Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[Wysiwyg]

Jo, men då är det alltså så att just den här märks och fler än jag säger det i tråden. Fler än jag visar oro för att ifrågasätta just den här normen.

Fast.. alltså bara för att det är flera som säger samma sak innebär det ju inte att det är en norm, bara att flera har samma åsikter.

Jag menar, i hur många trådar som helst om t.ex: SD och rasism uttrycker ju folk att det är obehagligt att säga att de röstar på SD för reaktionerna de får. Jag tolkar inte det som en norm utan att folk ifrågasätter det.

Det blir ju lite bekvämt att säga att alla som inte håller med upprätthåller en norm som man själv är modig nog att gå emot.

 

[prallan]

Fast det var ju inte poängen. Utan den var att det verkar konstigt att du kan ha åsikter om något du inte följer, alltså mediernas nyhetsrapportering.

@mackan För att jag och mina nära pratar och diskuterar med varandra.

 

[Mabuse]

Jo, men då är det alltså så att just den här märks och fler än jag säger det i tråden. Fler än jag visar oro för att ifrågasätta just den här normen.

Oavsett andra normer.

Jag hade aldrig skrivit något om jag fattat vidden av det.

Absolut, det är jobbigt att bli ifrågasatt och motsagd. Men jag tänker att den risken alltid finns på Buke Och i alla diskussioner, även IRL, rentav. Absolut ska det ju inte gå till otidigheter och personangrepp, men vad jag kan se (tråden är långt och jag kan ha missat det, men moderatorerna brukar ju rensa sånt) så har det inte varit något sånt i tråden.

Det här ämnet är dessutom väldigt känsloladdat för många, det tror jag har framgått av nyhetsrapporteringen och reaktionerna på sociala media etc? Jag tänker att man kan räkna med att diskussionen blir något mer engagerad och livlig då. När folk skriver i affekt blir de vanligen lite mer drastiska i sina formuleringar än vanligt.

Men att din känslighet för att bli motsagd och inte känna att du passar in i normen bör tas större hänsyn till, än de drabbades känsla av att något stort och hemskt har hänt dem? Det blir för mig lite bakvänt. Samma känslighet som du tillåter dig själv borde du väl tillåta andra?

 

[mackan]

@mackan För att jag och mina nära pratar och diskuterar med varandra.

Men helt seriöst ärligt !
Du har åsikter om mediala rapporteringar här att de rapporterar onödigt mycket /enbart rapporterar om detta , och hur det rapporteras i media allmänt, men följer ingen media själv öht ?
Jag lägger ner .

 

[prallan]

Men helt seriöst ärligt !
Du har åsikter om mediala rapporteringar här att de rapporterar onödigt mycket /enbart rapporterar om detta , och hur det rapporteras i media allmänt, men följer ingen media själv öht ?
Jag lägger ner .

Äntligen!

Allt är inte svart eller vitt

 

[mackan]

Äntligen!

Allt är inte svart eller vitt

Seriöst så skippa headbangandet . Det är inget konstigt att du blivit ifrågasatt . Det borde du kunna se .

 

[Mabuse]

Det jobbiga är nog att det så tydligt handlar om rätt känslor och rätt känslouttryck. Avvikelser från det rätta visar att man inte förstod att människor dog. Det är nåt väldigt skrämmande i en hel hop människor som säger åt en vad man ska känna och borde känna och hittar på förklaringar till att man inte känner som man ska.

Har någon sagt åt dig vad du ska känna? Vad jag har sett så har folk försökt förklara varför de känner som de gör, och inte som du. Jag säger inte att du som bor i en annan stad ska känna på samma sätt som den som passerar Drottninggatan dagligen och har bott i Stockholm hela sitt liv, för det är såklart inte rimligt, jag försöker förklara hur det kan kännas om man är en sån person. Vilket i sin tur förklarar varför man t ex inte alls tycker det var överdrivet att stänga av kollektivtrafiken.

Ditt perspektiv verkar mycket rimligt om man är du. Men om man inte är du, om man är stockholmare, så kan ett stockholmarperspektiv upplevas som lika rimligt.

