Läs det här innan du kastrerar din hund.

[Lena Furberg]

Min hund (Beauceron) kastrerades då han var krypt. Jag var i valet och kvalet länge och vet inte om beslutet var korrekt. Idag (på 13:e året) har han haft stora problem med kraftigt förstorad prostata och prostatainfektion, så kastreringen satte inte stopp för de problemen, som man kunnat tro.

 

[hastflicka]

Ja, i USA är det verkligen hysteriskt, det kan jag hålla med om. Å andra sidan är där väl också ett stort överskott på hemlösa hundar?

Överskott på hundar i USA och även många andra länder beror på deras syn på djur och hur djurhållningen ser ut. Något vi inte kan jämföra oss med.

Det ar en vanlig vanforestallning har ocksa att vi har ett overskott pa hemlosa hundar i USA. Det ar inte helt sant.
Vara "shelters" ar fyllda med hundar ... som importerats fran Mexico, SydAmerika, och Caribien.

Jag har annu inte varit nagon stans i USA dar det finns hemlosa hundar. Da landet ar stort ar det troligt att det finns mer an nagon enstaka losdrivande hund nagon stans, men inte ar det manga.

 

[Scata]

Det är tragikomiskt att man kastrerar hundar i förebyggande som tumörer, livmodersinflammationer, översexualitet, hormonella problem osv som är en avelsfråga.

Idag vet man ju att det finns flera biefekter med kastering och veterinären ska informera om dessa när man kontaktar dem.
Jag ringde 4 kliniker när min hane skulle kastreras. 2 kliniker nämnde inte bieffekter övh, 1 tog upp att hunden kunde behöva lightfoder sen och 1 att pälsen kunde bli förändrad plus att hunden kunde behöva specialfoder.
Ingen nämde de värre grejerna som inkotinens eller ökade rädslor vilket är kända bieffekter.

Nu blev jag nyfiken för jag känner mig Ouppdaterad i det här med kastreringar hos hund, och du skriver två saker som jag är gammalmodigt ovetande om.
Jag har, för många år sedan, haft tre tikar av två helt olika ras där alla tre fick livmoderinflamation och vi blev tvugna till op. En av dom kunde vi häröra orsaken till de p-sprutor som hon fick, tyvärr. Hade vi vetat det innan så hade vi steriliserat direkt istället (det var av en annan medicinsk orsak, annars har hon fått vara intakt).
Men du säger att det kan bero på aveln? Är det vedertaget idag? Jag har inte hört det tidigare och jag har aldrig haft "rapporterings-plikt" till någon uppfödare om livmoderinflamationer. Har det inte idag heller med en ny ras.

Det som du (och fler i tråden) nämner som bieffekt vid kastration av hanhund har jag inte heller hört tidigare. Men å andra sidan så var det inte något man gjorde på -70, -80 och -90-talet. Det varkar ha ökat lavinartat
Nu är jag "aktiv" igen och är inte så uppdaterad, men finns det någon info om dessa biverkningar? För jag hittar inget när jag googlar om kastrering av hund (kan def. vara handhavandefel ).

 

[Sol]

Jag undrar hur det ens kan vara förenligt med svensk djurskyddslag att kastrera utan medicinsk orsak. Alla andra onödiga ingrepp är förbjudna, varför inte kastrering som inte är medicinskt motiverad?

Det är förenligt med svensk lagstiftning eftersom det finns ett undantag för just kastrering. Pga. välfärdsskäl och livsmedelsproduktionsskäl.

 

[Trissa]

Jag är inne på min andra kastrerade tik, den första pga livmoderinflammation och den jag har nu pga rädslor. Med tanke på vad det kostar att kastrera tik har jag svårt att se att det kommer att bli speciellt vanligt....

 

[Sol]

Den risken tror jag är så minimalt försumbar att ingen behöver fundera över. När det var förbjudet att kastrera hundar var det tillåtet och påbjöds att kastrera katter och hingstar. Som sagt, olika djurslag reagerar olika på kastrering och att olika djurslag har olika behov och fungerar olika tar man hänsyn till i all annan lagstiftning så varför skulle man inte göra det i den här frågan?

Nar kastrering av hund var förbjudet så var medicinsk orsak det jag skrev i mitt inlägg ovan.

Lagstiftningen var då inkonsekvent då det endast var just hundar det var förbudet att kastrera. Ett förbud som av vad jag förstått grundades i att jägare ville skydda de svenska jakthundsraserna.

Det är rimligt att ha en konsekvent lagstiftning.

 

[Raderad medlem 94602]

Nu blev jag nyfiken för jag känner mig Ouppdaterad i det här med kastreringar hos hund, och du skriver två saker som jag är gammalmodigt ovetande om.
Jag har, för många år sedan, haft tre tikar av två helt olika ras där alla tre fick livmoderinflamation och vi blev tvugna till op. En av dom kunde vi häröra orsaken till de p-sprutor som hon fick, tyvärr. Hade vi vetat det innan så hade vi steriliserat direkt istället (det var av en annan medicinsk orsak, annars har hon fått vara intakt).
Men du säger att det kan bero på aveln? Är det vedertaget idag? Jag har inte hört det tidigare och jag har aldrig haft "rapporterings-plikt" till någon uppfödare om livmoderinflamationer. Har det inte idag heller med en ny ras.

Det som du (och fler i tråden) nämner som bieffekt vid kastration av hanhund har jag inte heller hört tidigare. Men å andra sidan så var det inte något man gjorde på -70, -80 och -90-talet. Det varkar ha ökat lavinartat
Nu är jag "aktiv" igen och är inte så uppdaterad, men finns det någon info om dessa biverkningar? För jag hittar inget när jag googlar om kastrering av hund (kan def. vara handhavandefel ).

Livmodersinflammation är något som man ser har en ärftlig faktor. Man avråder från att avla på linjer där det förekommer. I vissa raser drabbas hela 25% i andra knappt några.

Jag råder alla våra valpköpare att hålla kontakt med oss eller iaf meddela oss om alla avvikelser i hälsa och mentalitet eftersom allt sånt är otroligt viktigt i vidare avel. Jag tror inte vi är ensamma om att be våra valpköpare om detta. Men givetvis finns det uppfödare som inte tycker sånt är lika viktigt.

Jag tror @vallhund hade en massa länkar om kasteringarnas baksida i en tidigare tråd om ämnet.

 

[Dentaku]

Angående lagstiftningen vi hade tidigare så är det rätt viktigt att känna till att Sveriges Veterinärförbund var för en ändring. Redan då hände det nämligen att hundar med problembeteenden kastrerades men med en medicinsk förevändning. Även SKK gav stöd till att lagstiftningen skulle ändras till att tillåta kastrering av hund utan dispens.

Personligen hoppas jag verkligen inte att vi hamnar i ett läge som i t ex USA, med slentriankastrering. Det vore katastrofalt. Men å andra sidan tycker jag också att kastrering kan vara bra att överväga i en del lägen. Det finns potentiella risker som man måste ta hänsyn till men det kan också finnas klara fördelar.

 

[Bexzor]

Den allmänna uppgiften vi fått på hundklubbar, veterinärstationärer och "vanliga människor" är att människor har för hög tilltro till att kastrering ger lugna hundar vilket vi även fått tips om gällande vår hund fortfarande. Det är även tips jag ofta läser på fb, nu senast om en kangalblandning som gör utfall mot andra hundar. Ägaren har fått tips och råd om diverse hundtränare men valde att kastrera i förhoppning att det skulle lugna honom. Hens senaste tråd visar att det snarare blivit värre och hen själv är förvånad att det inte blivit bättre.

Alla vi träffar tappar hakan när vi säger att vår hund är kastrat sedan länge eftersom det inte påverkat hans energiska sida alls. En enda gång har jag fått motsvaret "jaha då har han ärvt mest av riesensnauzchern för dom är jobbiga som unghundar".

För oss var det inte heller att få honom lugnare som vi kastrerade. Han kastrerades för att han är blandras och gårdshund så vi ville inte riskera tjuvparningar med grannarnas hund. Jag behöver inte bidra mer till blandras aveln än mitt egna inköp. Vi har kanske haft tur men han har inga biverkningar alls mer än att han är lite rund och konstant hungrig. Men konstant hungrig var han även före kastreringen.

 

[utte]

Kudos till din uppfödare @TinyWiny, Jag gör likadant till mina potentiella valpköpare.

Jag har själv gjort misstaget att kastrera en 3-årig hane som inte skulle gå i avel pga patellaluxation för att underlätta hans liv tillsammans med tikar. Som jag ångrar mig. Från att ha varit glad, trygg och säker med en naturligt lugnande effekt på andra hundar till att bli en osäker räddhare som är absolut längst ner i ”rangordningen” i flocken. Han har inte heller samma glädje och vilja till arbete och lek och är ofta ”deppig”.

För övrigt finns det verkligen massor med vetenskapliga studier som visar på de negativa effekterna av kastrering. Det är rent ut sagt skit att många veterinärer inte informerar om det vilket de faktiskt är skyldiga till.

Ni som tycker kastrering är toppen har ni faktiskt läst den utmärkta sammanfattningen med vetenskapliga referenser som @hastflicka länkade till i sin trådstart? Visst, många av studierna handlar om tidig kastrering men inte alla. Läs den!!

https://ivcjournal.com/spay-neuter-...heXCY-ZWx8U5DpB49iDWW3B5LpRQfwJRVK3Ye-aqnIe5o

Som uppfödare så är det också otroligt trist att se att så många hanar, och därmed genetisk bredd, försvinner från möjlig avel.

 

[kolblakkur]

Kudos till din uppfödare @TinyWiny, Jag gör likadant till mina potentiella valpköpare.

Jag har själv gjort misstaget att kastrera en 3-årig hane som inte skulle gå i avel pga patellaluxation för att underlätta hans liv tillsammans med tikar. Som jag ångrar mig. Från att ha varit glad, trygg och säker med en naturligt lugnande effekt på andra hundar till att bli en osäker räddhare som är absolut längst ner i ”rangordningen” i flocken. Han har inte heller samma glädje och vilja till arbete och lek och är ofta ”deppig”.

För övrigt finns det verkligen massor med vetenskapliga studier som visar på de negativa effekterna av kastrering. Det är rent ut sagt skit att många veterinärer inte informerar om det vilket de faktiskt är skyldiga till.

Ni som tycker kastrering är toppen har ni faktiskt läst den utmärkta sammanfattningen med vetenskapliga referenser som @hastflicka länkade till i sin trådstart? Visst, många av studierna handlar om tidig kastrering men inte alla. Läs den!!

https://ivcjournal.com/spay-neuter-...heXCY-ZWx8U5DpB49iDWW3B5LpRQfwJRVK3Ye-aqnIe5o

Som uppfödare så är det också otroligt trist att se att så många hanar, och därmed genetisk bredd, försvinner från möjlig avel.

Jag har läst den och även en del av studierna den refererar till, som t.ex studien med kastrerade schäfertikar som blev mer reaktiva. Detta gjorde jag INNAN vi kastrerade vår tik och vägde för- och nackdelar. För oss var det ingen slentriankastrering, la x antal timmar på att läsa på om kastrering av tikar samt rådfråga andra som har kastrerade tikar av samma ras som vår. Jag rekommenderar inte kastrering av tikar till de som velar, har man en tik som fungerar som fertil så är det det bästa att inte kastrera. För vår del var det inte så, vår tik blev ett monster vid löp och skendräktighet. Anledningen till varför jag är positiv till kastrering (av tikar) är på grund att vår tik blev otroligt mycket trevligare efter kastrering. Som natt och dag.

Dock verkar kastrering av hanar vara betydligt mer riskabelt, där känns det mer som rysk roulette - att man inte riktigt vet hur det blir efter kastrering.

Ofta känner jag att när man pratar om kastrering så syftar man oftast på hanar (vilket är förståeligt, eftersom det är vanligare). Tycker man glömmer tikarna. En kastrerad tik brukar inte bli mer osäker och rädd efter en kastrering - snarare tvärtom. Att en användare här i tråden hade en tik som blev väldigt rädd efter kastrering måste vara höjden av otur, för hormonellt bör det inte bli så efter en kastrering av en tik.

