Man får prioritera lite helt enkelt, rätta mun efter matsäck osv.

Däremot har vi bekanta med helt gemensam ekonomi där hon tjänar bra mycket mindre än han och jag har svårt att se hur hon skulle klara sig ensam. Hon har lite mer tendens att leva över sina tillgångar då hon typ spenderar hans pengar, men vad vet jag, hon kanske har någon slags back up-plan och skulle kunna strama åt rejält om hon hamnade i den situationen.

Själv har jag svårt att förstå hur man kan leva på någon annans pengar eller spendera mer än man har råd med. Men sen hade vi det också lite kärvt ekonomiskt när jag växte upp och jag har lärt mig värdet av pengar och är ganska ekonomisk av mig.

 

[sjoberga]

Det tycker inye jag heller. Men samtidigt har jag respekt för att det inte är så lätt att som tonåring vara den som är annorlunda

Det fina är om man får fler att inse att alla är annorlunda. Och att det blir färre normföljare som är de som gör normen starkare. Men jag förstår vad du menar.

 

[farin]

Jag tjänar mer men kostar mycket mer (2 hästar).

Jag tjänar minst och kostar mest

Men jag känner mig inte ett dugg beroende av min sambos inkomst, trots att han betalar mer av våra gemensamma utgifter. Jag vet att jag klarade mig innan och är säker på att jag gör det igen om behov skulle uppstå. Då är jag mer beroende av honom som person

 

[Amha]

Jag tycker det är helt ok att sticka ut som medveten, tänkande vuxen. Att välja att låta sina barn sticka ut och vara medveten om det tycker jag är som att sätta ut lamm till vargar. Ja jag är medveten om att normer borde krossas och hej och hå men det kan man göra som vuxen och inte använda sina barn som accessoar i sin mission. Tycker jag.

Att vara barn och sticka ut kan vara enormt negativt och påverka resten av livet!

Jag har precis som @Lupino säger valt att bosätta mej på en plats med högt tryck på saker. Det har vi accepterat. Vi låter barnen ha samma typ av kläder som kompisarna, samma typ av aktiviteter osv. Däremot pratar vi mycket om att alla inte ha samma möjligheter. På det viset hoppas vi kunna påverka barnen att inte ytterligare hetsa samt vara förstående för de som hamnar utanför normen.

Mvh Miks

Menar du att ni själva påverkar barnen att passa in i normen för ert område eller att barnen väljer att vara som alla andra?

 

[Miks]

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Hoppas jag.

Jag har ingen mission. Jag försöker däremot ha en värderingsdiskussion med mina barn och förklara mina ställningstaganden och lyssna på deras funderingar och ställningstaganden kring det. Det är en del av föräldraskapet som jag tycker är mycket viktigt.

Med ditt normbejakande sätt (är det din mission då?) så gör du det svårare för dem som har det annorlunda. Anser jag att det är fel? För mig är det det. Mina barn bestämmer själva vad de tycker, de är inte en förlängning av mig som förälder. De är individer.

Du kan säkert se det som normbejakande. Eller ett sätt att skydda mina barn från andras barn där diskussionerna om normer, resurser och möjligheter inte är diskussionsämnen. Samtidigt lär jag mina barn att alla inte är lika och så får de välja utifrån det.

Jag har bara sagt att jag låter mina barn ha samma som de andra. Därmed inte sagt att de själva väljer att följa de andra.

Men jag är så pass trångsynt (läs mån om mina barn och inte lita på andra människor) att jag inte skulle låta mina barn utsätta sig för vissa situationer. Tex jeans på bal eller frack på byggmöte. Det anser jag dem vara för små för att förstå innebörden av. Och det är där jag menar med att jag tror att det finns föräldrar som har som sin mission att ändra samhället med sina barn som förlängd arm. Pojkar i klänning är en sån grej tex. Så länge jag som förälder kan ta diskussionen åt mitt barn, fine. Men att släppa iväg en 5 årig pojke på barnkalas i klänning bland vuxna och barn som kanske inte alls är så öppensinnade tycker jag är att använda sitt barn som en typ av förlängd arm för sin åsikt.

Mvh Miks *guppy i hajtanken*

 

[Miks]

Menar du att ni själva påverkar barnen att passa in i normen för ert område eller att barnen väljer att vara som alla andra?

Än så länge har vi gett dem förutsättningar att passa in om de vill. Ena barnet har valt annorlunda än sina vänner. Han har valt utanför normen. Vi har pratat mycket om det och det känns ok för honom. På den nivån man nu kan ha diskussioner med en 7 åring.

