Jag känner att jag har kite att bidra med här.
Jag flyttade både mig och förra hästen (Jag skulle hyra ett hus på gården) till ett nytt stall som när vi var och tittade verkade väldigt bra. Helt ok hagar, ridhus, utebana, fina ridvägar och en ägare som både verkade trevlig och var dressyrintresserad (Vilket jag också är).
Ev borde jag ha fattat misstankar när jag var och tittade och några av hennes helklippta hästar stod ute i snöstorm och frös utan täcken, men folk har så olika åsikter om det där med täcken...
Tanken var att jag skulle morgonfodra och släppa ut, och stallägaren skulle ta in hästarna runt kl 18. (Vilket passade min dåvarande häst bra.) Det var bara det att stallägaren hästars hinkar aldrig var färdigblandade när jag kom ut i stallet på morgonen, och hon vägrade ge mig foderstater till dem, utan jag fick gissa lite.
Hennes man var typ åtta år äldre och hade parkinson, vilket innebar att han med nöd och näppe kunde ta hand om sig själv. Ändå var han ansvarig för en massa saker, bla inköp av foder. Det fungerade inte, kan man säga.
Hösilaget var av väldigt dålig kvalitet; vissa balar var mögliga och många hade mycket jord i sig. Dessutom kom de från alla möjliga smååkrar, så det blev ständiga foderbyten. Jag köpte till slut in eget, svindyrt småbalshösilage, och det blev förstås ett himla liv...
Jag är inte säker på om hästarna kom in kl 18 en enda gång. Jag fick vackert promenera ut och hämta min häst när jag kom hem från jobbet vid 21-22. Eftersom jag insåg att hon skulle vara ute så länge la jag ut foder efter det på morgonen; till henne räckte 9 kg hösilge hela dagen. Det var värre för stallägarens hästar som hade ätit upp vid 10-11 och inte fick mer förrän hon tog in och fodrade, oftast mellan 22 och 02 någon gång. Jag bestämde också ganska snabbt att jag och ingen annan kvällsfodrar min häst, efter att boxdörren varit öppen på morgonen två gånger på kort tid. Andra gången hittade jag min häst betande ute vid vedkapen.
Det hände otroligt mycket udda saker på det stället,men det som tog priset var nog ändå när stallägaren i december (Det var ett regningt år, och massor av lera överallt) någon gång i början av december stängde in sig i huset och vägrade befatta sig med några hästar. Det fick istället hennes sjuke man, som körde permobil och knappt tog sig fram i leran göra, inkl in- och utsläpp. Hon sa att hon var sjuk, men det var nog kngen slump att jag fick hennes hästars foderstater på sms två veckor tidigare. Mannen fixade någon annan som skulle släppa ut hästar mm, men han visste knappt i vilka hagar de skulle gå... Jag fick nog och ställde hem min häst på helinackordeing hos en kompis några veckor. Även om jag redan hade fått klart med ett nytt stall gick det bara inte att vara kvar.