Har själv suttit på föreläsning med etologer som sagt att kastrering av hundar ska man vara försiktig med, just för att de kan bli mer osäkra och rädda. Då fick jag påpeka att det gäller hanar, inte tikar. ”Just det, jag tänkte inte på tikar” sa den föreläsande etologen. Det är en stor skillnad på hur kasterade tikar blir jämfört med hanar.

Även i diskussionerna här tycker jag att vi ska vara noga på att skilja mellan kastrering av tikar och hanar, då Bukefalos trots allt är en kunskapskälla.

 

[utte]

Jag har läst den och även en del av studierna den refererar till, som t.ex studien med kastrerade schäfertikar som blev mer reaktiva. Detta gjorde jag INNAN vi kastrerade vår tik och vägde för- och nackdelar. För oss var det ingen slentriankastrering, la x antal timmar på att läsa på om kastrering av tikar samt rådfråga andra som har kastrerade tikar av samma ras som vår. Jag rekommenderar inte kastrering av tikar till de som velar, har man en tik som fungerar som fertil så är det det bästa att inte kastrera. För vår del var det inte så, vår tik blev ett monster vid löp och skendräktighet. Anledningen till varför jag är positiv till kastrering (av tikar) är på grund att vår tik blev otroligt mycket trevligare efter kastrering. Som natt och dag.

Dock verkar kastrering av hanar vara betydligt mer riskabelt, där känns det mer som rysk roulette - att man inte riktigt vet hur det blir efter kastrering.

Ofta känner jag att när man pratar om kastrering så syftar man oftast på hanar (vilket är förståeligt, eftersom det är vanligare). Tycker man glömmer tikarna. En kastrerad tik brukar inte bli mer osäker och rädd efter en kastrering - snarare tvärtom. Att en användare här i tråden hade en tik som blev väldigt rädd efter kastrering måste vara höjden av otur, för hormonellt bör det inte bli så efter en kastrering av en tik.

Har själv suttit på föreläsning med etologer som sagt att kastrering av hundar ska man vara försiktig med, just för att de kan bli mer osäkra och rädda. Då fick jag påpeka att det gäller hanar, inte tikar. ”Just det, jag tänkte inte på tikar” sa den föreläsande etologen. Det är en stor skillnad på hur kasterade tikar blir jämfört med hanar.

Även i diskussionerna här tycker jag att vi ska vara noga på att skilja mellan kastrering av tikar och hanar, då Bukefalos trots allt är en kunskapskälla.

Toppen att du har läst och informerat dig innan. Då kunde du också ta ett välgrundat beslut! En av de faktorer jag ifrågasätter är att veterinärer inte informerar. Många hundägare inte alls så pålästa som du var. De tror att det är helt normalt att kastrera vid en viss ålder eller så fort man får problem. Jag har valpköpare som fått frågan redan vid 12-veckors vaccinationen om de har funderat på kastrering i framtiden.

Det händer tyvärr även att kastrerade tikar blir beteendeförändrade. De kan bli skarpare och mer reaktiva när hormonbalansen förändras.

Sedan skulle jag vilja säga att din tiks problem med skendräktighet är ett solklart exempel på medicinskt skäl till kastrering.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har läst den och även en del av studierna den refererar till, som t.ex studien med kastrerade schäfertikar som blev mer reaktiva. Detta gjorde jag INNAN vi kastrerade vår tik och vägde för- och nackdelar. För oss var det ingen slentriankastrering, la x antal timmar på att läsa på om kastrering av tikar samt rådfråga andra som har kastrerade tikar av samma ras som vår. Jag rekommenderar inte kastrering av tikar till de som velar, har man en tik som fungerar som fertil så är det det bästa att inte kastrera. För vår del var det inte så, vår tik blev ett monster vid löp och skendräktighet. Anledningen till varför jag är positiv till kastrering (av tikar) är på grund att vår tik blev otroligt mycket trevligare efter kastrering. Som natt och dag.

