Sv: Ledarskap/NH/what ever
Jag skiter i vad folk väljer att kalla sin hästhantering, om det är NH, något "hemma-bygge" eller vad det nu kan vara, jag väljer att skilja på bra och dålig hästhantering (eller bra och dålig ridning för den delen).
Beteenden jag vill ha berömmer och uppmuntrar jag, beteenden jag inte vill ha ignorerar jag oftast - beroende på vad det är. En spark t.ex. skulle jag inte ignorera - då får sig hästen en spark tillbaka, helt klart. Däremot vid t.ex. transportträning om jag ber hästen gå framåt genom att lägga ett tryck i grimman och smacka och hon går bakåt, där ignorerar jag bara hennes beteende; "okej, du vill backa, då får du backa. Men trycket i nacken består." När hon sedan gör det jag vill, dvs. tänker framåt så släpper jag allt tryck, berömmer och ger henne lite vila.
Jag har gått en så kallad "NH"-kurs, men ärligt talat gav den mig inte så mycket. Jag köpte ett rep och en repgrimma, men jag ids inte stå och vifta med repet och ditten och datten - både jag och hästen tycker det är skittråkigt.
Folk idag verkar tro att det räcker med att göra några vifta-med-repet-övningar någon gång i veckan och "vips!" så har man löst alla möjliga problem man kan tänkas haft. Skulle jag nu definera NH, eller det NH är för mig, så är det mer en attityd och inställning gentemot hästar än några övningar man gör då och då. Det är någonting man hela tiden "utövar" när man hanterar hästar.
Jag anser att det måste finnas en ledare - och är inte jag det så är hästen det, och ska jag vara ärlig vill jag inte bli ledd av en häst, så jag tar på mig det istället.
Istället för att säga vad min häst får göra och inte göra säger jag helt enkelt att hon får göra som hon vill. Men inte utan konsekvenser. Hon kommer till slut att välja rätt, och jag behöver aldrig bli arg eller bruka våld mot henne. Allt vi gör tillsammans är någonting positivt och roligt - jag tillrättavisar henne sällan utan berömmer istället när hon gör rätt.
Ex: Jag vill lasta min häst. Jag lägger ett tryck i grimman och smackar.
Alt 1: Hon gör rätt direkt och tänker framåt, jag släpper allt tryck och hon får vila.
Alt 2: Hon drar bakåt. Jag bibehåller trycket och ignorerar hennes backande. Så fort hon tänker framåt släpper jag allt tryck och låter henne vila. Hon kanske backar 10-15 meter innan hon slutar och går framåt istället, men det gör ingenting, berömmet och vilan får hon i alla fall. Visst - vi är inte ens i närheten av transporten, men hon har likväl gjort det jag bad henne om och ska därför få beröm.
Transportträningen har varit bekväm och positiv i hennes ögon, jag har inte tillrättavisat henne, använt våld eller varit högljudd. Istället för att strunta i hennes backande hade jag kunnat ha en medhjälpare som bankade henne med en sopa i arslet, eller dragit linor runt henne eller vilka tekniker folk nu använder, och det hade inte alls varit en lika positiv och bekväm transportträning som den jag använder mig av. Det skulle säkert gå snabbare att vinscha in henne men det skulle varken bli roligt eller bekvämt för henne, och det skulle definitivt inte bli lättare att få in henne i transporten nästa gång.
Nu blev det många spridda tankar från mig, men det är i alla fall tankar