Det här om att hålla tiden ...

[Fruentimber]

@Fruentimber Jag tror det mer handlar om hur man förhåller sig till bokade tider. Jag blir generellt väldigt lätt uppstressad i vissa sammanhang. Då är det svårt att koppla av och bara göra annat när man förväntar sig att bli tex uppringd på en specifik tid. Totalt neurotiskt, men så blir det.

Ja, jag blir likadan. En bokad tid på eftermiddagen förstör hela förmiddagen, eftersom jag får svårt att fokusera och bara tittar på klockan. Jag blir väldigt stressad och ibland rent handlingsförlamad. Om jag vet att någon "viktig" ska ringa, så är jag beredd med telefonen och ser till att inte vara upptagen. Men när det bara rör sig om en kompis så rör det mig inte i ryggen. Missar jag samtalet ringer jag upp.

 

[Lager]

Precis.

Som när jag skulle guida ett gäng chefer.
De kom trekvart försent. Jag hade betalt för en timmes jobb. Alltså fick jag jobba trekvart gratis. De första trekvarten på timmen väntade jag och när kvarten på guidningen gått jobbade jag vidare gratis.
Jag var på ren svenska jävligt förbannad över nonchalansen.

...och du fick inte ut extra betalning i efterhand heller? Illa skött av den som bokade kan jag tycka. Men det är ju både så att du fick jobba gratis, och hade du haft ytterligare en bokning direkt efteråt så hade ju den gruppen antingen fått vänta 45 min eller så hade du fått avsluta din guidning. Fräck av cheferna att bara ta för givet att du skulle finnas till hands.

 

[alazzi]

Du klarar inte av att göra något för att du väntar på att en kompis ska ringa, men din chefs telefontid diffar med två timmar? Gör du alltså ingenting tills dess för att du bara väntar vid telefonen?

Jag tittar på tv och surfar när jag väntar. Men jag kan inte göra något annat under väntetiden. Tyvärr. Det stör mig massor men jag kan inte.

 

[monster1]

...och du fick inte ut extra betalning i efterhand heller? Illa skött av den som bokade kan jag tycka. Men det är ju både så att du fick jobba gratis, och hade du haft ytterligare en bokning direkt efteråt så hade ju den gruppen antingen fått vänta 45 min eller så hade du fått avsluta din guidning. Fräck av cheferna att bara ta för givet att du skulle finnas till hands.

Det känns ju ganska givet att man får betalt även för den tid man får stå och vänta tycker jag.

 

[Bison]

Jag lever efter tidtabell med väldigt exakta tider, där kan fem minuter vara avgörande för om det blir en lyckad dag eller att allt går åt helvete med kaos, stress och en väldigt hög arbetsbelastning


För mig är i tid inte kopplat till duktighet, jag är strukturerad, gillar tidsramar och planering på minuten.
Jag planerar även in min fritid på det viset och det är nog det som stör mig mest när folk är sena.
Jag är dock snabb att planera om så bara jag får veta att det blir en ändring så gör jag en ny plan.

 

[Efwa]

Jag är oftast i tid men sen ibland. När det gäller tid är det som att det bor två personer i mig, en tidsoptimist och en tidsfascist. Ibland vinner den ena, ibland den andra.

Att vara tidsoptimist verkar vara rena dödssynden och förenat med nonchalans och respektlöshet. Jag undrar lite varför just sen ankomst är så starkt kopplat till hur man Är som person? Det verkar ha en särskild betydelse för att döma folks generella karaktär.

Fast jag tycker det är skillnad på att någon tycker handlingen är nonchalant och att en person är nonchalant, som person.
Jag tycker vissa personer uppträder korkat men jag vet ju att de inte är korkade. Du har gjort en dum sak men är inte en dum människa.

Sedan tror jag också man måste skilja på sakerna vi pratar om.
Att komma sent ibland för att saker händer är ju naturligt och kan man inte ha förståelse för det så är det ju illa och respektlöst det också.
Om en person ständigt kommer sent, har svårt att räkna tid, jag får alltid sitta och vänta på den personen (då pratar vi inte 15 minuter utan kanske 30-90 minuter) så är det ju respektlöst.

Mina exempel i första inlägget t.ex har pågått i mina 50 år jag levat då det är mina föräldrar. Min medryttare höll på i ett halvår innan jag blev arg.

 

[Efwa]

Jag vet nästan ingen som kommer för sent av brist på respekt för andra människor. Det beror oftare på en överdriven vilja att göra andra till lags, ta på sig för mycket eller överskatta sin egen effektivitet. Att däremot inte försöka höra av sig så snart man inser att man blir försenad tycker jag är respektlöst.

Men, då är man ju respektlös mot sig själv. Det finns ju lika mycket att lära sig av det också, tänker jag.

 

[Fruentimber]

Min medryttare höll på i ett halvår innan jag blev arg.

Men varför sa du inte till tidigare om det är så pass viktigt för dig?

 

[alazzi]

Vad klarar du inte av? Att ringa upp folk? Det var väl en vän du väntar samtal ifrån?

Jag kan inte få saker gjorda när jag väntar på samtal.

 

[Fruentimber]

Jag kan inte få saker gjorda när jag väntar på samtal.

Du har påpekat det redan.

 

[alazzi]

Ja, jag blir likadan. En bokad tid på eftermiddagen förstör hela förmiddagen, eftersom jag får svårt att fokusera och bara tittar på klockan. Jag blir väldigt stressad och ibland rent handlingsförlamad. Om jag vet att någon "viktig" ska ringa, så är jag beredd med telefonen och ser till att inte vara upptagen. Men när det bara rör sig om en kompis så rör det mig inte i ryggen. Missar jag samtalet ringer jag upp.

Precis så är det! Det är bäst att få en tid någorlunda tidigt på dagen om det går. Annars går jag och väntar rastlöst tills det är dags och då kommer jag alltid för tidigt.

 

[alazzi]

Du har påpekat det redan.

Jag svarade på din fråga.

 

[Fruentimber]

Jag tittar på tv och surfar när jag väntar. Men jag kan inte göra något annat under väntetiden. Tyvärr. Det stör mig massor men jag kan inte.

Jag svarade på din fråga.

Ja jag förstod det, men det gjorde du redan igår i annat inlägg!

 

[Fruentimber]

Precis så är det! Det är bäst att få en tid någorlunda tidigt på dagen om det går. Annars går jag och väntar rastlöst tills det är dags och då kommer jag alltid för tidigt.

Så gör jag också. Åker in tidigare bara för att, om det är möjligt.

 

[alazzi]

Ja jag förstod det, men det gjorde du redan igår i annat inlägg!

Det känns artigare att svara på en direkt fråga i ett inlägg.

 

[Efwa]

Men varför sa du inte till tidigare om det är så pass viktigt för dig?

Jag är lite trög och fattade först då att det var satt i system och att jag började planera och säga tider som var en halvtimme tidigare för att hon skulle komma samtidigt som jag. Då fattade jag.
Jag har också långt tålamod med vänner. Det blev dessutom vinter då vilket försvårade väntan en del.

 

[Fruentimber]

Jag är lite trög och fattade först då att det var satt i system och att jag började planera och säga tider som var en halvtimme tidigare för att hon skulle komma samtidigt som jag. Då fattade jag.
Jag har också långt tålamod med vänner. Det blev dessutom vinter då vilket försvårade väntan en del.

Jag ser liksom inte hur man blir förbannad över ett beteende man ändå tillåtit ett halvårs tid.

 

[SaraMara]

Jag hade en uppgjord tid med en klient (jag tranar hundar) att motas pa ett bestamt stalle ("promenad" och socialisering pa en storre affar). Efter 15 minuters vantande textar jag och undrar nar de kommer ... svaret var, "Oj da, vi har blivit forsenade" typ. Jag valde da att boka om till en annan dag (da jag kommer att paminna nagon halvtimma innan) men ar sur som attika.
Sjalv forsoker jag vara 5-15 minuter tidig, beroende pa vad det galler, da jag hatar att inte vara i tid.

Hur hur ser du pa att halla tiden?

Jag är typiskt sett jättenoga med att hålla tiden. Jag lever med hård minutdebitering i sex-minutersintervall i mitt yrke, det spelar nog in... I jobbrelaterade sammanhang är jag Aldrig sen. Mina klienter förtjänar att jag är i tid, väl förberedd, alla apparatur igång när de kommer och att det står kaffe och vatten på bordet. Mina tjänster är dyra, de köper min tid, allt annat än att ge full valuta för varje minut är otänkbart.
Fullt så disciplinerad är jag inte privat, men jag vägrar vänta på folk. Det är helt okej att folk är hur sena som helst, bara de inte förväntar sig att jag ska vänta. Antingen går jag i förväg, gör något annat under tiden (och i så fall avbryter jag inte så fort den andra personen kommer, utan då får de i sin tur vänta på att jag är redo), eller så får vi - om den planerade aktiviteten (t.ex. en lunch) är tidsbestämd och inte hinns med pga förseningen - boka om till en annan gång. Med denna strategi blir jag inte lika ofta irriterad.

Däremot kan jag bli tokig på typ hantverkare, bilmekaniker, hovslagare m.fl. där jag stressat som en tok för att frigöra utrymme i mitt späckade schema, kasta mig iväg för att möta dem, och så är de 30 min sena och jag inte har något annat att fylla tiden med.

 

[kryddelydd]

Jag ser liksom inte hur man blir förbannad över ett beteende man ändå tillåtit ett halvårs tid.

Du ser inte att - i det här fallet - @Efwa till slut tröttnade och fick nog?
Efter att ha haft stort tålamod och förhoppning att personen skulle börja hålla avtalade tider?

 

[Efwa]

Jag ser liksom inte hur man blir förbannad över ett beteende man ändå tillåtit ett halvårs tid.

Ja, eller så var jag inte förbannad i ett halvår.......som jag skrev. Läs det som står, är du snäll.
Det var först då jag insåg att det skett ett tag och att jag började planera efter hennes försening snarare än att hon gjorde det. Då blev jag måttligt nöjd (är nog mer rätt beskrivande, än förbannad).