Krånglig hästförsäljning

[Kaching]

En vän till mig importerade och sålde en 5-åring till kunnig hästmänniska och hennes barn. Hästen var såld redan innan den importerades. Köparna ville inte veterinärbesiktiga hästen. Nu vill köparna lämna tillbaka hästen, alternativt byta mot en annan häst. Anledningen till att de vill lämna tillbaka hästen är att den enligt köparna ska sparkas och bitas. Min vän (säljaren) har sett en video på hur hästen uppför sig. I den videon så vänder hästen på huvudet och lägger öronen bakom mot barnet som borstar och hästen är något motvillig när den blir ombedd att flytta på sig. Köparen hävdar att det är värre än så. Hästen ska även vara ovillig att gå framåt vid ridning på banan.

Hästen stod hos min vän i runt en vecka efter att den anlänt till Sverige. Hon såg då till att både hantera och rida hästen. Hästen kunde sura lite vid fodring men inga sparkar eller bett över huvud taget. Trygg att rida. De har använt sig av Agrias standardkontrakt. Säljaren har sålt hästen som privatperson och försäljningen skedde för snart 2 månader sedan.

Hur ska min vän hantera situationen? Hon vill såklart inte få dåligt rykte men i mina öron så låter det inte som att köparna har tillräckligt god grund för att häva köpet? Vad skulle ni ha gjort?

 

[Masse]

På beskrivningen här låter det faktiskt inte som om din vän sålt som privatperson. Din vän har importerat en häst för att sälja den eller sålt den redan innan den kom hit.
Juridiskt låter inte det som en privatperson utan det låter som någon som vill tjäna lite på affären.
Därför tror jag att om din vän har någon annan häst eller har pengarna till att låta köpet gå tillbaka blir det nog enklast och billigast.
Skulle köparen dra det inför rätta är det stor risk/chans att rätten just ser det som att din vän inte är privatperson utan näringsidkare. Det är där frågan egentligen ligger i det här fallet och det är ju två väldigt olika lagstiftningar som det rör sig om.
Driver köparen det vidare är just i vilken lag som affären hamnar som kommer att behöva utredas och det kan ta lång tid och kosta väldigt mycket.

Hade det varit en solklar affär i Köplagen d v s samma status på köpare och säljare hade det varit solklart att köparen brustit i sin undersökningsplikt och din hade inte juridiskt sett behövt bry sig.

 

[mackan]

En vän till mig importerade och sålde en 5-åring till kunnig hästmänniska och hennes barn. Hästen var såld redan innan den importerades. Köparna ville inte veterinärbesiktiga hästen. Nu vill köparna lämna tillbaka hästen, alternativt byta mot en annan häst. Anledningen till att de vill lämna tillbaka hästen är att den enligt köparna ska sparkas och bitas. Min vän (säljaren) har sett en video på hur hästen uppför sig. I den videon så vänder hästen på huvudet och lägger öronen bakom mot barnet som borstar och hästen är något motvillig när den blir ombedd att flytta på sig. Köparen hävdar att det är värre än så. Hästen ska även vara ovillig att gå framåt vid ridning på banan.

Hästen stod hos min vän i runt en vecka efter att den anlänt till Sverige. Hon såg då till att både hantera och rida hästen. Hästen kunde sura lite vid fodring men inga sparkar eller bett över huvud taget. Trygg att rida. De har använt sig av Agrias standardkontrakt. Säljaren har sålt hästen som privatperson och försäljningen skedde för snart 2 månader sedan.

Hur ska min vän hantera situationen? Hon vill såklart inte få dåligt rykte men i mina öron så låter det inte som att köparna har tillräckligt god grund för att häva köpet? Vad skulle ni ha gjort?

Din fråga /post blir helt omöjlig att öht svara på då inga vet vilka förhållanden hästen sålts under.

Jag tänker att din vän om det är konflikt och tveksamheter isåfall kan få bättre svar av en jurist gratis i utgångsläget på telefon ?

 

[Kaching]

Din fråga /post blir helt omöjlig att öht svara på då inga vet vilka förhållanden hästen sålts under.

Jag tänker att din vän om det är konflikt och tveksamheter isåfall kan få bättre svar av en jurist gratis i utgångsläget på telefon ?

