majola
Trådstartare
Jag rider en fin fyraårig häst tre gånger i veckan. Det är en begåvad och okomplicerad häst, som då tyvärr inte begåvats med en superbegåvad ryttare... Nu har även min ridlärare sedan tre år haft den dåliga smaken att flytta och jag har inte hittat någon ny än.
Det problem som vi har för närvarande är att han bli kort i halsen när jag ber om lite mer "samling". Framåt-nedåt-sökningen är befäst och jag försöker nu smyga in bitar av ökad bärighet. I dessa passager blir hästen alltså gärna lite för kort i halsen.
Jag inser ju att det beror på min hand och sits (det är en fin och känslig häst) och så snart jag märker att det händer så låter jag honom tugga tyglarna ur handen och sträcka sig igen. Ur lång och låg och avslappnad börjar jag sedan om med övningen. Jag rider inte länge i den lite högre formen utan växlar mellan att lägga ner honom ofta.
En favoritövning är övergång från mellanskritt till arbetstrav, volt i arbetstrav, ur volten avbrott till mellanskritt, tugga tyglarna ur handen till nästan fri skritt (men med tygelkontakt), tillbaka till mellanskritt, övergång till arbetstrav osv. I denna övning blir halsen oftast "kvar ute" så att säga. Ju mer böjning, desto bättre.
Vilka andra övningar kan vara lämpliga? Vad gör ni med unghästar som har detta problem? (förutom att ge dem en bättre ryttare...)
Det problem som vi har för närvarande är att han bli kort i halsen när jag ber om lite mer "samling". Framåt-nedåt-sökningen är befäst och jag försöker nu smyga in bitar av ökad bärighet. I dessa passager blir hästen alltså gärna lite för kort i halsen.
Jag inser ju att det beror på min hand och sits (det är en fin och känslig häst) och så snart jag märker att det händer så låter jag honom tugga tyglarna ur handen och sträcka sig igen. Ur lång och låg och avslappnad börjar jag sedan om med övningen. Jag rider inte länge i den lite högre formen utan växlar mellan att lägga ner honom ofta.
En favoritövning är övergång från mellanskritt till arbetstrav, volt i arbetstrav, ur volten avbrott till mellanskritt, tugga tyglarna ur handen till nästan fri skritt (men med tygelkontakt), tillbaka till mellanskritt, övergång till arbetstrav osv. I denna övning blir halsen oftast "kvar ute" så att säga. Ju mer böjning, desto bättre.
Vilka andra övningar kan vara lämpliga? Vad gör ni med unghästar som har detta problem? (förutom att ge dem en bättre ryttare...)