G
Gifted
En lång historia kort, har en ridtravartjej som jag just nu har kört fast lite med. hon är av typen att vet jag inte vad jag ska göra så springer jag fortare, det är nog det hon där uppe vill. vill jag ha roligt så springer jag fortare osv. ni förstår typen.
Har haft henne i snart två år, men hon har varit ridhäst i fyra-fem-sex år. dock aldrig riktigt tränad eller så, var en 12-årig tjej som hade henne först som hopphäst. fort - över -fort vaddå dressyr??
I våras hade vi kommit till punkten då det gick lagom fort i alla gångarter i skogen, kunde galoppera och sedan skritta på lång tyglar utan att hon drog eller började tjafsa om tempot.
På banan gick det också bra, gick i form i skritt och trav, kunde galoppera på volt utan att lägga sig och utan att bråka järnet med mig. hon var mer tillfreds när hon visste vad som väntades av henne och jag var lycklig. allt gick åt rätt håll, åsså pang. i sommras tyckte jag att hon kändes lite ojämn när jag red, folk sa att det var i mitt huvud, åkte till klinik iaf, kotledsinflammation båda fram..
Vi vilade och hon blev bra efter en sprutning, vet var imponerad, hade verkligen inte trott det. hon sattes igång mycket försiktigt. är livrädd att orsaka att ngt blir fel igen. nu är hon igång rids i skogen 3 dagar i veckan och på bana 1 dag. som regel ibland blir det mer skogen och ibland blir det lite nh någon kväll osv. jag jobbar mycket och är dessutom mörkrädd så min medryttare rider i skogen i alla gångarter 2 dagar i veckan. (jag rider alltså bara typ 2 dagar/vecka)
Vi har sakta med säkert kommit tillbaka till att det faktiskt är trevligt att ta det lungt, oftast är hon lugn i skogen med några undantag, på banan är det till och från. jag har inga krav direkt men hon är väldigt "på".
Nu till problemet. i skritt går hon fint i form gör bra halter óch halvhalter. skäkelvikning och öppna fungerar också smärtfritt. är en avslappnad och samarbetsvillig häst helt enkelt.
men i traven funkar det inte som jag vill. i höger varv går hon bra tar fint stöd och balanserar upp sig bra, större och lite mindre stora volter. I vänster däremot så krusar hon ihop sig något så kopiöst, nosen är nästán vid min v. skänkel vare sig jag har långa eller korta tyglar. har jag mycket stöd på ytter tygel så går näsan in i bogen, om jag driver för att få henne att öka så hamnar bakbenen långt bakom oss och näsan i vädret alternativt bakbenen kommer in under och nosen är oförändrad i bogen/vid skänkeln. tänk rollkur så ser ni det framför er. självklart är det inte rollkur jag rider eller strävar efter eller något sånt alls. Det är bara hon som verkar vilja det.
Jag kräver inget omöjligt av henne, det jag vill är att hon ska lyssna på mig och får jag ett varv på volten i ärlig form så är jag nöjd, vi ska inte tävla eller så utan bara samarbeta och ha roligt. hon älskar att göra rätt och älskar att jobba, men vi är i ett moment 22. hon gör vad hon tror är rätt, jag försöker förklara något som hon inte förstår... osv. vi blir aldrig arga på varandra men jag blir så trött på att ideerna är slut. på rakt spår fungerar det okej några steg. brukar ge mig och göra ngt annat efter några steg i ärlig form, typ sakta av, byta varv osv. galoppera på bana har vi bara gjort några gånger sedan hon kom igång, galoppfattningen blir bra ibland om hon inte stressar, sedan blir det bara hej kom och hjälp. tror inte hon har musklerna än och därför har jag låtit det vara. det är något som får tränas i skogen så länge, när hon orkar öka och minska galoppen i skogen på rakt spår och gör det utan eld i svansen så tar jag in det även på banan.
Oj vad långt det blev. problemet är fetstilat om det är någon som inte orkar läsa alltihop. men något tips på hur jag ska göra???
Jag har kört fast. vi gör mycket annat roligt tillsammans också men det känns som om det här är ett problem som vi måste lösa för att kunna jobba vidare...
har planer på en tränare men hon har inte tid förrän framåt mars, så kanske något litet råd?
