Könsroller, jämlikhet och BARN

[Petruska]

Oj, oj, du anar inte hur rätt du har.
Jag flyr, ja! Till trädgården, till mina uppgifter på föräldrarkooperativet, till allt möjligt, målarfärg, tapeter osv.

Trodde jag skulle bli galen under den veckan vi hade semester tillsammans i somras. Försökte fly in i några böcker. Gick sisådär! Läste i alla fall Fyra böcker den veckan.

Jag säger bara: Tacka fan för att du mår dåligt.

Äktenskap som självdestruktivt beteende, tänker jag. Och han bidrar energiskt till just det.

 

[Monstermom]

Oj, oj, du anar inte hur rätt du har.
Jag flyr, ja! Till trädgården, till mina uppgifter på föräldrarkooperativet, till allt möjligt, målarfärg, tapeter osv.

Trodde jag skulle bli galen under den veckan vi hade semester tillsammans i somras. Försökte fly in i några böcker. Gick sisådär! Läste i alla fall Fyra böcker den veckan.

Jodå, det anar jag nog...

Dina skämt, din självkritik, ditt överslätande, det är också en form av flykt. Den här tråden kom jobbigt nära, och det vore skönt att släta över det igen. Men då sitter du där fortfarande!

Lev inte såhär. Helt enkelt. Det är inte bra för dig, eller för någon av de du älskar. Och du får inte ett liv till för att du bitit ihop i det här!

 

[Intejag]

Jag vet inte! Ärligt talat kanske för att jag tror jag vill se honom på det sättet.
Eller för att han har definierat sig själv på det sättet.
Eller för att jag själv tycker jag är en sketen förälder?

Jag vet faktiskt inte!

Det funkar ungefär som en hjärntvätt
Hör man det tillräckligt många gånger så börjar man tro på det
i alla avseenden vad du skriver

 

[Petruska]

Jag vet inte! Ärligt talat kanske för att jag tror jag vill se honom på det sättet.
Eller för att han har definierat sig själv på det sättet.
Eller för att jag själv tycker jag är en sketen förälder?

Jag vet faktiskt inte!

Jag tror att det är du som idealiserar honom för att det hela ska vara värt dina offer. Sådant är hans överläge. Tror jag.

 

[Vallmo]

Jag tror att det är du som idealiserar honom för att det hela ska vara värt dina offer. Sådant är hans överläge. Tror jag.

Fan, rätt igen!
Så har jag aldrig sett det.....hjälp!

Du är ruskigt bra. Verkligen!

 

[Petruska]

Fan, rätt igen!
Så har jag aldrig sett det.....hjälp!

Du är ruskigt bra. Verkligen!

Tack!

Det är ju, som framgår av tråden, rätt bekanta mönster. Man ser dem hos alla det gäller utom sig själv.

 

[Vallmo]

Jodå, det anar jag nog...

Dina skämt, din självkritik, ditt överslätande, det är också en form av flykt. Den här tråden kom jobbigt nära, och det vore skönt att släta över det igen. Men då sitter du där fortfarande!

Lev inte såhär. Helt enkelt. Det är inte bra för dig, eller för någon av de du älskar. Och du får inte ett liv till för att du bitit ihop i det här!

Jag blir alldeles överrumplad över att det finns så många kloka människor här som kan sätta fingret rakt på utan att ens ha träffa mig.

Du har helt rätt och alla andra också!
Jag kan inte ha det såhär! Jag står inte ut.
Jag hade tänkt att komma i gång på jobbet, stå ut, bita ihop och ge igen.
Det kanske inte är någon bra plan? Eller? Fan!

 

[Vallmo]

Tack!

Det är ju, som framgår av tråden, rätt bekanta mönster. Man ser dem hos alla det gäller utom sig själv.

Ja, så är det ju.
Jag jobbar ju med det här dessutom. Inte ens då är man vaccinerad! Det brukade en jobbarkompis säga till mig för övrigt. Det var fyra år sedan och här sitter jag fortfarande.

