Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[Wysiwyg]

klyftan mellan att stödja hysterin (igen, mitt ord) och att ifrågasätta den är för djup.

Jamen.. just detta gör ju att du helt låser diskussionsläget och faktiskt signalerar att det bara finns två sidor och din är den rätta.

Jaja skitsamma, onödigt av mig att fortsätta gå på om samma sak. Det är ju dödfött.

 

[skogaliten]

Nu är jag förvisso ganska ny i länet och har mestadels bott utanför stan men jag hittar inte alls utan GPS. Mitt lokalsinne är lika med noll och jag red nästan alltid vilse innan jag fick GPS i mobilen. Mina ridturer ute i nya miljöer brukade gå ut på att jag provade en väg och hästen hittade hem igen (underbara ponny). Att promenera till Gullmarsplan finns inte på min karta utan GPS.

Men det måste ju vara unikt!

Annars är det där med att hitta, något man tränar sig till. Det är inte medfött.
Börja träna nära hemmet, och så vidga cirklarna allt eftersom.

Att röra sig på Stockholms större gator innebär inte att man befinner sig i ett vakuum. Det finns hela tiden folk att fråga...

 

[Jeffery]

Jag tvekar på tsunamin med ett sånt epitet "nationell trauma", mest för att jag tycker att reaktionerna på den blev oerhört skeva - i nationalistisk anda - när det samtidigt dog enorma mängder medmänniskor av andra nationaliteter. Men jag ska inte deep-diva i det ämnet nu, för då blir det 30 sidor till med skit som träffat fläkten.

Du tycker inte att ett nationellt trauma kan vara en delmängd av ett världstrauma?

 

[LenaH]

Jag bor inte i Danderyd, så nä, jag hittar inte hem till fots från Danderyds sjukhus till söder om stan, där jag bor. Jag har aldrig haft anledning att promenera dit, jag åker buss, bil eller tunnelbana när jag någon gång är där. Enda vägen jag känner till är längs med motorvägen, och jag drar mig av begripliga skäl för att gå på motorvägen i mörker utan reflexer. Börjar man på centralen går det ju an att gå till andra delar av staden, men jag började långt ute i en kranskommun och skulle försöka ta mig till andra sidan stan genom innerstaden. Men tåg och bussar gick inte längre än till kranskommunerna, Solna station och Danderyd. Därifrån är det en bra bit kvar. Min plan var att ta mig med tvärgående buss till Danderyd och sedan därifrån med roslagsbuss till Teknis, och sedan innerstadsbuss därifrån (normalt hade jag åkt pendeltåg och sen tunnelbana, så bara att hitta en alternativ resväg där jag kunde åka buss hela vägen var inte helt enkelt). Teknis ligger långt från centralen, så jag tänkte att det borde gå. Men det stöp ju på att inga bussar gick längre än Danderyd.

Det var för övrigt samma sak för dem som skulle åt andra hållet, problemet är inte att man inte hittar till Teknis, Slussen eller Gullmarsplan, problemet var att om man tog sig dit så fanns det inga bussar där. De vände långt tidigare.

Är det konstigt för dig att man inte självklart tänker att jamen det är ju bara några mil, inte ska jag vänta och se om tunnelbanan kommer igång, utan jag börjar väl gå, med lite omvägar och felsteg så är jag säkert hemma vid midnatt? Jag har ju bara varit på väg hem sen kl 15 och hade normalt varit hemma klockan 16, nu vid åttasnåret är ett par mils promenad det jag väljer i första hand!

Dessutom är man trött och skärrad, man pratar med vänner och anhöriga som är oroliga, man vill hem, så alla smarta lösningar kommer man inte på.

Visserligen är det inte till någon hjälp nu men Roslagsbanan gick ju till Teknis, du hade ju kunnat ta den? Det var min plan när jag gick från Söder till Östra men när jag kom till Teknis kom precis tunnelbanan igång.

 

[sjoberga]

Jamen.. just detta gör ju att du helt låser diskussionsläget och faktiskt signalerar att det bara finns två sidor och din är den rätta.

Jaja skitsamma, onödigt av mig att fortsätta gå på om samma sak. Det är ju dödfött.

