Laddad häst

[Fiorano]

Sv: Laddad häst

Tycker att du sammanfattade det hela mycket bra. Alla hästar är individer och kan sättas igång olika.

Sen tycker jag att alla gett bra tips på hur man kan sätta igång. Hade min varit lite annorlunda än den hon är så hade jag också suttit och skrittat. Nu gör jag så istället att det blir mycket korta pass (ca 15 minuter) där hon får trava och galoppera och få ur sig energin. Hon är ju inte konvalscent i egentlig mening, men har haft diverse skador som gör att hennes hållbarhet är ett frågetecken. Så även när hon är igång för tävling går hon aldrig långa pass utan kortare intensiva pass (men förstås med skrittpauser och lång avskrittning-som iofs alltis är avsutten).

 

[Jate Volim]

Sv: Laddad häst

Känner igen mig. Longera funkar sådär på min men om man släpper henne lös kan man få se på rejäla urladdningar. (Matte blundar och tackar gud för att hon inte sitter på)

Älskar hunden by the way

 

[flashlight]

Sv: Laddad häst

Ja visst är dom olika. Det var en annan sak med mitt förra sto efter föl, än tex den här. På denna måste jag sitta om jag skulle sätta igång efter lång vila, det går helt enkelt inte att kontrollera så att hon inte exploderar och skadar sej, från marken. Jo om jag leder henne och håller henne på mattan genom att gå intill men aldrig på lina tex. Eller tömkörning. Det vågar jag inte av skaderisken. Om jag sitter på går det att kontrollera bättre. Så visst är dom olika.

 

[the_connemara]

Sv: Laddad häst

*kl*

Min är dock ponny - fullt hanterbar Men lite lagom jobbig nu efter vilan, ridbarheten har helt plötsligt minskat i takt med den minskande temperaturen Jag rider i backar och på honom fungerar monoton trav bäst där han hela tiden går böjd. Mitt problem är att han gör sig rak och stark och bara älgar iväg med nosen rätt ut ochser spöken överallt. Så länge jag håller honom böjd kan jag jobba på att få ut halsen och åtm koppla ihop honom såpass att en förhållning på yttertygeln ger någon reaktion annat än stumt dragande/totalt avknäppt. Och han tappar åtm lite fokus från alla spöken (i söndags var det smågranar, haha) när han är någorlunda på väg in mellan hand och skänkel.

Att gå in på en ridbana med honom i detta läget är som att be om en åktur, på bana går all hans energi uppåt eftersom han inte tydligt ska framåt någon stans. Det gillar jag med skogsvägar - hans energi riktas framåt och jag behöver "bara" ta hjälp av böjning och backar för att hantera allt som vill FRAMÅT