Lastbil har kört in i folkmassa i centrala Stockholm

[mandalaki]

Men jag har nu sett debatten lyfta och flera inläggare som skrivit intressanta inlägg och reflektioner, så det har varit intressant att läsa - när flera klivit ur rädslan över att reflektera och inte bara hänge sig åt den nationella mediedrivna hysterin, där minsta lilla ifrågasättande "hej, varför gör ni så, varför tänker ni si?" upplevs som ett frontalangrepp på människors frihet. Kanske krävs det några dagars distans för de flesta.

Men om nu debatten har lyft så verkar du vara kvar på samma position som du var i söndags och som jag då sammanfattade som Vi som sätter det i ett större sammanhang vs ni som inte har förmåga att lyfta blicken istället för att reagera känslomässigt.

 

[Tassetass]

För mig är det gruppen som förlorat en anhörig, eller vars anhöriga blev skadade i attentatet. Sedan tillkommer de som faktiskt var precis vid händelsen och fick fly därifrån samt den blåljuspersonal och annat som fick ta händelsen inledningsvis.

På ett ekonomiskt plan är givetvis sedan också butiksägare och Stockholms kommun drabbade - men det är på ett annat plan.

För mig är de "drabbade" en ganska begränsad grupp människor, särskilt i detta fall när effekten var ganska liten.

Jag anser mig till exempel inte drabbad alls, trots att jag ofta är i Stockholm och vid mängder av tillfällen har stått på Åhlens på exakt den plats där lastbilen rammade butiken. Jag känner starkt för de drabbade och deras förluster, precis som jag gör när andra dåd rapporteras runt om i världen.

Tack för klargörandet. Begränsar man det hela till effekten av dådet så förstår jag ditt resonemang. För mig är det dock främmande att resonera så.

 

[mackan]

Har sett flera kommentarer som antyder att man nog måste vara stockholmare för att fatta. Jag är visserligen inte uppvuxen i Sthlm utan i Södertälje, men jag har ju oräkneliga gånger tagit pendeln till stan, shoppat på Åhléns, gått på Drottninggatan osv. Jag är mycket väl medveten om mängden människor kring platsen vid den tiden. Jag har vänner och släkt i Stockholm. Jag skulle själv befunnit mig i Stockholms innerstad förra fredagen (men blev sjuk). Ikväll pratade jag med en vän som bor på Kungsholmen, som bott i Stockholm hela sitt liv. Hon bör räknas som stockholmare och hennes tankar var liknande mina, en kommentar var ordagrant "vad händer med Stockholm?!". Och då menade hon inte dådet i sig, utan reaktionerna på det.

Jag har också reflekterat över formuleringarna ang det och "man måste vara Stockholmare för att fatta" blir ju konstigt men däremot så de som uttalat sig/försökt illustrera känslan har jag inte på något sett tolkat som
Att de därför står över andra i fråga om reaktioner i sak - däremot är det ett faktum som sagt att självklart reagerar homo sapiens starkare när de själva är direkt berörda och relaterar .

 

[Wysiwyg]

Nej, jag har inte kommenterat andra enskilda människors känslor och sorterat dem eller orimligförklarat dem.

Men herregud, hela inlägget som följer det jag citerar orimligförklarar ju typ allas känslor kring händelsen.

Och att påstå att du är den ende som ser klart och att Övriga tar några dagar på sig att Landa i Sanningen, det följer ju i samma spår. Dvs alla som inte ser lika nyktert och förståndigt som du själv på situationen stämplar du ju som känslodrivna imbeciller.

 

[sjoberga]

Men om nu debatten har lyft så verkar du vara kvar på samma position som du var i söndags och som jag då sammanfattade som Vi som sätter det i ett större sammanhang vs ni som inte har förmåga att lyfta blicken istället för att reagera känslomässigt.

Du sammanfattar det så. Jag ser inte vare sig diskussionen i ämnet eller min ståndpunkt sammanfattad så. Jag var ute efter en diskussion där jag inte tycker att det är självklart att det är positivt att det blev en hysteri kring händelsen, utan snarare tvärtom, som utmynnade i allt vad det gjorde. Men alla som haft minsta fundering i samma bana, att det inte är självklart positivt, blev nedmejade till fotknölarna som empatilösa känslokalla översittare. svar till @mackan också; Utom ungefär de senaste 20 sidorna av tråden, då jag anat ett lyft där flera olika slags ståndpunkter har fått diskuteras på ett mindre känsloladdat och mer objektivt sätt.

För mig handlar det inte om rätt och fel, vilket du hela tiden återkommer till.

 

[sjoberga]

Men herregud, hela inlägget som följer det jag citerar orimligförklarar ju typ allas känslor kring händelsen.

Och att påstå att du är den ende som ser klart och att Övriga tar några dagar på sig att Landa i Sanningen, det följer ju i samma spår. Dvs alla som inte ser lika nyktert och förståndigt som du själv på situationen stämplar du ju som känslodrivna imbeciller.

Läs #1865. Det är inte alls min ståndpunkt, utan din och andras tolkningar - eftersom ni sitter på den självklara sanningen om vad som är bra för samhället. Som jag inte delar med er.

 

[Gunnar]

För mig är det gruppen som förlorat en anhörig, eller vars anhöriga blev skadade i attentatet. Sedan tillkommer de som faktiskt var precis vid händelsen och fick fly därifrån samt den blåljuspersonal och annat som fick ta händelsen inledningsvis.

På ett ekonomiskt plan är givetvis sedan också butiksägare och Stockholms kommun drabbade - men det är på ett annat plan.

För mig är de "drabbade" en ganska begränsad grupp människor, särskilt i detta fall när effekten var ganska liten.

Jag anser mig till exempel inte drabbad alls, trots att jag ofta är i Stockholm och vid mängder av tillfällen har stått på Åhlens på exakt den plats där lastbilen rammade butiken. Jag känner starkt för de drabbade och deras förluster, precis som jag gör när andra dåd rapporteras runt om i världen.

Förstår jag dig rätt om det enligt din logik var mindre än 1/4 så allvarligt när Olof Palme mördades. Det var ju bara en person och inga skadades?

 

[Wysiwyg]

Läs #1865. Det är inte alls min ståndpunkt, utan din och andras tolkningar - eftersom ni sitter på den självklara sanningen om vad som är bra för samhället. Som jag inte delar med er.

Du, jag har inte skrivit ett dugg om några reaktioner alls så det där är ju bara hittepå. Jag har öht inte skrivit något alls om sakfrågan, bara hur jag tolkar det du skrivit.

Om det inte är din ståndpunkt btw så formulerar du dig dåligt tycker jag.

 

[sjoberga]

Tack för klargörandet. Begränsar man det hela till effekten av dådet så förstår jag ditt resonemang. För mig är det dock främmande att resonera så.

För mig är det främmande att definiera sig som drabbad när man är utanför den gruppen - eftersom man då gör sig till offer tillsammans med de som - enligt mig - är verkligt drabbade. Det blir inflation i begreppet - och det är kanske där nånstans jag har svårt för att förstå. Sedan att man känner starkt med dem som drabbats - även om man inte känner dem personliugen . är för mig en naturlig och annan sak, än att man beskriver sig själv som drabbad.

 

[mackan]

Du sammanfattar det så. Jag ser inte vare sig diskussionen i ämnet eller min ståndpunkt sammanfattad så. Jag var ute efter en diskussion där jag inte tycker att det är självklart att det är positivt att det blev en hysteri kring händelsen, utan snarare tvärtom, som utmynnade i allt vad det gjorde. Men alla som haft minsta fundering i samma bana, att det inte är självklart positivt, blev nedmejade till fotknölarna som empatilösa känslokalla översittare. svar till @mackan också; Utom ungefär de senaste 20 sidorna av tråden, då jag anat ett lyft där flera olika slags ståndpunkter har fått diskuteras på ett mindre känsloladdat och mer objektivt sätt.

För mig handlar det inte om rätt och fel, vilket du hela tiden återkommer till.

Och jag förstår öht inte fokuset som sagt att du skulle bara nedmejad/utsatt osv . Eller din ståndaktiga åsikt att det råder "hysteri" vare sig bland folk allmänt eller etablerade seriösa media .

Helt absurt att detta är fokuset i tråden sen ett Halvt dygn tillbaka . Ffa då senaste 20 sidorna mest handlat om hur felaktigt några individer blivit "tröskade" sv ngn "grupp" .

 

[sjoberga]

Förstår jag dig rätt om det enligt din logik var mindre än 1/4 så allvarligt när Olof Palme mördades. Det var ju bara en person och inga skadades?

Det finns många dimensioner av en händelse. Så lätt är det inte.

 

[Mabuse]

För mig är det gruppen som förlorat en anhörig, eller vars anhöriga blev skadade i attentatet. Sedan tillkommer de som faktiskt var precis vid händelsen och fick fly därifrån samt den blåljuspersonal och annat som fick ta händelsen inledningsvis.

På ett ekonomiskt plan är givetvis sedan också butiksägare och Stockholms kommun drabbade - men det är på ett annat plan.

För mig är de "drabbade" en ganska begränsad grupp människor, särskilt i detta fall när effekten var ganska liten.

Jag anser mig till exempel inte drabbad alls, trots att jag ofta är i Stockholm och vid mängder av tillfällen har stått på Åhlens på exakt den plats där lastbilen rammade butiken. Jag känner starkt för de drabbade och deras förluster, precis som jag gör när andra dåd rapporteras runt om i världen.

