Nu är det jättelänge sedan jag hade egen häst, men jag tror jag har varit rätt förskonad för konstigheter i de få stall jag stått i. Däremot när jag varit medryttare har jag träffat desto märkligare folk.
På ett ställe hade hästägaren jag red för ett "naturligt" tänk. Hästen skulle få lov att vara häst, bl.a. genom att gå barfota. Och det gick bra för två av hennes hästar. Den tredje var så ömfotad att han knappt kunde ridas i skritt på mjukt underlag. Hon visste dessutom om att han var så ömfotad, men gjorde ändå inget åt det.
På ett annat ställe beklagade sig hästägaren på ALLA andra. Allt var fel, fel, fel.
- Det var fel om stallkompisarna bjöd på fika. Hon var där för att ta hand om sin häst, punkt.
- Fel var det även om de fikade med varandra, för det var ju synd om deras hästar. Social kan man vara utanför stalltiden.
- Stallkompisarna red/tränade sina hästar på fel sätt. Det var synd om hästarna.
- Det var även synd om hästarna om de inte reds "tillräckligt".
- Följde stallkompisarna med hästägaren på uteritter red de på fel sätt. Det var synd om hästarna.
- När hästägaren istället hade sällskap av medryttare på sin andra häst fanns det ett (outtalat) krav att medryttaren skulle rida bredvid ägaren, för annars kunde ägarens häst bli rädd och skena. Hur kunde medryttarna inte förstå detta?!
- Hästägaren beklagade sig över alla som inte tog hand om sina eksemhästar. Den egna hästen är även den en eksemhäst, som inte tas hand om särskilt väl. Efter flera år köps ett eksemtäcke äntligen in, men hästägaren tar av det med jämna mellanrum för det är synd om hästen att behöva gå med täcke. Tada - hästen börjar klia sig. Ägaren fyar för att den kliar sönder manen.
Jag tror inte det var meningen att jag skulle tänka att det antagligen var hon själv som var den konstigaste personen i det stallet