Sista kommentar, nej, det tycker jag inte. Jag signalerar att jag har en ståndpunkt och argumenterar för den. Det betyder inte att det bara finns två sidor, det har vi ju sett exempel på genom tråden. Även om normen tydligt speglas på ett sätt som gör mig normbrytare, så finns det ett antal som förmedlat åsikter mellan och t.o.m. överbryggande dessa två positioner - dvs man förstår på olika sätt flera delar av åsiktsskalan.

Men dödfött - förmodligen. När vissa tror på riktigt att jag bor i Raqqa för att jag tycker att inställd kollektivtrafik (oavsett skäl) är något jag tycker man som vuxen medborgare bör kunna hantera utan att känna sig "drabbad", så är det ganska låst. Milt sagt. Kanske kan vi diskutera kollektivtrafik med ett annat perspektiv än terrordåd på ett mer konstruktivt sätt i en annan tråd framöver.

 

[Thaliaste]

Men det måste ju vara unikt!

Annars är det där med att hitta, något man tränar sig till. Det är inte medfött.
Börja träna nära hemmet, och så vidga cirklarna allt eftersom.

Att röra sig på Stockholms större gator innebär inte att man befinner sig i ett vakuum. Det finns hela tiden folk att fråga...

Nej, jag tror faktiskt inte alls att det är unikt. Jag har bott ett antal år i Stockholmsområdet och hittar ganska dåligt mellan de platser som kollektivtrafiken normalt sett tar mig till. Dock är jag medveten om det, och håller med dig om att det är en viktig sak att kunna, så jag börjat öva. (För min del handlade det nog mycket om att jag de första åren inte tänkte mig bo kvar här särskilt länge och därför inte kände mig motiverad till att lära känna platsen).

Det påminner mig också om den oförståelse jag mötte när jag under min första road trip på egen hand ville köra efter karta och vägskyltar istället för GPS:en som fanns i bilen. Många tyckte jag var helknäpp och förstod inte alls min inställning att det är bra att först vara ordentlig intränad på grundera för att på egen hand hitta fram längs vägarna, innan man tar till hjälpmedel som säger till en när man ska svänga.

 

[sjoberga]

Du tycker inte att ett nationellt trauma kan vara en delmängd av ett världstrauma?

För mig blir det liksom inte ett nationellt trauma då, utan ett trauma som delas av betydligt fler. Kanske är det bara semantik. Men i princip tycker jag du har rätt i benämningen som den blev, vi formade tsunamin till ett nationellt trauma - vilket är grunden till min tveksamhet.

 

[vallhund]

Men jag tror klyftan är för djup för att vi ska komma vidare. Det hjälps säkert inte av att jag tycker att du raljerar och vill missförstå, kanske tycker du likadant men det är verkligen inte mitt syfte.

I mina ögon kvalificerar du inte att kalla andras inlägg i tråden för raljerande.

 

[skogaliten]

Jag bor inte i Danderyd, så nä, jag hittar inte hem till fots från Danderyds sjukhus till söder om stan, där jag bor. Jag har aldrig haft anledning att promenera dit, jag åker buss, bil eller tunnelbana när jag någon gång är där. Enda vägen jag känner till är längs med motorvägen, och jag drar mig av begripliga skäl för att gå på motorvägen i mörker utan reflexer. Börjar man på centralen går det ju an att gå till andra delar av staden, men jag började långt ute i en kranskommun och skulle försöka ta mig till andra sidan stan genom innerstaden. Men tåg och bussar gick inte längre än till kranskommunerna, Solna station och Danderyd. Därifrån är det en bra bit kvar. Min plan var att ta mig med tvärgående buss till Danderyd och sedan därifrån med roslagsbuss till Teknis, och sedan innerstadsbuss därifrån (normalt hade jag åkt pendeltåg och sen tunnelbana, så bara att hitta en alternativ resväg där jag kunde åka buss hela vägen var inte helt enkelt). Teknis ligger långt från centralen, så jag tänkte att det borde gå. Men det stöp ju på att inga bussar gick längre än Danderyd.

Det var för övrigt samma sak för dem som skulle åt andra hållet, problemet är inte att man inte hittar till Teknis, Slussen eller Gullmarsplan, problemet var att om man tog sig dit så fanns det inga bussar där. De vände långt tidigare.

Är det konstigt för dig att man inte självklart tänker att jamen det är ju bara några mil, inte ska jag vänta och se om tunnelbanan kommer igång, utan jag börjar väl gå, med lite omvägar och felsteg så är jag säkert hemma vid midnatt? Jag har ju bara varit på väg hem sen kl 15 och hade normalt varit hemma klockan 16, nu vid åttasnåret är ett par mils promenad det jag väljer i första hand!

Dessutom är man trött och skärrad, man pratar med vänner och anhöriga som är oroliga, man vill hem, så alla smarta lösningar kommer man inte på.

Trött och skärrad, och därmed blockerad köper jag.

Men att vara så ointresserad av sin hemstad, så man inte har en aning om hur man skulle kunna gå eller cykla i densamma, endera för motions skull, eller för att få se andra vyer av staden, tycker jag känns märkligt.
Att undersöka sin hemort, i synnerhet om den är så stor och mångfacetterad som Storstockholm, är ju ett spännande äventyr, som alla borde ägna sig åt lite då och då.
Som ung, innan man har körkort, så är ofta enda möjligheten att åka buss, pendel, tunnelbana, eller cykla för att träffa kompisar, eller besöka intressanta "händelser" (utställning, kompisens fotbollsmatch, what ever..). Att planera med hjälp av karta (det fanns ingen GPS när jag var ung, men bra kartor i telefonkatalogen), SL-kartan med mera gjorde att jag lärde mig hitta.

Många gånger har jag gått hela vägen från centralen, via Flemingatan, till Alvik, eller gått över Lidingöbron, eller för den delen gått från Slussen till Nacka.
Det är inte så långa sträckor egentligen, men det är verkar vara alltför få som tar den här typen av promenader utan tvång.
Intressant är att det väldigt ofta upplevs som snålblåst emot, och duggregn när man måste göra en vandring, men solsken och medvind när man gör vandringen av lust.

Jag bodde under många, många år i Tyresö, och jobbade i Kista. Två gånger i veckan cyklade jag dit, som motion.
Senare så jobbade jag vid Sergels Torg, då cyklade jag fortfarande två gånger i veckan, men då sprang (joggade) jag också en gång i veckan hem. Åkte buss och tunnelbana till jobbet.

 

[stjarnhimmel]

Jo, för en del personer fungerar det att föra ett resonemang kring olika typer av rädsla i deras liv, det vet jag av egen erfarenhet. Jag och en kompis skulle på ett stort evenemang strax efter dådet i Nice och hon var väldigt rädd för att det skulle kunna hända också där vi skulle. Vi pratade då ganska mycket om risker med allt vi gör i vardagen, den faktiska sannolikheten för att just vi ska vara just där något händer just då, syftet med terrordåd, konsekvenserna av våra val om hur vi vill leva etc. Hon var väldigt glad då att någon i hennes närhet kunde prata rationellt om detta med henne då, det gjorde henne lugnare enligt hennes egen utsago.

Jag trodde dessutom att den mesta terapi mot irrationell rädsla går ut på att lära sig att försöka tänka och bete sig rationellt i förhållande till sin rädsla. Jag har själv aldrig gått i terapi så jag vet inte, men jag har aldrig hört talas om att någon terapi går ut på att hellre bekräfta rädsla för något mindre sannolikt än att lära sig att försöka förhålla sig rationellt till den? Jag har svårt att tro att psykologer ger dig stöd i att det inte kan vara konstruktivt att behandla rädsla genom att prata om de faktiska förhållandena, men någon som har erfarenhet av terapi kan ge ett säkrare svar.

Jo men då går man ju i terapi och jobbar på det
Det är ju inte samma som jag menar. Här handlar det ju om att folk på ett forum skriver på ett nedlåtande sätt att folks rädsla inte är logisk.
Vill man nå folk måste man skriva på ett annat sätt och ha respekt för folk.

 

[skogaliten]

Nej, jag tror faktiskt inte alls att det är unikt. Jag har bott ett antal år i Stockholmsområdet och hittar ganska dåligt mellan de platser som kollektivtrafiken normalt sett tar mig till. Dock är jag medveten om det, och håller med dig om att det är en viktig sak att kunna, så jag börjat öva. (För min del handlade det nog mycket om att jag de första åren inte tänkte mig bo kvar här särskilt länge och därför inte kände mig motiverad till att lära känna platsen).

