Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

För att sätta det i rätt sammanhang vill jag börja med att det fötts ungefär 35-40 föl här hemma och vi har haft EN komplikation - och då en rejäl sådan.

Vill också börja med att det inte nog går att nog betona hur fort det kan gå med en fölning och i min värld och både en timme, en halvtimme och tio minuter mellan kontrollerna för sällan när det verkligen gäller. Vi klarar oss bra med gjord och kamera och jag skulle inte vilja vara utan någondera.

Förra säsongen var min man i stallet sent, fodrade och kollade extra eftersom vi förväntades oss föl samma kväll/natt.
När han kommer upp till huset igen (200 m att gå) säger att han att allt är lugnt samtidigt som jag möter honom i dörren och säger att det är dags att gå ner igen.
Sedan han lämnade stallet hade stoet börjat få värkar, börjat gå runt och svettas och gjorden larmade. Hon hade helt enkelt väntat tills han lämnade henne ifred och satte igång samtidigt som lyset släcktes.

Nåja åter till felläget..

Ett av våra äldre rutinerade ston där vi känner fölningsrutinerna väl var orolig, vandrade runt, rullade sig lite - men var inte svettig eller visade andra tecken på att värkarbetet startat. Inget larm från gjorden, men eftersom jag känner hennes beteende väl tyckte jag att något inte stämde. Hennes oro gick inte över (som det kan göra någon dag innan efter en kort period av förvärkar) och förloppet intensifierades inte heller på det sätt det brukar när fölningen är nära förestående.

Jag gick ner för att kolla på plats samtidigt som hon lägger sig och jag kan känna efter. Jag känner och ser då den vita fostersäcken men ingenting mer. Inga ben, hovar eller huvud. Hon har fortfarande inga krystvärkar så jag har gott om plats och gräver runt lite. Hittar ett ben som pekar rakt upp i rygg/kors får ut det och ser en fotsula, hittar ett ben till i samma läge och känner efter ett tag att huvudet är bakåtslaget och fölet upp och ned. Då har jag fått assistans av min man och vi lyckas trycka in fölet så vi får plats att få fram huvudet. Vi inser att fölet är så extremt stort att det vi inte på villkors vis kommer att kunna vända det. Vi drar och får ut ben och huvud, öppnar fostersäcken så fölet får syre. Den ligger upp och ned halvvägs ute och stoet reser sig och går omkring med ett blinkande föl i ryggläge bakom sig.
Stoet är hela tiden klok och lugn och vi får henne att lägga sig igen, sätter oss ovanför ryggen och tar spjärn mot henne med fötterna och drar samtidigt som krystvärkarna kommer igång. Fölet (som mätte 125 cm vid födseln med extremt långa ben)kommer ut och stoet reser sig och tar hand om sitt föl.

Mot alla odds gick detta riktigt bra. Fölet är idag en snart tvååring som mäter 172 cm och stoet är iväg på betäckning igen efter att ha gått tom ett år och ha resorberat förra året.
Hade jag inte känt hennes beteende så väl att jag kunde ingripa innan krystvärkarna kommit igång och hade jag inte varit vaken mitt i natten för att åka iväg extremt tidigt på ett möte, så hade vi tveklöst förlorat både sto och föl.
 
Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Oj, rådigt ingripande av dig. Då föddes alltså fölet upp och ner.

Är det dömt att missa fölningen om man inte har gjord på stoet? jag lånade en sådan ett år men det var för långt mellan stall och hus tror jag för den gav inte utslag när jag skulle testa den. Blir inte alla ston oroliga och vandrar runt innan fölningen? Tänkte om stoet står och sover, kan hon ändå ligga ner och föla 15 min senare?
 
Senast ändrad:
Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Dom behöver inte vara ett dugg oroliga innan.
Avatar hästen var min bästa vän och hon var mycket "mammig"
Första fölet stod hon lugn och åt ,5 min senare låg hon på marken o fölade.
Föl nr 2,sen majkväll men fortfarande ljus,jag satt på kontoret vid fönstret,Ginger gick förbi in i stallet,2 min senare kom hon ut,tittade mot fönstret (hon visste att jag var där) hummade och gick tillbaka in,jag gick då ut,när jag kom ner till stallet 97m så låg hon där o tryckte.
 
Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Jag tittade till mitt sto en gång i kvarten. Jag tittade i kameran, och då stod hon och var som vanligt. 15 minuter senare så tittar jag i kameran igen, då är hela fölet ute, och låg redan på sidan! Så fort som tusan kan det gå.
 
Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Nu har jag ställt om klockan att ringa var 20 minut i natt.

Mitt sto har inga kristaller eller något alls på juvret men det är ifyllt och hennes temp gick ner nu ikväll (igen). Hon har gått 330 dygn nu. Fick ut en klar droppe vätska när jag tryckte lite på ena spenen så jag tror ju inte hon fölar i natt. Men from nu kollar jag tätare.
 
Sv: Komplikatiomer vid dräktighet/ födsel

Jag hade ju lite komplikationer med mitt sto och föl. För det första så började hon att läcka mjölk vid 306 dygn. Vit prima arla mjölk! Hon satte ju även sitt juver otroligt tidigt - vi och veterinären var oroliga att hon skulle kasta.

