Kompromissa om boendeort

[BernT]

Hur kompromissar man när man vill bo på helt olika ställen? I samma stad men olika delar så det är inte Malmö eller Boden iaf

Jag kan tänka mig bo på några områden. Dessa kan min sambo ABSOLUT inte tänka sig. Utan han vill andra områden. Det är områden som jag avskyr och absolut inte vill bo i. Skulle typ hellre dö än flytta dit.

Där jag kan tänka mig är dessutom priserna lägre, ska vi köpa där min sambo tycker är det dyrare och för vår budget får vi mycket mer för pengarna, där jag vill får vi rätt nybyggt och ljust och fräscht. Där min sambo tycker dyrare och för vår budget får vi bara skräp. Skräp som behöver renoveras ofta både kök, alla ytskikt och 2 badrum. Det handlar ju om måååånga hundratusen, ingen av oss är händig eller ens vill försöka utan det blir ju hantverkare till allt.

Så hur kompromissar man? Jag vägrar köpa ett renoveringsobjekt. Jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte köpa något annat. Det är extremt viktigt för mig hur min omgivning ser ut, är det inte fräscht osv (tänk nidbilden av ljust och fräscht, det är enda jag kan tänka mig) så mår jag otroligt dåligt.

Jag ser inte hur vi ska kunna enas faktiskt. Och jag vill inte bo kvar i nuvarande heller (hyres) utan vi måste ju köpa något. Köpa ljust och fräscht och fint där min sambo tycker innebär sjukt höga lån, jag vill inte det.

 

[Honungshumlan]

Ni skulle kunna välja ut ett gäng objekt som är till salu båda två. Sen åka och titta på allihop, bara för att få en känsla för varandras åsikter. Vad man får för pengarna, hur mycket eller lite arbete som behövs, för att man ska trivas och känna att det är ens hem. Sist men inte minst för att öppna upp för en dialog.

Vi har varit ganska ense när vi letat boenden. Men åsikterna om områden och objekt har förändrats när man väl har sett dem. Både till det positiva och negativa. Vi lärde oss massor av att titta på olika objekt. Sen så tänkte vi aldrig att vårt första köpta boende skulle vara så särskilt långvarigt. Men det var en smart investering som efter lite ytskiktsfix efter några år hade ökat såpass i värde att vi kunde sälja det och bygga ett hus vi verkligen ville ha.

 

[Amha]

Den mest dominanta kammar hem det

Skämt åsido, det bästa är väl att åka och kolla på båda ställena (bostäder och omgivningen), diskutera fördelar (utöver priset) och se hur det känns. Annars är det väl armbrytning, lotteri eller nåt

 

[Voeux]

Hur kompromissar man när man vill bo på helt olika ställen? I samma stad men olika delar så det är inte Malmö eller Boden iaf

Jag kan tänka mig bo på några områden. Dessa kan min sambo ABSOLUT inte tänka sig. Utan han vill andra områden. Det är områden som jag avskyr och absolut inte vill bo i. Skulle typ hellre dö än flytta dit.

Där jag kan tänka mig är dessutom priserna lägre, ska vi köpa där min sambo tycker är det dyrare och för vår budget får vi mycket mer för pengarna, där jag vill får vi rätt nybyggt och ljust och fräscht. Där min sambo tycker dyrare och för vår budget får vi bara skräp. Skräp som behöver renoveras ofta både kök, alla ytskikt och 2 badrum. Det handlar ju om måååånga hundratusen, ingen av oss är händig eller ens vill försöka utan det blir ju hantverkare till allt.

Så hur kompromissar man? Jag vägrar köpa ett renoveringsobjekt. Jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte köpa något annat. Det är extremt viktigt för mig hur min omgivning ser ut, är det inte fräscht osv (tänk nidbilden av ljust och fräscht, det är enda jag kan tänka mig) så mår jag otroligt dåligt.

Jag ser inte hur vi ska kunna enas faktiskt. Och jag vill inte bo kvar i nuvarande heller (hyres) utan vi måste ju köpa något. Köpa ljust och fräscht och fint där min sambo tycker innebär sjukt höga lån, jag vill inte det.

