Kommer sjukvårdspersonal ha rätt att säga nej till abort?

Den absoluta majoriteten av Sveriges befolkning ägnar sig inte åt reproduktion/avel utan åt familjeplanering.
Det blir oerhört svårt att diskutera och minst sagt tröttsamt, när jag ska behöva stå till svars, när jag citerar andra personers exempel eller ordval. Lösryckta från sitt sammanhang ger de en missvisande bild.

När @BornAgain skrev "I vilka andar yrken ska man kunna ha samvetsklausuler eller är detta enbart något som ska gälla yrken knutna till kvinnors reproduktion?" svarade jag på detta.
 
Det som komplicerar denna fråga är att de som söker sig till arbetet sannolikt i första hand vill hjälpa liv till världen, inte hindra liv från att komma till världen.

Huruvida livet börjar vid befruktningen, implantationen eller först när fostret är livsdugligt kan man ha olika uppfattning om. För en del människor innebär detta att en abort ses som utsläckande av mänskligt liv. En samvetsklausul skulle kunna möjliggöra för dem att ändå arbeta som barnmorska utan att komma i konflikt med sin övertygelse.

Jag ser det alltså som en möjlighet, att många som skulle vara utmärkta barnmorskor, men som inte vill medverka till aborter, får en möjlighet till detta. Man behöver inte vara olämplig att hjälpa liv till världen, bara för att man inte vill utsläcka liv.

Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort, när hennes liv är i fara. Därför bör man också särskilt ta upp den frågan. Kanske skulle en samvetsklausul göra undantag för den situationen? Ordet "demonisera" använde jag i meningen att tillskriva dem som är beredda att medverka till abort för att rädda moderns liv, att de inte skulle vara beredda att göra det.


När jag debatterar måste jag skilja mellan vad jag tror och vad jag vet. Många åsikter grundar vi på vad vi tror. Ingen människa har en fullständig överblick av alla områden. Vad jag ville säga med det inlägget var att jag tror att det problemet inte skulle vara så stort, men jag har också klargjort, att man bör undersöka detta vid anställningen eller genom utformningen av en eventuell samvetsklausul.


Jag håller inte helt med. Att utföra eller informera om abort är antagligen även det en stor del av en BM jobb. Det utförs väl typ 35´aborter i Sverige. Plus alla som funderar på om de ev ska göra abort men väljer att fortsätta graviditet.

Så nej- jag tycker inte att man bara kan säga att en BM jobb bara handlar om att hjälpa nya liv till världen.
Och om ngn tror det kanske man behöver ta reda på mer om jobbet och om vården.
 
Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort, när hennes liv är i fara.

Det är nu tredje gången du återkommer till den här meningen. Jag tror folk i den här diskussionen har en annan lägsta nivå än detta.

De flesta tycker nog att en kvinna inte ska behöva hamna i en situation där hon inte får hjälp med en abort när hon vill ha en...

Eller en situation där en kvinna som inte vill göra abort efter 12 graviditetsveckan blir tvingad att göra så, mot sina moraliska betänkligheter på grund av sjukvårdspersonalens moraliska betänkligheter.

(Jag börjar få en otäck känsla av att du har dragit gränsen där -vid fara för kvinnans liv, eftersom du upprepar den. Vissa tänker att det är en bra och självklar nivå. Någon annan någonstans tycker inte att gränsen går där, varför är kvinnans liv mer värt egentligen tycker den personen. Mannens liv är inte inblandat, vilket kanske gör skräcken mer indirekt för vissa.)

Självklart har jag tills nu när denna mening dykt upp för tredje gången bara rakt av antagit att du är för fri abort men att du också är för människors rätt att slippa utföra saker mot sitt samvete. (vilket är en jätterimlig åsikt som jag respekterar även om jag inte håller med. Jag tycker också att den är lockande, bara att den kan göra livet så svårt för folk och flyttar fram abortmotståndarnas läger en bit.)
 
