Leva med utmattningsdepression, lär man sig?

[Sandy3]

Ni som lever med utmattningsdepression, hur får ni livet att funka? Har ni några bra tips och råd för att komma tillbaka igen? / från en knäckt och uppgiven.

 

[monster1]

Ni som lever med utmattningsdepression, hur får ni livet att funka? Har ni några bra tips och råd för att komma tillbaka igen? / från en knäckt och uppgiven.

Man börjar med att acceptera att man är sjuk och behöver ta det lugnt och göra sådant som får en att må bra. Man lär sig att prioritera ned saker, säga nej (fastän det är obekvämt) och undvika personer/situationer som får en att må dålig(are), man tar emot och ber om hjälp när man behöver den. Man ger sig själv tid att läka, försöker att acceptera situationen som den är just nu utan att oroa sig allt för mycket för framtiden. Sakta mår man bättre tills man tillslut är någorlunda funktionell igen ofta har man hunnit göra några förändringar i livet på vägen.

 

[Kilauea]

Oavsett typ av depression är rutiner viktigt.
När jag mådde som sämst förra hösten tvingade jag mig själv att skriva listor på sånt jag skulle/behövde göra en dag. Det kunde tex stå:
- hundpromenad
- ät frukost
- duscha
- ät middag

Valde ut det allra viktigaste och tog en dag i taget.

 

[Sandy3]

Tack för era svar! Det är otroligt värdefullt för mig att läsa/höra hur ni andra gör/gjort för att ta er ur det.

 

[cute_beast]

Säger som övriga, steg ett är acceptans att man är sjuk precis som om det vore ett brutet ben eller vad som helst. Sen dra ned på måsten, de flesta måsten är självskapade. Försök göra något varje dag, om så bara ta en dusch.
När en börjar må bättre så ta och utmana sig själv ibland när du vet att du har möjlighet till flera dagar med återhämtning efteråt.

Jag hade enormt låg stresstålighet efter min ändå korta depression som jag har lyckats träna upp riktigt mycket, men det har tagit väldigt lång tid. Drygt 8 år av att försiktigt pressa gränsen för vad jag egentligen orkar samt vara noga med att återhämta mig. Lyssnat mycket på kroppen och låtit den styra, sagt stopp innan det blivit för mycket.
Jag tänker på det lite som om en skulle ha skadat en muskel eller kroppsdel. Du har då en skada som behöver arbetas med så den fungerar igen (troligtvis inte till exakt samma nivå som tidigare) och du behöver tänka på att även om du "läkt" så har du ett ärr där som behöver tas i beaktande.

 

[lilstar]

Håller med monster1 i allt! Jag började inte tillfriskna förrän jag verkligen accepterade fullt ut att jag var sjuk. Det tog alldeles för lång tid (många år) innan jag blev helt frisk eftersom jag inte fattade hur sjuk jag var. För mig hjälpte det till slut att jämföra min egen situation i vardagen med hur anorektiker kämpar för att tillfriskna. En ständig kamp mot sin egen hjärna. Ge det tid och inse att du kanske måste lära dig att leva lite annorlunda än du gjort hittills, men att den förändringen inte behöver vara en dålig sak. Jag har kommit ur det hela med en otroligt värdefull insikt om hur mycket jag själv klarar av och när det är dags att sätta stopp.

 

[monster1]

Det är ju viktigt att man får behandling, om man är nedstämd behöver man ssri och kanske någon medicin för sömnen. Terapi bör man också få. Saker som kan vara bra är massage eller sjukgymnastik om man har ont i kroppen. Samt att försöka träffa andra människor på ett kravlöst sätt (jag gick på stickcafé en gång i veckan). Ut och promenera ca 30 minuter per dag om det går. Både rörelse och utevistelse är gynsammt för läkningen.

 

[GotAsecret]

Isabel Boltenstern på Youtube pratar väldigt mycket om just utbrändet. Varför/hur/vad kan man göra om man är på väg in i väggen, hur man kanske kan undvika, när man brakat och hur man kan ta sig tillbaka.
Delar sina tankar och erfarenheter på ett väldigt bra sätt.

 

[tgd]

Näring. Kroppen behöver massor med näring och sömn för att reparera sig. Skippa snabbmaten, sockret, vetemjölet och mjölkprodukter så länge. Ös på med matvaror fyllda med vitaminer, mineraler och antioxidanter. Den här årstiden är sånt som vitkål, morötter och rödbetor massor med näring till minimal kostnad. Mättar bra på köpet. Probiotika, dvs mjölksyrebakterier, för god tarmhälsa. Syrade grönsaker/kål är en fin källa för det. Går att syra själv eller köpa färdigt syrad och lära sig äta det.

Om man kör grönsakerna/kålen/bären/frukten genom en juicepress och dricker så kan kroppen enkelt och direkt tillgodogöra sig näringen. Grunden är att äta frukterna och juica grönsaker (utöver de grönsaker som äts under dagen) Spillet kan användas till t.ex. grönsaksbiffar. (om man juicar frukter får man lätt i sig för mycket fruktsocker, blir så stor koncentrerad mängd, därför äter man frukterna som de är)

Tänk anti inflammatorisk och näringsrik mat.

 

[Lenis]

Ge dig själv tid. Mitt absolut bästa tips. Så enkelt och så enormt svårt på många sätt. Tycker jämförelsen med att tex bryta benet är bra- först ska du bara vila, sen ska du gå innan du kan jogga och jogga innan du kan springa. Och du kommer bli frustrerad längs vägen men man lär sig hitta de små segrarna- och det tar sin tid. Och din resa är inte någon annans- din återhämtning är din. Ta gärna input av andra som stöd men du är du och du är inte dem.

 

[Sandy3]

Tack för tipsen alla som skrivit! Jag ska ta mig till dom och tänka ordentligt på det!

Det som alltid kommer vid mina dippar och dalar är värk i kroppen! Jag blir tokig! Jag äter ipren mot det men hjälper inte alltid.. några bra tips där? Behöver en fungerade kropp, räcker med en knasig hjärna..

 

[Sonic76]

Min kurator rek mediyoga, tyvärr hade de in kunnat ha någon kurs denna höst då instruktören också är chef på vc.
Men han hoppades de skulle kunna ha i vår

 

[cute_beast]

@Sandy3
För mig var värk i kroppen eller total orkeslöshet kombinerat med svårt att sova del av min depression. Minns att jag fick sätta mig och vila halvvägs upp i en trappa en gång, tror det var först då jag förstod att kroppen skrek åt mig att den hade fått nog.
Smärta vid nedstämdhet kan vara mycket, ofta är det muskelvärk då du kanske går och spänner dig utan att du märker det. Kroppen är i beredskapsläge hela tiden och måste tvingas lära om sig hur den varvar ner.
Kanske massage, simning, lätt jogging eller yoga med fokus på mjukgörande rörelser och lugn andning? Varva det med att tvinga dig själv att lägga dig och vila 20-30 minuter i taget kanske flera gånger om dagen. Det tyckte jag var svårast.

Det är tungt att vara deprimerad och läka, du kommer troligtvis inte kunna fungera till 100 % medan din hjärna läker då de två inte är separata från varandra. Om du har brutit en fot så är du ändå nedsatt i resten av kroppen då kroppen använder en hel del bränsle till att läka, det är ingen skillnad mot nu.
Har du kontakt med vården?

 

[skerper]

Jag hade sådan tur att jag tog stopp innan det gick för långt men säger som alla andra att prioritera och gör det som känns bra .Det räcker med att jag har en sak inplanerad på dagen förutom dom valiga sysslorna så slår det stopp om något oförutsett inträffar och man går i taket men försöker röra på mig var dag och ta en promenad mellan 3-10 km .Sätter på mina lurar och lyssnar på musik jag gillar och kan slappna av och låta hjärnan vila när jag går

 

[monster1]

Tack för tipsen alla som skrivit! Jag ska ta mig till dom och tänka ordentligt på det!

Det som alltid kommer vid mina dippar och dalar är värk i kroppen! Jag blir tokig! Jag äter ipren mot det men hjälper inte alltid.. några bra tips där? Behöver en fungerade kropp, räcker med en knasig hjärna..

För mig hjälpte ssri medicineringen mot värken. När hjärnan slappnade av gjorde kroppen det också.

 

[Squie]

Tack för tipsen alla som skrivit! Jag ska ta mig till dom och tänka ordentligt på det!

Det som alltid kommer vid mina dippar och dalar är värk i kroppen! Jag blir tokig! Jag äter ipren mot det men hjälper inte alltid.. några bra tips där? Behöver en fungerade kropp, räcker med en knasig hjärna..

För mig hjälpte sjukgymnastiken och bassängträningen för att hjälpa kroppen. Det var mkt känslor i det vattnet som förlöstes och många tårar blev det.

Kropp och själ hänger ihop. Min rygg havererade totalt under åren som sjuk. Men ju bättre jag blev i huvudet blev ryggen med. Det går liksom inte att läka det ena...o inte det andra. De hör ihop.

 

[starcraft]

Om man är förbi akuta stadiet när det handlar om att få hjälp, behandling och bara orka sig upp ur sängen nästan alla dagar så ge dig själv tid! (Jag blev sjuk för över två år sedan och är fortfarande inte 100% tillbaka) Bara för att du mår bättre och har bra dagar är det helt okej att det är tungt ibland och då får man tillåta sig att ta det lugnt och dessa dagar bara göra sånt som är kul och det man måste. Känner du inte för att göra ngt som inte är ett måste (typ äta är bra att göra även om man inte har lust) - ställ in (och med gott samvete). Lyssna på kroppen. Daglig motion brukar vara bra. Socialisera med vänner/familj - omge dig med personer som tillför dig något positivt. Ha ett jobb man gillar och mår bra av.

 

[Sandy3]

Tack snälla ni för era svar! Ska ta mig till dom! Tack igen!

 

[Squie]

Tack snälla ni för era svar! Ska ta mig till dom! Tack igen!

Har du frågor o tankar...så yttra dem gärna. Vi är många som gått vägen o är på andra sidan så en del idéer/tankar/svar kan vi ha.

 

[Sonic76]

Tack snälla ni för era svar! Ska ta mig till dom! Tack igen!

Det absolut viktigaste är att ta små steg.
Man kan bli frustrerad av den långsamma läkningen men det är ett måste för att bli "frisk"
Kuratorn jag har nu såg rakt igenom min stress och min mask att jag faktiskt inte är ett dugg på rätt väg.
Det jag tycker är det allra jobbigaste är stresspåslaget av att vilja göra en massa saker men inte ha orken.
Jag kan sitta i soffan med hjärtklappning av det.
Det är ju för att kroppe gått på det läget så länge så den kan inte stänga av.
Det är det första vi ska ta tag i nu. Kuratorn varnade för att det kommer bli jobbigt fysiskt och mentalt med olika känslor som kommer men det är normalt.
Låter jobbigt men bra.
Kan jag få kroppen och hjärnan att slappna av när det behövs är det ett stort steg i rätt riktning och kanske även ger ett stort steg i sömnproblemen