OK
För mig har det genom livet varit ett förhålningssätt.
Att konsumera det man behöver och undvika onödigheter. För min själ är ägandet väsentligt (till skillnad från dig - det har vi diskuterat

) Det ger mig frihet och oberoende. Ingen kan ta ifrån mig något som jag äger.
Att ha få ting av hög kvalitet istället för drivor av billigt skräp - det är för mig att ha konsumerat mindre. Mindre konsumtion blir liksom vilken mängd jag får? Kvantitet vs kvalitet? Hållbarhet.
Jag har en vettig lön. En stor del av den går till sådant som jag itne kan konsumera direkt. Mitt hus, driftskostnaderna för det, underhållet. Det ingår i en plan för att ha ett bra liv när mina inkomster är lägre.
Självklart ingår tankar runt konsumtionen i min vardag. Vilka pengar har jag och vad går de till. Medvetet spenderande.
Om jag fikar på stan med en vän så kostar det över hundralappen. Vilket jag skulle kunna äta mat för i säkert tre dagar. Det första är onödig konsumtion det andra livsnödvändigt. Balansen mellan själslig och kroppslig tillfredsställelse.