Sv: Läsarnas egna olyckshistorier
Usch, det lär inte något vidare.
Den sista berättelsen var hemsk, visar verkligen att hur mycket man än kan, att man kan vara super på att "känna" hästar, men att saker man inte kan förutse, kan alltid, alltid hända.
Jag har haft turen på min sida, även om jag alltid hållt på med hästar som är, ursäkta uttalet, dumma i huvudet, så har jag aldrig skadats.
Har fått blåsor och skrapsår av när jag longerat, lett, fårr sparkar mot mig, men aldrig på mig. Blivit klämd osv.
Det enda "olycka" jag har varit med om, är att jag ramlade av en unghäst som tyckte att jag krävde för mycket, efter en liten rodeotripp, så landade jag på marken, kände ingen smärta då, men efter det har jag ständigt ont i ryggen. Går bättre, men jag känner av det.
Hade en tjej i samma stall som skulle skritta ut på sin ponny, dagen efter skulle hon kvala till GP-ponny, så hon skulle ut och ta en liten skritt-tur.
Hästen trampar utanför stigen och går omkull, tjejen sitter kvar i ena stigbygeln och dras längs grusen.
TACK OCH LOV ATT HON HADE EN RIDKOMPIS MED SIG!
Det hela slutar med att hon spyr blod, hon får opereras ett antal gånger i ansiktet, ryggen, och lungorna.
Nu är hon helt återställd, ca. 7-8 månader sedan det hände.
Men, i höstas for hon av igen, och bröt näsan. Snacka om otur!