Mvh Miks

 

[Amha]

Men jag är så pass trångsynt (läs mån om mina barn och inte lita på andra människor) att jag inte skulle låta mina barn utsätta sig för vissa situationer. Tex jeans på bal eller frack på byggmöte. Det anser jag dem vara för små för att förstå innebörden av. Och det är där jag menar med att jag tror att det finns föräldrar som har som sin mission att ändra samhället med sina barn som förlängd arm. Pojkar i klänning är en sån grej tex. Så länge jag som förälder kan ta diskussionen åt mitt barn, fine. Men att släppa iväg en 5 årig pojke på barnkalas i klänning bland vuxna och barn som kanske inte alls är så öppensinnade tycker jag är att använda sitt barn som en typ av förlängd arm för sin åsikt.

Mvh Miks *guppy i hajtanken*

Wow. Jag har inte ens tänkt så. Vi bor i ett område som ligger på rätt hygglig lön i snitt. Min 3-åring väljer helt själv vad hon ska ha på sig när vi ska iväg. Annars blir det krig och ja, det har hänt att hon åkt på olika grejer, både förskola och jippon av olika slag, i mjukisbyxor och kjol med paljetter som egentligen är inköpt för utklädningstema på förskolan. Bäst är om hon hittar två kjolar att komplettera mjukisarna med. Det är tydligen senaste modet i hennes ögon

För mig har det helt enkelt varit ett sätt att låta henne gå sin egen väg, vara "stor" och ta beslut osv. Nu går hon förvisso på en förskola där man lägger stor vikt vid regnbågstema, olika inkomster och där man pratar generellt om olika "öden". Det är t.ex inte ok att komma till förskolan med piggelin åt barnen när ens eget barn fyller år för att alla inte har möjligheten utan de firar på sitt sätt med en liten kungakrona med barnens namn och ålder som de får ta hem samt en sång. Det stärker henne säkert både nu och på sikt och vi gör vad vi kan för att stärka barnen i den roll de vill ha. På vissa sätt är hon helt enligt normen och på andra sätt helt motsatt. Hur det utvecklas med åldern får vi se

 

[sjoberga]

Du kan säkert se det som normbejakande. Eller ett sätt att skydda mina barn från andras barn där diskussionerna om normer, resurser och möjligheter inte är diskussionsämnen. Samtidigt lär jag mina barn att alla inte är lika och så får de välja utifrån det.

Jag har bara sagt att jag låter mina barn ha samma som de andra. Därmed inte sagt att de själva väljer att följa de andra.

Men jag är så pass trångsynt (läs mån om mina barn och inte lita på andra människor) att jag inte skulle låta mina barn utsätta sig för vissa situationer. Tex jeans på bal eller frack på byggmöte. Det anser jag dem vara för små för att förstå innebörden av. Och det är där jag menar med att jag tror att det finns föräldrar som har som sin mission att ändra samhället med sina barn som förlängd arm. Pojkar i klänning är en sån grej tex. Så länge jag som förälder kan ta diskussionen åt mitt barn, fine. Men att släppa iväg en 5 årig pojke på barnkalas i klänning bland vuxna och barn som kanske inte alls är så öppensinnade tycker jag är att använda sitt barn som en typ av förlängd arm för sin åsikt.

Mvh Miks *guppy i hajtanken*

Går dina inte-så-gamla barn på bal eller byggmöte ofta?

Om nu den 5-årige pojken vill ha prinsessklänning på barnkalas - varför ska man tvinga denne att göra enligt en norm? Är inte det verkligen att göra barnet till en förlängd arm av normen? Man tvingar denne att anpassa sig mot sin vilja. Varför inte istället diskutera det, vad som kan hända och sedan låta barnet besluta? Det är dessutom ganska bra om även barn får tillfälle att umgås med trögtänkta, trångsynta vuxna och andra barn - för världen är full av dem. Man måste lära sig att förhålla sig till såna människor också, utan att behöva anpassa sig till dem.

 

[Vallmo]

Och framförallt är två barn normen. Det är det viktigaste. Det borde ju vara billigare med ett barn eller inget alls. Att två barn skulle försvaras framför det handlar om norm.

Jag tänker överhuvudtaget inte på om två barn är norm eller inte. Det var ingen norm som styrde det. Snarare min höga ålder som satte stopp för fler graviditeter om vi hade önskat det.
För oss blev det bara så.