Usch, vad tråkigt att så många har dåliga erfarenheter
även jag har flera dåliga erfarenheter från det första stallet jag stod i. Jag ber om ursäkt för den här långa texten.
Detta var på en ridskola i samma samhälle som jag bodde och gick i skola i. Min cykelväg till stallet var ca tre minuter och låg ett par minuters gång från skolan som jag gick i. Med andra ord helt perfekt för en tjej på 14 år med föräldrar som inte hade tid att hjälpa mig med min häst. Allt
verkade bra och efter 1,5 år flyttade jag därifrån. Jag var den enda personen med storhäst och alla andra fyra inackorderingar hade ponnyer - alltså var min häst farlig och ingen vågade hantera honom. Han var dessutom äldst av alla inackorderingar och var en fd travare som gått nio år på travet. Deras hästar var mellan fem och sju år gamla, ouppfostrade och lättskrämda.
Nedan följer en mängd olika händelser som till slut fick min bägare att rinna över.
Vi som var inackorderade på ridskolan fick ett eget stall med fem boxar. Men ridskolan bistod inte med att släppa ut våra hästar på morgonen, fodra eller ta in de på kvällen. Man kunde inte ens köpa till en sån tjänst om man ville. Således blev det vilda western i vårt stall eftersom alla hästar blev fodrade på olika tider. Min häst blev alltid fodrad och utsläppt själv vid 06.20 av min pappa. Alla andra hästarna blev helt vilda eftersom de också ville ha mat, men fodrade vi de andra hästarna blev ägarna
vansinniga de tyckte det var bättre att hästarna sparkade i boxarna och mådde dåligt - fine! Inte mitt ansvar liksom och inget som jag kan påverka.
Mot ovanstående bakgrund finns dessa sjuka händelser:
- En morgon kom jag till stallet för att fodra och släppa ut min häst i hagen. Från ridskolestallet kom stallägaren och krävde att jag skulle hjälpa till och släppa ut ridskolans hästar. Jag var inte så tuff då och hjälpte snällt till med att släppa ut hästar i hagen.
- Jag var borta en kväll med mina föräldrar och åkte ut till stallet vid 21. I mörkret stod min häst ute
själv ingen hade ringt mig eller frågat om de skulle ta in honom eftersom de trodde "att jag skulle komma snart". Alla andra hästar (både ridskolans och alla privathästar) togs in vid 18 den här kvällen.
- En privathäst var ute själv i hagen och det var riktig lervälling i öppningen till hagen. Den stackars hästen galopperade fram och tillbaka och halkade till i leran. Utan att fråga ägaren tog jag in hästen eftersom jag var rädd att hästen skulle skada sig. När ägaren kommer till stallet ca 30 minuter senare och jag berättar att hästen är inne får jag en utskällning om att jag ska bara bry mig om mitt eget
- På whiteboardtavlan fick du inte skriva någonting som kunde tolkas negativt. Meddelanden som "lägg gärna undan era ryktsaker efter er" eller "glöm inte att stänga av vattnet" var sånt som man inte skulle skriva eftersom det bidrog till negativ stämning. Slutade med att jag skötte mitt eget, var alltid ensam i stallet och städade undan efter mig själv.
- Ridskolan "lånade" min hästs foderhink för att fodra ridskolans hästar. Jag skrev på vår whiteboardtavla att jag inte uppskattade det och dagen därefter fick jag en utskällning av stallägaren att i ett stall lånar vi minsann av varandra utan att fråga
förutom foderhink "lånades" min longerlina, min hjälm, min säkerhetsväst, olika schabrak, täcken, sadelgjord och min sadel.
- Ridskolan hade förtur på ridbanan - inget konstigt. Men de kunde hur de ville ändra tider för lektioner, lägga till extra ridlektioner och göra all sorts planering svår. Slutade med att jag red till ett övergivet stall och red på ridbanan där efter att ha fått vänta 45 minuter x antal gånger när ridlektionerna skulle vara slut.
- En städdag uppstod ur tomma intet och jag fick en utskällning för att jag hade annat att göra den dagen (en lördag eftermiddag). Det stod i princip bara "städdag idag 12-18" på whiteboarden och ingen visste om att vi skulle ha städdag.
Det här var händelsen som fick bägaren att rinna över från min sida
Jag släppte ihop min häst med en annan nyinackorderad häst, eftersom det också var en storhäst. Ägaren hade godkänt det, vi hade pratat om att min häst var ranghög och personen tyckte fortfarande att det var en bra idé. Vi kom överens om en tid, dag och alla var närvarande vid ihopsläppet. Problem uppstod vid ihopsläppet. Min häst kickade mot den nya hästen som hoppade rakt in i staketet och lyckades lägga sig på det. Det visade sig att hagen var dåligt underhållen och linorna gick inte av och hästen fick massor med ström rakt in i ryggen. Jag och pappa tog vårt ansvar genom att ta in vår egen häst och sedan ta hand om den andra personens häst. Häststackarn kunde knappt gå
det var min pappa som ringde djurambulansen samt veterinär på närmaste djursjukhus och jag som stod och höll hästen i säkert två timmar under tiden som hästägaren gick upp i rök. Hon tittade knappt till sin häst, ringde inte veterinären och satt med de andra privatryttarna och grät. Lång historia kort - hästen behövde avlivas.
Och detta var mitt fel! Eftersom hon egentligen inte hade velat släppa ihop våra hästar och att vi inte berättat hur vår häst var. Detta var ren och skär lögn. Jag frågade henne flera gånger om det var okej och berättade att min häst var ranghög. Dagen då hästen avlivades började alla frysa ut mig, folk skrev hatiska saker till mig på whiteboarden (i stil med "fyfan för dig Karolina och din jävla skittravare") och ingen ville veta av mig eller min häst. Slutade med att jag inte pratade med någon på sex månader (tiden som vi stod kvar i stallet efter den här olyckan) och höll mig för mig själv.