Köpa ut till 17-åring?

[Hyacinth]

Se bara till att undvika de jämrans kontantfria bankkontoren!

Det vore oerhört nesligt.

 

[sjoberga]

Det har vi olika åsikter om. Öl, ja men vin... alkoholfritt vin är enligt mig odrickbart.
Jag anser det finns viktigare saker att bråka med tonåringar om än nåt glas vin eller två. Men det är väl för att det fungerar väl i min familj än så länge, det ser så olika ut.

Menade ffa nya drycker. Alkoholfritt vin är sällan bra alls. Ölutbudet har dock stärkts rejält de senaste åren. Te, kombucha, must etc.

Har aldrig bråkat med mina barn om alkohol. Det har aldrig varit en särskilt viktig fråga för dem. Och ingen av dem är nykterister. Men de är trygga i att vara nyktra också.

 

[Petruska]

Menade ffa nya drycker. Alkoholfritt vin är sällan bra alls. Ölutbudet har dock stärkts rejält de senaste åren. Te, kombucha, must etc.

Har aldrig bråkat med mina barn om alkohol. Det har aldrig varit en särskilt viktig fråga för dem. Och ingen av dem är nykterister. Men de är trygga i att vara nyktra också.

Låter ungefär som mina. (Men jag skulle gärna se att den äldsta var lite mer förtjust i rödvin än hon är. Den yngre visar tecken på ölsnobberi. Dyra vanor håller ju konsumtionen automatiskt på lagom nivå.)

 

[Petruska]

Det vore oerhört nesligt.

Hur gör man ens? Tvingar personalen att swisha de virtuella pengarna?

 

[kryddelydd]

Jag har inte pratat om att köpa ut, alls, utan om att låta sina nästan myndiga barn smaka lite öl eller vin hemmavid om de så önskar.

Nu väljer jag ett inlägg lite slumpmässigt.

Men varför är det så viktigt att ungdomar ska få smaka på alkohol innan 18-årsdagen?
Varför föreställer det så spännande?

Nej, jag skulle aldrig köpa ut. Varken alkohol eller cigarretter.

I min uppväxt förekom alkohol i stort sett inte.
Varken syrran eller jag var värst begivna på att prova heller.
Lite kan det i och för sig ha hängt ihop med att vi var bilburna (på grund av att vi bodde ute på landet utan allmänna kommunikationer), men åtminstone jag kände aldrig något större intresse för fylla heller.

Under student-tiden började jag dricka alkohol. Inga stora mängder: har väl varit bakis tre-fyra gånger i mitt liv och då mest i form av huvudvärk och trötthet - inte riktigt fyllesjuk med kräkningar och liknande. Har liksom aldrig tyckt att en heltrött "dagen efter" har varit värd drickandet på festkvällen.
I mitt fall handlar det mest om vin: en kall öl till grillat ute på sommaren är jättegott men det räcker med en.
Ett glas rött eller vitt vin till "rätt" mat är också gott men långt ifrån nödvändigt.

 

[Amha]

Dessutom finns idag en myriad av alkoholfria drycker förutom läsk () som är minst lika bra eller bättre än ett glas rött/vitt.

Ja! Alkoholfria hyllan på bolaget är toppen!

 

[sjoberga]

Hur gör man ens? Tvingar personalen att swisha de virtuella pengarna?

Det har hänt i verkligheten. En kassörska bad rånaren om leg så att hon kunde överföra pengarna till rånarens konto. Sedan åkte polisen hem till rånaren för att ta hand om ärendet.

 

[Amha]

Det har vi olika åsikter om. Öl, ja men vin... alkoholfritt vin är enligt mig odrickbart.
Jag anser det finns viktigare saker att bråka med tonåringar om än nåt glas vin eller två. Men det är väl för att det fungerar väl i min familj än så länge, det ser så olika ut.

100% blåbär eller vad den heter skulle jag absolut kunna tänka mig till en sjysst middag. Hade lätt kunnat sumpa vin för den

 

[Petruska]

Det har hänt i verkligheten. En kassörska bad rånaren om leg så att hon kunde överföra pengarna till rånarens konto. Sedan åkte polisen hem till rånaren för att ta hand om ärendet.