Jag hade såklart råmjölk i frysen och hade även införskaffat frystorkad råmjölk. Hörde mig även för efter plasma så att det skulle finnas om något gick fel. Fick låna min veterinärs refraktometer för att kunna kolla hur illa det var med råmjölken vid fölning också.

Fölet kom som förväntat för tidigt och var något prematur, 22 kg vägde hon. Nappade henne med flaska med den bra råmjölken innan hon hann resa på sig, fick i henne några dl. Sen skulle hon inte ha mer. Punkt.

Ringde veterinär för att få tag på plasma, då råmjölken i mitt stos juver var helt obrukbar. Under tiden vi väntade på veterinär så fick hon diarré och blev snabbt nedkyld. Var vid gott mod och pigg, men något var helt klart fel. Jag beslutade i princip då att det var dags att åka in till klinik så fort vi fått i henne en påse med plasma, vet var ju redan på väg med den.

Under resan till Ultuna så svullnade några av hennes leder upp. När vi kommer fram så är det precis som jag trodde, antikropparna var väldigt låga, hon hade vid det här laget vattendiarré. Var dock fortfarande pigg och diade självmant. Inte heller var hon uttorkad. Veterinärerna på Ultuna sa att det var bra att vi inte väntade en sekund med att komma in, då många väntar till sista sekund och dyker upp med uttorkade och närapå livlösa fölungar.

Dom fick bo kvar på kliniken och hon fick antibiotika och en hel massa plasma. Som tur var så blev hon frisk och kry fort! Åkte in lördag och fick hämta igen på tisdagen, då hade allt återgått till normalt. Hippotrim i munnen och penicillin i skinkan i fem dagar, morgon och kväll. Hon tillfrisknade, måhända är hon liten, men idag är hon en frisk och levnadsglad tvååring. :)
 
Jag har ju bara fått 2 föl, men har ändå hunnit med komplikationer på båda 2 :crazy:

Det första fölet gick fölningen snabbt och enkelt, men fodersäcken (heter det så?) var så tjock att jag fick ta fram kniven! Utan oss hade nog fölet dött då mamman var ung och oerfaren.

Föl nummer 2 gissar jag att vi hade ett felläge på, men att stoet fick till det i sina rullningar och kast upp och ner. Jag var inte med vid denna då jag jobbade. Efter ett tag så hjälpte min mor till, då hade stoet gett upp och bara låg där, inte ens öronen gick. Så Morsan slet ut fölungen, veterinären ringdes så att stoet fick dropp och smärtstillande. Båda klarade sig i slutändan, men hade min mor inte varit där så hade nog båda 2 vandrat vidare.

Nu ska vi snart få föl nummer 3, och jag hoppas att vi slipper missöden denna gång. Det är 20 dagar kvar till BF ungefär.
 
En god vän till mig, 5 mil bort, ringde i panik mitt i natten och hade ett felläge på ett sto. Det var ett underslaget framben och trots att han var van rätta sådana fellägen så satt det stenhårt och märren krystade rejält. Jag var lite yrvaken och sa till honom att gå lite med henne så hon lugnar ner krystvärkarna och ställ henne i den branta nedförsbacken bakom ladan. 15 minuter senare ringde han och då låg pigg och frisk fölunge i en halmhög i "branta backen". Tyngdkraften hjälpte till att dra tillbaka fölet och den lilla korta promenaden dit lugnade stoets värkar.
Ibland är det kanske bra att inte vara helt vaken :D
 
Det är ju väldigt tydligt ibland att stona själva försöker rätta till fölets läge genom att röra sig. Mitt gamla shettissto brukade normalt inte visa några tecken alls på att det var dags för fölning, utom möjligen att man kunde mjölka ur vit mjölk när det var nära. Men för tre år sedan vandrade hon oavbrutet runt i hagen precis hela dagen före fölningen. Hon var tydligt påverkad av både smärta och att fölet tryckte på nerverna baktill - hon kunde inte hålla emot när hon skulle lägga sig utan bara ramlade ihop när hon lade sig (och reste sig igen, om och om igen). Jag kan inte vara säker, eftersom jag inte kände efter förrän alldeles när hon började krysta - då fanns där två fötter och en liten mule lite längre in. Men med tanke på hur oerhört lång tid det tog innan hon körde igång = mer än 12 timmar, så är jag ganska övertygad om att det var just "lägga fölet rätt" som hon höll på med hela dagen. För hela beteendet var så otroligt otypiskt för henne. Hon brukade liksom helst stå stilla hela dagarna...
 

Liknande trådar

Hästvård Tänkte höra om ni har några kloka råd. Shettisen vi lånar fick kolik i går. Var rätt dålig när veterinären kom men svarade bra på...
Svar
2
· Visningar
503
Senast: Kristall10
·
Avel Hej! Jag behöver verkligen alla tips och råd jag kan få just nu. Jag har ett sto som jag har lämnat på betäckning i maj, och hon står...
Svar
16
· Visningar
1 987
Katthälsa Som rubriken lyder, vår ena honkatt är dräktig och hon har inte visat tecken på löp nära inpå/innan vi upptäckte hennes dräktighet. Hon...
2 3
Svar
43
· Visningar
3 887
Senast: Puffindog
·
Tjatter Tänkte att eftersom mitt pyssel inte alltid passar så bra i sytråden så tänkte jag att jag startar en tråd för allt möjligt pyssel ☺️...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
3 653
Senast: Septicemia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp