Det är väl fortfarande fyra, men igår var det bara en av de avlidna som hade identifierats. Två till har identifierats idag.Men hur många har avlidit nu då? Jag trodde det var fyra.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är väl fortfarande fyra, men igår var det bara en av de avlidna som hade identifierats. Två till har identifierats idag.Men hur många har avlidit nu då? Jag trodde det var fyra.
Då är jag med. Tack.Det är väl fortfarande fyra, men igår var det bara en av de avlidna som hade identifierats. Två till har identifierats idag.
Fan. Jag fick precis ett extremt jävla tråkigt samtal. Det är så jävla sjukt det här, jag vill bara gråta.
Fast då gör du ju inte politik av dådet, på samma vis som görs när det gäller förmodad islamistisk terrorism?Att slänga in handgranater genom fönster i bostadsområden skulle jag lätt kunna klassa in som ett terrordåd även om det var riktat mot en kriminell.
Men all terrorism har ju en politisk komponent, inte bara islamistisk?Fast då gör du ju inte politik av dådet, på samma vis som görs när det gäller förmodad islamistisk terrorism?
Jag tänker mig att terrorist bland annat betyder just att våldet är politiskt motiverat. Som tex när nynazister rätt nyligen smällde en bomb mot Syndikalistiskt forum i Göteborg. Eller som 9 11 om vi vill ta i med ett extremt exempel i andra änden av skalan.
Fast vad var det politiska målet med det här? Ingen som vet, det är en asylsökande uzbek som troligtvis utfört dådet och vad kan ett terrordåd i Stockholm ha för betydelse när det gäller regimen i Uzbekistan? Inget alls!Fast då gör du ju inte politik av dådet, på samma vis som görs när det gäller förmodad islamistisk terrorism?
Jag tänker mig att terrorist bland annat betyder just att våldet är politiskt motiverat. Som tex när nynazister rätt nyligen smällde en bomb mot Syndikalistiskt forum i Göteborg. Eller som 9 11 om vi vill ta i med ett extremt exempel i andra änden av skalan.
Alltså som vanligt är det jävligt lätt att säga att Jag är inte rädd och Terroristerna ska inte få vinna - när man är på behagligt avstånd. Jag har en anhörig som lämnade butiken där hon jobbar en kvart innan arbetstidens slut, därför satt hon på tunnelbanan när hon fick första paniksamtalet från kollegan som löst av henne. Människor låg nedmejade utanför butiken.
Under hela helgen har hon varit i kontakt med kollegorna som jobbade och imorgon ska hon öppna butiken och ställa ut ett rack med kläder på samma ställe där människor dukade under. Hon skriver att det blir det svåraste hon gjort.
Men för oss andra är det lätt att relativisera det här och säga att annat är farligare och att vi inte är rädda.
Nja, terror av uzbeker behöver inte ha bäring på den egna regimen. Med stark reservation för att vi inget vet om bakgrunden till fredagens attack: http://www.aftonbladet.se/nyheter/k...-terrorister-fran-uzbekistan-och-centralasienFast vad var det politiska målet med det här? Ingen som vet, det är en asylsökande uzbek som troligtvis utfört dådet och vad kan ett terrordåd i Stockholm ha för betydelse när det gäller regimen i Uzbekistan? Inget alls!
Jag har nog inte sagt något annat? Vad jag försökte fram var att det är lite förmätet att slå sig för bröstet för sitt mod, som vi så gärna gör, när vi inte alls är berörda.Fast det kommer ju av en mer objektiv riskanalys. Om jag precis varit med om en stor flygolycka där stora delar av passagerarna dött, så har jag också säkert svårt att göra en objektiv bedömning som håller ända in i kaklet av flygets risker. Det betyder ju inte att risken med att flyga helt plötsligt blivit mycket större.
På samma sätt är risken att dö i ett terrordåd infinitesmalt liten, även om det skulle hända ett liknande varje år. Sådär 50 gånger lägre än att dö i vägtrafiken. I Sverige.
På andra håll är det relativt sett ännu värre att befinna sig på vägarna.
Jag har nog inte sagt något annat? Vad jag försökte fram var att det är lite förmätet att slå sig för bröstet för sitt mod, som vi så gärna gör, när vi inte alls är berörda.
Okej, själv tycker jag att det blivit obehagligare att bo i Stockholm.
Jag märker stor skillnad bara på dom senaste 10 åren. Det är mer våld och kriminalitet nu mot förr. Många missbrukare och kriminella som skapar den här känslan av otrygghet. Speciellt när det blir varmare och dessa börjar hänga i klungor på olika platser.
Terror har jag väl inte varit så jätterädd för egentligen, men hörlurar lär jag inte ha på mig mer när jag promenerar genom stan.
Jag läste det tidigare idag, men så länge vi inte vet mer om syftet så ser jag ingen större skillnad på att offret är en 11-årig flicka som blir ihjälkörd eller att ett barn sprängs i bitar av en handgranat i en lägenhet på en adress där det bor en kriminell.Nja, terror av uzbeker behöver inte ha bäring på den egna regimen. Med stark reservation för att vi inget vet om bakgrunden till fredagens attack: http://www.aftonbladet.se/nyheter/k...-terrorister-fran-uzbekistan-och-centralasien
Alltså som vanligt är det jävligt lätt att säga att Jag är inte rädd och Terroristerna ska inte få vinna - när man är på behagligt avstånd.
Hon skriver att det blir det svåraste hon gjort.
Jag förstår din tanke.Jag har nog inte sagt något annat? Vad jag försökte fram var att det är lite förmätet att slå sig för bröstet för sitt mod, som vi så gärna gör, när vi inte alls är berörda.
I definitionen av terrorbrott ingår en formulering om att syftet ska vara att ingjuta skräck i samhället eller delar av det: "Injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en befolkningsgrupp,"Jag läste det tidigare idag, men så länge vi inte vet mer om syftet så ser jag ingen större skillnad på att offret är en 11-årig flicka som blir ihjälkörd eller att ett barn sprängs i bitar av en handgranat i en lägenhet på en adress där det bor en kriminell.
Måste terror vara politiskt för att vara terror och var går gränsen?
Ja, jag håller med dig (som vanligt). Jag satt på kontoret när det här skedde i fredags och hörde sirener och kaos utanför. Jag skulle gått från jobbet vid tre för att shoppa på Zara på Drottninggatan, men jobbet drog över på tiden så jag stannade kvar. Att ha varit så fruktansvärt nära att hamna i nåt så livsfarligt är nåt som man inte bara skakar av sig på en gång. Det här en plats som jag och de flesta i stan är på så himla ofta. Mitt i vår vardag liksom.Men för oss andra är det lätt att relativisera det här och säga att annat är farligare och att vi inte är rädda.