Ps. hon är kollad av vet i dec. i samband med uppförsäkring, kollas (och behandlas vid behov) av ET var fjärde vecka, så nej hon har inte ont.
Har haft henne i snart två år, men hon har varit ridhäst i fyra-fem-sex år. dock aldrig riktigt tränad eller så, var en 12-årig tjej som hade henne först som hopphäst. fort - över -fort vaddå dressyr??
I våras hade vi kommit till punkten då det gick lagom fort i alla gångarter i skogen, kunde galoppera och sedan skritta på lång tyglar utan att hon drog eller började tjafsa om tempot.
På banan gick det också bra, gick i form i skritt och trav, kunde galoppera på volt utan att lägga sig och utan att bråka järnet med mig. hon var mer tillfreds när hon visste vad som väntades av henne och jag var lycklig. allt gick åt rätt håll, åsså pang. i sommras tyckte jag att hon kändes lite ojämn när jag red, folk sa att det var i mitt huvud, åkte till klinik iaf, kotledsinflammation båda fram..
Vi vilade och hon blev bra efter en sprutning, vet var imponerad, hade verkligen inte trott det. hon sattes igång mycket försiktigt. är livrädd att orsaka att ngt blir fel igen. nu är hon igång rids i skogen 3 dagar i veckan och på bana 1 dag. som regel ibland blir det mer skogen och ibland blir det lite nh någon kväll osv. jag jobbar mycket och är dessutom mörkrädd så min medryttare rider i skogen i alla gångarter 2 dagar i veckan. (jag rider alltså bara typ 2 dagar/vecka)
Vi har sakta med säkert kommit tillbaka till att det faktiskt är trevligt att ta det lungt, oftast är hon lugn i skogen med några undantag, på banan är det till och från. jag har inga krav direkt men hon är väldigt "på".
Nu till problemet. i skritt går hon fint i form gör bra halter óch halvhalter. skäkelvikning och öppna fungerar också smärtfritt. är en avslappnad och samarbetsvillig häst helt enkelt.
men i traven funkar det inte som jag vill. i höger varv går hon bra tar fint stöd och balanserar upp sig bra, större och lite mindre stora volter. I vänster däremot så krusar hon ihop sig något så kopiöst, nosen är nästán vid min v. skänkel vare sig jag har långa eller korta tyglar. har jag mycket stöd på ytter tygel så går näsan in i bogen, om jag driver för att få henne att öka så hamnar bakbenen långt bakom oss och näsan i vädret alternativt bakbenen kommer in under och nosen är oförändrad i bogen/vid skänkeln. tänk rollkur så ser ni det framför er. självklart är det inte rollkur jag rider eller strävar efter eller något sånt alls. Det är bara hon som verkar vilja det.
Jag kräver inget omöjligt av henne, det jag vill är att hon ska lyssna på mig och får jag ett varv på volten i ärlig form så är jag nöjd, vi ska inte tävla eller så utan bara samarbeta och ha roligt. hon älskar att göra rätt och älskar att jobba, men vi är i ett moment 22. hon gör vad hon tror är rätt, jag försöker förklara något som hon inte förstår... osv. vi blir aldrig arga på varandra men jag blir så trött på att ideerna är slut. på rakt spår fungerar det okej några steg. brukar ge mig och göra ngt annat efter några steg i ärlig form, typ sakta av, byta varv osv. galoppera på bana har vi bara gjort några gånger sedan hon kom igång, galoppfattningen blir bra ibland om hon inte stressar, sedan blir det bara hej kom och hjälp. tror inte hon har musklerna än och därför har jag låtit det vara. det är något som får tränas i skogen så länge, när hon orkar öka och minska galoppen i skogen på rakt spår och gör det utan eld i svansen så tar jag in det även på banan.
Oj vad långt det blev. problemet är fetstilat om det är någon som inte orkar läsa alltihop. men något tips på hur jag ska göra???
Jag har kört fast. vi gör mycket annat roligt tillsammans också men det känns som om det här är ett problem som vi måste lösa för att kunna jobba vidare...
har planer på en tränare men hon har inte tid förrän framåt mars, så kanske något litet råd?
Ps. hon är kollad av vet i dec. i samband med uppförsäkring, kollas (och behandlas vid behov) av ET var fjärde vecka, så nej hon har inte ont.
