Sv: Köpt för svår häst till dottern?
Jag håller med, jag tycker jag har sett ett antal duktiga hästmänniskor med allvarliga ryggproblem, ibland såpass att de måste sluta jobba med hästar när de blir 30+ och egentligen skulle få riktig snurr på ryttakarriären, för att de som tonåringar eller unga vuxna varit övermodiga, ridit just såna hästar som TS dotters, och till slut åkt av såpass illa att ryggen aldrig riktigt återhämtar sig. Jag skulle inte säga att man som tuff och ambitiös sextonåring nödvändigtvis har det omdömet, att man gör de rätta valen med vilka hästar man rider. Särskilt om man vill jobba med hästar, som Ts dotter verkar vilja, så är man helt beroende av kroppen, att kroppen håller och funkar. Då får man inte skada sig alltför illa, och ett sätt att skaffa sig såna skador är ju att rida farliga hästar.
I TS skor skulle jag lägga in veto, även om dottern gillar hästen, så är ingen häst värd att skada sig allvarligt på. Om femton år är hästen, om den så visar sig vara en diamant som hoppar 1,60, död, men TS dotter kommer ha kvar en eventuell trasig rygg resten av livet, och som trettioåring kommer en sån skada kanske sätta stopp för karriären, så att hon inte heller kan hoppa de höjderna längre.
TS, tänk dig att det var hästen det handlade om istället: säg att ni hade en riktigt fin unghäst, med rätt kapacitet, inställning, och fysik, allt som krävdes för att gå hela vägen och bli en mästerskapshäst. Skulle du låta den ridas av en farlig ryttare, som varje dag riskerade att skada hästen såpass att den aldrig kunde tävla mer? Självklart inte, en sån talang är man naturligtvis rädd om. Så varför vill du riskera det med dottern, är inte hennes begåvning lika mycket värd som hästens?
Nej, även jag tror de flesta tackar nej till att skaffa en sån för egen del.
Att ha hemma på träning och få betalt är något annat. Det kan nog båda Hickeys göra tex.
Mina tränare tar oftast inte längre emot såna hästar. De gjorde sånt mycket förr.
Många av de som tackats nej till här hamnar hos någon Hickey.
Som tränare blir man erbjuden så mycket hästar. Och även att ha betalt hos sig.
Då kan man välja trevligare individer.
Just för att man är beroende av sin kropp och hälsa.
Jag har inte råd att åka av och slå mig.
Så då vet jag att tar jag emot hästar likt den i tråden är det en massa avsuttet jobb innan man vill rida på den. Just för att man inte sätter sig på en som exploderar.
Man vet också vad det mentalt krävs av en häst att gå högre klasser. De kan ha vilken jävla fysik som helst. Men vill de inte klarar de iaf inte det.
Och att omvända en 8-åring till att vilja är ju mer jobb än med en 4-åring med dito prob.
TS:
Jag hade aldrig i livet satt upp en 16-årig elev på en sån häst. Jag hade talat om att risken att flickan dör med förälder.
Även om din dotter är jätteduktig är hon 16 år. Man har inte nog erfarenhet för såna hästar då.
Jag förstår helt din dotter IOM att jag själv varit(och lite grann är) så.
Men nu dubbelt så gammal och med det här som jobb har jag sett för mycket gör att tycka att flickor ska göra såna jobb.
Ska ni fortsätta med hästen: lämna den till någon duktig efter lösdriften. Funkar lösdriften hade jag haft den där ett par månader. Sen iväg till typ Hickey och vara där flera månader.
Hoppas det löser sig för er.
IOM att jag ägt och äger såna hästar så vet jag vilket ansvar det är.
Tänk om din dotter åker av och dör under en lektion. Det vet jag tränare som gått under av.
Det är alltså inte bara ni i familjen som drabbas av det.
Eller hur mycket hovslagaren riskerar, både i skador och slitage på kroppen om den lever rövare.
Får man inte till hanteringen på marken finns bra problemlösare där. Vissa är duktiga nog att ta ridningen med.
Jag håller med, jag tycker jag har sett ett antal duktiga hästmänniskor med allvarliga ryggproblem, ibland såpass att de måste sluta jobba med hästar när de blir 30+ och egentligen skulle få riktig snurr på ryttakarriären, för att de som tonåringar eller unga vuxna varit övermodiga, ridit just såna hästar som TS dotters, och till slut åkt av såpass illa att ryggen aldrig riktigt återhämtar sig. Jag skulle inte säga att man som tuff och ambitiös sextonåring nödvändigtvis har det omdömet, att man gör de rätta valen med vilka hästar man rider. Särskilt om man vill jobba med hästar, som Ts dotter verkar vilja, så är man helt beroende av kroppen, att kroppen håller och funkar. Då får man inte skada sig alltför illa, och ett sätt att skaffa sig såna skador är ju att rida farliga hästar.
I TS skor skulle jag lägga in veto, även om dottern gillar hästen, så är ingen häst värd att skada sig allvarligt på. Om femton år är hästen, om den så visar sig vara en diamant som hoppar 1,60, död, men TS dotter kommer ha kvar en eventuell trasig rygg resten av livet, och som trettioåring kommer en sån skada kanske sätta stopp för karriären, så att hon inte heller kan hoppa de höjderna längre.
TS, tänk dig att det var hästen det handlade om istället: säg att ni hade en riktigt fin unghäst, med rätt kapacitet, inställning, och fysik, allt som krävdes för att gå hela vägen och bli en mästerskapshäst. Skulle du låta den ridas av en farlig ryttare, som varje dag riskerade att skada hästen såpass att den aldrig kunde tävla mer? Självklart inte, en sån talang är man naturligtvis rädd om. Så varför vill du riskera det med dottern, är inte hennes begåvning lika mycket värd som hästens?
Senast ändrad: