Kollega med blåtira

[Teilani]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade kanske inte nödvändigtvis frågat vad som hänt, beroende på hur väl jag kände personen vill jag inte verka påflugen, men jag hade sagt nåt för att uttrycka min sympati. Typ, det där kan inte ha varit skönt eller det där måste ha gjort ont.

 

[Kosmostanten]

Sv: Kollega med blåtira

Jag skulle definitivt reagera, fast kanske försöka vara lite mer finkänslig än "oj, vad har hänt?"
kanske mera i stil med "Aj, det där såg inget vidare ut, måste göra ont?" så man lämnar en öppning att berätta utan att tvinga sig på.

Tycker det är skrämmande att läsa att så många varit med om att ingen bryr sig

 

[Kosmostanten]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade kanske inte nödvändigtvis frågat vad som hänt, beroende på hur väl jag kände personen vill jag inte verka påflugen, men jag hade sagt nåt för att uttrycka min sympati. Typ, det där kan inte ha varit skönt eller det där måste ha gjort ont.

Samma tanke, samtidigt

 

[Rie]

Sv: Kollega med blåtira

När jag dök upp på dåvarande jobb svullen som en boxare i ansiktet så avstannade all aktivitet bland alla kollegor och ett unison "vad har du gjort?" ekade....
Tja, en 3månaders fölhov på näsan kan ge den effekten....

Det där hände lördag kväll (när vi tog in hästarna) och måndag var första jobbdagen. Jag satt i kassan och kundernas reaktioner var ju också ....intressanta....
De flesta kände jag ju och många tvärstannade i dörröppningen och ekade samma som kollegorna. Och de fick ju veta.
Sedan fanns det de som förskräckt sneglade på mig och på varandra men inte sade ett dyft.
Jag funderade på att sätta ett anslag bredvid mig med förklaring, men ingen hade troligen sett på det utan på mig.
Jag bad chefen om ledigt dagen efter och det fick jag. Mitt utseende den dagen blev rätt udda när svullnaden hade rasat ner en bit och jag var blå under ögonen.

Om jag såg något skulle jag nog fråga spontant om jag kände personen. Om det var en okänd så skulle nog frågan bli lite mer försiktig.

 

[tuaphua]

Sv: Kollega med blåtira

Jag reagerar faktiskt lite olika beroende på vem det är.

Jag själv tex får lätt blåmärken. Dessutom är jag ofta trött och då också klantig och slår mig.
Jag jobbar med hästar, en del inridningar och problemlösningar. Då kan man ibland få sig en touch, även om jag inte skadad mig "på riktigt" än.
Jag gillar också att antingen rida eller löpa offroad och rispar mig på träd etc.

Jag har alltså snudd på alltid blåmärken, rivmärken och sommartid även myggbett. För mig är det det normala. Så om något har ett litet blåmärke är det inte säkert jag ser det,

OM jag ser det frågar jag nog. I vissa fall vet jag att de är som mig. Och att jag kommer få höra en spännande story bakom blåmärket. Det är självvalt alltså..
Annat fall kan jag bli orolig och därför fråga.

Alla som känner mig vet att jag ofta är blåslagen. Och att det inte är pga en annan människa eller självskadebeteende. En vän var dock orolig att någon slog mig. Sen lärde hon känna mig.

 

[monster1]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade lätt frågat, det brukar jag göra. Men jag har känslan av att om någon blev misshandlad av sin partner så skulle den nog inte berätta det.

 

[Enya]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade lätt frågat, det brukar jag göra. Men jag har känslan av att om någon blev misshandlad av sin partner så skulle den nog inte berätta det.

Nej, men jag tror att om man frågar har man sett något som inte är ok, man ser på reaktionen när man frågar och man kan ibland höra på svaret huruvida personen ljuger elelr det ligger något bakom.

Man har uppmärksammat det, gläntat lite på en dörr till världen utanför misshandeln.

 

[Ramona]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade definitivt frågat vad som hänt. Jag är alldeles för nyfiken för att inte fråga.

 

[TinyWiny]

Sv: Kollega med blåtira

Jag hade och har frågat försiktigt om jag hade träffat en vän/bekant/kollega med skador och på samma gång frågat om jag kan hjälpa henom på något sätt. Jag hade och har inte frågat när andra hörde utan lite i skymundan så att det var större chans att personen faktiskt sa sanningen.

När jag kom in på akuten efter att min dåvarande sambo hade misshandlat mig så frågade ingen hur jag hade blivit skadad. Detta trots att jag bland annat hade märken efter fingrarna runt handlederna förutom de andra skadorna. Då är ändå sjukhuspersonal tvungna att anmäla om de misstänker att någon blir misshandlad av sin partner men det gjordes alltså inte. Läkaren frågade om jag hade ramlat nedför trappan och jag sa som det var men ändå ringde de inte efter polisen och det gjordes ingen anmälan. Nu gick jag ändå efter första slaget men jag hade ju lika gärna kunnat stanna och blivit ihjälslagen.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Kollega med blåtira

Jag tycker att du skulle vara ett klockrent exempel på att man måste fråga hur det står till för dig Uppenbarligen är det "någon" som prylar dig och det borde ju tas reda på istället för att så småningom beklaga dödsfallet, som kan råka komma om kvinnan de möter med liknande blåmärken faktiskt har fått dem av en man.

När dotterns pappa tog mig hårt i armen så fanns det märken efter alla fingrarna typ, typiskt blåmärke efter just att någon tagit för hårt. Men inte fick jag någon fråga på MVC när jag var där om vad jag gjort.

Det finns alldeles för få läkare som har utbildning i att se och dokumentera skador orsakade av olika våldssituationer, om fler blev mer upplysta så kanske man kan lyckas hitta fler kvinnor som blir misshandlade.

Jag hade gärna fått frågan. Inte för egen del eftersom mina skador antingen är självförvållade (genom hästar eller frivilligt brottande) eller kommer från jobbet. Men kan en sån fråga väcka en tanke hos någon som får stryk hemma så är det värt det.

Blåmärken med handavtryck har jag också haft någon gång. Väldigt fint placerat på utsidan av höger överarm fanns tumavtryck och de fyra andra fingrarnas avtryck på andra sidan. Nu var just detta en kollegas handavtryck från en övning men det kan ju ingen annan veta.

Jag ska till läkaren igen om knappt två veckor så kan lämna ny rapport då. (Japp, jag utgår från att jag har blåmärken även då!)