Nu kära vänner har jag råkat ut för ett problem som känns både fånigt och ytligt, nästan pinsamt til och med. Men jag bjuder på det och hoppas få lite reflektioner och erfarenheter från er som köpt häst som utseendemässigt inte tilltalade er och hur det blev sedan.
Jag har alltså letat ny häst ett tag, läst annonserna varje dag, bara ringt på vad som verkligen passar kravlistan och sedan sållat bort en hel del efter telefonkontakt, och de jag till slut kommit iväg för att prova har inte varit vad jag letar efter. Sen har det varierat mellan att säljaren friserat sanningen å det grövsta (så jävla tröttsamt), säljaren och jag helt enkelt har olika bild av vad trygg/känslig/pigg/het/osv innebär (helt ok och inget man kan komma ifrån när man letar häst) till att hästen helt saknat personlighet och man fått noll kontakt med den (funkar inte, en stor del av hästupplevelsen för mig är stallmyset och att umgås med hästen.)
Nu har jag fastnat för en annons som på beskrivningen är
precis vad jag letar. Telefonsamtalet är
perfekt, allt stämmer och tid är bokad för provridning nästa vecka.
Problemet är bara att hästen är hiskeligt ful.
Bilderna är osmickrande på alla sätt och vis, färgen är fel, försöker hitta nåt positivt, men njaee. Den är inte vacker på något sätt. Ser mer ut som nån slags korsning mellan mula och älg än en häst...
Jag kommer såklart att åka dit och prova, och verkligen hålla tummarna för att den är som utlovad (och en typ som inte gör sig bra på bild men ser trevlig ut i verkliga livet.) och stämmer det som säljaren sagt lär jag köpa på studs. Oavsett hur den ser ut. Kravlistan är
helt och hållet uppfylld så att säga.
Men... Kommer jag sedan gå och snegla på stallkompisar med vackra, eleganta, eller söta pållar? Kanske börja tänka att "om jag bara väntade X månader till hade det till slut kommit en som uppfyllde alla krav OCH var skitsnygg, med en perfekt formad bläs och flashig färg och yada yada yada osv"
Ska tillägga att jag i ungdomen vid två tillfällen köpte skitsnygga hästar som redan vid provridningen inte var rätt, och sen blev det ju inte så bra, och de fick säljas vidare ganska snabbt så jag har ju lärt mig läxan åt det hållet iaf (och sållat bort en massa snygga pållar som inte låter rätt.)
TLDR; Jag känner mig ytlig och skäms. Om hästen är som den verkar köper jag den och kommer att älska den till döds, är bara en gnutta orolig att jag kommer tycka att den är ful istället för att älska den förbehållslöst. Input please!