Kvinnor drivande i barnalstrande?

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

delvis kl

Men var hör ni alla sådana historier? Jag tycker att det är betydligt vanligare att folk berättar om problemfyllda graviditeter och om hur jobbig förlossningen var, än tvärtom. De flesta i min bekantskapskrets ser inte direkt fram emot någon graviditet eller förlossning just för att de har hört så mycket hemskt om det.

Det är inte heller ovanligt att höra om hur stressade småbarnsföräldrar är och hur de lider av sömnbrist, hur jobbigt det är att ha barn i skolåldern för alla läxor och aktiviteter, och hur besvärligt det är med alla konflikter som tonårsförälder. Föräldraskapet och familjelivet har ju naturligtvis den sidan, men också (förhoppningsvis) en glädjefylld och lycklig sida. Men jag tycker att det är väldigt vanligt att man får höra om allt som är jobbigt, både i samhället i stort och på nätet.

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Personligen har jag en stark misstanke om att många av euforiberättelserna är ganska skarvade efterkonstruktioner, för att det fortfarande ligger en viss önskan i att barnafödande ska generera översvallande lycka. Många anser tyvärr fortfarande att avel är meningen med livet - för alla.

Det tror jag också. Sen känns det för mig också som att om jag säger att jag avskydde att vara gravid, att jag ser förlossningar som ett nödvändigt ont, att jag inte är särskilt intresserad av fosterutvecklingen i magen etc - då är det på något absurt sätt som att säga att jag inte älskar mitt barn.

Men det har ju ingenting med varandra att göra, egentligen!

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast med ett krav i bakgrunden, en underton, av att man ska tycka att det är helt underbart i alla fall. Enligt min upplevelse.

Första gången jag konfronterades med den där förväntan att jag skulle vara lycklig över själva graviditeten och lycklig som gravid, var när barnmorskan vid mitt första besök på mvc - en fars i sig - sa om magen att "man vill ju att det ska synas".

Varför skulle man vilja det? Om det var möjligt att vara gravid utan att få en tio kilos badboll på magen skulle det väl utan tvekan vara att föredra, tycker jag.

 

[mino]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Problemet är väl inte huruvida badboll eller inte är önskvärt, problemet är att barnmorskor som borde vara sakliga kommer med såna osakliga kommentarer, detta har ju också blivit kritiserat tex i Shirley Näslunds forskning. Men på ett forum bland privatpersoner måste det finnas plats för de "lycksaliga urmodersberättelserna" från de som upplevt det på det sättet, risken är stor annars att det blir nedlåtande mot de som inte gjort diskussioner om födandet till politisk aktivism.

 

[Calazirya]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag kan tycka att det även är lite tvärtom ibland. En person får inte vara lycklig smårbarnsmamma som inte har sömnbrist och som trivdes som gravid och tyckte det var mysigt, för hon plattas till. Medan en människa som har haft det tufft som gravid och lider av sömnbrist får stöd.

Jag håller med dig i det du skriver, det är inte de. Men ibland reagerar jag på ovannämnda också.

 

[Mitten]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag kan ibland få kommentarer som att 'jamen du fick ju ett barn för det' och just 'kvinnor har varit gravida i alla tider', och 'inte konstigt att du kände så om du var så negativ', 'Jag tycker gravida gnäller så, när JAG var gravid red jag in unghästar i nionde månaden'... Jag tycker mest att det känns som om man är otacksam om man inte var sådär lyckligt gravid - och på något sätt en underliggande anklagan om att jag inte skulle ha rätt mammahormoner.

Nu när jag har lite distans till det tycker jag ändå inte att det var så farligt och kan tänka mig igen - men min man säger oftast att jag bara förtränger att det faktiskt var nio månaders helvete. Och när han säger det så VET jag ju att det var skitjobbigt. Lite rörigt men jag hoppas ni förstår vad jag menar .

Graviditetslycka hade jag såklart också, jag var så LYCKLIG över att det var något därinne. Och såklart tycker jag att det är skönt att höra att alla inte hade så jobbiga graviditeter, även om jag blir lite - avundsjuk? Eller, snarare som om jag missat något. Jag var så inställd på att supernjuta av att vara gravid, så blev det så tvärtom.

 

[Mitten]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag kan tycka att det även är lite tvärtom ibland. En person får inte vara lycklig smårbarnsmamma som inte har sömnbrist och som trivdes som gravid och tyckte det var mysigt, för hon plattas till. Medan en människa som har haft det tufft som gravid och lider av sömnbrist får stöd.

Jag håller med dig i det du skriver, det är inte de. Men ibland reagerar jag på ovannämnda också.

Jag upplevde nog inte så mycket sömnbrist. Inte efter att hon kommit fram . Jag har ett intensivt men ganska enkelt barn - jag har aldrig upplevt det som skitjobbigt. Men jag hörde inte så många som klagade heller ... däremot läste jag om det på många forum .

Människors upplevelser är olika, det är bara acceptera .

 

[Calazirya]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Precis, men på nätet är det ju oftast något specifikt som diskuteras.

Och på just forum är min uppfattning så som jag skrev ovan ditt inlägg ibland, att glada mammor som är lyckliga och ler åt mest allt inte får vara det.. Aja det var bara en tvist av det som petruska tog upp.

I verkliga livet så stöter jag sällan på det ena eller det andra, de allra flesta tycker det är både jobbigt och mysigt.

 

[Hiddeous]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Det tror jag också. Sen känns det för mig också som att om jag säger att jag avskydde att vara gravid, att jag ser förlossningar som ett nödvändigt ont, att jag inte är särskilt intresserad av fosterutvecklingen i magen etc - då är det på något absurt sätt som att säga att jag inte älskar mitt barn.

Men det har ju ingenting med varandra att göra, egentligen!

Nej, det har du helt rätt i. Min man är ju helt ointresserad av sådant, han är bara intresserad av tiden som kommer efter förlossningen. Medan jag kan tycka att det åtminstone är lite spännande - av ren medicinsk nyfikenhet. Men jag har knappast följt några veckoscheman, och har ingen koll på vilken vecka eller månad det är om jag inte börjar räkna bakifrån i almanackan. Har inte shoppat loss på grejer, eller ens tyckt att det varit lockande att köpa kläder till mig eller babyn, och har delegerat hela inköpslistan till min man. Och det tycker en del andra kvinnor är väldigt märkligt. Herregud, gravida kvinnor ska ju bygga näste! Men jag har ju redan ett bo, varför ska jag hålla på att byta gardiner helt plötsligt?

Men som sagt var, en graviditet kan engagera på många olika sätt. Eller inte alls. Den är, för mig i alla fall, betydligt mindre "big deal" än jag hade föreställt mig. Den är och jag lever med den så gott det går.

 

[Sar]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Problemet är väl inte huruvida badboll eller inte är önskvärt, problemet är att barnmorskor som borde vara sakliga kommer med såna osakliga kommentarer, detta har ju också blivit kritiserat tex i Shirley Näslunds forskning. Men på ett forum bland privatpersoner måste det finnas plats för de "lycksaliga urmodersberättelserna" från de som upplevt det på det sättet, risken är stor annars att det blir nedlåtande mot de som inte gjort diskussioner om födandet till politisk aktivism.

Kan inte annat än instämma!

 

[Hiddeous]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Och på just forum är min uppfattning så som jag skrev ovan ditt inlägg ibland, att glada mammor som är lyckliga och ler åt mest allt inte får vara det.

Det får de gärna vara. Men alla "euforiska mammor" som jag har träffat har sedan visat sig vara rätt goda fasadbyggare, som av okänd anledning velat ge sken av att allt varit underbart hela tiden. När jag sedan skrapat lite på ytan - och inte särskilt mycket heller - har det krupit fram att de kanske inte sovit tio timmar per natt, haft sovmorgon varje dag och barn som aldrig skriker, som de först har påannonserat. Ungefär som om jag hade brytt mig either way!