 

[Monstermom]

Du har helt rätt och alla andra också!
Jag kan inte ha det såhär! Jag står inte ut.
Jag hade tänkt att komma i gång på jobbet, stå ut, bita ihop och ge igen.
Det kanske inte är någon bra plan? Eller? Fan!

Vad som är rätt väg framåt vet bara du. Men jag tycker att generellt är det fel väg att gå att bita ihop, med ett möjligt, litet undantag för att ihopbitandet är del av en färdig plan, och den planen har en tidtabell.

Och stå ut... Det låter som du provat med det ganska länge? Hur har det lönat sig, tycker du?

Jag tror - givetvis utan att kunna veta något om just dig - att det blir väldigt svårt att komma igen sålänge du lever i det där eländet. Om du låtsas att det är någon helt annan i din situation, skulle du vänta dig att med tiden blir det lättare? Det ordnar upp sig, bara hon står ut lite till?

 

[Petruska]

Jag blir alldeles överrumplad över att det finns så många kloka människor här som kan sätta fingret rakt på utan att ens ha träffa mig.

Du har helt rätt och alla andra också!
Jag kan inte ha det såhär! Jag står inte ut.
Jag hade tänkt att komma i gång på jobbet, stå ut, bita ihop och ge igen.
Det kanske inte är någon bra plan? Eller? Fan!

Det går ju inte att säga hur du ska göra. Eller, säga går ju, men det är ju ditt liv. Inte min sak att säga något då.

Men ett förhållande där du står ut, biter ihop för att sedan ge igen. Vill du ha det så? Det är ju hundra mil från de i tråden som beskriver relationskriser pga ojämställdhet, men som sedan jobbar med sina relationer för att möta sin partner igen.

Ge igen? Ett liv som bygger på att ge igen? Vad ger det dig att ge igen?

 

[Vallmo]

Vad som är rätt väg framåt vet bara du. Men jag tycker att generellt är det fel väg att gå att bita ihop, med ett möjligt, litet undantag för att ihopbitandet är del av en färdig plan, och den planen har en tidtabell.

Och stå ut... Det låter som du provat med det ganska länge? Hur har det lönat sig, tycker du?

Jag tror - givetvis utan att kunna veta något om just dig - att det blir väldigt svårt att komma igen sålänge du lever i det där eländet. Om du låtsas att det är någon helt annan i din situation, skulle du vänta dig att med tiden blir det lättare? Det ordnar upp sig, bara hon står ut lite till?

Nja, planen är att komma upp i heltidsarbete inom ett år, sälja huset nästa sommar-höst och sen köpa mig något eget.
Det är det som håller mig uppe, men ibland bryter jag ihop och kommer igen.
Allt det där sker numera bara i mitt huvud. Jag har slutat att ens försöka prata med honom. Dom få gånger jag gjort det så har det bara känts sämre.

Har väl inte riktigt varit så medveten hela tiden att det varit såhär, uttan insikten har kommit efter hand.
I början tog jag på mig allt själv.
Måste ju vara dum i huvudet med två diagnoser och nu en son som fått problem också. Han skyllde ju allt på mig också och tog samtidigt hand om mig också, på något konstigt vis.
När sonen väl fick sin neuropsykiatriska diagnos och det blev ganska uppenbart att DET inte kom från mig, det var väl då han blev mer "elak" så att säga.

Efter det har jag tagit tillbaka min föräldraroll som var rätt tilltufsad ärligt talat och fått med tiden en ganska bra relation med mina barn. Framförallt funkar det bättre med barnet som har diagnosen. Jag vet hur jag ska hantera honom och vad som kan hjälpa i stunden.
Jag TROR att min sambo känner sig ganska hotad eller provocerad av det så därför är han lite mer offensiv nu.
Fast jag vet inte, ibland tvivlar jag på mig själv också. Jag kanske inte är världens roligaste heller, vad vet jag.
Men han har helt klart det ekonomiska överläget och det hatar jag verkligen. Var det något jag ville undvika så var det just det och ändå blev det så.

 

[Vallmo]

Det går ju inte att säga hur du ska göra. Eller, säga går ju, men det är ju ditt liv. Inte min sak att säga något då.