Vad mer för information behöver du? Självklart är en jurist bäst av allt, men det var faktiskt min idé att inledningsvis posta på Buke eftersom att jag tidigare har läst många trådar med många kloka och pålästa svar i

 

[Snubbelfot]

Jag tror att @Masse skrev allt.
Viktigt eller rent av avgörande är huruvida säljaren objektivt sett agerat som privatperson eller näringsidkare, och det är svårt eller omöjligt att säga särskilt mycket om här.

 

[Lobelia]

En vän till mig importerade och sålde en 5-åring till kunnig hästmänniska och hennes barn. Hästen var såld redan innan den importerades. Köparna ville inte veterinärbesiktiga hästen. Nu vill köparna lämna tillbaka hästen, alternativt byta mot en annan häst. Anledningen till att de vill lämna tillbaka hästen är att den enligt köparna ska sparkas och bitas. Min vän (säljaren) har sett en video på hur hästen uppför sig. I den videon så vänder hästen på huvudet och lägger öronen bakom mot barnet som borstar och hästen är något motvillig när den blir ombedd att flytta på sig. Köparen hävdar att det är värre än så. Hästen ska även vara ovillig att gå framåt vid ridning på banan.

Hästen stod hos min vän i runt en vecka efter att den anlänt till Sverige. Hon såg då till att både hantera och rida hästen. Hästen kunde sura lite vid fodring men inga sparkar eller bett över huvud taget. Trygg att rida. De har använt sig av Agrias standardkontrakt. Säljaren har sålt hästen som privatperson och försäljningen skedde för snart 2 månader sedan.

Hur ska min vän hantera situationen? Hon vill såklart inte få dåligt rykte men i mina öron så låter det inte som att köparna har tillräckligt god grund för att häva köpet? Vad skulle ni ha gjort?

Jag ser det också som tveksamt om det kommer att klassas som privat under dessa omständigheter. Importerat för att sälja och vara rädd om ryktet låter som hästhandlare, kanske i liten skala men det är inget som privatpersoner gör.

Det är också en stor risk att en häst man nyss importerat och rider och hanterar under en vecka inte visar sitt rätta jag. Och en häst kan uppföra sig helt olika mot en van vuxen och ett mindre vant barn. Det beror på barnets ålder men jag skulle inte vilja ha en häst som lade öronen bakåt mot mitt barn. Och gör den det så är det så ligger det nära till hands att tro att den gått länge och nafsat.

Det kan bli dyrt att inte ta tillbaks hästen om det blir en konflikt och än dyrare om det är en odeklarerad sidoinkomst.

 

[GotAsecret]

Jag hade försökt lösa det på smidigast sätt. Innan barnet blir bitet

 

[Lovisaleonora]

Håller med ovanstående som känner att köpet inte hör hemma i köplagen. Det låter som kKL. D v s att säljaren kan bedömas vara näringsidkare, inte privatperson.

 

[Rialavargen]

Håller med ovanstående som känner att köpet inte hör hemma i köplagen. Det låter som kKL. D v s att säljaren kan bedömas vara näringsidkare, inte privatperson.

Hm jag vet flera som har importerat bilar, motorcyklar etc från andra länder och sedan sålt dem till vinst utan att vara näringsidkare.
Någon skrev tidigare att säljaren sålt med vinst och gjorde en direkt koppling mellan vinsten och näringsidkare.
Jag är nyfiken vad är det som skrivs som säger att säljaren är näringsidkaren?
Även en privatperson kan ju sälja med vinst?

 

[Liten]

Jag skulle tro att kruxet i just det här fallet är att säljaren importerat hästen i det uttalade syftet att sälja den vidare. Eftersom hästen var såld redan när den kom in i landet går det knappast att hävda att den köptes för privat bruk och sedan såldes vidare - som jag tolkar inlägget skulle hästen inte importerats av personen ifråga om det inte vore för att hen i sin tur redan från början hade en köpare. Det är inte riktigt samma sak som att du importerar en häst och sedan väljer att sälja den av nån anledning. Eller, det finns en risk att det inte anses vara samma sak om det blir en rättslig prövning, skulle jag tro. En näringsidkare måste ju inte gå med vinst i praktiken för att vara näringsidkare, men syftet ska vara det (dvs verksamheten ska vara vinstdrivande). Här är det uttalade syftet att importera för försäljning.