Dock verkar kastrering av hanar vara betydligt mer riskabelt, där känns det mer som rysk roulette - att man inte riktigt vet hur det blir efter kastrering.

Ofta känner jag att när man pratar om kastrering så syftar man oftast på hanar (vilket är förståeligt, eftersom det är vanligare). Tycker man glömmer tikarna. En kastrerad tik brukar inte bli mer osäker och rädd efter en kastrering - snarare tvärtom. Att en användare här i tråden hade en tik som blev väldigt rädd efter kastrering måste vara höjden av otur, för hormonellt bör det inte bli så efter en kastrering av en tik.

Har själv suttit på föreläsning med etologer som sagt att kastrering av hundar ska man vara försiktig med, just för att de kan bli mer osäkra och rädda. Då fick jag påpeka att det gäller hanar, inte tikar. ”Just det, jag tänkte inte på tikar” sa den föreläsande etologen. Det är en stor skillnad på hur kasterade tikar blir jämfört med hanar.

Även i diskussionerna här tycker jag att vi ska vara noga på att skilja mellan kastrering av tikar och hanar, då Bukefalos trots allt är en kunskapskälla.

Jag känner 4 (av 7) kasterade tikar som fått ökade rädslor och osäkerhet pga kasteringen så jag tycker det är mycket märkligt påstående att det bara skulle gälla hanar
Precis som att Testosteronet betyder mycket i en hane så betyder tikarnas hormoner mycket för dom.

Det finns flera biverkningar även för tikar och jag förstår inte alls varför vi ska skilja på hane och tik i sakfrågan.

 

[kolblakkur]

Jag känner 4 (av 7) kasterade tikar som fått ökade rädslor och osäkerhet pga kasteringen så jag tycker det är mycket märkligt påstående att det bara skulle gälla hanar
Precis som att Testosteronet betyder mycket i en hane så betyder tikarnas hormoner mycket för dom.

Det finns flera biverkningar även för tikar och jag förstår inte alls varför vi ska skilja på hane och tik i sakfrågan.

Fast att du känner 4 av 7 som fått ökade rädslor är inte forskning. Trådstarten handlar trots allt om forskningsresultat och det är forskningsstudier jag läst och syftar på.

 

[Scata]

Jag känner 4 (av 7) kasterade tikar som fått ökade rädslor och osäkerhet pga kasteringen så jag tycker det är mycket märkligt påstående att det bara skulle gälla hanar
Precis som att Testosteronet betyder mycket i en hane så betyder tikarnas hormoner mycket för dom.

Det finns flera biverkningar även för tikar och jag förstår inte alls varför vi ska skilja på hane och tik i sakfrågan.

Jag tycker som @kolblakkur att vi ska skilja på erfarenheterna av kastrerade tikar och hannar, i alla fall när vi pratar i tråden. För bara av att läsa tråden så ser man stora skillnader mellan könen.

Jag har erfarenhet av 3 egna steriliserade tikar och det var ingen av dom som blev personlighetsförändrad. En av dom fick ökad matlust i ca 1 år, sedan normaliserades det igen. Så för mig har det inte varit någon skillnad.

Flera hundar bland mina vänner och bekanta har hanar som är/har varit kastrerade, endast en utan medicinsk anledning. Dessa hundar har inte heller visat någon personlighetsförändring (förutom o-intresset av löptik), däremot har alla fått ökat matintresse.
Kan det vara en rasfråga? Ålder vid kastreringen?
Intressant är det i vilket fall att läsa om alla åsikter och erfarenheter, och naturligtvis om de rapporter som finns.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker som @kolblakkur att vi ska skilja på erfarenheterna av kastrerade tikar och hannar, i alla fall när vi pratar i tråden. För bara av att läsa tråden så ser man stora skillnader mellan könen.

Jag har erfarenhet av 3 egna steriliserade tikar och det var ingen av dom som blev personlighetsförändrad. En av dom fick ökad matlust i ca 1 år, sedan normaliserades det igen. Så för mig har det inte varit någon skillnad.