Men ett förhållande där du står ut, biter ihop för att sedan ge igen. Vill du ha det så? Det är ju hundra mil från de i tråden som beskriver relationskriser pga ojämställdhet, men som sedan jobbar med sina relationer för att möta sin partner igen.

Ge igen? Ett liv som bygger på att ge igen? Vad ger det dig att ge igen?

Nej, så vill jag inte ha det!
Med att ge igen syftar jag på att i dagsläget så uppskattar han varken mig eller det jag gör ett skit. Snarare verkar vissa saker provocera honom. Till exempel att jag är mer socialt aktiv nu, bland annat. Eller om andra berömmer mitt trädgårdsarbete.
Jag hoppas han ska inse den dagen han blir själv att huset inte städar sig själv, kläderna tvättar inte sig själv heller osv. För mig är det att "ge igen".

En sak är jag fullständigt på det klara med. Ingen och absolut ingen ska få ta mig för givet igen. Och någon ny man kommer inte släppas innanför tröskeln hur lätt som helst.
Jag kommer aldrig, aldrig göra om det här misstaget. Jag antar att "ge igen" är lika mycket för mig själv.....

Fan, vad jag svamlar! Börjar bli trött!

 

[Intejag]

Nej, så vill jag inte ha det!
Med att ge igen syftar jag på att i dagsläget så uppskattar han varken mig eller det jag gör ett skit. Snarare verkar vissa saker provocera honom. Till exempel att jag är mer socialt aktiv nu, bland annat. Eller om andra berömmer mitt trädgårdsarbete.
Jag hoppas han ska inse den dagen han blir själv att huset inte städar sig själv, kläderna tvättar inte sig själv heller osv. För mig är det att "ge igen".

En sak är jag fullständigt på det klara med. Ingen och absolut ingen ska få ta mig för givet igen. Och någon ny man kommer inte släppas innanför tröskeln hur lätt som helst.
Jag kommer aldrig, aldrig göra om det här misstaget. Jag antar att "ge igen" är lika mycket för mig själv.....

Fan, vad jag svamlar! Börjar bli trött!

Nej då du svamlar inte
du har en massa nya tankebanor att ta ställning till helt enkelt
Jag som separerade för mer än ett år sedan är fullkomligt nöjd utan karl
Av den epiteten att jag faktiskt kan tänka mig att aldrig mer ha en sådan i mitt liv
Jag mår så gott själv
Det är jobbigare att vara utan barnen varannan vecka dock.
Men totalt sett så är det en frid att känna att man rår sig själv.
Och ingen som kritiserar varje sak man säger eller gör
iofs har jag en tonåring hemma så visst får jag en släng av sleven av det Men det är liksom inte på samma nivå

 

[Vallmo]

Nej då du svamlar inte
du har en massa nya tankebanor att ta ställning till helt enkelt
Jag som separerade för mer än ett år sedan är fullkomligt nöjd utan karl
Av den epiteten att jag faktiskt kan tänka mig att aldrig mer ha en sådan i mitt liv
Jag mår så gott själv
Det är jobbigare att vara utan barnen varannan vecka dock.
Men totalt sett så är det en frid att känna att man rår sig själv.
Och ingen som kritiserar varje sak man säger eller gör
iofs har jag en tonåring hemma så visst får jag en släng av sleven av det Men det är liksom inte på samma nivå

Jag tror också att jag kommer trivas så himla bra själv.
Bara att få vara med barnen utan att någon underminerar en hela tiden. Jag säger till barnen att dom måste tvätta händerna eller duscha och vad säger han då? Jo då säger han att "det behöver ni inte" "jag måste jul få säga vad jag tycker" Mycket sånt är det! Helt hopplöst!
Ett tag funkade ingenting, men nu är det bättre på den punkten.
Fördelen är att han är så jävla lat så han hinner inte resa sig från soffan innan jag har hunnit bli klar med barnen.