Senast ändrad:
Abort om kvinnans liv är i fara:
http://en.wikipedia.org/wiki/Death_of_Savita_Halappanavar
Halappanavar, a woman of Indian origin, was suffering from a miscarriage (which was later assessed to be most likely due to a bacterial infection),[1][2] when she was some 17 weeks pregnant, she sought medical attention and treatment at University Hospital Galway. Beginning no earlier than the date of her hospital admission on October 21, her requests for an abortion were refused, instead being told that due to her fetus retaining a heartbeat and her life not appearing to be in physiological danger, this was not legal.[3] On one occasion she was told "it was the law, that this is a Catholic country."[4] On the night of October 23, according to Praveen, her husband, Halappanavar was standing in a restroom and collapsed.[5] The following day the foetal remains were removed from her womb on 24 October in the operating theatre due to a diagnosis of septic shock being made by a consultant,[6] per Irish law. Savita Halappanavar's septicemia further deteriorated despite being treated with oral antibiotics for infection since late October 22 and intravenous antibiotics since October 24.[7] Both were ineffective and her condition rapidly evolved to the point of organ failure and finally cardiac arrest and death on 28 October 2012.[8][9][10]

http://www.amnestypress.se/notiser/12791/ny-rapport-visar-att-abortlag-riskerar-kvinnors-li
Human Rights Watch (HRW) har nu publicerat en rapport , Over Their Dead Bodies, som dokumenterar hur abortlagen i Nicaragua gör kvinnor rädda för att söka laglig hälsovård. Den nya lagen gör att läkare inte vill ge den nödvändiga vård som kvinnor behöver eftersom de fruktar att bli åtalade, hävdas i rapporten.
Innan den nya abortlagen antogs tilläts kvinnor i Nicaragua att göra abort om kvinnans liv var i fara. Den nya lagen nekar avsiktligt kvinnors tillgång till hälsovård som är viktig för att rädda deras liv och är därför i strid med Nicaraguas skyldighet att upprätthålla internationell rätt, kvinnors rätt till liv, anser HRW.

Det här är ju alltså inte en abstrakt rädsla utan en reell skräck, att kunna råka ut för detta är på riktigt för en kvinna under 50, och flicka över 10? 9? Skräcken för att Sverige skulle begränsa aborterna är ju på riktigt inte ngt slags abstrakt tankelek med en värstanivå på lite obehag. Värstanivån är inte ens död utan plågsam död.
 
Senast ändrad:
Det som komplicerar denna fråga är att de som söker sig till arbetet sannolikt i första hand vill hjälpa liv till världen, inte hindra liv från att komma till världen.

Huruvida livet börjar vid befruktningen, implantationen eller först när fostret är livsdugligt kan man ha olika uppfattning om. För en del människor innebär detta att en abort ses som utsläckande av mänskligt liv. En samvetsklausul skulle kunna möjliggöra för dem att ändå arbeta som barnmorska utan att komma i konflikt med sin övertygelse.

Jag ser det alltså som en möjlighet, att många som skulle vara utmärkta barnmorskor, men som inte vill medverka till aborter, får en möjlighet till detta. Man behöver inte vara olämplig att hjälpa liv till världen, bara för att man inte vill utsläcka liv.

Det är emellertid viktigt att utreda hur det ska kunna genomföras på bästa sätt utan att man hamnar i en situation där en kvinna inte får hjälp med abort, när hennes liv är i fara. Därför bör man också särskilt ta upp den frågan. Kanske skulle en samvetsklausul göra undantag för den situationen? Ordet "demonisera" använde jag i meningen att tillskriva dem som är beredda att medverka till abort för att rädda moderns liv, att de inte skulle vara beredda att göra det.


När jag debatterar måste jag skilja mellan vad jag tror och vad jag vet. Många åsikter grundar vi på vad vi tror. Ingen människa har en fullständig överblick av alla områden. Vad jag ville säga med det inlägget var att jag tror att det problemet inte skulle vara så stort, men jag har också klargjort, att man bör undersöka detta vid anställningen eller genom utformningen av en eventuell samvetsklausul.

Men det är ju inte bara när en kvinnas liv är i fara som hon ska ha rätt till abort. Lagen säger att vi har fri abort. Om man då jobbar inom detta område så måste man ju följa lagen. Punkt.
Och en Bm som klart är emot abort och kanske påverkar ngn att inte göra abort- följer hen lagen då?
 
Jag håller inte helt med. Att utföra eller informera om abort är antagligen även det en stor del av en BM jobb. Det utförs väl typ 35´aborter i Sverige. Plus alla som funderar på om de ev ska göra abort men väljer att fortsätta graviditet.

Så nej- jag tycker inte att man bara kan säga att en BM jobb bara handlar om att hjälpa nya liv till världen.
Och om ngn tror det kanske man behöver ta reda på mer om jobbet och om vården.
Det var tänkvärda synpunkter. Jag kan dock inte se att en samvetsklausul skulle innebära att man inte behövde informera eller ge råd, endast att man inte aktivt behövde medverka. Dock inser jag att man riskerar att hamna i ett besvärligt gränsland.

Ytterst handlar det nog om huruvida en person anser sig ha den enda sanningen eller kan vara öppen för att andra också kan ha rätt. Tyvärr saknar många människor förmågan att tänka två tankar samtidigt, men man kan faktiskt samtidigt vara abortmotståndare och för fri abort, om man är ödmjuk nog att inse, att man inte själv nödvändigtvis har rätt i fråga om när livet börjar. Då kan man också själv vilja undvika att utföra aborter samtidigt som man hjälper en person att få hjälp av någon annan.
 
Det var tänkvärda synpunkter. Jag kan dock inte se att en samvetsklausul skulle innebära att man inte behövde informera eller ge råd, endast att man inte aktivt behövde medverka. Dock inser jag att man riskerar att hamna i ett besvärligt gränsland.

Ytterst handlar det nog om huruvida en person anser sig ha den enda sanningen eller kan vara öppen för att andra också kan ha rätt. Tyvärr saknar många människor förmågan att tänka två tankar samtidigt, men man kan faktiskt samtidigt vara abortmotståndare och för fri abort, om man är ödmjuk nog att inse, att man inte själv nödvändigtvis har rätt i fråga om när livet börjar. Då kan man också själv vilja undvika att utföra aborter samtidigt som man hjälper en person att få hjälp av någon annan.

Det är just det du skriver ovan som jag är rädd för. Om man är stark abortmotståndare- kan man då respektera andras åsikter? Kan man vara ett bollplank och bra rådgivare åt ngn som kanske mår väldigt dåligt?
Har man den ödmjukheten och respekten för andra människor när man brinner så starkt för att alla aborter ska upphöra?
 
Se
Det är nu tredje gången du återkommer till den här meningen. Jag tror folk i den här diskussionen har en annan lägsta nivå än detta.

De flesta tycker nog att en kvinna inte ska behöva hamna i en situation där hon inte får hjälp med en abort när hon vill ha en...

Eller en situation där en kvinna som inte vill göra abort efter 12 graviditetsveckan blir tvingad att göra så, mot sina moraliska betänkligheter på grund av sjukvårdspersonalens moraliska betänkligheter.

(Jag börjar få en otäck känsla av att du har dragit gränsen där -vid fara för kvinnans liv, eftersom du upprepar den. Vissa tänker att det är en bra och självklar nivå. Någon annan någonstans tycker inte att gränsen går där, varför är kvinnans liv mer värt egentligen tycker den personen. Mannens liv är inte inblandat, vilket kanske gör skräcken mer indirekt för vissa.)

Självklart har jag tills nu när denna mening dykt upp för tredje gången bara rakt av antagit att du är för fri abort men att du också är för människors rätt att slippa utföra saker mot sitt samvete. (vilket är en jätterimlig åsikt som jag respekterar även om jag inte håller med. Jag tycker också att den är lockande, bara att den kan göra livet så svårt för folk och flyttar fram abortmotståndarnas läger en bit.)
Se mitt inlägg #166 som ett svar till dig också! Att jag har återvänt till samma punkt är för att det är den som just nu har diskuterats. De flesta aborter torde ske planerat, och då spelar det ingen roll vem som utför dem. Om den som tar emot någon akut är beredd att utföra aborter för att rädda moderns liv, spelar det ingen roll om vederbörande annars inte vill medverka till aborter. (Möjligen kan man fråga sig om en sådan person får tillräckligt med rutin för att utföra arbetet. Om inte, kan det vara ett skäl mot en sådan ordning.)
 
Det var tänkvärda synpunkter. Jag kan dock inte se att en samvetsklausul skulle innebära att man inte behövde informera eller ge råd, endast att man inte aktivt behövde medverka. Dock inser jag att man riskerar att hamna i ett besvärligt gränsland.

Ytterst handlar det nog om huruvida en person anser sig ha den enda sanningen eller kan vara öppen för att andra också kan ha rätt. Tyvärr saknar många människor förmågan att tänka två tankar samtidigt, men man kan faktiskt samtidigt vara abortmotståndare och för fri abort, om man är ödmjuk nog att inse, att man inte själv nödvändigtvis har rätt i fråga om när livet börjar. Då kan man också själv vilja undvika att utföra aborter samtidigt som man hjälper en person att få hjälp av någon annan.

Och det rådet skulle bli att göra abort?
Känns inte särskilt troligt.

Vi har FRI abort i Sverige. Det betyder att sjukvården bara ska fråga hur de kan hjälpa. Vill jag prata, så ska jag få den möjligheten. Vill jag inte så ska sjukvården bara hjälpa till med aborten, inte pådyvla mig sina egna åsikter. Jag vill INTE ha en diskussion om när livet kan tänkas uppstå. Det är INTE relevant när jag är på en sjukvårdsinrättning för att få hjälp med en abort.
 
Men det är ju inte bara när en kvinnas liv är i fara som hon ska ha rätt till abort. Lagen säger att vi har fri abort. Om man då jobbar inom detta område så måste man ju följa lagen. Punkt.
Och en Bm som klart är emot abort och kanske påverkar ngn att inte göra abort- följer hen lagen då?
Rätten till fri abort hindrar inte att man har en samvetsklausul, så länge sjukvården kan fullgöra sina uppgifter.
 
Det blir oerhört svårt att diskutera och minst sagt tröttsamt, när jag ska behöva stå till svars, när jag citerar andra personers exempel eller ordval. Lösryckta från sitt sammanhang ger de en missvisande bild.

När @BornAgain skrev "I vilka andar yrken ska man kunna ha samvetsklausuler eller är detta enbart något som ska gälla yrken knutna till kvinnors reproduktion?" svarade jag på detta.

Jag håller med Stjärnhimmel, det är nog där vi skär oss. Jag kan inte riktigt se att en barnmorska kan ägna sig åt att främja liv utan att komma i kontakt med det andra. Är det att jobba bara på förlossningen då? (annars jobbar de väl ofta på gyn, mödravård, ungdomsmottagningen och aborter, men detta går ju bort då) och schemaläggas bort från graviditeter som gått fel. Men det verkade som att förlossningsbarnmorskorna på akademiska tex även ibland gav råd åt gravida.
 
Och det rådet skulle bli att göra abort?
Känns inte särskilt troligt.

Vi har FRI abort i Sverige. Det betyder att sjukvården bara ska fråga hur de kan hjälpa. Vill jag prata, så ska jag få den möjligheten. Vill jag inte så ska sjukvården bara hjälpa till med aborten, inte pådyvla mig sina egna åsikter. Jag vill INTE ha en diskussion om när livet kan tänkas uppstå. Det är INTE relevant när jag är på en sjukvårdsinrättning för att få hjälp med en abort.
Det är ingen som ska pådyvla någon sina åsikter eller diskutera frågan om livets början med den som vill ha abort. Var har du fått det ifrån?
 