Du frågar hur man kompromissar, men skriver "jag vägrar" och "tänker inte" Ja, då blir det ju svårt att kompromissa tänker jag! Vi har också många idéer om hur vi vill bo men kan tyvärr inte köpa vårt drömhus just nu, om vi inte flyttar längre ut vilket ingen utav oss vill. Så vi har nog landat lite i att vi inte kommer kunna ha vårt drömboende just nu, men om 10 år så kanske vår ekonomi kommer se mycket bättre ut och då kan vi skaffa det då. Fram tills dess så får vi nöja oss med "good enough". Så vi kommer nog välja plats först och främst, vart vi vill bo, oavsett hur priserna där ser ut just nu. Pendling, omgivning, närhet till familj och vänner är viktigt för oss. Sen när vi valt område så får vi hitta ett boende som vi tycker om och har råd med. Spana på drömhuset får vi göra sen, livet är långt!

Men du gör det ganska tydligt att du inte tänker kompromissa, så då är det svårt att ge tips om just det. Storlek har du inte sagt något om dock, kan ni kompromissa med det? Det gör ju ganska stor skillnad på priset.

 

[exotic]

Har ni erfarenhet av varandras hatade områden?

 

[Bison]

Eftersom jag är kvinna har jag veto

 

[Soapbubble]

Jag skulle prioritera område över pris dvs hellre ett sämre hus i ett bättre område än ett bättre hus i ett sämre område.

Området kan man inte byta men ett hus kan man man renovera. Jag har ett par kompisar som inte riktigt tänkte igenom vilket område de flyttade till och nu sitter deras barn på bussen till andra änden av stan varje dag för att skolan i området höll inte måttet.

 

[BernT]

Har ni erfarenhet av varandras hatade områden?

På sätt och vis. Jag vill inte hans områden pga pendling för mig. Han vill inte mina områden pga att en person han inte gillar bor däromkring.

 

[BernT]

Jag skulle prioritera område över pris dvs hellre ett sämre hus i ett bättre område än ett bättre hus i ett sämre område.

Området kan man inte byta men ett hus kan man man renovera. Jag har ett par kompisar som inte riktigt tänkte igenom vilket område de flyttade till och nu sitter deras barn på bussen till andra änden av stan varje dag för att skolan i området höll inte måttet.

Områdena är likvärdiga i liksom ”status” eller vad man ska säga. Men min sida är ändå billigare. Jag vägrar renovera, jag gör det bara inte. Och att lägga kanske 800k på att byta kök, 2 badrum, tvättstuga och alla ytskikt det är bara onödigt tycker jag. När det faktiskt finns bättre.

 

[Philosophia]

Hur kompromissar man när man vill bo på helt olika ställen? I samma stad men olika delar så det är inte Malmö eller Boden iaf

Jag kan tänka mig bo på några områden. Dessa kan min sambo ABSOLUT inte tänka sig. Utan han vill andra områden. Det är områden som jag avskyr och absolut inte vill bo i. Skulle typ hellre dö än flytta dit.

Där jag kan tänka mig är dessutom priserna lägre, ska vi köpa där min sambo tycker är det dyrare och för vår budget får vi mycket mer för pengarna, där jag vill får vi rätt nybyggt och ljust och fräscht. Där min sambo tycker dyrare och för vår budget får vi bara skräp. Skräp som behöver renoveras ofta både kök, alla ytskikt och 2 badrum. Det handlar ju om måååånga hundratusen, ingen av oss är händig eller ens vill försöka utan det blir ju hantverkare till allt.

Så hur kompromissar man? Jag vägrar köpa ett renoveringsobjekt. Jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte köpa något annat. Det är extremt viktigt för mig hur min omgivning ser ut, är det inte fräscht osv (tänk nidbilden av ljust och fräscht, det är enda jag kan tänka mig) så mår jag otroligt dåligt.

Jag ser inte hur vi ska kunna enas faktiskt. Och jag vill inte bo kvar i nuvarande heller (hyres) utan vi måste ju köpa något. Köpa ljust och fräscht och fint där min sambo tycker innebär sjukt höga lån, jag vill inte det.

Att köpa hus är oftast en ganska långdragen process, och oftast så är det man tittar på sällan perfekt. Oftast innebär det att man måste göra avkall på någon av de principer eller käpphästar som man har.