Jösses!

 

[Petruska]

100% blåbär eller vad den heter skulle jag absolut kunna tänka mig till en sjysst middag. Hade lätt kunnat sumpa vin för den

Men att sumpa alla sorters vin för den? Det blir ju en rätt drastisk inskränkning.

 

[Zoya]

Nu väljer jag ett inlägg lite slumpmässigt.

Men varför är det så viktigt att ungdomar ska få smaka på alkohol innan 18-årsdagen?
Varför föreställer det så spännande?

.

Nu svarar jag eftersom det var mitt inlägg du citerade.
Nej, det är inte viktigt men om min son eller dotter skulle uttrycka sig som så att de gärna vill smaka så skulle de få istället för att få ett tvärnej (och antagligen väcka nyfikenheten om något spännande och förbjudet). Frågan måste dock komma från dem. Jag skulle aldrig vara den som frågar om de vill smaka.

 

[ameo]

Den här tråden har fått mina tankar att börja snurra.
Min äldsta avkomma är 16 år nu. Av olika orsaker händer det inte särskilt ofta att hen ens lämnar hemmet på kvällar och helger. När hen stannar kvar i stan för att "hänga med en kompis" efter skolan, så kommer hen hem med sista bussen - som går 19.30 på vardagar och jag tror strax före 22 på helger. (det är en såndär busstur där man måste förbeställa senast 2 timmar i förväg, på helgerna är det ännu längre innan...) Nån gång har hen stannat och sovit över hos kompisen.
Men, självklart kommer den dag då hen tycker att det är dags att prova alkohol. Jag har inga som helst illusioner om att hen kommer låta bli, även om hen än så länge visat ett tämligen måttligt intresse.
Fast köpa ut - nä, det tror jag inte...

Vi har pratat en del om drickande. Vi föräldrar tar en öl eller cider till maten några gånger om året, pappan i huset dricker en liten whisky nån gång ibland. Men mer än så är det inte. Våra barn har aldrig sett oss berusade. (och de tycker inte heller att det är obehagligt om vi dricker vår öl/cider till julmaten)
En av gångerna jag hämtade avkomman och hens kompis efter en kväll på stan (lokala stadsfesten) så pratade vi rätt mycket om det där med drickande (det var ju rätt mycket fylla på stan...) och jag delade med mig av lite av mina egna erfarenheter, att man faktiskt kan må ganska ruttet av det och att det inte är värt det. Att man tappar kontrollen över vad man gör och kan ångra det efteråt.
Jag har också börjat tidigt med att göra klart för barnen att de alltid ska kunna ringa hem, oavsett vad de hittat på eller råkat ut för. Oavsett om de är drängfulla eller hamnat i klammeri med rättvisan, eller råkat ut för nån form av övergrepp. Och att de ska ringa hem även om det gäller kompisar som råkat illa ut.
För några månader sen var äldsta avkomman på bio med några kompisar och de skulle ta tåget hem efteråt. Men de var ganska sent ute, så när biljettmaskinen började strula för dem så lyckades de missa tåget. Avkomman ringde direkt till mig och jag åkte och hämtade hen. (hade tyvärr inte plats för alla i bilen, de var fler än vad en personbil rummer, men de lyckades lösa hemfärden ändå)
När vi pratade i bilen på vägen hem så sa avkomman att kompisarna hade blivit jättenervösa när de missat tåget och sagt att de inte vågade ringa hem för att föräldrarna skulle bli arga. Och hen sa att första tanken var just att "jag ringer mamma!". Det värmde mammahjärtat! Men det känns jätteläskigt att så många 15-åringar inte vågade ringa hem och berätta att de missat tåget, om man tar den tanken några steg längre...
Så jag hoppas helt enkelt för framtiden att jag blir den där "urmamman" som alla tonåringarna ringer till när de inte vågar ringa hem. Vi bor på landet, så man tar sig inte hit utan att bli hämtad. Och målsättningen är att vi alltid ska kunna hämta. Behövs det så får även kompisar följa med hem hit och sova ruset av sig så de vågar sig hem till sina föräldrar. Det är mycket bättre att de sover här än hos nån okänd människa...

Men gode tid, man ser verkligen inte fram emot tiden med berusade tonåringar i huset. Fast, som sagt, de ska alltid vara välkomna hem!

Tillägg:
Enda gången jag druckit mig så berusad att jag slocknade, hämtade min mamma mig.
Hennes enda kommentar var "Du får må dåligt själv!". Och att jag gjorde!!! Det tog 1½ år innan jag ens smakade på alkoholhaltig dryck efter det...

 

[Kattennizze]

Det har vi olika åsikter om. Öl, ja men vin... alkoholfritt vin är enligt mig odrickbart.
Jag anser det finns viktigare saker att bråka med tonåringar om än nåt glas vin eller två. Men det är väl för att det fungerar väl i min familj än så länge, det ser så olika ut.

Precis. Om mina barn inte hade så stark ärftlighet för alkohol hade ju min egen syn säkert varit lite mindre Carl Bildt (ni har väl sett det klassiska med en ung CB "i den här skolan följer vi lagen..."). I vår familj kan vi inte dricka alkohol pga detta helt enkelt.

 

[sjoberga]

Men att sumpa alla sorters vin för den? Det blir ju en rätt drastisk inskränkning.

Där jag går och handlar vin köper de allra flesta mest av sorter där 100% blåbär förmodligen är en överlägsen smakupplevelse. Likaså på krogen. ”Ett glas rött/vitt alt en stor stark”.

Jag tycker att det är synd att det slentriandricks en massa boxviner, när alternativen med låg/ingen alkohol är så mycket intressantare. Eller för den delen vin gjord med omsorg om smak och kvalitet.

(Från man med starkt whiskyintresse som lätt kan dricka 3-5 glas x 3 cl per vecka av 50%ig njutningsdryck) och förövrigt inte alltid följt gällande lagar i form av införselregler för dessa samlarobjekt.

 

[Pontevecchio]

Jag partade på bra som ung, en baksmälla fick inte mig att hålla mig borta. Mina vänner som fick dricka hemifrån drack mer, precis som forskningen visar. Mitt största problem var att få tag på alkohol, det dämpade förbrukningen.

Så nej, aldrig köpa ut. Vill ungen dricka får han jobba för det.

 

[cewe]

Det har aldrig varit ens en frågeställning hos oss. Vi talade om att det var helt och hållet NEJ innan de ens började fundera på att fråga. Så ingen av dom har bett mig eller sambon köpa ut. Storebror sa även nej till lillebror, utan att vi ens diskuterat det. Sen är jag inte så blåögd att jag inte vet de har druckit alkohol innan de var myndiga.

 

[nyponros]

För mig är det här inte en svartvit fråga. Jag började "festa" som 15-åring, och jag fick cider utköpt. Vill minnas att det var typ 4-5 stycken per kväll, och jag höll mig oftast till det. Har alltid haft respekt för alkohol, och för mig fungerade det bra. Jag hade aldrig kontakt med någon som langade fulsprit, och tyckte att det var skönt att "slippa". Blev aldrig för full på de där ciderflaskorna. Sen minns jag att jag såklart smakade på andras också ibland, men fick aldrig någon snedfylla när jag var under 18. Eller jo en gång när en kille skulle ge mig ett glas vatten men istället gav mig ett glas ren sprit

Hur jag själv kommer göra vet jag inte, det beror helt på hur min ev framtida tonåring är som person, vilket umgänge hen är i och vilken relation vi har. Jag tyckte iallafall att det var skönt att min mamma visste att jag drack men vi hade en överenskommelse om att det skulle vara måttligt, och att jag alltid kunde ringa om det var något utan att vara rädd att hon skulle bli arg. Tror de flesta tonåringar annars dricker ändå och det var så många av mina vänner som smög och lurade sina föräldrar istället, det var skönt att inte behöva göra det.

 

[durachiny]

Nu vill jag inte moralisera i sig men att bli full som 15åring är knappast bra för hälsan eller utvecklingen av hjärnan oavsett om man i övrigt är ansvarsfull och allt går bra så är det inte bara det akuta om vad som kan hända i samband med alkohol som är frågan utan även påverkan på kropp och hjärna och dess utveckling. Det kan gå bra ändå men det är mycket bortom bara vad man gör i samband med fyllan och alkoholintaget som man bör ta i beaktning när det gäller intag av substanser för minderåriga.

 

[Roheryn]

Jag har en dotter som är 17 ½, och jag skulle inte köpa ut något åt henne att ha med på kompisfest. Hon har aldrig bett mig heller, och har extremt få gånger ens smakat på alkohol, aldrig såvitt jag vet varit berusad. Jag uppfattar det som att hon inte vill dricka och att hon undviker kompisfester pga detta (lite synd, tycker jag, att det tar emot att vara med och hålla sig nykter) - jag har sagt att om hon vill får hon gärna skylla på mig eller på hästarna (upp o träna/mocka/fodra/whatever tidigt) om hon vill ha en "anledning" om kompisar frågar varför hon inte dricker.

Både jag och hennes pappa kan nog uppfattas som måttliga "normalkonsumenter" av alkohol. Jag kan ta ett glas vin eller öl till maten på helgen, pappan vet jag tar en whisky då och då. Dottern är uppvuxen med detta, men har aldrig sett oss fulla/riktigt berusade.

Hemma hos mig (pappan och jag är separerade sedan några år) har hon fått smaka på alkohol (cider) ett par gånger, hos pappan fick hon dricka ett glas mousserande vin på nyår, typ. That's it. På julafton tackade hon nej till alkoholhaltiga drycker med motiveringen att det inte var gott, detta trots att hennes jämnåriga kusiner drack både snaps och cider (min bror har en betydligt liberalare inställning till tonåringar och alkohol än jag). Kändes bra att hon kunde säga nej, tycker jag (det gjorde för övrigt även jag, då jag körde bil).

Jag tycker att man kan ha (och att jag själv har) en ganska avslappnad och "icke-förbjudande" attityd till alkohol även om man inte köper ut till ungdomar. Jag ser liksom ingen anledning att underlätta alkoholkonsumtion hos unga...

Vet dock inte riktigt hur jag kommer att förhålla mig till det hela i höst, när dottern blir myndig. Vill hon dricka ett glas vin hemma med mig är det då självklart okej (om hon plötsligt skulle börja dricka vin - det tvivlar jag på...), men känns fortfarande inte helt okej att köpa ut, trots att jag tycker att det egentligen är helt vansinnigt att inte få göra "allt" den dagen man blir myndig...

 

[Snurrfian]

Jag har som @ameo en 16 åring, eller snart åtminstone, och det jag är allra tydligast med är att ringa om det är något. Vi har aldrig hamnat i något skarpare läge än att hon hoppade på fel buss och vi fick hämta henne en bra bit hemifrån, men vetskap om att hon ringer är skönt att ha. I och med att vi bor som vi bor och att det har varit stökigt på busstationen så har vi valt att hämta med bil istället för att hon ska åka buss när hon har blivit kvar sent i stan, exempelvis gått på bio. Vi har skjutsat hem hennes kompisar som har blivit väldigt glada att slippa åka buss med fyllon och otrevliga personer.
Med henne är jag inte särskilt orolig, hon är som person sansad och går hellre ifrån en situation än utsätter sig för något som hon inte vill. Hon har inget intresse av att smaka alkohol, väljer hellre vatten än läsk och tycker att det är betydligt roligare att titta på film hemma med bästa kompisen än dra runt på stan. Sonen däremot kommer jag att oroa mig för länge, hans konsekvenstänk är dåligt, nu är han bara 13 år än så länge men han har betydligt mer önskemål om att hänga på stan, han hittar egna lösningar innan han ringer till mig, vilket gör att han hamnar i ännu större problem än vad han hade innan. Han har ett betydligt större intresse av alkohol än dottern, nej han har inte fått smaka och kommer inte att få göra det heller, men hans vänner glorifierar det på ett sätt som gör att vi pratar mycket om alkohol.
Så två barn från samma familj kan ha helt olika inställningar och personligheter, jag tror att man måste se varje barn som en egen individ och bedöma situationen utifrån det.