Kulltråden- Från löp till valp.

[vallhund]

Herregud, det finns alltså risk för 11 pirayor

Min tik fick 9.

 

[russinbulle]

Aptit har hon, men jag tycker nog att hon är lite tröttare och "mjukare", samtidigt som hon styr och ställer en aning mer i flocken och säger att hon måste få mer mat

Ska åka och ultraljuda om några dagar.

Syns inget på tuttarna än ?

 

[Migo]

Syns inget på tuttarna än ?

De är rätt töjda sen innan Tycker dock hon har liten kula på buken

 

[Raderad medlem 94602]

Herregud, det finns alltså risk för 11 pirayor

Mamma Mu fick 11- alla överlevande.
Sen 11- 9 överlevande.
Sen 4 -3 överlevande.

Genomsnitt på bruksschäfer är 7.
På schowschäfer 6

 

[Gnist]

Löp påbörjat, veterinärbesök avklarat så nu hoppas jag denna hane vet lite bättre vad han pysslar med och inte mest slabbar på utsidan

Tanten är i finfin form, så i morgon reser jag iväg med henne till hanen och sen är det bara att hålla tummarna

 

[Raderad medlem 94602]

Löp påbörjat, veterinärbesök avklarat så nu hoppas jag denna hane vet lite bättre vad han pysslar med och inte mest slabbar på utsidan

Tanten är i finfin form, så i morgon reser jag iväg med henne till hanen och sen är det bara att hålla tummarna

Håller tummarna stenhårt för att inte den här herren är en slasktask

 

[Migo]

Definitivt en liten bula på magen och aningens större spenar idag

 

[Laa]

Men alltså, kan man se någon som ser mer nöjd ut med livet än en hanhund som just har parat?
Med lite tur blir det bebisar om 9 veckor. Tyvärr inte mina, utan mentorns, men jag får ju följa med hela vägen ändå. En av de andra tikarna är också på gång, och om jag inte "får tag på" en annan valp till mig kanske det blir någon där...

Något jag tycker är fascinerande, som den stamtavlenörd jag är, är vilka hanar uppfödare väljer att para med. Jag har ett förstaval och en backup, och ibland ytterligare hanar "i kön", och funderar och tänker och klurar, och så ser man andra som "bara verkar ta det som finns nära", och ibland blir det bra och ibland dåligt.

Hur resonerar ni i urvalsprocessen?
Jag gallrar hårt på ett antal hundar som jag inte vill dubblera bak i stamtavlan, smalnar ner till kanske ett tiotal hanar och gallrar sedan på typ (och hälsoundersökningar med godkänt resultat). Den jag gillar bäst försöker jag ta reda på mentaliteten på, BPH görs inte än, och får jag inte reda på något konstigt där så har jag min drömkombo. I processen gallras en del ut på "onödiga" exteriöra grejer som pälsfärg eller -typ, men är i övrigt bra, vilket gör dem till bra backuper.

Problemet: jag bor där jag bor. Nästan alla griffoner här uppe kommer från min mentor, jag har lång resväg till önskehanarna och jag jobbar heltid utan möjlighet att ta ledigt med så pass kort varsel som det ändå är när det är parning på gång.
Jag har löst det med att skicka mentorn istället, hur gör ni?
Många frågor blir det, i en milslång text. Tack för att du läst!

 

[bollen__]

Men alltså, kan man se någon som ser mer nöjd ut med livet än en hanhund som just har parat?
Med lite tur blir det bebisar om 9 veckor. Tyvärr inte mina, utan mentorns, men jag får ju följa med hela vägen ändå. En av de andra tikarna är också på gång, och om jag inte "får tag på" en annan valp till mig kanske det blir någon där...

Något jag tycker är fascinerande, som den stamtavlenörd jag är, är vilka hanar uppfödare väljer att para med. Jag har ett förstaval och en backup, och ibland ytterligare hanar "i kön", och funderar och tänker och klurar, och så ser man andra som "bara verkar ta det som finns nära", och ibland blir det bra och ibland dåligt.

