Labradorer och framtiden

[Gnist]

Jag hade på 80-talet och en bit in på 90-talet 2 dp-labbar. Ingen av dem behövde äta lightfoder eller tokmotioneras för att hålla ett bra hull, så om det är något som "krävs" i dagsläget för att de ska hålla normalhull gissar jag att fläsklabbarna slagit igenom och att en "ren" dp-labbe är svår att hitta åt.

Personligen skulle jag titta mer på jaktlabbehållet om jag mot förmodan skulle skaffa labbe för lite alltiallosysselsättning igen.

 

[Kilauea]

Har också en av rena utställningslinjer som är slank. Började, tragiskt nog, med att banta honom när jag hämtade honom som 8 veckors valp. Om det är anledningen till att han är den enda friröntgade av sina syskon (dom är tyvärr bara tre av fem som röntgades)? Ingen aning, men jag gissar faktiskt det.

Ganska långbent och tagen för grov jaktlinje (finns det ens?) flera gånger.

Skaffar hellre utställningslinje igen än jaktlinje då vi vill ha en hund som hänger med och gärna gör saker, men inte kräver.

 

[Tismon-från-ifokus]

Jag hade på 80-talet och en bit in på 90-talet 2 dp-labbar. Ingen av dem behövde äta lightfoder eller tokmotioneras för att hålla ett bra hull, så om det är något som "krävs" i dagsläget för att de ska hålla normalhull gissar jag att fläsklabbarna slagit igenom och att en "ren" dp-labbe är svår att hitta åt.

Personligen skulle jag titta mer på jaktlabbehållet om jag mot förmodan skulle skaffa labbe för lite alltiallosysselsättning igen.

Tror inte jaktlabbar lämpar sig så bra som terapihundar? Om det inte går att få tag på DP labbar i Sverige får jag väl importera

Har också en av rena utställningslinjer som är slank. Började, tragiskt nog, med att banta honom när jag hämtade honom som 8 veckors valp. Om det är anledningen till att han är den enda friröntgade av sina syskon (dom är tyvärr bara tre av fem som röntgades)? Ingen aning, men jag gissar faktiskt det.

Ganska långbent och tagen för grov jaktlinje (finns det ens?) flera gånger.

Skaffar hellre utställningslinje igen än jaktlinje då vi vill ha en hund som hänger med och gärna gör saker, men inte kräver.

Känner samma här! Jaktlinjen känns för krävande och det som jag hört från andra är de inte lika framåt och sociala. Vill heller inte ha sådan stark jaktdrift.

 

[WildWilma]

Jomen precis, det är lite det jag är intresserad utav - lite mer långbenta individer, inte tunnorna. Gärna ett ansikte som inte är alldeles för bred

Jag bifogar en bild på min egna herre. Däremot håller han definitivt inte standarden som terapihund eftersom han blir stressad så lätt

Din hund påminner om min kollegas slanka lite långbenta utställningslabbe i kroppen. Han är tydligen väldigt mycket slankare än sina syskon och än föräldrarna som jag sett bilder på. Han är dock bara 2 år så huvudet kommer säkert grova lite till. Han hade dock inte heller passat som terapihund pga. stress och dålig impulskontroll.

Men jag vet en som har just utställningslabbe som servicehund så det finns de som kan passa sådana uppdrag.

Jag upplever dock att de jaktlabbar vi har på klubben (det är ett gäng) överlag verkar mycket mer balanserade mentalt (så länge de inte har rädslor) än utställningsvarianten. De kan säkert jobba hur mycket som helst men de har ändå lätt att koppla av i pauser. Jag skulle alla dagar välja en hund avlad för arbete och inte utseende om jag vill jobba med den på något sätt.

 

[Gnist]

Tror inte jaktlabbar lämpar sig så bra som terapihundar? Om det inte går att få tag på DP labbar i Sverige får jag väl importera

Känner samma här! Jaktlinjen känns för krävande och det som jag hört från andra är de inte lika framåt och sociala. Vill heller inte ha sådan stark jaktdrift.

Alltså, labbar är apporterande hundar, så jaktlust som i springa efter och jaga, är väldigt låg..

Däremot är de avlade för att jobba, att samarbeta, hämta saker, att vara lyhörd för ägarens signaler och det skulle jag säga är en bra grund för en terapihund.

Dp-labbar som de var "gammalt tillbaka" tror jag inte man hittar nånstans i dagsläget, men hittar man dem så finns de ganska säkert på jaktsidan av aveln.