Du känner väl rimligen precis vad som är lämpligt om man är du. Men alla är inte du. En del bor i Stockholm. En del hade närstående som sånär hade blivit överkörda. En del hade nära vänner som jobbade några meter från händelsen och direktrapporterade i fasa via fb om vad som hände. Du borde inte reagera som dem, men du borde kanske kunna förstå varför de reagerar som de gör, utan att döma ut deras reaktion som överdriven och obehaglig.

 

[sjoberga]

Absolut, det är jobbigt att bli ifrågasatt och motsagd. Men jag tänker att den risken alltid finns på Buke Och i alla diskussioner, även IRL, rentav. Absolut ska det ju inte gå till otidigheter och personangrepp, men vad jag kan se (tråden är långt och jag kan ha missat det, men moderatorerna brukar ju rensa sånt) så har det inte varit något sånt i tråden.

Det här ämnet är dessutom väldigt känsloladdat för många, det tror jag har framgått av nyhetsrapporteringen och reaktionerna på sociala media etc? Jag tänker att man kan räkna med att diskussionen blir något mer engagerad och livlig då. När folk skriver i affekt blir de vanligen lite mer drastiska i sina formuleringar än vanligt.

Men att din känslighet för att bli motsagd och inte känna att du passar in i normen bör tas större hänsyn till, än de drabbades känsla av att något stort och hemskt har hänt dem? Det blir för mig lite bakvänt. Samma känslighet som du tillåter dig själv borde du väl tillåta andra?

Nu är det ju ingen som pratat om de drabbades känslor eller reaktioner.

Däremot anser jag inte att gruppen drabbade innehåller samtliga medborgare, eller Stockholmare.

Borde jag ha reagerat annorlunda som hade närstående nära platsen? Vem bestämmer det?

 

[Wysiwyg]

Borde jag ha reagerat annorlunda som hade närstående nära platsen? Vem bestämmer det?

Jag har inte sett någon kommentera dina känslor. Bara sätter du kommenterat andras känslor och reaktioner på.

 

[ginnies]

Jag har inte sett riktigt det du har sett. Däremot har jag sett flera som försvarat sättet att sörja tillsammans, när det blivit kraftigt ifrågasatt.

Jag såg inte det , jag såg angrepp på de som tyckte att sörjandet medialt och publicitetsmässigt gått överstyr i förhållande till storleken/ antal döda/ skadade i dådet- fortfarande med stor respekt för de som hade nära skadade o döda.

 

[Mabuse]

Nu är det ju ingen som pratat om de drabbades känslor eller reaktioner.

Däremot anser jag inte att gruppen drabbade innehåller samtliga medborgare, eller Stockholmare.

Borde jag ha reagerat annorlunda som hade närstående nära platsen? Vem bestämmer det?

Nej, alla får reagera hur de vill såklart, något annat skulle ju vara väldigt märkligt. Det jag efterlyser är att man förstår att andra reagerar annorlunda än en själv. Inte säger att jag bor i en annan stad, och min reaktion är den rimliga och lämpliga. Om de som bor i staden där det hände reagerar mer/annorlunda än jag, så är deras reaktion överdriven och obehaglig.

Närhet är en möjlig men inte given förklaring till varför människor reagerar olika. Det finns givetvis många sådana förklaringar.

 

[ginnies]

En del hade nära vänner som jobbade några meter från händelsen och direktrapporterade i fasa via fb om vad som hände. Du borde inte reagera som dem, men du borde kanske kunna förstå varför de reagerar som de gör, utan att döma ut deras reaktion som överdriven och obehaglig.

Jag har fortfarande inte uppfattat det som om @Petruska har dömt ut de reaktioner hos de som var på plats.

 

[stjarnhimmel]

Fast vad är det för tryck ni pratar om? Var finns det?
Många av de saker Petruska och Sjöberga gett uttryck för har vi pratat om på jobbet, familjen, vänner.
Jag upplever inte att folk tycker det är provocerande. Däremot kan man ju prata om det på ett sätt som är respektfullt för de som har sorg och rädsla.

 

[mackan]

Jag har fortfarande inte uppfattat det som om @Petruska har dömt ut de reaktioner hos de som var på plats.