Mitt tips är att gå på visningar så mycket som möjligt - gå på alla visningar som åtminstone den ena tycker verkar hyfsat intressant. Till slut inser man att man kommer behöva kompromissa - inte bara med sin partner, utan också med sig själv. Det som många visningar kommer göra klart är å ena sidan vad man absolut inte kan tänka sig att kompromissa om, och å andra sidan vad som gör kompromissen värd.

I mitt fall - och jag är egentligen en byggnadsvårdsnörd som vill bo i ett hus byggt senast 1930 och med hyfsat stor trädgård - så ledde processen till att jag bor i ett radhus på en 200 kvm liten tomt. Faktum är att vi promenerade förbi några år tidigare när sambon pekade på just vårt radhus och utbrast "Åh, där skulle man ju bo! Vilken utsikt de måste ha! " och jag utbrast "Aldrig i livet! Aldrig att jag bosätter mig i ett radhus från 1980-talet".

Tydligen ska man aldrig säga aldrig, för här bor jag nu med min makalösa utsikt, med mindre än 50 meter ner till vattenbrynet och naturen inpå knuten. Sambon behövde inte ens försöka att övertala mig. Vi tittade på andra, superfina hus, men läget var hela tiden fel, och både jag och sambon kom till slutsatsen att läget faktiskt var det som vi inte kunde göra avkall på.

Nu letar vi fritidshus/fjällstuga och även här har det börjat utvecklas vissa käpphästar, t.ex. att stugan måste ha eftermiddags- och kvällssol på sommaren. Det är omöjligt att kompromissa bort för båda två.

 

[BernT]

Du frågar hur man kompromissar, men skriver "jag vägrar" och "tänker inte" Ja, då blir det ju svårt att kompromissa tänker jag! Vi har också många idéer om hur vi vill bo men kan tyvärr inte köpa vårt drömhus just nu, om vi inte flyttar längre ut vilket ingen utav oss vill. Så vi har nog landat lite i att vi inte kommer kunna ha vårt drömboende just nu, men om 10 år så kanske vår ekonomi kommer se mycket bättre ut och då kan vi skaffa det då. Fram tills dess så får vi nöja oss med "good enough". Så vi kommer nog välja plats först och främst, vart vi vill bo, oavsett hur priserna där ser ut just nu. Pendling, omgivning, närhet till familj och vänner är viktigt för oss. Sen när vi valt område så får vi hitta ett boende som vi tycker om och har råd med. Spana på drömhuset får vi göra sen, livet är långt!

Men du gör det ganska tydligt att du inte tänker kompromissa, så då är det svårt att ge tips om just det. Storlek har du inte sagt något om dock, kan ni kompromissa med det? Det gör ju ganska stor skillnad på priset.

Jag vill inte kompromissa eftersom det påverkar mig mest egentligen. Det blir jag som får pendla. Och det är jag som på riktigt mår psykiskt dåligt om det inte är fint runt omkring mig i mitt boende.

 

[BernT]

Den mest dominanta kammar hem det

Skämt åsido, det bästa är väl att åka och kolla på båda ställena (bostäder och omgivningen), diskutera fördelar (utöver priset) och se hur det känns. Annars är det väl armbrytning, lotteri eller nåt

Det känns så himla svårt, sen blir jag tvär och sur och känner att jag bara vill skita i det. Känner att ja men då bor vi i vår jävla tråkiga överprisade hyresrätt istället då och sakta dör inombords. Räknade ut att vi lagt över 1 miljon på hyra sen vi flyttade in haha. Värt.

 

[BernT]

Är för övrigt skitsur för att jag var på visning av perfekt bostad igår och han vägrar! Så extra tjurig idag.

 

[Enya]

Är för övrigt skitsur för att jag var på visning av perfekt bostad igår och han vägrar! Så extra tjurig idag.

Bo i ett eget boende vardera så får ni båda som ni vill.

Att bo ihop är kompromissande. Tjurande och surande och vägra kompromissa leder ingen vettig vart. Så går det inte att komma förbi det så flytta till eget båda två. Vad är alternativet, att tvinga någon till ett ställe man inte vill bo på? Känns inte heller vettigt.