Det påminner mig också om den oförståelse jag mötte när jag under min första road trip på egen hand ville köra efter karta och vägskyltar istället för GPS:en som fanns i bilen. Många tyckte jag var helknäpp och förstod inte alls min inställning att det är bra att först vara ordentlig intränad på grundera för att på egen hand hitta fram längs vägarna, innan man tar till hjälpmedel som säger till en när man ska svänga.

Det jag ansåg vara unikt, är inte oförmåga att hitta, utan att "sakna lokalsinne helt", alltså att vara oförmögen att lära sig att hitta.

Du tränar ju på att hitta, så då kommer du att lära dig, det tar bara olika lång tid för olika personer.

Och jag håller med dig, att använda karta och egna ögon är det som verkligen gör att man lär sig hitta.

Att köra efter GPS, tränar en bara på att använda GPS för att komma mellan A och B.

 

[Mabuse]

Visserligen är det inte till någon hjälp nu men Roslagsbanan gick ju till Teknis, du hade ju kunnat ta den? Det var min plan när jag gick från Söder till Östra men när jag kom till Teknis kom precis tunnelbanan igång.

Roslagsbanan hade jag inte en tanke på. Går den från Danderyds sjukhus?

 

[sjoberga]

I mina ögon kvalificerar du inte att kalla andras inlägg i tråden för raljerande.

Nä, för jag tycker ju inte som dig. Intressant att bara en inläggare per tråd kan vara raljerande. Då bor jag väl i Raqqa eller Bagdad då. Alternativa fakta, inte raljerande.

 

[Jeffery]

Jag avstår här från att kommentera de nämna användarnas inlägg, de får svara för sig själv, men det jag skulle önska från media i ett akut skede är att hellre rulla samma inslag där det tydligt framgår vad som är bekräftat och ej bekräftat, än att börja hämta spekulationer från folk i sin iver att få fram nya inslag. Det ÄR svårt att få nya bekräftade uppgifter i det akuta skedet, låt då samma inslag gå igen och igen, tills det finns nya uppgifter att lämna. För dem som sitter klistrade framför skärmen kommer det vara tråkigt och enerverande ja, men det är bättre att hålla sig till vad som är känt än att låta chockade människor på stan, eller någon som varit med i ett stort terrordåd någon annanstans vid något annat tillfälle, spekulera i vad som kan ha hänt. Det gynnar ingen att piska upp stämningen i det akuta skedet.

Radions P1 var duktiga i att prata bekräftat och obekräftat.

Dock blev det nästan komiskt när de fick in samtidiga uppgifter på av polisen bekräftade uppgifter på skottlossning på Fridhemsplan, och en dementi av polisen på skottlossning på Fridhemsplan.

(Senare visade det sig att en bil fått punktering på Fridhemsplan, vilket visar hur utanpå nerverna var i det akuta skeendet.)

 

[LenaH]

Roslagsbanan hade jag inte en tanke på. Går den från Danderyds sjukhus?

Det är knappt 5 minuters promenad från DS till Mörby stn men tyvärr är inte SL speciellt tydliga med den möjlligheten, vare sig det är terrordåd eller andra olägenheter.

 

[Mabuse]

Trött och skärrad, och därmed blockerad köper jag.

Men att vara så ointresserad av sin hemstad, så man inte har en aning om hur man skulle kunna gå eller cykla i densamma, endera för motions skull, eller för att få se andra vyer av staden, tycker jag känns märkligt.
Att undersöka sin hemort, i synnerhet om den är så stor och mångfacetterad som Storstockholm, är ju ett spännande äventyr, som alla borde ägna sig åt lite då och då.
Som ung, innan man har körkort, så är ofta enda möjligheten att åka buss, pendel, tunnelbana, eller cykla för att träffa kompisar, eller besöka intressanta "händelser" (utställning, kompisens fotbollsmatch, what ever..). Att planera med hjälp av karta (det fanns ingen GPS när jag var ung, men bra kartor i telefonkatalogen), SL-kartan med mera gjorde att jag lärde mig hitta.