 

[Freyja_bus]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast med ett krav i bakgrunden, en underton, av att man ska tycka att det är helt underbart i alla fall. Enligt min upplevelse.

Första gången jag konfronterades med den där förväntan att jag skulle vara lycklig över själva graviditeten och lycklig som gravid, var när barnmorskan vid mitt första besök på mvc - en fars i sig - sa om magen att "man vill ju att det ska synas".

Varför skulle man vilja det? Om det var möjligt att vara gravid utan att få en tio kilos badboll på magen skulle det väl utan tvekan vara att föredra, tycker jag.

Om du menar att jag skulle ha ett krav i bakgrunden att alla gravida ska vara lyckliga, så var det inte alls menat så. Jag ville bara tala om min upplevelse.

Calazirya o mino: Jag håller med i det ni skriver.

mitten: Tråkigt att du fått sådana kommentarer, och tråkigt att du inte fick ha en enkel graviditet. Själv var jag mycket mer "graviditetslycklig" under min försata graviditet än under min andra, trots att den första graviditeten rent fysiskt var riktigt jobbig periodvis, medan den andra var betydligt enklare. Min "toklycka" över graviditeterna och förlossningarna har liksom mer kommit efteråt, och speciellt den här gången ångrar jag nästan att jag inte tillät mig njuta mer av själva graviditeten, eftersom det troligtvis var min sista. Men jag var alldeles för upptagen med att vara med My och oroa mig över hur det skulle gå att ha ett till barn.

//julia

 

[Mabuse]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Fast med ett krav i bakgrunden, en underton, av att man ska tycka att det är helt underbart i alla fall. Enligt min upplevelse.

Första gången jag konfronterades med den där förväntan att jag skulle vara lycklig över själva graviditeten och lycklig som gravid, var när barnmorskan vid mitt första besök på mvc - en fars i sig - sa om magen att "man vill ju att det ska synas".

Varför skulle man vilja det? Om det var möjligt att vara gravid utan att få en tio kilos badboll på magen skulle det väl utan tvekan vara att föredra, tycker jag.

Jag försökte under min graviditet övertyga min man hur otroligt praktiskt det hade varit om vi inte varit däggdjur utan lagt ägg istället. Äggläggning versus havandeskap har klara fördelar, måste jag säga.

 

[Mabuse]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Nej, det har du helt rätt i. Min man är ju helt ointresserad av sådant, han är bara intresserad av tiden som kommer efter förlossningen. Medan jag kan tycka att det åtminstone är lite spännande - av ren medicinsk nyfikenhet. Men jag har knappast följt några veckoscheman, och har ingen koll på vilken vecka eller månad det är om jag inte börjar räkna bakifrån i almanackan. Har inte shoppat loss på grejer, eller ens tyckt att det varit lockande att köpa kläder till mig eller babyn, och har delegerat hela inköpslistan till min man. Och det tycker en del andra kvinnor är väldigt märkligt. Herregud, gravida kvinnor ska ju bygga näste! Men jag har ju redan ett bo, varför ska jag hålla på att byta gardiner helt plötsligt?

Men som sagt var, en graviditet kan engagera på många olika sätt. Eller inte alls. Den är, för mig i alla fall, betydligt mindre "big deal" än jag hade föreställt mig. Den är och jag lever med den så gott det går.

Sådär var jag också som gravid, och nu i efterhand är jag glad att jag inte handlade särskilt mycket innan bebisen föddes. För det är otroligt mycket roligare att handla nu, till en bebis som jag känner och tycker om, än det var till ett anonymt foster i magen. Dessutom vet jag mer om vad som behövs och vad som passar nu, innan bebis föddes så var det ju mycket i blindo.

 

[Hyacinth]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Det är mitt krav för syskon Alternativt att sambon är gravid istället.

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

problemet är att barnmorskor som borde vara sakliga kommer med såna osakliga kommentarer,

risken är stor annars att det blir nedlåtande mot de som inte gjort diskussioner om födandet till politisk aktivism.

