Ledarskapsövningar för barn?

[moiran]

Sv: Ledarskapsövningar för barn?

Moiran
Hitlertakter!

hästan ska SE en som en trygg människa som den VILL vara med o av den anledningen följa. Det kommer inte bara sådär utan med tiden när man klarat av o bevisat att man skyddar dem. Man har också visat tålamod!
Inte ren kadaverdisciplin.
De känner av instinktivt att man är SÄKER på sin sak- därav att hästen kan bli "förvandlad" när ngn annan främmande person tar över hästen i en situation.

Var finns alla de hästar som klämmer in en i väggen, springer över, biter i arselet???
Jag har träffat på EN under alla mina år o den gjorde så grundat på de erfarenheter den haft med människor.
Den slutade göra så med mig. Jag var snäll o bevisade det. Ett test.

Om den springer över har man varit oaktsam o stått i vägen.
Det är inga robotar vi har att göra med så man har ett eget ansvar att inte vara i vägen o lära den att vara försiktig så länge den är kontaktbar.

Alla vi här i Sverige VET att hästar INTE springer över oss med VILJE!

Ja, man kan läsa in precis vad som helst, bara man vill.

Jag har haft en ponny som sprang över mig när han kom, i vissa fall är det svårt att inte, som du säger, "vara oaktsam och i vägen" för en häst som mycket snabbt stressar upp av oväntade saker och flyr åt det håll som faller den in. Han sparkade, bet, trängde också och var allmänt olycklig över huvud taget. Med dåliga erfarenheter. Med mina Hitlerfasoner förvandlades han till en glad liten ponny som alltid stod vid grinden och tiggde uppmärksamhet när jag kom till stallet på ganska kort tid. En sån som man släpper in små barn till när de vill borsta och klappa lite.

Mina Hitlermetoder verkar rent generellt ge trygga, glada hästar som gärna tar kontakt med människor. Mina Hitlermetoder gör att de med kadaverdisciplin självmant och oombett ställer sig mellan skacklarna för att glatt vänta på att bli förspänd. I grimma. Medan jag stod och pratade med en stallkamrat med hästen på slakt grimskaft. Min sötaste lilla robot går, som ett gott resultat av mina Hitlermetoder, som en svans efter mig när jag befinner mig i hagen i något ärende eller bara ska gena över den och har egentligen gjort det sedan han var föl, fast då vågade han inte gå allt för långt från mamma. Ja, om jag inte blir långtråkig förstås, då hittar han på annat. Kadaverdisciplinerad som han är så envisas han också med att vilja klia mig på valfri kroppsdel trots att han egentligen är medveten om att det inte är så uppskattat som han skulle vilja att det var. Och som den Führer jag är tog jag naturligtvis odelat hästens parti när A-dressyrtränaren som skulle visa hur något skulle utföras på min häst, efter några minuters kämpande med att komma framåt över huvud taget hoppade av och med knallrött ansikte väste att jag med omedelbar verkan skulle ta mig och min ouppfostrade häst ut ur ridhuset. Eftersom jag vet att man inte under några omständigheter kunde tvinga den till något utan bara fråga vänligt. Jag trivs bra med mina Hitlermetoder, och ärligt talat tror jag mina hästar gör det också. Om de inte fejkar eller jag har en helrisig parlör och inte förstår vad de säger.

ALLA här i Sverige vet INTE att hästar inte springer över oss med vilje. Inte ens alla som har med hästar att göra. Inte ens alla som har egen häst. Inte ens alla som haft egen häst många år. Åtminstone gäller det i den här landsänden. Inte ens alla på Buke. Det är väldigt tydligt att det inte är en allenarådande åsikt, även om jag tror och hoppas att majoriteten ser det så. Det finns skrämmande många som är övertygade om att det finns elaka hästar.

 

[Yrja]

Sv: Ledarskapsövningar för barn?

Jag har tagit med min dotter för att lära henne hantera häst några gånger då jag ville att hon skulle bli sedd av min häst av säkerhetsskäl. Min häst är en stor nordsvensk brukshäst och min dotter är en 3-åring på sisådär 11-12 kilo, väldigt liten och späd och min häst såg henne helt enkelt inte utan riskerade att klampa över henne om hon var på fel ställe.

Så vi började åka ut för att lära oss hästhantering.

