Kompisproblem

[mian1]

Har skrivit förut om min dotter som har problem med en av dagiskompisarna. Den andra flickan (6 år) vill gärna leka med min flicka (som är 4 år). Den andra tjejen är väldigt dominant och min dotter känner sig väl frustrerad eller kränkt eller jag vet inte vad. Hon kan heller inte själv berätta vad det är som gör att det blir så fel.
Vi har bestämt att hon inte får leka hemma med den andra flickan eftersom det inte gått alls bra. Hon verkade snarast lättad över det beslutet och ibland vill hon prata om varför X inte får komma hem till oss. Vi har sagt att det är så just nu, för att inte bestämma för all framtid eller fördöma den andra flickan. På dagis har vi pratat med personalen om att hålla ett öga på dem om de leker ihop och att om möjligt unvika att de gör det. Personalen gör det och säger att de inte är förvånade (de vill inte utveckla det mer).
Flickorna leker fortfarande på dagis även om det sällan blir så intensivt. Det räcker att de har lekt alls för att min dotter ska komma hem som ett helt annat barn. Hon skriker, är otrevlig, sparkar och slår. När den värsta ilskan och frustrationen lagt sig så gråter hon. Ibland ligger hon i soffan och bara stirrar framför sig. Hon är som helt slutkörd trots att hon bara varit på dagis i 5 timmar och hennes dagis är stillsamt. Hon kan inte svara på varför hon gör som hon gör, vad det är som har gått fel. Ibland säger hon att man ska leka så, när jag frågar varför hon sparkar och skriker så argt. Men sedan gråter hon för att hon inte vill sparka och vara otrevlig. Vi har bett henne att inte leka med den andra flickan, men som jag har förstått det så "tillåter" inte den andra att t.ex. min dotters fd bästis leker med henne. Bara de dagar som X är sjuk kan min dotter och hennes bästis leka tillsammans och då är min dotter helt salig när hon kommer hem.

Vad mer kan vi göra? Det känns helt hemskt när min glada och skuttiga lilla tjej kommer hem som ett argt, ledset och frustrerat litet monster. Hon mår ju så dåligt och även om hon inte vill leka med X så "måste" hon. Här hemma är det också svårt att mota ibland. Det finns i stort sett inga andra barn i närheten och X är ju ändå ett litet barn som vi nekar att komma in och leka. Fast i valet mellan mitt barn och andras så...

 

[vindvissla]

Sv: Kompisproblem

Vad jobbigt för din tjej! Finns det någon möjlighet att du är med en dag och kollar hur det går till? Så kanske det är lättare att tackla det där hemma sen om du vet vad som pågår. Hur leker de om de är hemma hos er?

 

[Mirre]

Sv: Kompisproblem

Vad säger den andra flickans föräldrar?
Hjälper det om de tar ett snack med dottern om hur hon får och inte får bete sig? Hon kommer ju annars få problem när hon blir äldre om hon inte får lära sig rätt och fel nu.


Vad säger personalen om hur de leker på dagis?
Kan inte de styra upp leken och prata med flickan att även andra får bestämma

 

[mian1]

Sv: Kompisproblem

Förskolepersonalen försöker styra och de styr alla barnen i deras lek för att kunna stötta och hjälpa dem ifall det blir konflikter. Och de gör ett mycket bra jobb och är väldigt proffsiga!!!
Min dotter går 15 timmar i veckan på dagis så det är ju inte jämt och hela tiden som detta händer, men det påverkar henne väldigt mycket. Även de dagar hon inte går på dagis eftersom hon pratar om det då.

Jag tror inte att den andra flickan gör något fel alls. Tjejerna är bara så olika och min dotter hamnar i en situation som hon inte känner att hon kan hantera. Om någon "går på" min dotter så blir hon ledsen och backar undan. Gör någon samma sak med den andra flickan så blir hon arg och försvarar sig. Min dotter är blyg och känslig, den andra framåt och försigkommen. En personlighetskrock! För jag tvivlar inte på att den andra flickan faktiskt vill vara kompis med min dotter och att hon tycker om henne och kanske gör det situationen ännu svårare för min dotter? Det finns iallafall inget annat barn, varesig på dagis eller hemma, som skapar sådana starka känslor hos min dotter.

På utvecklingssamtalet pratade vi om detta med styrningen från personalens sida och de sa att de försökte få min dotter att leka med barn som var som henne själv för att stärka hennes självförtroende och ge utrymme för hennes idéer och vilja. Den andra flickan skulle leka med de andra barnen som var starka liksom henne själv för att öva att stå tillbaka och ge andra utrymme.
Jag frågade om hur man kunde lära min dotter att stå på sig mer, men fick det kloka svaret att alla barn skall stärkas i sig själva - inte förändra personligheten. Och det är klart att jag inte vill heller, men på något sätt vill jag hjälpa henne att klara av situationen. Fast jag vet att hon kan säga ifrån om någon vill köra över henne och hon inte får lov att bestämma alls. Så det är nog inte bara det, det är något annat och jag vet ju inte vad.

 

[mian1]

Sv: Kompisproblem

Hur leker de om de är hemma hos er?

De ytterst få gånger de lekt här har det inte varit så mycket till lek utan mer ett osaligt spring. Alla leksaker utrivna och vad än min dotter tagit i eller föreslagit att leka med så har det varit avslag direkt. "Springa ifrån" gjordes det en hel del och det vet jag att min dotter blir ledsen av och det var också just därför det gjordes. Kändes som om mycket bara var för att göra min dotter ledsen och upprörd. Sedan är jag inte van vid så ostyriga barn som inte lyssnar när man säger till dem

 

[mian1]

Sv: Kompisproblem

Fundering: Kanske är det "springa ifrån" som gör min dotter så ledsen och frustrerad? Alltså att bli avvisad, lämnad av någon man tycker om? Eller är det för djupt?

Barn testar ju känslor. En gång var min dotter helt hopplös. Hon brukar testa bråk på sin pappa för att han har mer temperament än mig. Men den dagen var hon en riktig skitunge!!! När jag frågade varför och om hon inte förstod att pappa blev ledsen svarade hon att hon ville att pappa skulle bli ledsen. För då kunde hon få trösta honom och visa hur mycket hon älskade honom.

 

[mino]

Sv: Kompisproblem

Om ni inte vill byta dagis (vilket verkar överdrivet i den här frågan) så verkar det inte vara så mycket mer ni praktiskt kan göra. Ni har pratat med dagis och de tycks inte kunna förhindra att problemen uppstår och vad jag förstår det till och med antyder att den andra flickan är "problemet" (vilket låter lite oproffsigt från deras sida). Jag tycker inte att det är den andra flickans familjs ansvar att se till att leken fungerar på dagis, det är dagispersonalens ansvar! Sen är det väl tyvärr så att vissa dagar blir inte allt bra och ens barn kommer att ha dåliga dagar där de blir utsatta för sånt man helst skulle vilja att de slapp. Sånt är livet, helt enkelt.

En alternativ och längre väg ur detta är väl att ni försöker utveckla er dotters känslospråk så att hon lättare kan uttrycka sina känslor. Sätt ord på bra och dåliga känslor åt henne så att hon lättare kan få ur sig verbalt sin frustration. Om hon inte redan har lärt sig att använda "Stopp!" så är det också en bra grej att lära henne som ett sätt att sätta gränser runt sig själv. (Det är ju för övrigt väldigt viktigt att tjejer lär sig att förvänta sig respekt för sin person och att ett nej eller stopp respekteras.)

 

[cirkus]

Sv: Kompisproblem

Springa ifrån leken - känner väl igen den från den tiden mina barn var små.
Väldigt kul för den som sprang ifrån, men inte för den som ville komma ikapp.
Jag ser det som ett sätt att utöva makt, vara den åtråvärda.

Det handlar också om lite empati.
jag glömmer aldrig när jag bevittnade när mina flickor (då i 7-8 års åldern) lekte burken med ett gäng andra ungar i samma ålder.
Utifrån sett hade de nog kul, men det var inte kul för den som hela tiden blev den som fick räkna, för de andra lyckades alltid hjälpa varandra så att nån sparkade på burken och samma person fick räkna om och om igen. Det ingår ju visserligen i leken, men de kunde inte se att leken var rolig för alla utom en. Tillslut var jag tvungen att gå in och bryta och vi gjorde helt enkelt nya regler och de fortsatte leken och plötsligt hade alla kul ! De andra hade helt enkelt inte tänkt tanken att det var tråkigt för den som hela tiden fick räkna.

 

[mian1]

Sv: Kompisproblem

Om ni inte vill byta dagis (vilket verkar överdrivet i den här frågan) så verkar det inte vara så mycket mer ni praktiskt kan göra. Ni har pratat med dagis och de tycks inte kunna förhindra att problemen uppstår och vad jag förstår det till och med antyder att den andra flickan är "problemet" (vilket låter lite oproffsigt från deras sida).

En alternativ och längre väg ur detta är väl att ni försöker utveckla er dotters känslospråk så att hon lättare kan uttrycka sina känslor. Sätt ord på bra och dåliga känslor åt henne så att hon lättare kan få ur sig verbalt sin frustration. Om hon inte redan har lärt sig att använda "Stopp!" så är det också en bra grej att lära henne som ett sätt att sätta gränser runt sig själv. (Det är ju för övrigt väldigt viktigt att tjejer lär sig att förvänta sig respekt för sin person och att ett nej eller stopp respekteras.)