Ja, barnmorskekåren är lite bekymmersam, verkar det som. Just vad gäller saklighet och sådant. Jag trodde länge att det bara var jag som hade otur. Men jag tyckte att badbollen var ett problem, hade det hela gått att ordna tex genom äggläggning, som mabuse är inne på, hade jag tveklöst föredragit det.

Politisk aktivism? Vad i jisse namn menar du med det?

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag försökte under min graviditet övertyga min man hur otroligt praktiskt det hade varit om vi inte varit däggdjur utan lagt ägg istället. Äggläggning versus havandeskap har klara fördelar, måste jag säga.

Vi däggdjurshonor betalar ett högt pris för våra barns storhjärna, helt enkelt.

 

[mino]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Du skrev ovan att du ville peta i normer och det tolkar jag som att du vill förändra dem?

 

[Kattennizze]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Jag försökte under min graviditet övertyga min man hur otroligt praktiskt det hade varit om vi inte varit däggdjur utan lagt ägg istället. Äggläggning versus havandeskap har klara fördelar, måste jag säga.

Ja! Du har så rätt. Min graviditet var från helvetet, jag var sjukskriven i 9.5 månader. Inget jag önskar min värsta fiende. Helt obegripligt, jag trodde aldrig det kunde vara så hemskt. Och då är jag sannerligen ingen gnällspik. Å andra sidan var mitt barn en produkt av 7 års ofrivillig barnlöshet så det gör nog en väldig skillnad på ett sätt.
Men, jag har så svårt för att förlika mig med tanken på att jag är MAMMA. Jag är jag liksom med mina bättre och sämre sidor. Jag fick allergiska utslag på ÖF av mamma-frossandet. De hade med sig allting en riktig MAMMA ska ha; extraservetter, extra allt, samt en plastsked att mata med! Jag fick ta en metallsked ur kökslådan.
Jag hade glömt hälften av alla grejer man "ska" ha i min slitna fjällräven kånken-väska, och ibland resulterade det faktiskt i att min son inte fick ha mer än en tröja under sin jacka eftersom han spydde som en räv det första halvåret. Sen kunde jag inte amma heller eftersom jag inte hade någon mjölk. Ytterligare minuspoäng.
Kul att sitta med flaska när de riktiga mammorna ammande sina rentvättade, designerklädda bebisar...
Och nu i kontakten med den duktiga och dugliga dagispersonalen är jag så nervös, jag har redan införskaffat alla (?) extrakläder för vintern eftersom jag inte vill mötas av anklagande blickar om att jag glömt något väsentligt. Kommer säkert glömma den där jäkla obligatoriska halskragen hemma.
På föräldramötet häromdagen fick jag riktig panik, en mamma visste REDAN vilken veckodag som Lucia inföll på, hennes kalender var som en hel A4:a sida. Jag hade glömt kalendern hemma. Såklart. Hur ska jag klara av att fixa en stjärngossedräkt, eller tomte, eller för att inte tala om överkursen "pepparkaksgubbe"?? Vad jag försöker skriva är, att det nog var enklare förr? Är det inte väldigt många krav på hur en riktig Mamma ska vara nuförtiden??

 

[Petruska]

Sv: Kvinnor drivande i barnalstrande?

Du skrev ovan att du ville peta i normer och det tolkar jag som att du vill förändra dem?

Ja, vad gäller könsrollskonserverande normer, så, visst. Jag trodde inte att det kvalade in som politisk aktivism, bara.

Hursom verkar min sort vara i numerärt underläge vad gäller just det könsrollskonservativa. Men du menar alltså att när normen skaver bör jag hålla tyst, så att de som står för det normativa skavandet a. slipper få reda på att det är så jag ser på det, b. slipper känna sig illa behandlade av mig trots att jag känner mig illa behandlad av dem?

Gäller detta för mina protester mot könsrollskonservatism överlag, eller bara just för den delen av det som har med graviditet, förlossning och amning att göra?