Kvinnor i film/böcker...

Äh, inte ens ett inlägg kan jag skriva utan att det blir två *dubbelkränkt osv* för jag tänker minsann inte erkänna att jag har gjort fel i mer än ett inlägg.
 
Spirited away *host* spirited away..

Eller?! :D

(Jag får väl krypa till korset och säga att det var jag som missuppfattade @Hyacinth angående slottet - jag är så inkörd på mitt levande slott att alla andra filmer bleknar i jämförelse med den.. :angel: )

Exakt. :grin:

Eller närmare bestämt Sen to Chihiro no Kamikakushi. Chihiro i korthet. Må vara att jag inte hänger med längre, men Studio Ghibli/Hayao Miyazaki har jag banne mig koll på. :p
 
Jag antar hon menade badhuset? Det är väl egentligen mer likt ett slott än Haurus/Howls stug-slott-rishög. :D
Jag kommer sätta dig på ignore om du säger fler elaka saker om Howls levande slott! Som om du bor så mycket bättre själv?! VA?! VA?! VA?! :vart finns kränkt-smileyn när den behövs?!?:
 
Suffragette - har nån sett den än?

Svagt med självständiga kvinns på tv. No news there.

Nu är jag oxå QI-fixerad och inväntar Toxvig med intresse trots att Fry är underbar... är ju bara att titta på kommentarerna på tuben så fort det är en kvinna med, direkt ska AngryWhiteMen-gruppen gråta ut gemensamt.
 
Förresten, hörde en (kvinnlig) reporter reflektera över Baby i Dirty Dancing och att det är en äkta feministfilm.
Intressant, för så uppfattade jag den aldrig men det ligger väldigt mycket i reporterns reflektioner:
Baby som är en ung överklasstjej, kämpar för förbjuden abort (kvinnans rätt till egna kroppen), blir visserligen kär i snyggingen men är den som tar initiativet till relationen (sant).
Visar upp den något svinaktige tjusige överklasskillen (pojkvännen till Babys syster) som "ligger runt" och hans ganska sunkiga attityd gentemot kvinnor, och Baby minsann häller vatten över honom...

Trevlig film med ett större djup än jag själv insett.
 
En av mina favoritkaraktärer är Buffy. Hon är övernaturlig och badass och slåss med monster, dräper sin stora kärlek for the greater good, är skitdryg och säkerligen en ren plåga att umgås med ibland, sårar sina vänner, räddar sina vänner, blir räddad av sina vänner osv osv. Hon gör fel och gör rätt men det är liksom över hela kartan. Det finns "fel" på karaktären och på serien, det är absolut inte perfekt. En av de största grejerna vad gäller själva serien rör det absoluta slutet:

När helvetesgapet ska stängas en gång för alla är det Spike som måste göra den sista, uppoffrande handlingen. Jag hade gärna sett att Buffy fått göra det, även om det då inneburit att hon inte överlevt. Nu blev det liksom en man som räddade världen ändå...

För att vara en serie som startade 1997 var den en bit före sin tid vad gäller starka kvinnoroller, både vad gäller huvudroller och biroller. Den timida Willow som utvecklas till en superhäxa är frän att följa, likaså hennes flickvän Tara som tar striden med sin familj. Även Dawn vill reda sig själv för hon har ju sett att storasyster minsann kan själv. Buffys mamma reder sig själv och förutom en dålig dejt i någon av de första säsongerna så framställs hon inte alls som singel och olycklig. Cordelia framställs som den största stereotypen av dem alla men visar sig ha oanat djup även hon, inte minst när hon senare dyker upp i spinoffen/paralllellserien Angel.

Joss Whedon är bra på starka kvinnor (dock är hans manliga karaktärer något mer stereotypa, men det kan ju vara ett medvetet stilgrepp, vem vet?).
 
Åh jag älskar Buffy och Dirty Dancing. Dirty Dancing kollar jag alltid på när jag är sjuk (måste blir sjuk snart igen:D) och Buffy kollade jag om för inte så länge sen, fortfarande lika bra!
 
Serien Dark Angel gillar jag, den kvinnliga huvudpersonen känns stark! eller ja, den kändes stark då, hoppas jag skulle känna likadant om jag tittade på serien idag.
 
Faktiskt så kom jag tänka på Hermione från Harry Potter när jag läste den här tråden. Hon framställs ju som inget mindre än en nörd i alla böckerna och är ovärderlig i sin hjälp åt huvudpersonen. Inte blir hon tillsammans med honom heller :D Visst i fjärde boken så klär hon upp sig och nörden visar sig vara otroligt snygg när hon bara kan och vill (:cautious: ) men å andra sidan är hon ju en tonåring och så säger hon ju sedan att hon inte orkar bry sig så det hänger åtminstone inte kvar :idea: Inte blir hon ett våp när hon bråkar heller :sneaky:
 
Jag är särskilt trött på det "befriande" att vackra kvinnor kan trycka en pizza - samtidigt som det fortfarande är helt fel att vara fet eller ens mullig (senast Metros eller var det Aftonbladets? hyllning av Diaz som står upp för kvinnors rättigheter och äter pizza WOW liksom).
 