 

[Rialavargen]

Jag skulle tro att kruxet i just det här fallet är att säljaren importerat hästen i det uttalade syftet att sälja den vidare. Eftersom hästen var såld redan när den kom in i landet går det knappast att hävda att den köptes för privat bruk och sedan såldes vidare - som jag tolkar inlägget skulle hästen inte importerats av personen ifråga om det inte vore för att hen i sin tur redan från början hade en köpare. Det är inte riktigt samma sak som att du importerar en häst och sedan väljer att sälja den av nån anledning. Eller, det finns en risk att det inte anses vara samma sak om det blir en rättslig prövning, skulle jag tro. En näringsidkare måste ju inte gå med vinst i praktiken för att vara näringsidkare, men syftet ska vara det (dvs verksamheten ska vara vinstdrivande). Här är det uttalade syftet att importera för försäljning.

Nja. Antingen är säljaren är näringsidkare eller inte. Syftet med försäljningen är ointressant i frågan.

 

[Lovisaleonora]

Nja. Antingen är säljaren är näringsidkare eller inte. Syftet med försäljningen är ointressant i frågan.

Nej, absolut inte. Det är ju bara för att kringgå skattereglerna dom hästen säljs som Kl-köp.

Nu är detta ingen rättslig prövning, men rätten det alltid till svagare part, konsumenten.

Det går ju inte att själv bestämma lagstiftning.

 

[Liten]

Nja. Antingen är säljaren är näringsidkare eller inte. Syftet med försäljningen är ointressant i frågan.

Syftet med importen är nog snarare det som avgör vilken lagstiftning som gäller, om det går upp i rätten (det behöver det ju inte göra, om inte parterna driver ärendet). Privatpersoner kan ju absolut sälja sina egendomar utan att det är några konstigheter, som du också skrev ovan. Att importera hästar för försäljning (dvs i vinstsyfte) och att importera hästar för privat bruk som sedan säljs är inte samma sak.

Om det inte finns någon varaktighet i verksamheten, t. ex om en person bara ska importera/sälja två hästar (och vet det redan från början), är det möjligt att det inte klassas som näringsverksamhet /tillräckligt underlag för att SKV ska bevilja en F-skattsedel. Dvs personen får inte OK att starta ett företag. Det innebär att säljaren isf ska deklarera verksamheten som hobbyverksamhet istället. Men det är ju fortfarande en verksamhet, så frågan är om personen verkligen räknas som privatperson i affären i rättslig mening. Jag är tveksam.

 

[Rialavargen]

Nej, absolut inte. Det är ju bara för att kringgå skattereglerna dom hästen säljs som Kl-köp.

Nu är detta ingen rättslig prövning, men rätten det alltid till svagare part, konsumenten.

Det går ju inte att själv bestämma lagstiftning.

Det förstår även jag att man inte kan bestämma lagen själv.
Jag tänker ändå att det är väl inte "syftet" med försäljningen som bestämmer om en säljare är näringsidkare? Eller är det så? Det är väl hur köpet registreras på kvittot som gäller vid eventuell reklamation.
Ägdes hästen av ett företag eller av en privatperson vid försäljning? Den frågan skulle ju vara spännande att få reda på?!

 

[Rialavargen]

Syftet med importen är nog snarare det som avgör vilken lagstiftning som gäller, om det går upp i rätten (det behöver det ju inte göra, om inte parterna driver ärendet). Privatpersoner kan ju absolut sälja sina egendomar utan att det är några konstigheter, som du också skrev ovan. Att importera hästar för försäljning (dvs i vinstsyfte) och att importera hästar för privat bruk som sedan säljs är inte samma sak.

Om det inte finns någon varaktighet i verksamheten, t. ex om en person bara ska importera/sälja två hästar (och vet det redan från början), är det möjligt att det inte klassas som näringsverksamhet /tillräckligt underlag för att SKV ska bevilja en F-skattsedel. Dvs personen får inte OK att starta ett företag. Det innebär att säljaren isf ska deklarera verksamheten som hobbyverksamhet istället. Men det är ju fortfarande en verksamhet, så frågan är om personen verkligen räknas som privatperson i affären i rättslig mening. Jag är tveksam.

Om hästen köps/importeras av en privatperson och där efter säljs inom Sveriges gränser av samma privatperson.
Det finns inget företag registrerat på denna person. Menar du då att lagstiftningen kan se på köpet som en näringsverksamhet?

 

[ameo]

Om hästen köps/importeras av en privatperson och där efter säljs inom Sveriges gränser av samma privatperson.
Det finns inget företag registrerat på denna person. Menar du då att lagstiftningen kan se på köpet som en näringsverksamhet?

OM det är en engångsföreteelse, så kan lagstiftningen se det som att en privatperson som gör det.
Men OM det är något som sker vid upprepade tillfällen, även om det inte är regelbundet, så kan det ses som näringsverksamhet vid en tvist, även om det skattemässigt inte räknas som någon näringsverksamhet.
Det finns ingen automatisk samsyn mellan skatteverkets och köplagarnas syn på vem som anses vara näringsidkare.

 

[Rialavargen]

Ok. Staten kan således ändra ett köp i efterhand, från köp till konsumntköplag? Frångå vad som står på det skrivna kvittot. Det hade jag ingen aning om.
Att staten vill ha in moms på varor i efterhand det här jag hört talas om men att köp ändras från köplagen till konsumentköplag retroaktiv det har jag inte hört om. Det var något nytt för mig.

 

[Liten]

Om hästen köps/importeras av en privatperson och där efter säljs inom Sveriges gränser av samma privatperson.
Det finns inget företag registrerat på denna person. Menar du då att lagstiftningen kan se på köpet som en näringsverksamhet?

Ja, jag tror att det finns en risk att säljaren iom det vid en rättslig tvist bedöms vara likvärdig med en näringsidkare. Just för att den importerats i rent försäljningssyfte.




Verksamheten kanske inte uppfyller kraven för att klassas som en näringsverksamhet, och isf kan personen inte starta något företag, men som situationen beskrivs i startinlägget ska vinsten (om det blir någon efter att kostnaderna dragits av) ändå deklareras och skattas. Vilket, om personen inte ansökt eller inte beviljats F-skatt, görs som hobbyverksamhet. En hobbyverksamhet kan heller inte momsregistreras, eftersom det kräver ett organisationsnummer.
Jdg tror att någon som bedriver en hobbyverksamhet i rättslig mening kan räknas som näringsidkare vid en rättslig tvist.

 

[Rialavargen]

Ja, jag tror att det finns en risk att säljaren iom det vid en rättslig tvist bedöms vara likvärdig med en näringsidkare. Just för att den importerats i rent försäljningssyfte.




Verksamheten kanske inte uppfyller kraven för att klassas som en näringsverksamhet, och isf kan personen inte starta något företag, men som situationen beskrivs i startinlägget ska vinsten (om det blir någon efter att kostnaderna dragits av) ändå deklareras och skattas. Vilket, om personen inte ansökt eller inte beviljats F-skatt, görs som hobbyverksamhet. En hobbyverksamhet kan heller inte momsregistreras, eftersom det kräver ett organisationsnummer.
Jdg tror att någon som bedriver en hobbyverksamhet i rättslig mening kan räknas som näringsidkare vid en rättslig tvist.

Har hört att man kräver in moms i efterhand från staten, men aldrig att ett köp ändras från köplagen till konsumköplagen retroaktiv.

 

[Liten]

Har hört att man kräver in moms i efterhand från staten, men aldrig att ett köp ändras från köplagen till konsumköplagen retroaktiv.

Fast det handlar ju inte om någon retroaktiv ändring, isf, utan om att personen vid tidpunkten bedöms ha bedrivit en verksamhet som medför vissa skyldigheter - isf gällde ju aldrig köplagen för affären. Konsumentköplagen går ju inte att avtala bort, så om den gäller så gäller den även om en skriver något annat.


EDIT : Jag har nog inget mer att bidra till i tråden, överlåter åt de mer juridiskt insatta.