Kom inte på någon rubrik

[Jamtland]

Hur mycket hjälp anser ni er ha "rätt" till under graviditeten? Började fundera igår kväll när sambon följde med och matade shettisarna. Han hjälper mig MASSOR nu då jag är gravid, mest med saker som jag inte "kan" klara av, som tunga lyft och andra jobbiga saker.

Och egentligen tycker jag det är lite fel. Om jag har hästar (vilket är det i mitt liv som är "tyngst" ) så borde jag klara av dom själv, och inte behöva hjälp "bara" för att jag är gravid. Fast samtidigt så är det ju hans barn också, så han borde ju också hjälpa till.

Förvirrade funderingar, nu då det snart är över (kanske, bebis verkar trivas bra där inne... )
Jenny

 

[ameo]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Det är väl SJÄLVKLART att gubben ska göra det du inte klarar av att göra när du är gravid! han har ju varit med och ställt till eländet, då får han ju också se till att vara med och lösa de problm som uppstår. Inte sjutton ska du behöva göra sånt som belastar dig mer än nödvändigt, ffa inte om du dessutom har ont av det...

Själv slutade jag mocka i november förra året (kunde inte mer pga foglossningar) - och fölade i april...
Och maken gnällde inte ens!

 

[Silverkedjan]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Min sambo som är häst- och gräsallergisk gjorde nästan allt "tungt" med fodring etc med mina hästar när jag hade foglossning. Och ex-maken hjälpte också till

Du bär ju barnet HELA TIDEN. Låt honom få hjälpa till och bära något annat någon gång ibland så känner han sig lycklig för att han kan underlätta för ditt barnabärande

 

[Tokmaja]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Svårt, jag vill ju klara mig själv, men blev nästan lite irriterad i helgen när det satt 4 friska personer, en som hjälpt mig rida, min man (som i o f inte är frisk men i alla fall såpass...) plus mina päron, utanför stallet meddans jag mockade, körde ut skottkärran, slängde ner hö, bar vatten osv... trots att de alla vet att jag får ont av det.
:smirk:
Visst det är mina hästar, men ibland känns det som att lite hjälp hade varit skönt att få...

Gör något ont i hemmaarbetet, som tex dammsugning, skulle ja få ont av det så får gubben göra det helt och hållet.
Har svårare att be om stallhjälp (gubben är dessutom allergisk mot hö och häst) eftersom det är just mina hästar, och mitt ansvar... men gissar att jag kommer att få be om det i alla fall framåt vintern här...

 

[lovehorses]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Jag gjorde ganska mycket själv när jag var gravid, tyckte det var skönt att få röra på sig men sambon fick bära vatten och andra tunga saker som jag inte klara. Om jag hade extra ont någon dag så fick an mocka också. Hade som tur var en tjej i stallet som hjälpte till mycket. Var där några dagar i veckan.
Jag tyckte som jag skrev tidigare att det var skönt att komma ut och röra på sig.

Gör så mycket du klarar av, kroppen är ju ändå van med att arbeta så du gör nog inge nytt för den.
Fick mitt barn i april och han är frisk....

 

[Tokmaja]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Ja fast det beror ju också på om man får ONT av sakerna!
Förra grav mådde jag toppen hela tiden, gick på promenad men hästarna sista dagarna innan han föddes osv utan problem, den här gången kom jag inte alls långt förrens just de sakerna började göra riktigt ont... så det är väl mer det också...

 

[mino]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Ja och när han är 85 blir han senil och du får mata honom och torka honom i rumpan... Ska du då gå med på det eller är det hans ansvar att ordna sitt eget liv?

Nä detta är ett dåligt samvete jag inte kan ta på allvar. En mentorsperson i mitt liv sa en gång väldigt klokt att man ska välja sina dåliga samveten med omsorg. Detta verkar vara ett sånt tillfälle då du bara ska tacka och ta emot, det lär komma tusen tillfällen om det inte redan gjort det när du får hjälpa honom. Ni är ju en familj!

 

[javill]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Jag hade i och för sig inga hästar när jag var gravid men, tyckte mig märka att omgivningen inte tyckte jag kunde göra något alls. Typ bära två liter mjölk i en kasse. Jag väntade ju tvillingar så alla väntade väl på att de skulle komma för tidigt. Men, i slutet togs all hjälp tacksamt emot. Då var det tufft att gå ut med hundarna själv och det orsakade en hel del sammandragningar. Ungarna brydde sig inte om det utan dök upp 3 dagar efter utsatt datum.

 

[ulda]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Inte ska du ha dåligt samvete heller... Det är ju därför det är så viktigt att välja rätt pappa till sitt barn...!

Tycker du är strong som orkar gå ut överhuvudtaget. Själv har jag nästan fullservice här hemma. Orkar inte ut genom dörren ens... Känner mig verkligen som en riktigt skröplig pensionär. I lördags var min man snäll och körde runt mig med bil bara för att jag ville se nåt annat än husets fyra (eh, 6 egentligen - funkishus ni vet...) väggar. Måste säga att jag verkligen beundrar min man och undrar om de flesta män verkligen skulle ställa upp så mycket som han - det är ju på vippen att man utnyttjar honom

 

[Jamtland]

Sv: Kom inte på någon rubrik

det är ju på vippen att man utnyttjar honom

Jo, gränsen är ju liksom hårfin.

Jag har egentligen inte dåligt samvete för att sambon hjälper mig med de tunga jobbena, utan känner nog mest frustration över att jag inte kan göra dom själv. Av just den anledningen vill jag ha ut ungen NU, vad gäller själva graviditeten så kan bebis gärna stanna där h*n är...

Jenny

 

[Blixtra]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Vi har skaffat städhjälp inne och det är nog det bästa jag någonsin gjort !!

Sedan hjälper sambon mig med det som är tungt, jag har vansinigt ont i ryggen och fogarna gör 0nt, framför allt från blygdbenet *AJ!!*. Min kuse går på lösdrift, och där kan jag stå och pulmocka i min egna takt, tycker att det är rätt skönt att göra såsanna saker, fast det gör lite ont. Men psyket ska ju ha sitt också, och jag bli rhyperirriterad av att titta på tv , vet int evarför det har nästan alltid varit så. Klarar en kvart, sedan hyperventilerar jag nästan, läser hellre eller pysslar med något.

Men städhjälpen inne, kan jag verkligen rekomendera, det är sååååå skönt!!

 

[ulda]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Precis, jag tyckte det var jättefrustrerande t ex när vi flyttade i somras och jag inte kunde hjälpa till. Jag har inget emot lite hårt jobb normalt. Vilket naturligtvis resulterade i att jag bar nån låda för mycket och fick jätteont i fogarna (tack och lov gick det över sen).

Däremot tar jag tacksamt emot allt just nu, speciellt såna där trista saker som avdukning, diskning osv... T o m matlagning, som jag normalt gillar, känns väldigt skönt att slippa nu. Jättejobbigt idag nu när mannen jobbar och jag måste laga mat själv (trots att det bara blir blodpudding känns det superbetungande).

 

[Jamtland]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Samnon är den som står för matlagningen här även i vanliga fall, jag diskar hellre än lagar mat... Och när han inte är hemma så tar jag till standardieten, fil och flingor!

När han var borta och jagade en hel vecka i början på september så skickade familjen hit min syster som matlagare... Kan inte förstå...

Jenny

 

[Jamtland]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Städhjälpen här är sambon. Jag har inte kunnat dammsuga sedan v 17, för det får jag ONT av. Så jag plockar och stökar och han tar golven. Fast det krävs lite övertalning och mutor innan han gör det...

Jenny

 

[ameo]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Svårt, jag vill ju klara mig själv, men blev nästan lite irriterad i helgen när det satt 4 friska personer, en som hjälpt mig rida, min man (som i o f inte är frisk men i alla fall såpass...) plus mina päron, utanför stallet meddans jag mockade, körde ut skottkärran, slängde ner hö, bar vatten osv... trots att de alla vet att jag får ont av det.
:smirk:
Visst det är mina hästar, men ibland känns det som att lite hjälp hade varit skönt att få...

Men snälla Tokis...
har du fortfarande int elärt dig att ffa karlar inte fattar "hintar"...
man måste BE dem om hjälp och specificera klart och ydligt vad de ska göra...

 

[Jossan]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Haha... Ja, det går inte bara att säga "hjälp till mer", för det förstår de inte.
Man måste vara tydlig, som i allt.
Min sambo jobbar heltid och jag går hemma med havandeskapspennning, så jag känner ändå att det är mitt ansvar att pyssla lite när han är borta. Det mesta går bra, men jag blir snabbt trött och vissa saker gör riktigt ont.
Lyckligtvis tycker han om att känna sig manlig och stark, och gör gärna de tunga sakerna, som att bära vatten i stallet och så (inte för att han är med så värst ofta). De andra tråkiga sysslorna är dock mindre spännande.



/Jossan

 

[havreflinga]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Min man är oerhört tacksam för att jag gör jobbet med att låta barnet växa i mig. Samtidigt känner han sig ibland frustrerad för att han inte kan avlasta mig på den punkten. Biologin är ju sådan. Men eftersom jag lånar ut min kropp till vårt gemensamma barn, då tycker han att han får försöka dra sitt strå till stacken genom att ta mer ansvar för det praktiska. Han vill ju oxå känna sig delaktig.

Fast om jag hade fått vara gud hade vi varit mer som pungdjuren, eller som fåglar, som turas om.

 

[sucka]

Sv: Kom inte på någon rubrik

Du tror inte att han tycker att det är mysigt att verkligen vara behövd? Du underlättar för honom genom att bära hans/ert barn