Sv: Korsgalopp
stallet skrev:
Detta med framåtandan är lite dubbelt. Ett tag red vi alltid kontrollerat och bromsade honom och då kände vi att han tappade gnistan. Han blev slö och lat. Nu rider vi med mer fart och tjo och tjim och då kommer springglädjen som ett brev på posten. Det är svårt att hitta balansen här, tycker jag.
Jo det är lätt hänt att man som ryttare slutar tänka framåt(då blir hästen också slö) om man håller på mkt med lösgörande övningar och halvhalter, men faktum är (och det är det svåra)att drivningen inte får avstanna för att man gör halvhalter och kräver lydnad.
Variera under samma ridpass, jag brukar lägga upp det så här:
Uppvärmning på långa tyglar i skritt först där hon får stanna och gå framåt och sväga med hjälp av främst vikt och röst, byta riktning och tempo så att hon blir uppmärksam. Korta sedan tyglarna och rid för ytterhjälper och låt innertygel vara helt lös om hästen ger efter (här kräver jag ingen samling, bara att hon länger sej och rundar ryggen), när det funkar i skritt, fortsätt till trav och försök bibehålla formen.
Sedan kräver jag mer samling i skritt (öpnna sluta mm)varvat med skritt på helt lång tygel där hon får sträcka ut. Försöker igen med trav i rund form med mer drivning så att bakdelen kommer med utan att hon springer iväg. Travar endast några steg med mer samling (det beror ju på hur långt man kommit)kanske tar några töltsteg i fri form eller trav i fri form
Viktigt att man rider mer samlat bara några steg i början och slutar
innan hästen tappat bakdelen, och låter den sträcka ut mellen varven, och kanske låter den gå i fri form mellan varven(fast den ska förstås lysna på hjälperna ändå
).
Jag har gjort (och gör till viss del fortfarande)felet att kräva för mkt under för lång stund och vid fel tillfällen.
tex kräva total lydnad under galopprace med andra hästar
, när vi precis får igenom korrekt halvhalter i paddock ensamma
Eller att hon ska fixa samlad trav på volt när vi knappt fixar detta korta bitar i skritt
dvs jobba din häst olika beroende på omständigheterna, och öka svårighetsgraden succesivt. Utgå från dagsformen och se till att aldrig kräva mer än vad du vet att du och hästen klarar.
sen måste man ju iofs öka svårighetsgraden nån gång för att komma vidare i utvecklingen, men öka svårighetsgraden när du har flyt, och var nöjd när det funkar och avsluta innan det går år skogen.
Detta motto är bra att ha, låter lätt, men är skitsvårt att genomföra (säjer Josse som själv har för höga prestationskrav och alltid för bråttom
)