Hur resonerar ni i urvalsprocessen?
Jag gallrar hårt på ett antal hundar som jag inte vill dubblera bak i stamtavlan, smalnar ner till kanske ett tiotal hanar och gallrar sedan på typ (och hälsoundersökningar med godkänt resultat). Den jag gillar bäst försöker jag ta reda på mentaliteten på, BPH görs inte än, och får jag inte reda på något konstigt där så har jag min drömkombo. I processen gallras en del ut på "onödiga" exteriöra grejer som pälsfärg eller -typ, men är i övrigt bra, vilket gör dem till bra backuper.

Problemet: jag bor där jag bor. Nästan alla griffoner här uppe kommer från min mentor, jag har lång resväg till önskehanarna och jag jobbar heltid utan möjlighet att ta ledigt med så pass kort varsel som det ändå är när det är parning på gång.
Jag har löst det med att skicka mentorn istället, hur gör ni?
Många frågor blir det, i en milslång text. Tack för att du läst!

Märker det i min ras också, att många helst tar vad som finns nära. Uppfödaren skulle hjälpa en tjej i Gbg att hitta en hane, han fick dock bo max en timmes körväg. Lycka till sa uppfödaren...en del har konstiga krav?

Det är ju en nackdel som hanhundsägare att bo såhär "långt" norrut också. Men vi har mötts på halva vägen, eller lånat ut honom så han är hos tiken nån vecka. Vid parningen med den danska tiken så möttes vi hos mina hundars uppfödare och gjorde parningen där.

 

[Migo]

Hur resonerar ni i urvalsprocessen?

När jag letade hane till Karla så ville jag absolut ha en hane som jobbar på en stor besättning där han fungerar i skarpt läge, samt har en förare som tränar och utvecklar hundens fulla potential för att se att den är träningsbar. Där faller tyvärr de flesta svenska (högt tävlade) hanhundarna bort, de har inte stora besättningar att jobba på... Dessutom tycker jag att det är viktigt att hunden är gott vuxen, mentalt färdigutvecklad och frisk – en tvååring kan se lovande ut utan att för den delen hålla hela vägen fram, men en sex-sjuåring har hunnit bevisa sin kompetens och hållbarhet på ett annat sätt. En annan aspekt jag tittat på är att jag ville att han inte redan skulle ha en massa nära släktingar och avkommor i Sverige.

Sen en massa kriterier för arbetsegenskaperna, så klart.

Sen tycker jag det är viktigt att de är lättsamma att leva med. De ska kunna sova lugnt även under viloperioder, vara enkla att ha tillsammans med andra hundar och människor och inte hålla på med en massa egna projekt i form av ljud, egna promenader på bygden, viltintresse osv. En bra BC ska vara lätt att ha med sig på gården och själv ha koll på vart människan är, inte tvärt om. Att de ska vara friska är en självklarhet. Ingen EP i nära anslutning osv.

Jag var beredd att resa inom Norden, till slut föll det på en hane i Norge, ca 45 mil från mig.

Jag har löst det med att skicka mentorn istället, hur gör ni?

Ställer in allt, ser till att fixa gårdsvakt och åker själv.

 

[Migo]

Märker det i min ras också, att många helst tar vad som finns nära. Uppfödaren skulle hjälpa en tjej i Gbg att hitta en hane, han fick dock bo max en timmes körväg. Lycka till sa uppfödaren...en del har konstiga krav?

Det är ju en nackdel som hanhundsägare att bo såhär "långt" norrut också. Men vi har mötts på halva vägen, eller lånat ut honom så han är hos tiken nån vecka. Vid parningen med den danska tiken så möttes vi hos mina hundars uppfödare och gjorde parningen där.

Jag har haft tik här en dag och åkt till tikägaren för andra parningen. Annars erbjuder jag tikarna att bo hos mig om jag har tid, eller att tikägaren lånar stuga på gården under höglöpet.

Har testat höglöp på tävlingsplats också.

 

[Raderad medlem 94602]

När vi väljer hane.
Spanar in hundar vi gillar och ser vad som ligger bakom dem. Ibland ser vi en hane i nått samanhang som väcker intresse.
Kollar sen igenom all statistik på leder och läser MHn på alla hanens kullsyskon, föräldrar och föräldrarsyskon. Kollar även upp leder och MH föräldrarsyskons avkommor och kullsyskons avkommor.
Sållar bort hanar vars MH-statistik inte matchar tiken. Det kan vara en jättebra hane för en annan tik men kanske inte passar våran för att vi ska nå vårat mål.
När det gäller leder ska statistiken i släkten var betydligt bättre än medel.
Med tiden har vi lärt oss att sålla bort hela kennlar pga att man blundar för vissa hälsoaspekter. Så dyker vissa kennelnamn upp i stamtavlan så nobbar vi.
Givetvis spelar meriter in. Vi vill se att det regelbundet kommer individer i varje led som presterar i sport och tjänst.
Vi parar inte med unga hanar utan vill gärna att de ska vara 4 år iaf så eventuella sjukdommar inte debuterar efter han gått i avel.

Avstånd är oviktigt. I min ras är det rätt vanligt att man kan lämna tiken hos hanägaren som oftast är en kennel.

 

[JosseMandy]

När jag letade hane till Karla så ville jag absolut ha en hane som jobbar på en stor besättning där han fungerar i skarpt läge, samt har en förare som tränar och utvecklar hundens fulla potential för att se att den är träningsbar.

Finns det någon ungefärlig gräns för antalet djur för att en besättning ska räknas som stor?

Så himla spännande att läsa om dina valpplaner och hur du resonerar. Jag hoppas verkligen att du spammar Buke med bilder och uppdateringar sen.

 

[Migo]

Finns det någon ungefärlig gräns för antalet djur för att en besättning ska räknas som stor?

Så himla spännande att läsa om dina valpplaner och hur du resonerar. Jag hoppas verkligen att du spammar Buke med bilder och uppdateringar sen.

Äh, njae, det är väl väldigt subjektivt. Snittbesättningen i Sverige tror jag är 17 djur, så allt över det kanske kan räknas som "stor". När jag säger stor så menar jag > 200 djur, gärna uppåt det dubbla. Med lamm är de ju då uppe i >600 djur att flytta på, det kräver sin hund!

 

[russinbulle]

Bilder: Polly ligger lite olika på bilderna och skuggorna faller lite olika, men jag tror inte det är så missvisande ändå

1 vecka efter första parningen


3 veckor efter första parningen


Jag tror det finns nåt därinne om man går efter spenarna

 

[Migo]

Inget snack om saken, Karla är dräktig!

 

[russinbulle]

Igår var det på dagen 3 veckor sen sista parningen och då kom "det är äckligt att äta och framförallt ur en skål".
Polly har blivit doftkänslig under tidigare dräktigheter och verkar bli så även nu. Hon är ett matvrak i vanliga fall, men från ena dagen till den andra får jag nu erbjuda maten på en flat talrik och sen truga lite för att hon ska käka lite, lite. Helst skulle hon vilja leva på torkade hjärtan, men enbart det är ingen höjdare
Dock går det utmärkt att käka godis när vi är ute på promenad, så helt utan matlust är hon inte - men färskmat är inte så trevligt att ha i fickorna

 

[Migo]

Det är dags att börja fixa valplåda. Hur har ni andra löst det? Jag vill gärna ha en lätt skålformad botten så de hamnar i mitten när de är små och ämliga, läste att en upp -och-nedvänd biabädd var bra? (med vattentätt överdrag på då).

 

[russinbulle]

Det är dags att börja fixa valplåda. Hur har ni andra löst det? Jag vill gärna ha en lätt skålformad botten så de hamnar i mitten när de är små och ämliga, läste att en upp -och-nedvänd biabädd var bra? (med vattentätt överdrag på då).

Jag kör plastlåda i början och rullar fleesfiltar och lägger runt kanterna och fäll/filt/lakan över (allt beroende på hur varmt det är). Så här års är det så varmt att jag inte vill ha helt skålformat, då det blir så varmt i mitt sovrum. Vet dock dom som köpt runda bia-bäddar och öppnat och skurit ut så det blivit skålformat.
Jag ställer även bädden under ett bird med filt över så det bara är en mindre öppning, så det blir en lya. Mycket uppskattat första 1,5-2 veckorna

 

[russinbulle]

Fortsättning till ovanstående inlägg
Från ca 2 veckors ålder byter jag ut den mindre valplådan till rund pool - uppskattas mycket av mammahund. Valparna är mer rörliga, men behöver kanter för att inte simma iväg för långt Poolen är väldigt lätt att hålla ren och fräsch och går den sönder, så är den billig. Polly har jag dock snabbt lärt att aldrig bädda/gräva inne hos valparna så än så länge finns inga hål och inga valpar behöver försvinna under filtar.