Lämplig reptil/amfibie/fisk till barn?

[Passion]

Tack alla för era fina berättelser och tips Absolut klarar vi nog av både att ta hand om en katt och en fisk eller ödla, det ena behöver inte utesluta det andra.

Jag är sugen på att prova vara kattvakt åt olika katter så vi får känna oss för lite.

 

[Andromedae]

Jag hade landsköldpaddor när jag växte upp, roligt och lite udda husdjur för den som vill ha ett lååångt commitment! De bor fortfarande kvar hos mina föräldrar och är numera runt 20 år

Älskar vår katt, även om han är av den snackiga sorten. Ja, det händer att han väcker husse vid 5 på morgonen för att han vill ha mat, men det är helt ok. Han är världens bästa ändå och jag sover ändå med öronproppar

 

[Fibusen]

Wow 24 år !!

Jaaa, våran Bosse!
Lite rolig bakgrundsfakta var att han ingick i huset. När mamma och pappa köpte huset så fick dom köpa på ett villkor, att Bosse fick bo kvar! Bosse var ungefär 10 år då och hade bott där hela livet, och varken mamma eller pappa var några kattmänniskor direkt, men tänkte att de fick väll ”stå ut” ett par år då. Djurvänner är de båda så det räcker och blir över, så att låta katten flytta efter så många år, eller avliva var inget alternativ!

Men sen blev han kvar i 14 år till ungefär då!
Han levde ett gott liv på gården, bara åkrar runt omkring och massvis med möss att jaga. Han flyttade sig inte för bilarna (passerade inte många bilar utanför oss, 2,3 om dagen kanske) så dom tutade så vi kunde ut och flytta på katten, och grannen längre bort fick stanna hästen, hoppa ur vagnen, och flytta på katten för att kunna ta sig förbi huset. Hade han lagt sig på vägen så låg han där! Det var ju perfekt solställe!

En annan granne skaffade kattunge som gärna kom till oss för att hänga med Bosse när ungen blev lite större. Bosse gillade inte alls att kattungen fick mer uppmärksamhet än honom och visade sin avsky genom att aldrig ens titta åt kattungen, tills en dag när han kom på en briljant idé! Åkern utanför var tjock med råg, och när kattungen kom förbi så skulle Bosse plötsligt leka med den, kattungen hakade ju på jätteglatt och var så lycklig över att Bosse äntligen ägnade honom lite tid. Ut i rågfältet sen var de borta en bra stund, tillslut kommer Bosse springandes i 120, hoppar upp på altanräcket och spanar ut över åkern i några minuter, sen hoppar nöjt ner och svansar iväg. Då har han fintat bort kattungen ute på åkern någonstans.

Sista tiden blev han tröttare och sov hellre inne vid vedspisen än att vara ute och jaga. Han kunde ibland försvinna och vara borta ett par dagar (vilket han aldrig gjort tidigare) och vi var rädda varje gång att han gått iväg för att dö. Sista dagarna blödde han lite näsblod då och då, då bestämde vi att det fick vara bra. Han var så lugn och kurrade hos veterinären, trots att han i princip aldrig hade varit där innan. Han somnade in fint och vi begravde honom under den stora granen längst ner på gården ut mot åkrarna. Den satt han alltid och gömde sig i när han jagade möss.

(Och ja, både mamma och pappa älskade katten efter bara några veckor och den dagen han lämnade oss var nog första gången jag såg mina föräldrar gråta ögonen ur sig! )

 

[Fjordfrälst]

Jaaa, våran Bosse!
Lite rolig bakgrundsfakta var att han ingick i huset. När mamma och pappa köpte huset så fick dom köpa på ett villkor, att Bosse fick bo kvar! Bosse var ungefär 10 år då och hade bott där hela livet, och varken mamma eller pappa var några kattmänniskor direkt, men tänkte att de fick väll ”stå ut” ett par år då. Djurvänner är de båda så det räcker och blir över, så att låta katten flytta efter så många år, eller avliva var inget alternativ!

Men sen blev han kvar i 14 år till ungefär då!
Han levde ett gott liv på gården, bara åkrar runt omkring och massvis med möss att jaga. Han flyttade sig inte för bilarna (passerade inte många bilar utanför oss, 2,3 om dagen kanske) så dom tutade så vi kunde ut och flytta på katten, och grannen längre bort fick stanna hästen, hoppa ur vagnen, och flytta på katten för att kunna ta sig förbi huset. Hade han lagt sig på vägen så låg han där! Det var ju perfekt solställe!

En annan granne skaffade kattunge som gärna kom till oss för att hänga med Bosse när ungen blev lite större. Bosse gillade inte alls att kattungen fick mer uppmärksamhet än honom och visade sin avsky genom att aldrig ens titta åt kattungen, tills en dag när han kom på en briljant idé! Åkern utanför var tjock med råg, och när kattungen kom förbi så skulle Bosse plötsligt leka med den, kattungen hakade ju på jätteglatt och var så lycklig över att Bosse äntligen ägnade honom lite tid. Ut i rågfältet sen var de borta en bra stund, tillslut kommer Bosse springandes i 120, hoppar upp på altanräcket och spanar ut över åkern i några minuter, sen hoppar nöjt ner och svansar iväg. Då har han fintat bort kattungen ute på åkern någonstans.

Sista tiden blev han tröttare och sov hellre inne vid vedspisen än att vara ute och jaga. Han kunde ibland försvinna och vara borta ett par dagar (vilket han aldrig gjort tidigare) och vi var rädda varje gång att han gått iväg för att dö. Sista dagarna blödde han lite näsblod då och då, då bestämde vi att det fick vara bra. Han var så lugn och kurrade hos veterinären, trots att han i princip aldrig hade varit där innan. Han somnade in fint och vi begravde honom under den stora granen längst ner på gården ut mot åkrarna. Den satt han alltid och gömde sig i när han jagade möss.

(Och ja, både mamma och pappa älskade katten efter bara några veckor och den dagen han lämnade oss var nog första gången jag såg mina föräldrar gråta ögonen ur sig! )

Men åh vilket härligt kattliv . Stackars kattunge men vilken rolig katt haha (min ena hette också Bosse även om min yngsta moster envisades med att Bosse ju bara var ett smeknamn för Bo....Men ja Bosse och fenomenal råttkatt!) fint .