Sv: Laddad häst
Just därför jag inledde med att skriva "människa före häst". Hellre att hästen riskerar skador än människan om de inte kan uppföra sig på ett sätt som inte är direkt förknippat med livsfara.
Självklart skall de ju dock vara framskrittade först, men explosionen sliter lika mycket när den än kommer. Och jag föredrar att hästen stuper omkull själv utan att ha en människa på ryggen. Vissa hästar exploderar inte på ett sätt som går att stävja ens för unghästberidare och ännu mindre för oss vanliga dödliga.
Jag pratar inte om "lite pigg" - inte heller "mycket pigg" - utan om hästar där överskottsenergin gör att de är en ren livsfara för både sig själva och de människor (eller hästar) som kommer i sin väg.
Att ta en sådan häst och rida rakt ut i skogen är vansinne i mina ögon - det hade jag aldrig gjort ens på min egen som jag känner väl. Efter några bockfärder i nerförsbackar där jag hamnat i både trädstammar och på klippor så kan jag intyga att en Rejält laddad häst inte sköter sig på grund av att underlaget inte är slätt.
Jag förstår inte varför en framprovocerad reaktion är värre än en vanlig?
Men som sagt, nu pratar jag inte om en "normalt laddad" häst som skall igång efter en skada. Då sätter jag på mig störtkrukan, kortar lädren och ser till att rida som jag nämnde ovan. Med tillägg att jag är extremt noga med hur jag gör övergångar - de får hellre ta lång tid och bli matta än riskera att starta igång bockmotorn.
Rätt många sätter ju igång på lite lätt lugnande - kanske också kan vara något om hästen fungerar på det?
Jag läser troligen in mer i konceptet "mycket laddad" än vad många här gör. Alla hästar är pigga när de skall igång och de allra flesta är det "bara" att sitta upp på och försöka jorda dem. Det är de andra djuren jag trodde tråden handlade om.
Just därför jag inledde med att skriva "människa före häst". Hellre att hästen riskerar skador än människan om de inte kan uppföra sig på ett sätt som inte är direkt förknippat med livsfara.
Självklart skall de ju dock vara framskrittade först, men explosionen sliter lika mycket när den än kommer. Och jag föredrar att hästen stuper omkull själv utan att ha en människa på ryggen. Vissa hästar exploderar inte på ett sätt som går att stävja ens för unghästberidare och ännu mindre för oss vanliga dödliga.
Jag pratar inte om "lite pigg" - inte heller "mycket pigg" - utan om hästar där överskottsenergin gör att de är en ren livsfara för både sig själva och de människor (eller hästar) som kommer i sin väg.
Att ta en sådan häst och rida rakt ut i skogen är vansinne i mina ögon - det hade jag aldrig gjort ens på min egen som jag känner väl. Efter några bockfärder i nerförsbackar där jag hamnat i både trädstammar och på klippor så kan jag intyga att en Rejält laddad häst inte sköter sig på grund av att underlaget inte är slätt.
Jag förstår inte varför en framprovocerad reaktion är värre än en vanlig?
Men som sagt, nu pratar jag inte om en "normalt laddad" häst som skall igång efter en skada. Då sätter jag på mig störtkrukan, kortar lädren och ser till att rida som jag nämnde ovan. Med tillägg att jag är extremt noga med hur jag gör övergångar - de får hellre ta lång tid och bli matta än riskera att starta igång bockmotorn.
Rätt många sätter ju igång på lite lätt lugnande - kanske också kan vara något om hästen fungerar på det?
Jag läser troligen in mer i konceptet "mycket laddad" än vad många här gör. Alla hästar är pigga när de skall igång och de allra flesta är det "bara" att sitta upp på och försöka jorda dem. Det är de andra djuren jag trodde tråden handlade om.