Inte jag heller ?
Däremot så har många undrat över @Petruska s idogt redovisade känsla att vara "utsatt" och dennes dömande att klassa in folk i en kategori samtidigt i samma andetag ?

 

[Tassetass]

Däremot anser jag inte att gruppen drabbade innehåller samtliga medborgare, eller Stockholmare.

Vilka ingår i gruppen "drabbade"?

 

[Mabuse]

Jag har fortfarande inte uppfattat det som om @Petruska har dömt ut de reaktioner hos de som var på plats.

Poängen är väl att inte bara de som var på plats fysiskt precis där kan reagera känslomässigt och starkt.

 

[sjoberga]

Jag har inte sett någon kommentera dina känslor. Bara sätter du kommenterat andras känslor och reaktioner på.

Nej, jag har inte kommenterat andra enskilda människors känslor och sorterat dem eller orimligförklarat dem. Jag känner mig istället ganska överhopad med "förstår du inte hur hemskt det här är?"-inlägg. På temat att jag inte är riktigt klok som tycker att de totala reaktionerna är överdrivna på en hyfsat liten händelse. Det tar liksom inte från någon deras känslor och deras rätt att reagera på sitt sätt. Jag förklarar mig bara oförstående inför vissa av dem - och tycker att det är intressant att diskutera - vid de tillfällen man får någon slags respons som inte går ut på att jag har fel och är empatilös, utan sakligt. Och idag tycker jag vi haft den sakliga diskussionen.

Men jag har nu sett debatten lyfta och flera inläggare som skrivit intressanta inlägg och reflektioner, så det har varit intressant att läsa - när flera klivit ur rädslan över att reflektera och inte bara hänge sig åt den nationella mediedrivna hysterin, där minsta lilla ifrågasättande "hej, varför gör ni så, varför tänker ni si?" upplevs som ett frontalangrepp på människors frihet. Kanske krävs det några dagars distans för de flesta.

 

[Niyama]

Men om man inte är du, om man är stockholmare, så kan ett stockholmarperspektiv upplevas som lika rimligt.

Har sett flera kommentarer som antyder att man nog måste vara stockholmare för att fatta. Jag är visserligen inte uppvuxen i Sthlm utan i Södertälje, men jag har ju oräkneliga gånger tagit pendeln till stan, shoppat på Åhléns, gått på Drottninggatan osv. Jag är mycket väl medveten om mängden människor kring platsen vid den tiden. Jag har vänner och släkt i Stockholm. Jag skulle själv befunnit mig i Stockholms innerstad förra fredagen (men blev sjuk). Ikväll pratade jag med en vän som bor på Kungsholmen, som bott i Stockholm hela sitt liv. Hon bör räknas som stockholmare och hennes tankar var liknande mina, en kommentar var ordagrant "vad händer med Stockholm?!". Och då menade hon inte dådet i sig, utan reaktionerna på det.

 

[sjoberga]

Vilka ingår i gruppen "drabbade"?

För mig är det gruppen som förlorat en anhörig, eller vars anhöriga blev skadade i attentatet. Sedan tillkommer de som faktiskt var precis vid händelsen och fick fly därifrån samt den blåljuspersonal och annat som fick ta händelsen inledningsvis.

På ett ekonomiskt plan är givetvis sedan också butiksägare och Stockholms kommun drabbade - men det är på ett annat plan.

För mig är de "drabbade" en ganska begränsad grupp människor, särskilt i detta fall när effekten var ganska liten.

Jag anser mig till exempel inte drabbad alls, trots att jag ofta är i Stockholm och vid mängder av tillfällen har stått på Åhlens på exakt den plats där lastbilen rammade butiken. Jag känner starkt för de drabbade och deras förluster, precis som jag gör när andra dåd rapporteras runt om i världen.

 

[mackan]

Men jag har nu sett debatten lyfta och flera inläggare som skrivit intressanta inlägg och reflektioner, så det har varit intressant att läsa - när flera klivit ur rädslan över att reflektera och inte bara hänge sig åt den nationella mediedrivna hysterin, där minsta lilla ifrågasättande "hej, varför gör ni så, varför tänker ni si?" upplevs som ett frontalangrepp på människors frihet. Kanske krävs det några dagars distans för de flesta.

Vad syftar du på ?