Det är redan idag fullt möjligt att få in i sitt anställningsavtal att man inte behöver utföra aborter, då detta är en arbetsuppgift och där med ett anställningsvillkor bland andra. Du får troligen göra avkall eller sänka kraven på många andra anställningsvillkor så som att gå med på väldigt låg lön, omaka arbetstider, begränsad semester mm. Det är dock sällan du kan få någon anställngsförmån utan att behöva ge upp någon annan. Så för att ställa det på sin spets så handlar det ytterst om hur mycket BM är beredd att ge upp för sina etiska överväganden och fortfarande arbeta som BM.
 
Det är just det du skriver ovan som jag är rädd för. Om man är stark abortmotståndare- kan man då respektera andras åsikter? Kan man vara ett bollplank och bra rådgivare åt ngn som kanske mår väldigt dåligt?
Har man den ödmjukheten och respekten för andra människor när man brinner så starkt för att alla aborter ska upphöra?
Det problemet ser vi överallt i samhället. En del människor kan, en del kan inte.
 
Hur hade du tänkt dig ett samtal mellan en som vill göra abort och en motståndare som inte behöver ha något med aborten att göra?
Att barnmorskan sakligt och objektivt redogör för vad som gäller, och om patienten sedan vill ha abort ser till att hon får den utförd av någon som är beredd att göra den.
 
"Ska en homosexuell akutläkare kunna vägra att sy ihop en skinhead som spräckt skallen? Ska en rasistisk barnläkare få slippa att behandla ett cancersjukt barn från Somalia? Ska en judisk ortoped få låta bli att gipsa en muslims ben?"
 
Det är ingen som ska pådyvla någon sina åsikter eller diskutera frågan om livets början med den som vill ha abort. Var har du fått det ifrån?

Hur går det att undvika`? Om jag tar kontakt med vården för att jag är oönskat gravid och vill prata om det. Ska Bm som är emot abort prata med mig om det utan att komma in på sina åsikter? Jag tror inte det är realisiskt?
 
Jag avstår från att kommentera dina exempel på andra yrken, för jag har varken tid eller ork att senare behöva förklara gång på gång att jag inte har jämfört dessa situationer med abort. Du är förvisso oskyldig till detta, men jag avstår ändå.

Däremot kan jag konstatera att det inte handlar om reproduktion, utan om frågan om när livet anses börja. De som inte vill utföra abort har inget emot reproduktion. Tvärtom! Yrken där motsvarande problem skulle kunna uppstå är om läkare eller annan sjukvårdspersonal inte skulle vilja avsluta livsuppehållande behandlingar eller avstå från att medverka till dödshjälp, där sådan är tillåten.
Du anser alltså att den enda samvetsfrågan som finns handlar om när livet börjar? OM vi vill diskutera samvetsklausuler så finns väldigt många andra frågor att diskutera än just abort.

Dessutom: frågan om abort handlar visst om REPRODUKTION = i detta fall om vissa människors uppfattning om att de har rätt att styra ANDRAS reproduktion efter sina egna religiösa övertygelse kring livets beskaffenhet.

Din argumentation i det här ämnet är dessutom naiv och rent dum. Argumentet att abortmotståndare visst skulle göra aborter om moderns liv är i fara är ohållbart. Dels är det inget du kan garantera, dels finns det ingen klar entydig definition av att livet är i fara (du som har rest så mycket borde t.ex. inse att en graviditet och en förlossning i sig är en fara för kvinnans liv - om än en ganska begränsad sådan här i Sverige). Lika som du hävdar att det finns abortmotståndare som skulle göra en abort om faran för kvinnans liv var tillräckligt hög så finns det gott om tidningsartiklar om sådana som vägrat varpå kvinnan har dött eller tvingats föda ett mycket skadat barn. Du anser alltså att en kvinna som behöver hjälp akut ska behöva spela rysk roulett!

PS Min Gud - hen är mer förbannad över alla vi låter dö i förtid eller bli mindre än vad de var menade att vara än över dem som vi aldrig låter födas! Hen är mycket, mycket surare över Syrien än en skrapning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Födda 2022
  • Bildtråd

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp