Jag dricker inte kaffe och dricker te någon gång ibland. Det finns alltid ett par sorters löviktste hemma. Oftast föredrar jag kall dryck framför varm och dricker gärna vatten. Sambon dricker pulverkaffe till vardags och en speciell sorts påste när han har ont i halsen.
Vi har en kaffebryggare, som pappa gav mig när han hjälpte mig att renovera huset. Annars hade han inte överlevt.
Så... Det köps kaffe till den när vi får gäster. Däremot är jag värdelös på att brygga och har lärt mig att folk har väldigt olika preferenser när det gäller styrka på kaffet, så jag ber ofta gästen om hjälp.
Jag hade en gäst en gång när jag hade vant mig vid "pappas kaffe". Den gästen bad om vatten att spä ut med, för det var tydligen alldeles för starkt. Så... Nu tänker jag att det är bättre att gästen själv får säga hur många mått/hur rågade de ska vara etc. Eller göra själv.
Eftersom jag är mjölkproteinallergiker och sambon inte dricker mjölk/har det i kaffet, så KAN det hända att jag glömmer att köpa hem det. Mest för att de flesta av våra återkommande gäster dricker kaffet svart. Oftast försöker jag komma ihåg att iaf köpa en sån där liten förpackning med mjölk när jag bjudit hem gäster där jag är osäker på hur de vill ha sitt kaffe/te.
Just pga mina allergier (även allergisk mot bl a gluten), är jag väldigt van vid att "fika" innebär att jag enbart dricker ett glas vatten. Men det gör mig ingenting. Hellre det än att värden missuppfattat det hela och ansträngt sig för att fixa något som jag ändå inte kan äta. Det händer rätt ofta.
"Jag har fixat glutenfritt till dig!"
Tack, men det är tyvärr mjölk i.
"Det här är laktosfritt."
Tack, men det är proteinet jag inte tål. Etc etc.
Sånt känns mycket jobbigare att säga än att inte bjudas på något alls.