Till att börja med såg jag till att jag hade befäst mitt inflytande på hästen så att han och jag var överens och han flyttade fint för mina signaler. Sen borstade jag och dottern tillsammans och kratsade hovar.

Efter det band jag upp honom på stallplan och jag visade min dotter hur man flyttar hästen med tryck. Först bakdelen åt höger, sen gick vi runt och flyttade bakdelen åt vänster. Detta fick hon prova och jag fick förstärka lite (delvis för att hon inte nådde upp och delvis för att hästen inte brydde sig om hennes inflytande). När hästen flyttade skulle hon genast släppa trycket. Sen gjorde hon det igen från samma sida och sen gjorde vi det från andra sidan.

När vi flyttat bakdelen gjorde vi samma sak med framdelen, där krävs lite mer inflytande så därför tog vi bakdelen först. Eftersom att vi flyttat bakdelen nyss var hästen nu mer uppmärksam på min dotter och hon lyckades snart flytta framdelen också åt höger och vänster.

Sen åkte vi ut några gånger och gjorde detta, ett par gånger åt varje håll i bak och i fram. Sen fick hon leda honom, och jag gick bakom henne för att hålla koll på hästen men se till att hästen följde och lydde henne och inte mina signaler. Lite fördel hade jag av att jag lett min häst ur den positionen förr (jag leder min häst ur alla positioner, även bakifrån ibland) och kunde därmed ingripa om han gick på för fort tex. Hon ledde honom tills jag sa att hon skulle stanna, då skulle hon stanna och han också - utan att gå förbi henne eller ta ett extra steg. Sen gick dom igen tills jag sa till, då stannade hon honom. Om han inte var kvick nog lärde jag henne att stanna upp honom med kroppsspråket och flytta bak hans vikt med den. Det var ju helt omöjligt att för min lilla dotter fysiskt stanna honom, det hängde helt på pondus. Han gick så snällt efter henne med huvudet sänkt till hennes nivå och lydde hennes signaler. Sen fick hon vända och leda honom mot mig.

Vi var också mycket i hästarnas hage. Vi fokuserade då inte på hästarna utan hon fick leka och klättra och plocka blommor. Detta för att skapa en naturlig situation med hästarna i sin rätta miljö, för det skapar andra förutsättningar. Hästarna blev nyfikna och följde henne helt av eget intresse vilket både skapar självkänsla hos henne men också ger hästarna en positiv, intressant och stark bild av henne. Hon blev den som ledde gruppen, utan några som helst onaturliga krafter inblandade. Hon blev inte instruerad och hästen var inte ens inbjuden, den kom av egen fri vilja och hon lekte spontant och avslappnat.

Jag har dock inte jobbat vidare då vintern kom och jag därför inte har med mig min dotter till stallet just nu, men hade jag fortsatt så hade hon fått lära sig att leda hästen ur olika positioner och i olika riktningar. Och i och med det också att flytta hästen UTAN tryck. Ledövningar brukar oftast vara tillräckligt för att skapa ett bättre samspel mellan häst och människa om det inte handlar om större problem.

Jag tycker att det är viktigt att man först skapar en relation som bygger på förtroende INNAN man börjar lära sina barn att tala om för hästen vart skåpet ska stå. Ödmjukheten ska inte gå förlorad pga att barnet är osäkert. Man måste ge hästen utrymme också, och sammarbetet ska vara ömsesidigt och frivilligt. Däremot är det viktigt att barnet lär sig att vara tydlig och att ha timing. Att veta vart energin ska riktas och att tro på sin egen förmåga. Då kommer hästen att respektera barnet, utan hårda ord, höjd röst eller hårda tag.

 

[axel]

Sv: Ledarskapsövningar för barn?

Blir glad över ditt inlägg.
Respekt för hästen innebär också att man respekterar den. Ömsesidigt.

 

[Yrja]

Sv: Ledarskapsövningar för barn?

Instämmer, va skönt att det framgick. Givetvis ska respekt och förtroende vara ömsesidigt alltid när det handlar om hästhantering. Man måste respektera hästen för att få respekt tillbaka.

Om hästen är problematisk på ngt sätt måste det tas itu med innan man involverar barn. Hästen måste vara trygg med sin människa, trivas och delta frivilligt.