 

[Intejag]

Jag tror också att jag kommer trivas så himla bra själv.
Bara att få vara med barnen utan att någon underminerar en hela tiden. Jag säger till barnen att dom måste tvätta händerna eller duscha och vad säger han då? Jo då säger han att "det behöver ni inte" "jag måste jul få säga vad jag tycker" Mycket sånt är det! Helt hopplöst!
Ett tag funkade ingenting, men nu är det bättre på den punkten.
Fördelen är att han är så jävla lat så han hinner inte resa sig från soffan innan jag har hunnit bli klar med barnen.

skrämmande lika ju !
Jag kunde säga " hoppa inte i sängen för jag ska bädda"
exet : Nä men klart de ska få hoppa i sängen - hoppa på !!!
sedan fick man höra några timmar senare att fy fan - du kan ju inte ens bädda sängen och hålla ordning här hemma
Just det där att vad jag sa hade ingen auktoritet alls och precis som du skrivit innan :
När jag var själv med barnen så var det rätt lugnt egentligen för då visste de ju vad de skulle rätta sig efter
Men tillsammans med exet fick de ju ofta ( inte alltid dock) veta att vad jag sa var inte nåt att bry sig i - typ

 

[Vallmo]

skrämmande lika ju !
Jag kunde säga " hoppa inte i sängen för jag ska bädda"
exet : Nä men klart de ska få hoppa i sängen - hoppa på !!!
sedan fick man höra några timmar senare att fy fan - du kan ju inte ens bädda sängen och hålla ordning här hemma
Just det där att vad jag sa hade ingen auktoritet alls och precis som du skrivit innan :
När jag var själv med barnen så var det rätt lugnt egentligen för då visste de ju vad de skulle rätta sig efter
Men tillsammans med exet fick de ju ofta ( inte alltid dock) veta att vad jag sa var inte nåt att bry sig i - typ

Det är fan inte klokt!
Men nu vet jag, jag inbillar mig inte i alla fall.

Jag tror det är bättre när man kan bolla med andra.

Jag har så himla svårt för det.
Satt i gruppterapi i ett och ett halvt år och lyssnade på andra som hade liknande problem som jag. Jag bara satt där och sa ingenting.
Istället skämdes jag! Egentligen är det inte klokt!

 

[Vallmo]

Jag och min sambo har en väldigt bra dialog hemma. Han jobbar just nu men när han kommer hem och har fått duscha mm så tar han mer än gärna vår lilla så jag kan träna fotboll, åka till stallet (om jag inte gjort det innan på dagen), mm.

Han lagar oftast maten och vi städar i den mån vi hinner. Jag märker att ju säkrare han blir med henne, ju mer egna intiativ tar han också.


Oftast är det ju mycket gnäll på pappan, men jag vet att ibland är det inte så svart vitt som det ibland kan se ut.
Jag har en bekant som fick barn förra året. Hon gnällde mycket på att pappan inte var hemma, tog aldrig barnet när han var ledsen mm mm. Tog lite avstånd helt enkelt.
MEN det var inte för att han inte brydde sig utan för att hon kontrollerade allt, kom med pekpinnar och bestämde. Han fick inte chansen att klara sig själv och känna sig fram. Precis som om att hon inte litade på att han klarade det själv. Så därför drog han sig undan så hon fick göra på sitt sätt. Han var för snäll för att säga ifrån.

Så i vissa fall tror jag inte det bara pappans fel utan mamman måste släppa kontrollen och våga lita på sin partner...

Jag förstår inte varför kvinnan är den som belastas när maken inte aktivt går in in i föräldraskapet. Såna kommentarer tycker jag är konstiga. Han är antagligen, som de flesta andra, van att ta för sig och driva saker. Gäller såväl den som jobbar på ett lager eller som VD, fastän olika sätt.
Varför är maken "för snäll"?
En sån kommentar hade aldrig varit aktuell om det var det det var det omvända fallet.

Såna här småsaker är en liten snöboll som slutligen blir till en total ravin.

Hade jag sett de här varningstecknen i tid kanske inte mitt liv hade blivit det ett helvetej jag har nu.

 

[em-pirre]

Tror du att din partner (dåvarande?) skulle ha blivit en likadan förälder, att alltså inte riktigt ha fingertoppskänsla för vad som är ok eller inte? Är det det du menar?

