Sv: Långsökt kanske, men allergisk reaktion mot 'tuppkam'??
Jahapp, evighetssåpan fortsätter. Fyllnaden kom tillbaka, och jag ringde vet igen i fredags, då den fyllt i igen men ändå sålänge damen var ute i stor hage var mjukare och mindre än innan. Dock blev honf örbenat varm i knäet, och var stel och tog inte för sig med HF. Vet tyckte 'kom in så får vi kolla upp det där för säkerhets skull om inte annat'. Och nån ska ju ha tur fredagen den 13:e med, vet hade fått ett ÅB på måndagen, dvs idag, så vi kunde komma in då.
Klipper in ur 'träningsdagboken' (Snarare 'konvalescentrapporten just nu, men..)
Vilket har känts väldigt skönt under helgen då hästskrället blivit lindrigt halt
på HF och sett än mer bromsig ut BF
Så idag var vi då in. Och tur var väl det. Initialt halt HF, handbromsen i och sådär loj igen (fullblodskossig). Diskuterade det där med går och bromsar och lojheten med vet A - den har ju hängt med ett tag, försvann ju temporärt ett tag men kom tillbaka, och vet tyckte att 'ja, jag känner verkligen inte igen henne, hon travar ju iofs snällt och inte direkt ovilligt, men det är verkligen med bromsarna i???'. Så vi tog ett vanligt blodprov för HB, vita och diff (inget avvikande) och så ett B/E-prov. Bådadera hade jag iaf tänkt begära, så vi var helt eniga där.
Longering - hästen halt på HF, värre i högervarv (markering + i VV, 1- i högervarv) och tar inte för sig och brooomsen i, även om hon travar utan knot och 'lätt'.
In och böja och hästkräket reagerar nu på VF med, 1 grad vardera knä och lågt *arrrgh*, 1½ grad HF knä (½ grad initialt rakt fram). Kul i jul..
UL av senskidan och det såg ju milt sagt inte så..kul ut. Ordentligt inflammerad, fibrinstråk och hela skiten. Sen, svårt att förklara, men det är ett väldigt förtjockat utseende, jag fick ju nästan skrämselhicka. Vet började där mumla om att om inte behandling fungerar får man operera, men det är ju inget man gör om man kan slippa, och prognosen var väl inte sådär jättebra heller, det var om jag fattade det rätt lite fifty - fifty över det. När jag tyckte att 'ja men om ditt och datt inte fungerar, vad gör man DÅ?' och då tyckte vet 'smörgåspålägg?'. Dock inte så seriöst, mer ett utslag för att 'ja, vad fan gör man då liksom..'
SUCK...
Sen in på rtg igen, är nog Sveriges mest fotograferade knän det där. Höger knä ser utmärkt ut, inget speciellt i vänsterknäet heller, hon är lite knagglig/irriterad i utkanten av en tillväxtzon, vilken kan men inte behöver vara anledningen till böjreaktionen. Troligen inte ensamt iaf, eftersom hon gått rent på böjprov ända fram till nu, och reaktionen/förändringen är mellan några månader och okänd tid gammal. Dvs inget som hänt nu - nu. Så, kvar står vi med en hhelvetes jävla bråkig senskida, samt vad som mest troligt är överbelastningsreaktioner högt och lågt på motstående fram. Där någonstans började den bekanta klinikdepressionen slå till.. 'Det är en eviiighetmaskin, Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit'...*nynnar pyskotiskt* 8 veckor har hon varit konvalescent med helvila, och vi har minst 2 v till att se fram emot..
Kul sommar..
Om hela helvetet är orsakat efter den förra behandlingen eller ej är ju svårt att sia om. Vet tyckte ju att 'sa T det var si och så får man ju tro på det och han brukar inte ta fel så', men samtidigt märktes det att hon inte riktigt var inne på att allt kommit på 1½ vecka. Däremot står det utan tvekan klart att hästkraken drabbades av en allergisk reaktion i senskidan av förra behandlingen, och det minst har gjort hela skiten så mycket värre, i värsta fall har den orsakat hela nuvarande skiten =/
Jaha, vad göra åt eländet (vets ord, inte mina...) då. Vi kom fram till att vi ger det ett nytt försök med behandling, MED kortison den här ggn. (vets ord - jag skulle aldrig våga ge den här damen enbart tuppkam i framtiden). Men som vet sa 'svarar hon inte på det här, då har vi inget val - då måste vi operera' *går och begraver mig nånstans*
Så, behandlad i senskidan igen (femte gången totalt.. 2 i vintras, 3:e på raken nu i vår, tredje inom en månads tid.. hepp), med tuppkam och kortison och biklin (FAN, nu glömde jag fråga IGEN vad det där biklinet har där att göära. Iofs så svarade hon fullt ut andra ggn i vintras på just coctail med biklin, men vad har bredspektrumantibiotika där att göra egentligen vill jag ju veta!). Tappat ut massa överskottssynovialvätska med, spolat senskidan, och som pricken över i:et fick damen ett bautabandage från kronrand till ovanför knäet, lagt med så ordentligt tryck som de vågade, som helst ska sitta några dagar.
Sen fick hon 10 ml finadyne iv på kliniken och ska ha 10 ml im i 4 dagar hemma med. Åb om 2½ vecka, och då faller domen - operation eller ej.
Själv undrar jag mest hur många år det där knäet kommer att förfölja mig. Det är ju inte direkt så att allt är över och lugnt ens om hon svarar, risken för återfall är skyhög =/
Få se nu, jag skulle SLUTA åka som en jävla mupp till klinik när Kele dog, och jag köpte Blå för att ha en RIDHÄST.. Just ja..
/Alex - påväg in i lightdepressionen. Och som krasst konstaterade att Blå nu totalt raserat även höstens tävlingssäsong... Har jag TUR kan jag dessutom ägna min andra halva av semestern åt att skriiiiitta, med bara lite otur kan jag ägan den åt att..klappa hästar.. Att ägna den åt det som det var tänkt (likt första delen var) - träna och tävla (tot 3 starter) kan vi bara glömma...