Byta dagis vill vi absolut inte göra! De är fantastiska och har de koll och är medvetna om hur vår flicka känner så vet jag att de styr upp det hela. Helt kan man ju inte "skydda" henne om man vill att hon skall utvecklas och lära sig att hantera olika situationer och människor. Personalen har heller inte sagt att den andra flickan är problemet utan att de inte är förvånade att det har uppstått problem. Det finns en grupp barn på dagis som är försiktiga, som min tjej och en stor grupp som är dominerande, som den andra tjejen. Med så många ledartyper uppstår lätt konflikter som behöver bearbetas. Alltså mer känslomässiga konflikter, inte slagsmål om en leksak.

Vi pratar mycket om hemma vad man känner och jag tycker att min dotter är duktig på att uttrycka sig i ord´. Men det är hemma och för oss som hon vet tar henne på allvar. Hon är känslig och blir ledsen om någon skrattar åt henne eller inte lyssnar. På dagis är hon mycket tystlåten. Hon vet nog att hon ska säga ifrån, men har svårt att veta hur hon skall göra om ingen lyssnar på henne. För om hon vill hämta fröken för att hon blir ledsen och det andra barnet säger att hon inte får, då funkar det liksom inte. Äldre barn är lite som "halvfröknar". Eller som Lillan själv säger: Man får inte säga emot en storasyster för hon bestämmer.

 

[cirkus]

Sv: Kompisproblem

Eller som Lillan själv säger: Man får inte säga emot en storasyster för hon bestämmer.

Vad jobbigt det kommer att bli för henne om lillebroren (är det va?) blir en som inte alls gör som hon säger.

Det där med att man inte får säga emot en som är större behöver ni helt klart ta tag i.

 

[mian1]

Sv: Kompisproblem

Det gör vi, men hon känner sig väl i underläge ibland och då spelar det inte så stor roll. Själv är hon långt ifrån någon bossig storasyster så lillebror har inget att frukta.

Och egentligen så är det nog bara den här enda tjejen på dagis som min dotter har problem med. Ingen av de andra dagisbarnen har vi upplevt att det varit problematiskt med, inga privata kompisar eller kusiner eller barn på fotbollsträningen. Och på fotbollen är hon yngst och där spelar barnen utan vuxen styrning. En gång på Bushuset kaxade hon upp sig och skällde ut en stor och bråkig kille för att han knuffat omkull en mindre pojk så att han blev ledsen. Det var ju modigt trots allt.

Jag kan bara inte förstå varför det går så snett med X???

 

[cirkus]

Sv: Kompisproblem

Åhh, jag hoppas att du inte tog illa vid dig... jag menade inte så att hon skulle vara bossig.

Jag tror att det bara är så att personkemin inte stämmer. Den äldre flickan vet av någon outgrundlig anledning hur hon skall göra för att sätta din dotter ur balans och hon gör det.

 

[Silverkedjan]

Sv: Kompisproblem

X kommer ju att sluta till sommaren.

Men du kan ge dig på att det blir 100 ggr värre i skolan och på fritids så på ett sätt skulle din dotter behöva lära sig tackla det här redan nu.

"Nej, sa lilla P" är en bok många flickor skulle behövt läsa som små.

Träna henne i att säga nej och stå på sig. Det är inte att göra våld på sin personlighet, det är att freda den.

 

[Sar]

Sv: Kompisproblem

Mina tjejer har pratat om en kille på en annan avdelning som bl.a. puttat min ena tjej. Jag har pratat med personalen som håller lite extra koll men vi hör då och då om "X" som räckt ut tungan eller sagt att någon av dem inte får komma upp i kojan m.m.

Vi har därför pratat en hel del om det här med att faktiskt FÅ försvara sig!

Jag upplever mina barn som rätt frimodiga men de är känsliga och båda två blir tysta och ledsna vid en konflikt istället för att säga till.
De är heller inte några som muckar bråk (förutom med varandra)
Vi har sagt att man egentligen inte får slåss MEN om någon börjar att slåss FÅR man försvara sig.

Så nu berättade min ena tjej att hon räckt ut tungan tillbaka och sagt att hon VISST får vara i kojan. Och efter det har vi inte hört något mer!

Kanske det kan lösa sig bättre om ni pratar/spelar rollspel om vad man kan göra om någon försöker bestämma över henne (säga till personalen, säga till barnet själv etc)?

 

[mino]

Sv: Kompisproblem

*kl*
idag finns det en artikel i svd om detta med integritet och att använda stopphanden
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2466269.svd