En av mina favoritkaraktärer är Buffy. Hon är övernaturlig och badass och slåss med monster, dräper sin stora kärlek for the greater good, är skitdryg och säkerligen en ren plåga att umgås med ibland, sårar sina vänner, räddar sina vänner, blir räddad av sina vänner osv osv. Hon gör fel och gör rätt men det är liksom över hela kartan. Det finns "fel" på karaktären och på serien, det är absolut inte perfekt. En av de största grejerna vad gäller själva serien rör det absoluta slutet:

När helvetesgapet ska stängas en gång för alla är det Spike som måste göra den sista, uppoffrande handlingen. Jag hade gärna sett att Buffy fått göra det, även om det då inneburit att hon inte överlevt. Nu blev det liksom en man som räddade världen ändå...

För att vara en serie som startade 1997 var den en bit före sin tid vad gäller starka kvinnoroller, både vad gäller huvudroller och biroller. Den timida Willow som utvecklas till en superhäxa är frän att följa, likaså hennes flickvän Tara som tar striden med sin familj. Även Dawn vill reda sig själv för hon har ju sett att storasyster minsann kan själv. Buffys mamma reder sig själv och förutom en dålig dejt i någon av de första säsongerna så framställs hon inte alls som singel och olycklig. Cordelia framställs som den största stereotypen av dem alla men visar sig ha oanat djup även hon, inte minst när hon senare dyker upp i spinoffen/paralllellserien Angel.

Joss Whedon är bra på starka kvinnor (dock är hans manliga karaktärer något mer stereotypa, men det kan ju vara ett medvetet stilgrepp, vem vet?).

Håller helt med, Buffy är fantastisk! Jag såg aldrig serien när jag var tonåring men önskar att jag hade gjort det. Jag gillar verkligen att hon får lov att vara både hjälte och rätt dryg. Och som du säger, alla kvinnor är starka i serien även Cordelia som man först inte tror ska vara det.
 
Slott/badhus, fasen alltså.
Jag började leta en massa kontrasterande bilder för att demonstrera att det inte precis var något märkligt misstag, men jag har ju redan retat upp
@Killaloe och vi vet alla att Hauru bor i en rishög - och Yubaaba i imponerande lyx. :D

Faktiskt så kom jag tänka på Hermione från Harry Potter när jag läste den här tråden. Hon framställs ju som inget mindre än en nörd i alla böckerna och är ovärderlig i sin hjälp åt huvudpersonen. Inte blir hon tillsammans med honom heller :D Visst i fjärde boken så klär hon upp sig och nörden visar sig vara otroligt snygg när hon bara kan och vill (:cautious: ) men å andra sidan är hon ju en tonåring och så säger hon ju sedan att hon inte orkar bry sig så det hänger åtminstone inte kvar :idea: Inte blir hon ett våp när hon bråkar heller :sneaky:

Jag tyckte faktiskt illa om Harry Potter, men det är tyvärr typ allt jag minns. Alltså ingen specifik kritik utan bara en sammanfattande känsla av "nä"... :o
(Jag tyckte inte illa om böckerna enbart pga kvinnors/flickors roll i dem - även om det var en del av det - utan också för att jag tyckte illa om huvudkaraktären, illa om världsbygget och en massa annat. Nu ska jag fly innan ni hinner börja kasta saker efter mig. :D)
 
Förresten, hörde en (kvinnlig) reporter reflektera över Baby i Dirty Dancing och att det är en äkta feministfilm.
Intressant, för så uppfattade jag den aldrig men det ligger väldigt mycket i reporterns reflektioner:
Baby som är en ung överklasstjej, kämpar för förbjuden abort (kvinnans rätt till egna kroppen), blir visserligen kär i snyggingen men är den som tar initiativet till relationen (sant).
Visar upp den något svinaktige tjusige överklasskillen (pojkvännen till Babys syster) som "ligger runt" och hans ganska sunkiga attityd gentemot kvinnor, och Baby minsann häller vatten över honom...

Trevlig film med ett större djup än jag själv insett.

Absolut! Baby växer genom hela filmen och är aktiv i att påverka sin värld och hennes roll i den, hon kämpar ju verkligen för att bryta sig ur sin tilldelade roll (den söta lilla snälla flickan), hon är ifrågasättande och kräver rättigheter. :up:

Även om "nobody puts Baby in a corner" är en viss passivisering (hon sitter ju där tills han kommer och "räddar" henne... :meh:), och liknande snedsteg, så tycker jag ändå det är en sammantaget bra kvinnoroll.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp