När jag hade medryttarhäst flyttade en tjej in med två mindre ponnies i vår lilla stalldel med 4 boxar. Hon var rätt konstig och blev väldigt kortvarig, varför jag endast träffade henne tre gånger. Min medryttarhäst var en rätt så nervös typ pga tidigare ägare, men nu mycket bättre bara man själv var lugn. Till saken hör att han hade lite problem med bakbenen (gammal hopphäst som tävlat på tok för mycket) och lätt blev stel i dem när de blev kalla och blöta.
En sensommareftermiddag tänkte jag ta en rätt lång skrittur och hade oturen att det började spöregna när jag precis borstat klart. Jag tittar ut och ser att det kommer klarblå himmel en bit bort och att regnet förmodligen skulle försvinna inom kanske 40 minuter. Jag hade ingen brådska så jag stod och gullade med hästen och flätade honom fint för att fördriva tiden. Hela tiden är tjejen där och mockar och står i, ser inte åt mitt håll och har knappt sagt halv sju när jag försökt prata. Ser ganska sur ut och jag tänkte att hon nog ville vara ifred.
Sedan kommer bomben:
Hon: Ska inte du rida?
Jag: Jo, tänkte vänta på att regnet ska dra förbi.
Hon: Varför kan du inte rida i regnet? Man ska inte rida alls om man inte är beredd att rida i alla väder.
Jag: ...? Tja, ser ut som att regnet kommer dra förbi rätt fort och jag har inte bråttom. Sedan har hästen lite tråkiga bakben, tänker att det blir bekvämare för både hästen och mig.
Ignorerar hennes konstiga kommentar och flätar vidare och skall sedan sadla och tränsa. De hade gjort om i sadelkammaren iom att hon nyss flyttat in och två i princip identiska sadlar hänger brevid varandra. Sticker in huvudet i stallet och frågar vilken sadel som är hennes, de ser ju exakt likadana ut? (seriöst. samma märke, samma modell. båda välskötta. samma stigbyglar...) Hon svarar att den till höger är hennes, så jag tar den till vänster och sadlar. Dock är stigbygellängden misstänkt korta så jag frågade igen. Jodå den till höger var hennes helt säkert. Jag sadlar och rider iväg.
När jag kommer tillbaka har hon belamrat hela stallgångenmed grepar, två skottkärror, fyra fulla vattenhinkar, sopkvastar med mera. Jag har inte en suck att kunna flytta alla grejer med hästen i en hand så jag ber henne flytta på det som är i vägen. Hon blir fly förbannad - för jag har tagit hennes sadel!
Jag får en halv hjärtattack och ursäktar mig tusen gånger, erbjuder att ersätta om något hänt och att rengöra sadeln. Men sade hon inte att hennes var till höger? Jo säger hon då. Jag tjafsade aldrig vidare om det, men rengjorde sadeln, bad om ursäkt ett par gånger till, frågade flera gånger om något hänt med sadeln och behövde fixas, och fortsatte vara trevlig mot henne i de tre veckor hon var kvar.
Hon själv pratade aldrig igen med mig, fortsatte att systematiskt ställa saker i vägen varenda gång jag var ute och red, och ge mig spydiga kommentarer om den där gången jag inte red ut i regnet...
