Sv: Korrigeringar.
Men det där beror så väldigt mycket på vad man har för hund också, och vilken situation det handlar om.
Min tant är en sådan som inte "bryter ihop och dör" av korrigeringar. Jag har iaf inte testat någon korrigering som gett det resultatet och jag har förut testat ganska mycket.
Vid hundmöten gör hon utfall. När hon kom till mig så var det så extremt att det öht inte gick att få kontakt med henne om hon såg en liiiten hund lååångt bort.
Nu är jag noga med att INTE korrigera, helst har jag även slakt koppel (och om avstånden tillåter osv så går jag med henne en bit mot den hund hon tycker är obehaglig, för att inte kopplet ska bli sträckt).
Så fort hon tar kontakt med mig eller jag lyckas få kontakt med henne så får hon godis. Så gör vi varje gång vi möter en hund.
Resultatet av det? För första gången någonsin märker jag en TYDLIG förbättring i hennes sätt att hantera hundmöten. Det går långsamt framåt, absolut, och många skulle garanterat säga åt mig att korrigera henne när hon gör utfall så att hon lägger av (de tipsen har jag fått förut). Men det går framåt. Hela tiden, och det är galet skönt.
Nu kommer jag antagligen få fingret av hela buke och bli banlyst, men jag kan tycka att folk som förespråkar mjukare metoder och helt och hållet kör på positiv förstärkning skulle kunna göra vissa saker så mycket lättare, och lösa vissa problem på en halvsekund i stället för att lägga ner ett halvår.
Att TYDLIGT visa hunden sitt missnöje i en skarp situation, istället för att lafsa runt och ändå inte kunna förstärka något positivt förens hela akten är över är för mig slöseri med tid.
Men det där beror så väldigt mycket på vad man har för hund också, och vilken situation det handlar om.
Min tant är en sådan som inte "bryter ihop och dör" av korrigeringar. Jag har iaf inte testat någon korrigering som gett det resultatet och jag har förut testat ganska mycket.
Vid hundmöten gör hon utfall. När hon kom till mig så var det så extremt att det öht inte gick att få kontakt med henne om hon såg en liiiten hund lååångt bort.
Nu är jag noga med att INTE korrigera, helst har jag även slakt koppel (och om avstånden tillåter osv så går jag med henne en bit mot den hund hon tycker är obehaglig, för att inte kopplet ska bli sträckt).
Så fort hon tar kontakt med mig eller jag lyckas få kontakt med henne så får hon godis. Så gör vi varje gång vi möter en hund.
Resultatet av det? För första gången någonsin märker jag en TYDLIG förbättring i hennes sätt att hantera hundmöten. Det går långsamt framåt, absolut, och många skulle garanterat säga åt mig att korrigera henne när hon gör utfall så att hon lägger av (de tipsen har jag fått förut). Men det går framåt. Hela tiden, och det är galet skönt.