Labradorer och framtiden

[Tismon-från-ifokus]

Ingen av mina jaktlabbar skulle dra efter vilt, utan att få tillåtelse.
Jag skulle säga att det viktigaste är uppfödaren och linjerna, det är spridda skurar inom båda grenarna av rasen. Personligen tycker jag att många av de hundar jag träffat ur showlinjer är flamsiga, osamarbetsvilliga och ganska tröga. Men, jag har så klart inte träffat alla och jag är övertygad om att det finns gott om trevliga showlabbar också.

Jaktlabradorerna har vissa problem med sociala osäkerheter, vissa rädslor för underlag osv, vilket man så klart måste vara noga med i sina efterforskningar.
Jag är så klart partisk, men jag tycker att jaktlabradoren är en otroligt okomplicerad hund som hänger med på allt och som har en fantastisk arbetslust - oavsett vad det ska arbetas med. De behöver inte användas i praktisk jakt, de är lika nöjda med dummyträningar.

Så här ser t ex min yngsta labbes BPH ut, en sann coronavalp som knappt lämnat gården innan sitt BPH och aldrig miljötränats. Men jag kampade faktiskt med honom dagen innan, så han skulle förstå vad det innebär

Visa bifogad fil 98000

Risk för att jag låter dum nu men hur läser man bph? Jag kan inte jättemycket om just sådana saker och skulle gärna vilja lära mig

 

[Tismon-från-ifokus]

Jag skulle dock hellre ha en mentalt stabil än en med rädslor.

Känner detsamma.

Även om min nuvarande labbe är lättstressad och lite töntig så har han aldrig varit rädd för något, aldrig haft problem med olika udnerlag som valp eller problem med trappor, fyverkerier osv. Enda rädslan han har är hans reaktivitet mot andra hundar vilket började när han blev attackerad av en lösspringande hund när han var valp och så har det bara suttit kvar men innan det älskade han alla hundar.

 

[Tismon-från-ifokus]

Har du pratat med uppfödare av rasen också?
Jag har en bekant som föder upp jaktlabbe och som har ett helt knippe hundar hemma. Supertrevliga. Väldigt energiska, men jag upplever dem inte som "extrema" och de verkar vara duktiga på att ta det lugnt när det förväntas sådant av dem. Men det är klart, hon tränar ordentligt (och tävlar tror jag) med dem regelbundet och låter dem även gå promenader med lösspring där de kan rusa av sig ordentligt. Å andra sidan verkar det inte vara allt för svårt att ge bra mental träning till en labbe.

Har faktiskt inte pratat med uppfödare. Bara läst på på internet och pratat med folk om deras åsikter och syner på jaktlabbar och utställningslabbar.

Borde jag prata med en uppfödare...?
Det låter säkert jättelöjligt men jag vet inte riktigt hur man kommer in i "hundvärlden", är bara en hundnörd som sitter utanför och inte vågar ta kontakt med andra. Min egna labbe skaffade jag från en privatperson på blocket

 

[Tismon-från-ifokus]

Här är min 23kg DP labbe
Visa bifogad fil 98060

Vilken sötnos!

Min är jaktlabbe . Nu är han lite äldre och lite för tjock ..
Men jag vill helst ha jakt typen.
Men aktivera, låta dom bära /apportera/jobba är viktigt. Min hade även som ung varit en toppen terapi hund på grund av sitt sensibla sätt. Inte påflugen och känner in.
Detta är vår tredje labbe. Svårt att tänka mig annan ras ..