 

[Nota]

Tror inte jaktlabbar lämpar sig så bra som terapihundar? Om det inte går att få tag på DP labbar i Sverige får jag väl importera

Känner samma här! Jaktlinjen känns för krävande och det som jag hört från andra är de inte lika framåt och sociala. Vill heller inte ha sådan stark jaktdrift.

Jag har bara erfarenhet av en jaktlabbe men jag tyckte hon var lättare än dom vanliga hon var absolut lika snäll och flamsig men var betydligt lättare att stänga av.

Jakt ja jag tror faktiskt alla Retrievers skulle må bäst om dom fick apportera regelbundet.

 

[Tismon-från-ifokus]

Det känns som vem jag än pratar med så varierar uppfattningen om jaktlabradoren väldigt mycket.

Har hört att de ska ha skithög jaktdrift och dra efter vilt men här anser ni inte det exempelvis Hört olika uppfattningar om hur deras temperament är, enligt en kompis var de inte det minsta flamsig eller utåt utan hennes var mer tillbakadragen och rädd. Självklart så spelar det ju stor roll vilken individ man får men jag blir så förvirrad för alla verkar ha så olika uppfattningar!

Jag är ju inte det minsta intresserad av jakt. Visst apportering det gör jag gärna men jag vill inte faktiskt jaga. Som sagt så är det viktigare för mig med en mentalt stabil hund. Tycker det är så himla synd med utvecklingen av utställningslabben Jag älskar verkligen deras flamsiga och utåtgående personlighet. Har nog aldrig träffat en hund som haft sådan stor vilja att vara till lags (på ont och gott hahaha )

 

[Tismon-från-ifokus]

Din hund påminner om min kollegas slanka lite långbenta utställningslabbe i kroppen. Han är tydligen väldigt mycket slankare än sina syskon och än föräldrarna som jag sett bilder på. Han är dock bara 2 år så huvudet kommer säkert grova lite till. Han hade dock inte heller passat som terapihund pga. stress och dålig impulskontroll.

Men jag vet en som har just utställningslabbe som servicehund så det finns de som kan passa sådana uppdrag.

Då måste din kollegas labbe vara väldigt fin

Frågan är var man hittar dessa till synes ovanliga exemplarer till utställninglabradorer...?

 

[Sel]

Jag tänker att det anaturligtvis fortfarande måste finnas jättefina linjer av både labradorer och goldens som inte avlas mot jakt. Nästan nittio procent av alla assistanshundar en ser ute i samhället är ju just retrievers, och jättefina individer.
Viktigast måste ju nästan vara att lusläsa MH och liknande - en kennel som utvärderar sina hundar och sätter mentalitet och hälsa framför utställningsresultat.

 

[Huggorm]

Min har i princip noll jaktlust, fast jag vet ju inte om hon är jakt eller utställning. Hoppar det upp en hare framför nosen följer hon kanske efter lite halvhjärtat i tio meter innan hon ger upp och kommer tillbaka. En gång följde vi ett spår som visade sig vara från vildsvin. Plötsligt reste sig tre kultingar mitt framför nosen på henne och sprang omkring, en stannade efter bara någon meter, men hon reagerade inte ens. Hon ville fortsätta följa spåret och kultingarna var bara ett störningsmoment.

 

[polly p]

Min är jaktlabbe . Nu är han lite äldre och lite för tjock ..
Men jag vill helst ha jakt typen.
Men aktivera, låta dom bära /apportera/jobba är viktigt. Min hade även som ung varit en toppen terapi hund på grund av sitt sensibla sätt. Inte påflugen och känner in.
Detta är vår tredje labbe. Svårt att tänka mig annan ras ..

 

[AraSlei]

Det känns som vem jag än pratar med så varierar uppfattningen om jaktlabradoren väldigt mycket.

Har hört att de ska ha skithög jaktdrift och dra efter vilt men här anser ni inte det exempelvis Hört olika uppfattningar om hur deras temperament är, enligt en kompis var de inte det minsta flamsig eller utåt utan hennes var mer tillbakadragen och rädd. Självklart så spelar det ju stor roll vilken individ man får men jag blir så förvirrad för alla verkar ha så olika uppfattningar!

Jag är ju inte det minsta intresserad av jakt. Visst apportering det gör jag gärna men jag vill inte faktiskt jaga. Som sagt så är det viktigare för mig med en mentalt stabil hund. Tycker det är så himla synd med utvecklingen av utställningslabben Jag älskar verkligen deras flamsiga och utåtgående personlighet. Har nog aldrig träffat en hund som haft sådan stor vilja att vara till lags (på ont och gott hahaha )

Ingen av mina jaktlabbar skulle dra efter vilt, utan att få tillåtelse.
Jag skulle säga att det viktigaste är uppfödaren och linjerna, det är spridda skurar inom båda grenarna av rasen. Personligen tycker jag att många av de hundar jag träffat ur showlinjer är flamsiga, osamarbetsvilliga och ganska tröga. Men, jag har så klart inte träffat alla och jag är övertygad om att det finns gott om trevliga showlabbar också.

Jaktlabradorerna har vissa problem med sociala osäkerheter, vissa rädslor för underlag osv, vilket man så klart måste vara noga med i sina efterforskningar.
Jag är så klart partisk, men jag tycker att jaktlabradoren är en otroligt okomplicerad hund som hänger med på allt och som har en fantastisk arbetslust - oavsett vad det ska arbetas med. De behöver inte användas i praktisk jakt, de är lika nöjda med dummyträningar.

Så här ser t ex min yngsta labbes BPH ut, en sann coronavalp som knappt lämnat gården innan sitt BPH och aldrig miljötränats. Men jag kampade faktiskt med honom dagen innan, så han skulle förstå vad det innebär

 

[LaMagia]

Hur hittar man DP uppfödare?

Leta uppfödare som meriterar inom mer än bara utställning. Via Labradorklubben kan du gå in på hemsidor och förhoppningsvis hitta din uppfödare.

 

[Malibu_Stacy]

Ingen av mina jaktlabbar skulle dra efter vilt, utan att få tillåtelse.
Jag skulle säga att det viktigaste är uppfödaren och linjerna, det är spridda skurar inom båda grenarna av rasen. Personligen tycker jag att många av de hundar jag träffat ur showlinjer är flamsiga, osamarbetsvilliga och ganska tröga. Men, jag har så klart inte träffat alla och jag är övertygad om att det finns gott om trevliga showlabbar också.

Jaktlabradorerna har vissa problem med sociala osäkerheter, vissa rädslor för underlag osv, vilket man så klart måste vara noga med i sina efterforskningar.
Jag är så klart partisk, men jag tycker att jaktlabradoren är en otroligt okomplicerad hund som hänger med på allt och som har en fantastisk arbetslust - oavsett vad det ska arbetas med. De behöver inte användas i praktisk jakt, de är lika nöjda med dummyträningar.

Så här ser t ex min yngsta labbes BPH ut, en sann coronavalp som knappt lämnat gården innan sitt BPH och aldrig miljötränats. Men jag kampade faktiskt med honom dagen innan, så han skulle förstå vad det innebär

Visa bifogad fil 98000

Labradorer är verkligen stabila hundar

 

[Red_Chili]

Det känns som vem jag än pratar med så varierar uppfattningen om jaktlabradoren väldigt mycket.

Har hört att de ska ha skithög jaktdrift och dra efter vilt men här anser ni inte det exempelvis Hört olika uppfattningar om hur deras temperament är, enligt en kompis var de inte det minsta flamsig eller utåt utan hennes var mer tillbakadragen och rädd. Självklart så spelar det ju stor roll vilken individ man får men jag blir så förvirrad för alla verkar ha så olika uppfattningar!

Jag är ju inte det minsta intresserad av jakt. Visst apportering det gör jag gärna men jag vill inte faktiskt jaga. Som sagt så är det viktigare för mig med en mentalt stabil hund. Tycker det är så himla synd med utvecklingen av utställningslabben Jag älskar verkligen deras flamsiga och utåtgående personlighet. Har nog aldrig träffat en hund som haft sådan stor vilja att vara till lags (på ont och gott hahaha )

Har du pratat med uppfödare av rasen också?
Jag har en bekant som föder upp jaktlabbe och som har ett helt knippe hundar hemma. Supertrevliga. Väldigt energiska, men jag upplever dem inte som "extrema" och de verkar vara duktiga på att ta det lugnt när det förväntas sådant av dem. Men det är klart, hon tränar ordentligt (och tävlar tror jag) med dem regelbundet och låter dem även gå promenader med lösspring där de kan rusa av sig ordentligt. Å andra sidan verkar det inte vara allt för svårt att ge bra mental träning till en labbe.

 

[xfie]

Det känns som vem jag än pratar med så varierar uppfattningen om jaktlabradoren väldigt mycket.

Har hört att de ska ha skithög jaktdrift och dra efter vilt men här anser ni inte det exempelvis Hört olika uppfattningar om hur deras temperament är, enligt en kompis var de inte det minsta flamsig eller utåt utan hennes var mer tillbakadragen och rädd. Självklart så spelar det ju stor roll vilken individ man får men jag blir så förvirrad för alla verkar ha så olika uppfattningar!

Jag är ju inte det minsta intresserad av jakt. Visst apportering det gör jag gärna men jag vill inte faktiskt jaga. Som sagt så är det viktigare för mig med en mentalt stabil hund. Tycker det är så himla synd med utvecklingen av utställningslabben Jag älskar verkligen deras flamsiga och utåtgående personlighet. Har nog aldrig träffat en hund som haft sådan stor vilja att vara till lags (på ont och gott hahaha )

Det finns stora skillnader mellan linjer och individer, så det är inte konstigt att du hör olika. Jag upplever att det finns ett ökande intresse för slanka labradorer som "inte jagar" (gärna ska de vara foxröda också) och det tror jag kan ge upphov till lite mellanmjölkskullar. En jaktlabbe har ju sina fina egenskaper just på grund av jakten och det är ju dessa individer vi vill ha i avel. En jaktlabbe som är avlad utifrån sina egenskaper som apportör är enkel i vardagen och en ferrari i träning. Sedan vad som är en "skithög jaktdrift" är ju en definitionsfråga. Mina skulle aldrig drömma om att sticka på vilt i vardagen eftersom de är föriga men de älskar jakten, så i en jaktsituation är det roligaste som finns i deras ögon att gå efter det skadeskjutna (levande) viltet. Precis som det ska vara alltså. Samtidigt så är "inte sticka på vilt" ju inte en egenskap som är enbart medfödd utan det har ju krävt att jag under deras uppväxt lärt dem vad de får och inte får göra och att de aldrig har fått uppleva det självbelönande i att sticka på vilt.

Jag har haft en utställningsavlad och en mer DP tidigare och de var mer benägna att sticka på vilt eftersom de hade mindre intresse att samarbeta med sin förare. Med det sagt så var de fantastiska hundar och båda hade passat utmärkt som terapihundar vilket inte alla mina jaktlabradorer skulle göra. Så rätt individ är nog A och O.

 

[Johanna1988]

Ingen av mina jaktlabbar skulle dra efter vilt, utan att få tillåtelse.
Jag skulle säga att det viktigaste är uppfödaren och linjerna, det är spridda skurar inom båda grenarna av rasen. Personligen tycker jag att många av de hundar jag träffat ur showlinjer är flamsiga, osamarbetsvilliga och ganska tröga. Men, jag har så klart inte träffat alla och jag är övertygad om att det finns gott om trevliga showlabbar också.

Jaktlabradorerna har vissa problem med sociala osäkerheter, vissa rädslor för underlag osv, vilket man så klart måste vara noga med i sina efterforskningar.
Jag är så klart partisk, men jag tycker att jaktlabradoren är en otroligt okomplicerad hund som hänger med på allt och som har en fantastisk arbetslust - oavsett vad det ska arbetas med. De behöver inte användas i praktisk jakt, de är lika nöjda med dummyträningar.

Så här ser t ex min yngsta labbes BPH ut, en sann coronavalp som knappt lämnat gården innan sitt BPH och aldrig miljötränats. Men jag kampade faktiskt med honom dagen innan, så han skulle förstå vad det innebär

Visa bifogad fil 98000

Håller med! sen tycker jag de har otroligt mycket högre will to please i arbete än showlabbarna. Min ena (jaktlabbe) har problem med hala golv, men arbetsmoralen och hennes will to please är så mycket högre än rädslan, så får hon en jobbuppgift där hala golv ingår löser hon den, men skulle ALDRIG komma på tanken själv.

 

[Johanna1988]

En jaktlabbe som är avlad utifrån sina egenskaper som apportör är enkel i vardagen och en ferrari i träning

Exakt så.

 

[dobbis]

Här är min 23kg DP labbe

 

[Kilauea]

Håller med! sen tycker jag de har otroligt mycket högre will to please i arbete än showlabbarna. Min ena (jaktlabbe) har problem med hala golv, men arbetsmoralen och hennes will to please är så mycket högre än rädslan, så får hon en jobbuppgift där hala golv ingår löser hon den, men skulle ALDRIG komma på tanken själv.

Jag skulle dock hellre ha en mentalt stabil än en med rädslor.