Bjudningen är superviktig i ryggning, utan bjudning ingen ryggning.
Var jätteförsiktig med munnen, försök få ryggningen för säte och skänkel. Det är vanligt att ryttaren försöker rygga för handen, då blir det spjärn och ryggen sänks, stegen blir motvilliga och släpiga.
Jag brukar tänka framåt, men rida bakåt. Alltså ställer upp hästen i en halt, tar en lätt förhållning samtidigt som jag sitter till, alltså en halvhalt i halten så att säga, flyttar tillbaka båda skänklarna en aning och samtidigt och ger eftergift, flyttar fram händerna en aning för att inte ta i munnen.
Du kanske kan ta hjälp av någon från backen när du sitter på, alltså att ni jobbar likadant med dig på ryggen som från backen för att försöka få honom att förstå. Kan han kommandot "backa" eller "rygga" eller liknande från backen? I så fall är ju det användbart uppsuttet också.
Jag tycker att det brukar fungera bra att träna ryggning ute efter vägarna, gärna på väg hemåt när man har en naturlig bjudning. Ta något steg då och då, tvinga honom inte.
Lycka till!