Många gånger har jag gått hela vägen från centralen, via Flemingatan, till Alvik, eller gått över Lidingöbron, eller för den delen gått från Slussen till Nacka.
Det är inte så långa sträckor egentligen, men det är verkar vara alltför få som tar den här typen av promenader utan tvång.
Intressant är att det väldigt ofta upplevs som snålblåst emot, och duggregn när man måste göra en vandring, men solsken och medvind när man gör vandringen av lust.

Jag bodde under många, många år i Tyresö, och jobbade i Kista. Två gånger i veckan cyklade jag dit, som motion.
Senare så jobbade jag vid Sergels Torg, då cyklade jag fortfarande två gånger i veckan, men då sprang (joggade) jag också en gång i veckan hem. Åkte buss och tunnelbana till jobbet.

Men alla har nu inte som hobby att ta långpromenader. Särskilt med småbarn är det inte det första man tar sig för att ge sig ut ensamma milslånga promenader. Jag har ett jobb som just nu innebär att jag behöver vara på olika ställen i stan, barnen ska hämtas och lämnas, och rider dessutom i två olika stall som båda ligger en timme hemifrån, åt olika håll. Jag tillbringar väl i snitt 2-3 timmar per dag i kollektivtrafiken, fördelat på 3-4 resor. Om jag hade en dag när jag bara skulle åka hemifrån till jobbet och hem igen så skulle det vara superskönt, men så är det i princip aldrig. Ska jag dessutom sluta åka kommunalt och gå/springa eller cykla, släpa med mig träningskläder och handduk utöver de stallkläder, dator och jobbpapper jag redan har med mig - det går inte.

Att man tar buss och tunnelbana istället för att gå när man t ex ska från Vallentuna till Årsta beror inte på att man är ointresserad, det beror på att det skulle ta alldeles för lång tid annars.

 

[Breaktown]

Att få många olika dåd klassificerade som terrorbrott, är precis det som de som (verkligen?, planerat?) utför terrorbrott önskar sig.

Att ifrågasätta "är det verkligen terror", och minska uppmärksamheten till rimlig nivå (vad är rimlig nivå? filosofiska frågor) berorende på omständigheterne, är kanske långsiktigt bättre för att desarmera terror?

I lugn och ro i ett reflekterande kölvatten av händelsen håller jag med dig. Absolut.

Men jag svarade på din fråga varför ha så bråttom med att kalla det terrordåd. Kanske för att polisen inom loppet av sekunder måste fatta beslut som kan få förödande konsekvenser om det blir fel. Min gissning är att de hade tid med att reflektera över vad deras brottsrubricering skulle få för konsekvenser på "vår kollektiva självbild av terrordrabbade".

Som sagt, varför skulle folk bli annat än glada om det efter utredningen visar att det här inte var ett terrorbrott?

 

[Petruska]

Radions P1 var duktiga i att prata bekräftat och obekräftat.

Dock blev det nästan komiskt när de fick in samtidiga uppgifter på av polisen bekräftade uppgifter på skottlossning på Fridhemsplan, och en dementi av polisen på skottlossning på Fridhemsplan.

(Senare visade det sig att en bil fått punktering på Fridhemsplan, vilket visar hur utanpå nerverna var i det akuta skeendet.)

Och just nerverna så till den grad utanpå är ju faktiskt något som man kan hjälpa sig själv och varandra att antingen betona eller nedtona.

För mig är det en gåta att man så ofta hjälper varandra att betona oro - inte enbart vid terrorhot utan i en massa sammanhang, även mycket mer vardagliga.

Troligen blir väl nationella trauman värre om vi uppmuntrar varandras oro. Vilket är något utöver att bekräfta den. Och för mig är det inte ens uppenbart att det finns fördelar med att få sin oro bekräftad.

Håller med om det där med skottlossningen i P1! Närmast komiskt ögonblick.

 

[Jeffery]

Strax blir den här tråden full, och då kommer Gud eller lämplig ersättare stänga den.
En barmhärtighetens filt kommer då lägga sig över, medan krutdammet skingras för en vårvind frisk.

 

[sjoberga]

Strax blir den här tråden full, och då kommer Gud eller lämplig ersättare stänga den.
En barmhärtighetens filt kommer då lägga sig över, medan krutdammet skingras för en vårvind frisk.

Eller begravas i av ett täcke med snökristaller, som läget är här just nu idag, I Raqqa eller Bagdad, your choice. Tack för poesin.