Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?
Du är helt sanslös.
Dels drar du, i tråd efter tråd, alla "amerikaner" över en kam och anser att ALLT som kommer därifrån, händer där eller någonsin skulle kunna tänkas hända där är fullkomligt horribelt och avskyvärt.
Detsamma gör du med ridstilar, hanteringsformer och ALLT som inte är Axelfierat -dvs godkänt i din hjärna.
En utveckling av roping? Jaha... ungefär som att rollkur är en utveckling av dressyr och att levande skinning av djur är en utveckling av slakt då typ, eller?
HUR många ropinghästar har du ridit? HUR många pleasurehästar? HUR många horsemanshiphästar (och NEJ Axel, horsemanship är inte enbart en hästhanteringsterm. Du kan googla. ) HUR många trailhästar på hög nivå?
Tror du inte man rider dressyr i USA förresten???
Du har så otroligt mycket förutfattade meningar om både det ena och det andra att det är helt ofattbart, jag har aldrig varit med om något liknande. Det spelar ingen roll vad det handlar om -täcken, temperatur, hovar, foder, hantering, ridkonst, samling -whatever- så är DU expert. Enligt DIG. Alla andra är idioter. En hel kontinent är idiotier för att du har hittat något som du ogillar där.
Du har missat hela grejen med ödmjukhet och att lära av andra, och det är verkligen trist för dig även om jag förstår att du inte tycker det själv och att det kommer att komma någon invecklad harang om varför Du har rätt och ingen annan nu.
Jag har arbetat (och då menar jag Jobbat, på riktigt...) med GP dressyr ryttare/tränare, Tävlingsstall både hopp, fälrttävlan och dressyr, travtränare, westerntränare, på ridskola, på utbildningsstall inom olika inriktningar, försäljnings/importstall och med egna verksamheter i många år. Mest i Sverige men också internationellt, i Europa.
Det jag har lärt mig ju mer jag jobbar med detta är att det INTE finns EN sanning, och ingen har alla rätt.
Jag har haft turen att jobba med (eller om jag har valt det) mestadels öppna kunniga människor som inte varit rädda för att se utanför lådan, inte varit rädda för att ta råd och hjälp från andra eller ta intryck från andra inriktningar -oavsett hur duktiga de har varit.
Det, och en stark känsla av att aldrig vilja döma någon annan som jag har fått av mina föräldrar (bevare dom...) gör att jag inte kan förstå en sådan absolut dömande person som till exempel du Axel. Inte för mitt liv.
Det finns ingen utveckling i det, ingen glädje och nyfikenhet. Ingen triumf i att man förstår någon annans synvinkel.
Här har du ytterligare ett ex. på vad en del amerikaner ser som "sport"/ show.
En utveckling av roping.
Du är helt sanslös.
Dels drar du, i tråd efter tråd, alla "amerikaner" över en kam och anser att ALLT som kommer därifrån, händer där eller någonsin skulle kunna tänkas hända där är fullkomligt horribelt och avskyvärt.
Detsamma gör du med ridstilar, hanteringsformer och ALLT som inte är Axelfierat -dvs godkänt i din hjärna.
En utveckling av roping? Jaha... ungefär som att rollkur är en utveckling av dressyr och att levande skinning av djur är en utveckling av slakt då typ, eller?
HUR många ropinghästar har du ridit? HUR många pleasurehästar? HUR många horsemanshiphästar (och NEJ Axel, horsemanship är inte enbart en hästhanteringsterm. Du kan googla. ) HUR många trailhästar på hög nivå?
Tror du inte man rider dressyr i USA förresten???
Du har så otroligt mycket förutfattade meningar om både det ena och det andra att det är helt ofattbart, jag har aldrig varit med om något liknande. Det spelar ingen roll vad det handlar om -täcken, temperatur, hovar, foder, hantering, ridkonst, samling -whatever- så är DU expert. Enligt DIG. Alla andra är idioter. En hel kontinent är idiotier för att du har hittat något som du ogillar där.
Du har missat hela grejen med ödmjukhet och att lära av andra, och det är verkligen trist för dig även om jag förstår att du inte tycker det själv och att det kommer att komma någon invecklad harang om varför Du har rätt och ingen annan nu.
Jag har arbetat (och då menar jag Jobbat, på riktigt...) med GP dressyr ryttare/tränare, Tävlingsstall både hopp, fälrttävlan och dressyr, travtränare, westerntränare, på ridskola, på utbildningsstall inom olika inriktningar, försäljnings/importstall och med egna verksamheter i många år. Mest i Sverige men också internationellt, i Europa.
Det jag har lärt mig ju mer jag jobbar med detta är att det INTE finns EN sanning, och ingen har alla rätt.
Jag har haft turen att jobba med (eller om jag har valt det) mestadels öppna kunniga människor som inte varit rädda för att se utanför lådan, inte varit rädda för att ta råd och hjälp från andra eller ta intryck från andra inriktningar -oavsett hur duktiga de har varit.
Det, och en stark känsla av att aldrig vilja döma någon annan som jag har fått av mina föräldrar (bevare dom...) gör att jag inte kan förstå en sådan absolut dömande person som till exempel du Axel. Inte för mitt liv.
Det finns ingen utveckling i det, ingen glädje och nyfikenhet. Ingen triumf i att man förstår någon annans synvinkel.
Senast ändrad: