Läkare och att jag aldrig kommer härifrån

Idag har jag pratat med läkaren som jag oroade mig för typ hela helgen. Alltså inte för själva läkaren men att dom bestämmer saker då och sånt och att det är jättemånga som ska sitta och prata liksom. Och jag hade saker som jag ville få fram men tycker det är sååå svårt när det är typ fem stycken andra som är med. Men ja iallafall så hade jag två olika typ brev eller lappar som jag tänkte ge till dom. Men sen blev det inget bra tillfälle så satt där hela tiden och gav dom inte. Och sen efter så kände jag mig så dum som hade liksom förberett mig men sen gjorde jag inte som jag hade planerat iallafall. Så gav det till en annan då och sa att det var till läkaren. Så hon skulle ge det men jag vet inte när och ifall läkaren läser det och när eller nånting. Så igen så är det som jag förstör för mig själv som inte gör som jag har tänkt. Så igen nu så har jag inte fått fram det jag ville eller förklarat saker så dom kanske kan förstå. Utan dom tror väl fortfarande att jag inte kan tänka alls som inte säger nästan nånting. Men några saker blev bestämda iallafall och en var att jag INTE ska ha skärmförbud eller inte få ha telefonen på natten eller nåt. För läkaren tyckte som pappa sa att om det är mitt sätt att komunisera så ska dom inte ta av mig det. Och att som i natt när jag mådde jätte dåligt så det enda som hjälper LITE är skriva och lyssna på musik. Så då skulle det inte bli bra om jag inte kunde det när dom dåliga tankarna är jätte starka. Men hon sa också att jag måste lägga bort den vid 22.30 och försöka sova och bara kolla på den om det verkligen behövs. För man behöver bra sömn och sånt som jag såklart vet men ja. Och också så sa hon att för vikten så kan det snart bli aktuellt att jag får åka hem nån timme kanske eller till stallet eller nåt sånt men att just nu är jag inte tillräckligt stabil i hur jag mår. Så även ifall jag går upp det lilla som är kvar till att jag får det så kommer jag ändå inte få än. Och sen måste jag gå upp x kg mer också ändå så är ju inte klar då liksom men att jag inte BARA behöver vara här HELA tiden. Men kommer fortfarande vara att jag inte får träna och sånt och somsagt att jag ska må bättre först. Men ja då kommer jag få vara kvar här föralltid känns det som. Men ska fortfarande få vara ute en stund och träffa hundarna och så. Och det tyckte hon att jag verkligen ska försöka göra även ifall det känns jobbigt. Och pratade lite om skolan också och hon sa att hon tycker jag ska vara sjukskriven helt iallafall hela september och se sen hur det är då. Men behövde inte bestämma det nu men så tyckte hon iallafall. Så det var väl dom sakerna som vi pratade mest om iallafall. Eller dom pratade och jag var tyst men iallafall. Och vet inte om hon läser det jag hade skrivit och isåfall om hon bryr sig eller struntar i det eller vad hon kommer göra. Så jag kan inte göra nånting nu utan att bara vara här och vänta och vänta typ. Som jag hatar och inte mår bättre av alls. Så jag typ låter dom dåliga tankarna komma och tänker ut olika förslag hur jag kan göra om jag skulle följa dom typ. Som jag VET att jag inte ska och det hjälper ingenting men ändå gör jag det. Jag vill bara ha en normal hjärna och slippa allt jag tänker hela tiden men det verkar ju inte gå. Kommer aldrig bli normal och göra normala saker igen känns det som. Och nu är det ju att om jag ens får komma härifrån så kommer jag inte kunna säga mot tankarna och då kommer jag försöka ta självmord direkt så antingen måste jag vara här eller så dö. Och inget av det är ju normalt liksom.