Fin han är

 

[Tismon-från-ifokus]

Det finns stora skillnader mellan linjer och individer, så det är inte konstigt att du hör olika. Jag upplever att det finns ett ökande intresse för slanka labradorer som "inte jagar" (gärna ska de vara foxröda också) och det tror jag kan ge upphov till lite mellanmjölkskullar. En jaktlabbe har ju sina fina egenskaper just på grund av jakten och det är ju dessa individer vi vill ha i avel. En jaktlabbe som är avlad utifrån sina egenskaper som apportör är enkel i vardagen och en ferrari i träning. Sedan vad som är en "skithög jaktdrift" är ju en definitionsfråga. Mina skulle aldrig drömma om att sticka på vilt i vardagen eftersom de är föriga men de älskar jakten, så i en jaktsituation är det roligaste som finns i deras ögon att gå efter det skadeskjutna (levande) viltet. Precis som det ska vara alltså. Samtidigt så är "inte sticka på vilt" ju inte en egenskap som är enbart medfödd utan det har ju krävt att jag under deras uppväxt lärt dem vad de får och inte får göra och att de aldrig har fått uppleva det självbelönande i att sticka på vilt.

Jag har haft en utställningsavlad och en mer DP tidigare och de var mer benägna att sticka på vilt eftersom de hade mindre intresse att samarbeta med sin förare. Med det sagt så var de fantastiska hundar och båda hade passat utmärkt som terapihundar vilket inte alla mina jaktlabradorer skulle göra. Så rätt individ är nog A och O.

Du har nog helt rätt och jag tänker också att individen är det allra viktigaste!

Sedan eftersom efterfrågan på slanka labradorer eller nu jaktlabradorer blivit så stor så känns det som att man urvattnar rasen lite eller har jag fel? Varför kan man inte bara pusha utställninglabbarna till en bättre utveckling genom efterfrågan? Kanske lite OT men jag har funderat en del på det.

Upplever du att jaktlabbarna är mindre stressiga och har bättre av och på knapp?


Personligen är jag extremt förtjust i svarta labbar

 

[Red_Chili]

Har faktiskt inte pratat med uppfödare. Bara läst på på internet och pratat med folk om deras åsikter och syner på jaktlabbar och utställningslabbar.

Borde jag prata med en uppfödare...?
Det låter säkert jättelöjligt men jag vet inte riktigt hur man kommer in i "hundvärlden", är bara en hundnörd som sitter utanför och inte vågar ta kontakt med andra. Min egna labbe skaffade jag från en privatperson på blocket

Klart du borde prata med en uppfödare!
Förut när jag var intresserad av en för mig ny ras så läste jag om rasen på rasklubbens hemsida, kollade lite smått vad folk på nätet sa, men sedan slängde jag iväg ett mail till en uppfödare som jag tyckte verkade vettig (efter att ha läst på dennes hemsida). Då berättade jag om mig, vad jag kan erbjuda en hund och vad jag gillar för egenskaper hos en hund, och frågade om uppfödaren trodde att den här rasen skulle passa mig. Jag fick då tillbaka ett mycket trevligt och informativt mail, med inbjudan om att komma och hälsa på och faktiskt träffa hundarna också. Nu blev det inget med den rasen, men OM jag hade velat ha den så hade nog det där varit en utmärkt start.

Jag är själv inte uppfödare (än), men har också fått flertalet meddelanden genom åren från folk som är nyfikna på min ras (saluki). Flera gånger har det lett till att jag träffat dem för att de ska få se rasen på riktigt, och ibland när de verkat bra så har jag parat ihop dem med passande uppfödare.

Så, ta kontakt med uppfödare eller andra väldigt kunniga av raser du är intresserad av. Kolla om de tror att rasen passar. Kolla om du kan få träffa lite hundar. Inom många aktivare raser anordnas det ju hyfsat regelbundet olika typer av rasträffar, tävlingar m.m. där man kan få se hundarna i arbete och komma i kontakt med erfarna ägare som verkligen vet hur det är att träna med hundarna. Och ser man en hund man gillar extra mycket, ja då kan man ta reda på vilken uppfödare den kommer från och kolla om det kan finnas något spännande där.

 

[AraSlei]

Risk för att jag låter dum nu men hur läser man bph? Jag kan inte jättemycket om just sådana saker och skulle gärna vilja lära mig

Här finns massor med info om BPH: https://www.skk.se/sv/Vara-dokument/Ovriga-dokument/BPH/

Men kortfattat kan man säga att den röda linjen är den individ som gjort BPH:t, och den blå linjen är ett medelvärde i rasen från alla som gjort bph. Ju närmre mitten kurvan är, desto lägre poäng på momentet. T ex vill man ju ha så nära mitten som möjligt på rädslorna, men höga poäng på nyfikenhet och socialitet

 

[AraSlei]

Labradorer är verkligen stabila hundar

Verkligen, generellt låga siffror på oro och hotfullhet!

 

[Niyama]

Känner detsamma.

Även om min nuvarande labbe är lättstressad och lite töntig så har han aldrig varit rädd för något, aldrig haft problem med olika udnerlag som valp eller problem med trappor, fyverkerier osv. Enda rädslan han har är hans reaktivitet mot andra hundar vilket började när han blev attackerad av en lösspringande hund när han var valp och så har det bara suttit kvar men innan det älskade han alla hundar.

Är det vanliga problem hos jaktlabbar idag? Har känt många förr och inte en enda hade problem med rädslor. Stabila, orädda och lite översociala.

 

[Red_Chili]

Ingen av mina jaktlabbar skulle dra efter vilt, utan att få tillåtelse.
Jag skulle säga att det viktigaste är uppfödaren och linjerna, det är spridda skurar inom båda grenarna av rasen. Personligen tycker jag att många av de hundar jag träffat ur showlinjer är flamsiga, osamarbetsvilliga och ganska tröga. Men, jag har så klart inte träffat alla och jag är övertygad om att det finns gott om trevliga showlabbar också.

Jaktlabradorerna har vissa problem med sociala osäkerheter, vissa rädslor för underlag osv, vilket man så klart måste vara noga med i sina efterforskningar.
Jag är så klart partisk, men jag tycker att jaktlabradoren är en otroligt okomplicerad hund som hänger med på allt och som har en fantastisk arbetslust - oavsett vad det ska arbetas med. De behöver inte användas i praktisk jakt, de är lika nöjda med dummyträningar.

Så här ser t ex min yngsta labbes BPH ut, en sann coronavalp som knappt lämnat gården innan sitt BPH och aldrig miljötränats. Men jag kampade faktiskt med honom dagen innan, så han skulle förstå vad det innebär

Visa bifogad fil 98000

Hahaha, viss skillnad mot tex det här (inte labbe)

 

[LaMagia]

Du har nog helt rätt och jag tänker också att individen är det allra viktigaste!

Sedan eftersom efterfrågan på slanka labradorer eller nu jaktlabradorer blivit så stor så känns det som att man urvattnar rasen lite eller har jag fel? Varför kan man inte bara pusha utställninglabbarna till en bättre utveckling genom efterfrågan? Kanske lite OT men jag har funderat en del på det.

Upplever du att jaktlabbarna är mindre stressiga och har bättre av och på knapp?


Personligen är jag extremt förtjust i svarta labbar

Man får verkligen hoppas att det inte är folks godtyckliga åsikter om hur rasen egentligen borde se ut som styr aveln, utan att det är kunniga uppfödare som förstår vilken hund det är rasstandarden beskriver. Att det sedan föds valpar som avviker från standarden på ett eller annat sätt är bara naturligt, men dessa avvikelser ska ju inte tas tillvara som ett avelsmål bara för att det finns de som tycker att hunden är finare med dessa avvikelser.
Nu finns labradoren (showtypen om man så vill, eller bara vanlig labrador) i olika typer som alla passar in i standarden. Det finns hundar som vinner i ringarna som är av en tyngre typ och det finns de som vinner som är av en elegantare typ, men hundar med grunda och flata bröstkorgar och uppdragen buklinje är inte typiskt och har ingenting med hullet att göra, utan är bara felaktiga bröstkorgar.

 

[xfie]

Är det vanliga problem hos jaktlabbar idag? Har känt många förr och inte en enda hade problem med rädslor. Stabila, orädda och lite översociala.

Nja, allt är relativt och jämfört med många andra raser så är ju även jaktlabbarna stabila. Men jämfört med den utställningsavlade labradoren så finns skillnader på populationsbasis. Jag vill minnas att jag har sett en studie från LiU på ämnet, kanske att jag även ställde upp i den med mina hundar, minnet sviker Men går säkert att hitta om du är intresserad!

Rent anekdotiskt: Av mina hittills sju labradorer har två haft (svaga) rädslor och de var jaktlabradorer. Den som är absolut bäst på jakt och därmed så skottfast man kan bli har utvecklat rädsla för fyrverkeri och åska på äldre dagar (men fortfarande skottfast) och en annan har lite svårt med för hala underlag. Båda jaktavalade och släkt med varandra. Däremot är det ju ingenting som direkt märks i vardagen och för gemene man upplevs de nog som "typiska labradorer", förutom att de kanske inte är översociala då.

 

[xfie]

Du har nog helt rätt och jag tänker också att individen är det allra viktigaste!

Sedan eftersom efterfrågan på slanka labradorer eller nu jaktlabradorer blivit så stor så känns det som att man urvattnar rasen lite eller har jag fel? Varför kan man inte bara pusha utställninglabbarna till en bättre utveckling genom efterfrågan? Kanske lite OT men jag har funderat en del på det.

Upplever du att jaktlabbarna är mindre stressiga och har bättre av och på knapp?


Personligen är jag extremt förtjust i svarta labbar

Det som blir fel är ju när man separerar arbete och utseende. I mitt tycke borde man ha högre krav på att djuren som går till avel har arbetsmeriter. Avlar man på hundar som är meriterade inom arbete så får man både en funktionell kropp och en förighet/"will to please"/träningsbarhet på köpet. Men det tåget har nog gått för labradoren i stort men det man kan försöka göra när man köper hund är ju att titta på de uppfödare som meriterar (edit: alltså arbetsmeriter) och mentaltestar hundarna för att på det viset få så bra förutsättningar som möjligt.

Angående stressen så... ja och nej. Mina nuvarande två hundar har en fantastiskt av-och-på-knapp där de kan rulla ihop sig och somna på jakt när det faller fåglar och springer hundar om de vet att de inte ska jobba men jag är helt övertygad om att den här knappen är någonting som man måste träna in. Jag upplever ibland att folk tror att det är en medfödd förmåga, och det är det väl på ett vis, men det är oerhört lätt att få upp en arbetsvillig hund i stress och då är det svårt att reparera skadan. Jag har sett väldigt många labbar som har en utmärkt på-knapp och inte någon av-knapp alls. Jag har själv gjort det misstaget att glömma att montera av-knappen och sedan dess är jag alltid supernoga med träning av valp och unghund för att se till att lugnet alltid ska finnas där.

Jag gillar också de svarta bäst. Nu har jag en av varje och det är helt hopplöst, hundhåren syns vad man än har på sig. Men en bra hund har ingen färg.

 

[Kilauea]

Man får verkligen hoppas att det inte är folks godtyckliga åsikter om hur rasen egentligen borde se ut som styr aveln, utan att det är kunniga uppfödare som förstår vilken hund det är rasstandarden beskriver. Att det sedan föds valpar som avviker från standarden på ett eller annat sätt är bara naturligt, men dessa avvikelser ska ju inte tas tillvara som ett avelsmål bara för att det finns de som tycker att hunden är finare med dessa avvikelser.
Nu finns labradoren (showtypen om man så vill, eller bara vanlig labrador) i olika typer som alla passar in i standarden. Det finns hundar som vinner i ringarna som är av en tyngre typ och det finns de som vinner som är av en elegantare typ, men hundar med grunda och flata bröstkorgar och uppdragen buklinje är inte typiskt och har ingenting med hullet att göra, utan är bara felaktiga bröstkorgar.

Kan du visa bild på nån elegantare typ som vunnit på utställning?
Tyvärr är domarna oftast totalt inkompetenta på att känna skillnad på fetma och rundare bröstkorg. Och av de som ställer ut (nej inte alla, jag vet) så tycks många blivit så hemmablinda på detsamma. Har läst så många inlägg på fb där folk inte alls förstår att veterinären tyckte att deras hund var fet .

 

[AraSlei]

Hahaha, viss skillnad mot tex det här (inte labbe)
Visa bifogad fil 98072

Något

 

[Johanna1988]

Jag skulle dock hellre ha en mentalt stabil än en med rädslor.

Ja det går väl without saying?

 

[AraSlei]

Man får verkligen hoppas att det inte är folks godtyckliga åsikter om hur rasen egentligen borde se ut som styr aveln, utan att det är kunniga uppfödare som förstår vilken hund det är rasstandarden beskriver. Att det sedan föds valpar som avviker från standarden på ett eller annat sätt är bara naturligt, men dessa avvikelser ska ju inte tas tillvara som ett avelsmål bara för att det finns de som tycker att hunden är finare med dessa avvikelser.
Nu finns labradoren (showtypen om man så vill, eller bara vanlig labrador) i olika typer som alla passar in i standarden. Det finns hundar som vinner i ringarna som är av en tyngre typ och det finns de som vinner som är av en elegantare typ, men hundar med grunda och flata bröstkorgar och uppdragen buklinje är inte typiskt och har ingenting med hullet att göra, utan är bara felaktiga bröstkorgar.

I rasstandarden finns ju också rasen som jakthund beskriven, där typ alla utställningsavlade labradorer tyvärr har stora brister. Vilket är så ledsamt, eftersom det i grunden är en arbetande ras som är en specialist - vilket borde vara en betydligt viktigare parameter i avelsarbetet än om bröstkorgen råkar vara lite grund.

Det vore den arbetande rasen enbart till gagn om den delades i två olika standarder, så att vi kunde få våra hundars utseende bedömda efter den starka och sunda fågelspecialist som de är - med en kropp som är byggd för att klara det arbete den (ska) avlas för.

Vore jättekul om du kunde visa en elegant typ av labrador som haft framgångar i ringen, och inte bara de kolosser som normalt vinner.

 

[Malibu_Stacy]

I rasstandarden finns ju också rasen som jakthund beskriven, där typ alla utställningsavlade labradorer tyvärr har stora brister. Vilket är så ledsamt, eftersom det i grunden är en arbetande ras som är en specialist - vilket borde vara en betydligt viktigare parameter i avelsarbetet än om bröstkorgen råkar vara lite grund.

Det vore den arbetande rasen enbart till gagn om den delades i två olika standarder, så att vi kunde få våra hundars utseende bedömda efter den starka och sunda fågelspecialist som de är - med en kropp som är byggd för att klara det arbete den (ska) avlas för.

Vore jättekul om du kunde visa en elegant typ av labrador som haft framgångar i ringen, och inte bara de kolosser som normalt vinner.

Om man tittar på en utställningslabrador men djup bröstkorg, väldigt korta ben och lång rygg då är det omöjligt att tänka sig hur den smidigt skulle kunna hoppa över grindar och stenmurar för att hämta en dummy…

 

[AraSlei]

Om man tittar på en utställningslabrador men djup bröstkorg, väldigt korta ben och lång rygg då är det omöjligt att tänka sig hur den smidigt skulle kunna hoppa över grindar och stenmurar för att hämta en dummy…

Precis.
Och mer än en gång på en dag..

Från vår träningsresa som vi precis kommit hem ifrån, där hundarna hoppade grindar, staket och murar många gånger dagligen. Ibland murar så höga som 160-170 cm.
Min unga hane på ett staket:

 

[Malibu_Stacy]

Precis.
Och mer än en gång på en dag..

Från vår träningsresa som vi precis kommit hem ifrån, där hundarna hoppade grindar, staket och murar många gånger dagligen. Ibland murar så höga som 160-170 cm.
Min unga hane på ett staket:
Visa bifogad fil 98287

Det var videon du la ut på Louie igår på instagram som jag tänkte på. Helt omöjligt att föreställa sig en utställningslabrador att ta den linjen