Jag som väntade fyra timmar i ovisshet på busshållplatser och pendeltågsstationer om hur och när jag skulle kunna ta mig hem, är jag drabbad?

 

[sjoberga]

Helt absurt att detta är fokuset i tråden sen ett dygn tillbaka .

Det kan jag också hålla med om. Problemet är att det dröjde så länge innan vi fick en diskussion i ämnet som överhuvudtaget var intressant. Vilket jag bidragit till på olika sätt, utan att vilja det.

 

[sjoberga]

Jag som väntade fyra timmar i ovisshet på busshållplatser och pendeltågsstationer om hur och när jag skulle kunna ta mig hem, är jag drabbad?

Rent logiskt resonemang: ja. du påverkades av händelsen minimalt.

Men nej, det vore att devalvera begreppet rejält för de som förlorat en anhörig eller blivit skadade för livet i händelsen. Men som sagt, det är mitt sätt att tänka och en åsikt.

 

[Gunnar]

Det finns många dimensioner av en händelse. Så lätt är det inte.

Det var väl just det jag ville försöka få fram om just denna händelse.

 

[mackan]

Det kan jag också hålla med om. Problemet är att det dröjde så länge innan vi fick en diskussion i ämnet som överhuvudtaget var intressant. Vilket jag bidragit till på olika sätt, utan att vilja det.

Nej det är din åsikt utifrån ditt perspektiv , det betyder inte att ämnet inte diskuterats på ett produktivt gynnande sätt utöver det att du nu just personligen gillar linjen.

 

[mandalaki]

Det var väl just det jag ville försöka få fram om just denna händelse.

Det får jag säga var ett smart sätt att få fram det.

 

[stjarnhimmel]

För mig är det främmande att definiera sig som drabbad när man är utanför den gruppen - eftersom man då gör sig till offer tillsammans med de som - enligt mig - är verkligt drabbade. Det blir inflation i begreppet - och det är kanske där nånstans jag har svårt för att förstå. Sedan att man känner starkt med dem som drabbats - även om man inte känner dem personliugen . är för mig en naturlig och annan sak, än att man beskriver sig själv som drabbad.

Fast drabbad kan vara mkt mer dvs känslor kan ha startat hos personer som inte var där eller känner någon som har det. Sorg, känslor är mer komplicerade än så
Och jag tror det är därför som det skär sig mellan dig och andra i tråden. Trots att jag tycker du har intressanta aspekter reagerar jag också på hur du skriver.

 

[Sleepy]

Det finns många dimensioner av en händelse. Så lätt är det inte.

Själva grejen med terrordåd är ju att det är en attack mot oss alla. Det handlar inte om antal döda eller skadade; det handlar om att en organisation direkt eller indirekt inspirerar en eller flera galningar att attackera oskyldiga människor i vårt land. De attackerar inte bara människorna; utan vårt sätt att leva. Målet är att åstadkomma så stor effekt som möjligt, dvs döda eller skada så många det går. Därav lastbilar, bomber, kraftiga skjutvapen - och att genomföra dådet mot folksamlingar. Drottninggatan en fredagseftermiddag. Därefter kanske en kumpan som spränger T-centralen. Sen en annan som skjuter vilt på någon annan folkmassa. Hur omfattande dådet är kan man inte veta i förväg; därav fullt pådrag på bred front direkt. Därav massiv polisutredning efteråt. Finns det ett nätverk? Kommer det följddåd? Var det en ensam gärningsman som inte lyckades detonera bomben, inte hade skjutvapen - ja, då får vi vara tacksamma för det mitt i allt eländet. Men drabbade, det anser jag att vi alla är.

 

[Mabuse]

Rent logiskt resonemang: ja. du påverkades av händelsen minimalt.

Men nej, det vore att devalvera begreppet rejält för de som förlorat en anhörig eller blivit skadade för livet i händelsen. Men som sagt, det är mitt sätt att tänka och en åsikt.

Det var ju ett antal tusen som drabbades på samma sätt som jag. Det är ju ganska många. Och "minimalt" vet jag inte om jag skulle kalla det - visst, jämfört med dem som blev fysiskt eller psykiskt skadade, men en minimal påverkan skulle jag inte kalla det. Minimal påverkan hade väl varit om mitt tåg blivit tio minuter försenat, men sen hade jag kunnat åka hem som vanligt. Fyra timmars osäkerhet om jag alls skulle kunna ta mig hem, eller ens komma så nära hemmet att det skulle vara realistiskt att försöka gå hem,och vad jag skulle göra när mobilbatteriet hade dött och jag inte längre kunde hålla koll på bussalternativ och avspärrningar för att försöka kryssa hemåt. Fyra timmar senare är man trött, frusen, hungrig och kissnödig, kan jag säga. Men visst, allt är relativt.

Jag förstår att det är din åsikt, men jag håller inte med dig.