Jag tror att han skulle ha tagit barnet då det var lugnt och sansat. Gjort saker om jag ber honom om det eller för att han måste. Men för att han vill? Nej. Jag tror inte att han skulle tycka att det var hans grej. Jag tror inte att han skulle välja bort saker för att få umgås med sitt barn, ta ansvar för praktiska saker kring barnet o.s.v.

Han sa ju det själv nu att han inte varit så intresserad av att skaffa barn och att han tänkte att jag överdrev sådär "som kvinnor gör" angående barnlösheten. Han tänkte att det nog blir barn och att det är helt normalt att det tar tre år att försöka. Och blir det inte barn så gör det inget.


Såatteh.

 

[TinyWiny]

@Vallmo du har gått igenom normaliseringsprocessen. Du är så van vid att det är som det är och då är det svårt om än inte omöjligt att med hjälp se vad som faktiskt försiggår och hur enormt fel det är. Man behöver ofta en ögonöppnare, den här tråden är ett lysande exempel på ögonöppnare.

Jag tror tyvärr inte på din plan. Målet är alltför långt borta och blir abstrakt. Jag tror att du tänker och planerar som du gör för att stå ut ännu en dag. Frågan är om det ens är möjligt att du kan ta dig till heltidsarbete sålänge du är kvar. Jag tror tyvärr inte det. Inte förren du har lämnat den destruktiva relationen och byggt upp dig själv igen.

Prata med din pappa. Gå till banken och kolla upp dina möjligheter i samhället. Gör upp en tremånadersplan och sätt den i verket. Inom tre månader kan du leva på ett sätt du inte kan drömma om nu. Lättnaden när du står där mitt i flyttkaoset i ditt nya hem kommer vara total trots osäkerhet och rädsla. Jag tänkte på det häromdagen faktiskt. Den fantastiska känslan när jag stod där. Jag köpte en rosa tvättkorg då, den blev en symbol för att jag aldrig mer kommer leva i ett uselt förhållande som tar mer än vad det ger. Jag vill välja min partner varje dag. Jag vill vara med honom för att jag mår bra av det. Inte av ekonomiska, praktiska eller andra orelevanta orsaker utan enbart för att jag älskar honom och vill leva med honom.
Jag kom att tänka på den känslan för att det var dags att efter 24, nästan 25 år göra mig av med tvättkorgen för jag behöver den inte längre. Varken fysiskt eller känslomässigt. Den hade spelat ut sin roll. Men den har varit en påminnelse om att min frihet, mitt behov av att leva, tycka och säga som jag vill och som jag mår bra av under den tiden då det inte var självklart. Det tar tid att bli hel, därför ska du inte vänta. Du har bara ett liv. Res på dig och ta tag i det. Lev ditt liv som du vill. Som du mår bra av.

Man kan aldrig göra "rätt" med en sådan partner. Hen kommer alltid hitta något att klaga på. Släpp förhållandet och stå upp för dig själv. Lev ditt liv som du vill.

Att du satt tyst på terapin är inget konstigt. Du var inte redo då men det var endel av vägen till att bli redo. Det skrivs så lite om hur ett bra förhållande faktiskt kan vara, det blir mest skryt hit och dit och helt orimliga saker när man sitter där du är nu. Att leva ensam kan vara det bästa som kan hända. Då har du valet vad du vill göra. Du är fri att leva ditt liv som du vill och ha de relationerna du vill.

 

[Kilauea]

Håller med övriga @Vallmo . Prata med din pappa och ta med honom till banken för ett möte där ni pratar om ev lån. Jag har för dålig inkomst för att få lån, det är inga problem alls egentligen men enligt bankernas schabloner så har jag inte råd .
Min mamma ställde upp som medlåntagare när jag köpte min första lägenhet.

Du behöver väl inte ha en villa på en gång? Ställ dig i kö för hyresrätt om du inte gjort det. En tvåa eller trea borde räcka, beroende på om barnen vill ha egna rum eller ej.

Jag hoppas så det ordnar upp sig för dig (och övriga i tråden som har det jobbigt ).