Flera hundar bland mina vänner och bekanta har hanar som är/har varit kastrerade, endast en utan medicinsk anledning. Dessa hundar har inte heller visat någon personlighetsförändring (förutom o-intresset av löptik), däremot har alla fått ökat matintresse.
Kan det vara en rasfråga? Ålder vid kastreringen?
Intressant är det i vilket fall att läsa om alla åsikter och erfarenheter, och naturligtvis om de rapporter som finns.

Varför skilja när biverkningarna är i stort sett desamma oavsett kön?
Släntrianmässiga kasteringar på tikar är minst lika illa för utvärderingen av linjerna som för hanar.

Det är ju jättebra att just dina hundar och vänners hundar inte fått några större biverkningar men fakta är ändå att bivetkningarna är högst verkliga och finns dokumenterade i studier och forskning.

Jag tror inte att det är en rasfråga. De kasterade tikar jag känner är av 4 olika raser och de som fått biverkningar i form av rädslor och osäkerhet är 3 olika raser.
Dvärgschnauzer, Staffe och jämthund.

Tillägg. Glömde min kusins Hoffe som fick väldiga problem...inkontinens, fettma, loj, galen päls och fick rakas ner till viss del samt ljudrädslor.

 

[dobbis]

Jag kan väl tillägga att mina 2 tikar är oförändrade ,ingen skillnad alls på innan o efter.

 

[Malibu_Stacy]

Har två kastrerade tikar och en kastrerad hane i hemmet. Förra året omplacerades en avkomma till min äldsta som jag hade sparat, även den tiken kastrerades innan flytt till nya hemmet. Uppväxt med en hane som kastrerades när han blev äldre. Inga som helst negativa effekter hos någon individ, inte ens hos den första hanen som led av skotträdsla. Det enda som skiljer sig är ökad hunger. Hos whippethanen mycket positivt då han var kinkig med matenförut. Dvärgschnauzrarna var lättfödda och hungriga redan innan.
Överlag extremt ovanligt med biverkningar hos Dvärgschnauzrar, pälsen brukar inte ändras nämnvärt (inte om de är trimmade i alla fall).
Det kan absolut uppkomma negativa effekter av kastrering hos både tik och hane, men de flesta får inga större problem alls och det är väldigt rasbundet dessutom vilka biverkningar som uppkommer och hos vem.
Att kastrera sin hund bör trots det alltid vara ett väl övervägt beslut.

 

[kamomillo]

Vi kastrerade vår tik när hon var 3 år, och fick en GLAD hund!
Före va hon låg av löp, låg under sin påhittade dräktighet, och låg under sina påhittade valpar s första veckor.
Sedan glad en kort tid, för att börja om...
De va underbart att kunna jobba och träna med en glad motiverad hund.
Nu är hon 10 år, och lika nöjd över livet än!

* Jenny*

 

[hastflicka]

Jag har ganska mycket kompisar från USA och där råder verkligen kastreringshysteri.

En av våra hundar är kastrerad. Han har fått en del hälsoproblem av det. Dock springer han inte och ylar så fort en tik löper, vilket han gjorde förr.

Jag sag inte forsta stycket i det har forran nu och tankte ta upp "kastrerings hysterin i USA"

Da landet ar stort kan jag inte ta upp landet som sa ... men da jag bodde i Florida och South Carolina (med mycket vanner och manga resor och tavlingar i delstaterna runt omkring) har jag kannedom om den sydostra delen, och da jag numera bor i Oregon, med mycket vanner i Californien, dar jag spenderar mycket tid, och aven i Washington har jag kannedom om Pacific North och West ocksa.

Trenden i bada omradena ar att det i de storre staderna ar "kastrerings hysteri", framfor allt bland yngre manniskor.
Medan det pa landsbyggden och i smastader inte alls forordas att man ska kastrera varken bland veterinarer eller allmanheten.

Jag gissar att det kan vara liknande runt landet ... och jag vet att det finns en allman uppfattning att det ar sa oerhort manga hemlosa hundar som hamnar i "shelters" och det ar inte sant.
Jag har jobbat med shelters i flera ar och sanningen ar att privata shelters importerar hundar som de sedan "adopterar" ut. Det ar en tamligen bra business sa lange alla tror pa retoriken om de stackars hemlosa hundarna.