Läget blir akut av sex timmars försening för att du t ex har småbarn på förskola som du inte kan hämta förrän halv nio på kvällen fast förskolan stänger fem. För att mobilen laddar ur och du inte kan tala om var du är. För att du inte är i närheten av en toalett. För att du inte har något att äta eller dricka och så sakteliga blir hungrig och törstig.
OK, än en gång helt olika perspektiv.
Jag förstår det praktiska problemet i förseningen gällande barnhämtning.
Men i Stockholm kan det väl ändå inte vara omöjligt att hitta något att äta och dricka? Inte stängde väl alla affärer och fik?
Samma med toalett.
Samma med telefon.
Inte var det väl så att det inte gick att hitta en telefon att låna för att meddela sig?
Nu beskriver du det som om du stod hemma hos mig... när det gäller möjlighet att meddela sig med omvärlden. En obrukbar mobiltelefon i handen (fast det här handlar om frånvaro av mobiltäckning, inte nödvändigtvis att mobilen laddat ur sig även om det också händer).
Fast här är det mer en axelryckning som gäller, jaså det gick inte att använda min mobil. Då får jag söka andra alternativ. Mitt i Stockholm borde det inte vara så traumatiskt utan borde gå att låna en mobil. Eller gå in i en affär, eller knacka på hos någon, och låna toalett.
Men som sagt, det som är ett trauma för den ena (kris att den egna mobilen inte går att använda; kris att vara hungrig en stund; kris att inte ha en toalett i närheten (i Stockholm - på riktigt???)) innebär en normalsituation för någon annan.