Låtsaskompisar?

[Kilauea]

En följdfråga på TS: Hade ni runalongs?

Jag hade, hästar var de dock såklart

Inga runalongs här vad jag minns.

 

[Tuvstarr]

En följdfråga på TS: Hade ni runalongs?

Jag hade, hästar var de dock såklart

Oj, är det en grej
Jag som alltid ska vara lite tvärtemot har en följeslagare då jag ganska regelbundet är tvungen att köra längre sträckor. Men... det är varken en häst, vinthund, varg, drake eller annat normalt.

Det är en allt-i-allo maskin

Den ställer i ordning vägen och de närmaste omgivningarna. Den smälter asfalten på nytt och jämnar ut den så att den blir ny, jämn och svart, i perfekt tjocklek. Den sållar igenom de bärande lagren av vägen och plockar bort de delar där det finns för mycket lera, och plockar in grus från åsen brevid i stället. Den flyttar bort buskar som börjar sträcka sig för nära vägen och hittar en bättre växtplats. Den bränner upp lupinerna och placerar askan 5 cm under markytan som näring för andra växter. Den rätar till trafikmärken som lutar, ser till att alla lyktstolpar står på exakt 50 m (eller vad det nu ska vara) avstånd från varandra, och målar perfekta vägmarkeringar.

Ja och givetvis bygger den en cykelväg på ena sidan vägen, och en grusad ridväg på andra sidan.

Behöver jag säga att jag ofta kör på lite halvdåliga vägar

Maskinen är däremot inget jag hade med mig som barn, den är relativt nyuppfunnen.

 

[Nahar]

Oj, är det en grej
Jag som alltid ska vara lite tvärtemot har en följeslagare då jag ganska regelbundet är tvungen att köra längre sträckor. Men... det är varken en häst, vinthund, varg, drake eller annat normalt.

Det är en allt-i-allo maskin

Den ställer i ordning vägen och de närmaste omgivningarna. Den smälter asfalten på nytt och jämnar ut den så att den blir ny, jämn och svart, i perfekt tjocklek. Den sållar igenom de bärande lagren av vägen och plockar bort de delar där det finns för mycket lera, och plockar in grus från åsen brevid i stället. Den flyttar bort buskar som börjar sträcka sig för nära vägen och hittar en bättre växtplats. Den bränner upp lupinerna och placerar askan 5 cm under markytan som näring för andra växter. Den rätar till trafikmärken som lutar, ser till att alla lyktstolpar står på exakt 50 m (eller vad det nu ska vara) avstånd från varandra, och målar perfekta vägmarkeringar.

Ja och givetvis bygger den en cykelväg på ena sidan vägen, och en grusad ridväg på andra sidan.

Behöver jag säga att jag ofta kör på lite halvdåliga vägar

Maskinen är däremot inget jag hade med mig som barn, den är relativt nyuppfunnen.

Ibland har jag en slåtterbalk som liksom slår och krattar längs med bilen, så jag kan definitivt relatera

 

[Tuvstarr]

Ibland har jag en slåtterbalk som liksom slår och krattar längs med bilen, så jag kan definitivt relatera

Japp, slåtterfunktion finns också plus en massa annat beroende på behov där och då.

 

[escodobe]

Precis så. De var alltid med! Jag hade mina akvariefiskar i midjehöjd genom huset också - det minnet är så klart, liksom den där jäkla hästen som bodde ute i den gamla övergivna trätrailern.
Och så undrar folk varför jag ibland inte ville leka med andra barn, jag hade ju så mycket annat att göra.

Ja, samma här. Min häst sov bredvid mig på min matta under sängen. Men nån gång när jag var i övre åldern för låtsasleken mental omvandlade jag det till hundar, det var rimligare att hundar följde med till skolan och så än hästar.

 

[Badger]

Jag tror de flesta dagdrömmer med jämna mellanrum, men att skapa en egen värld och stundtals leva i den är annorlunda.
Jag pratade nog aldrig med någon annan om min fantasivärld heller i och för sig. Jag vet inte om det är vanligt eller ovanligt att barn gör det.

Vilken är skillnaden mellan dagdrömma och skapa värld o leva i?

Eller du menar att om man skapar en värld att leva i så rör man sig fysiskt i den så som när man lekte låtsaslekar som barn?

 

[Pilot]

Jag hade en Lassie-hund.
Och sen hade jag och min syster olika hästar (sågbockar som vi satt på ) hemma som vi var tvungna att ta hand om, räfsa ihop gräsklipp för att få hö osv. bära vatten och bygga hagar.
Min mamma sydde en sadel till min systers "stakethäst" som vi hade inomhus.

Lyckan när min pappa såg några som skulle slänga en gunghäst som han fick.

Så både fantasi och "riktiga".
Däremot hade jag aldrig låtsas människo- kompisar, kom ihåg när min kompis berättade om sin och hur förvånad jag blev, och hon blev nog lika förvånad över att jag inte hade någon.

Dagdrömde mycket om valpar och hästar och gör nog det fortfarande.

 

[Tilly_85]

Jag hade nog en ok fantasi och inlevelse som barn, hade jag nästan glömt, roligt att minnas det nu. Det kan verka som att mina barn får en god fantasi det med.

Jag hade ett Narnia liknande fantasiland, porten var genom dom stora hyllorna i vårt vardagsrum.

Hade även flera hästar som bodde i min lekstuga eller betade ute i trädgården men dom hade inga namn eller var mina utan dom var vilda och svårhanterliga. Dom kom bara till mig om dom behövde hjälp med något som att få vatten, mat eller om dom var skadade. När jag vaknade på sommarlovet var där alltid någon ny häst som behövde min hjälp

Runalongs har jag fortfarande ^^

 

[GardenAngel]

Tråden fick mig att minnas att jag faktiskt hade en specifik låtsaskompis, utöver fantasidjur och runalongs.
Jag hade en grå gosedjurskatt som bodde i min mage, inte helt olik katten från appen Talking Tom, när jag var 5-7 år. Vad jag minns hände inget särskilt i mitt liv då och jag var inget ängsligt barn men katten gav mig superkrafter, mod och styrka som jag kunde plocka fram vid behov.
Det var alltså inte en lekkamrat utan snarare ett kraftdjur.. och jag kan fortfarande känna känslan jag liksom fylldes av när katten var med.