 

[BernT]

Att köpa hus är oftast en ganska långdragen process, och oftast så är det man tittar på sällan perfekt. Oftast innebär det att man måste göra avkall på någon av de principer eller käpphästar som man har.

Mitt tips är att gå på visningar så mycket som möjligt - gå på alla visningar som åtminstone den ena tycker verkar hyfsat intressant. Till slut inser man att man kommer behöva kompromissa - inte bara med sin partner, utan också med sig själv. Det som många visningar kommer göra klart är å ena sidan vad man absolut inte kan tänka sig att kompromissa om, och å andra sidan vad som gör kompromissen värd.

I mitt fall - och jag är egentligen en byggnadsvårdsnörd som vill bo i ett hus byggt senast 1930 och med hyfsat stor trädgård - så ledde processen till att jag bor i ett radhus på en 200 kvm liten tomt. Faktum är att vi promenerade förbi några år tidigare när sambon pekade på just vårt radhus och utbrast "Åh, där skulle man ju bo! Vilken utsikt de måste ha! " och jag utbrast "Aldrig i livet! Aldrig att jag bosätter mig i ett radhus från 1980-talet".

Tydligen ska man aldrig säga aldrig, för här bor jag nu med min makalösa utsikt, med mindre än 50 meter ner till vattenbrynet och naturen inpå knuten. Sambon behövde inte ens försöka att övertala mig. Vi tittade på andra, superfina hus, men läget var hela tiden fel, och både jag och sambon kom till slutsatsen att läget faktiskt var det som vi inte kunde göra avkall på.

Nu letar vi fritidshus/fjällstuga och även här har det börjat utvecklas vissa käpphästar, t.ex. att stugan måste ha eftermiddags- och kvällssol på sommaren. Det är omöjligt att kompromissa bort för båda två.

Problemet är ju att allt verkar säljas så himla fort. Liksom var på visning igår, det är redan sålt nu. Så ska vi gå på massa visningar kommer vi ju missa om vi gillar något för det finns ju noll tid för eftertanke.

 

[BernT]

Bo i ett eget boende vardera så får ni båda som ni vill.

Att bo ihop är kompromissande. Tjurande och surande och vägra kompromissa leder ingen vettig vart. Så går det inte att komma förbi det så flytta till eget båda två. Vad är alternativet, att tvinga någon till ett ställe man inte vill bo på? Känns inte heller vettigt.

Nä för vi kan inte köpa varsitt 6-7 miljoners boende. Det går inte, och så är det nog för de flesta.

 

[Enya]

Nä för vi kan inte köpa varsitt 6-7 miljoners boende. Det går inte, och så är det nog för de flesta.

Bo kvar då?

 

[BernT]

Bo kvar då?

Nej det är inte ett alternativ att betala 15000 för en hyresrätt jag avskyr. Dessutom vill vi (som de flesta) bort från hyresträsket.

 

[Philosophia]

Problemet är ju att allt verkar säljas så himla fort. Liksom var på visning igår, det är redan sålt nu. Så ska vi gå på massa visningar kommer vi ju missa om vi gillar något för det finns ju noll tid för eftertanke.

Poängen är att gå på husvisningar för att bilda sig en uppfattning. Man märker ganska direkt när något skaver. Efter ett par visningar när samma sak hela tiden skaver så inser man att det är en viktig sak - särskilt om det inte går att bygga bort. Eller att man upptäcker något som man verkligen gillar och inte kan tänka sig vara utan. Rätt vad det är så seglar "inte bo i område A på grund av att Pelle bor där" ner från den kompromisslösa tronen till att bli nummer fem eller sex på listan över saker man inte kan göra avkall på.

Just nu är ju bostadsmarknaden helt galen, och du som sitter i hyresrätt sitter ganska bra i den båten. Det kommer en tid efter pandemin när det inte är samma huggsexa om husen och folk drar ut på köp eftersom de är rädda att inte få sålt nuvarande bostad. När ni bara kan säga upp er bostad och flytta så behöver andra våndas för att få sålt.

 

[the_connemara]

På sätt och vis. Jag vill inte hans områden pga pendling för mig. Han vill inte mina områden pga att en person han inte gillar bor däromkring.

Jag hoppas han har bättre anledningar än det....?