Knasig ofrivillig avsittning

[Oknytt]

Dressyrträning för ny tränare, nervös med hjärtat i halsgropen och puls på säkert 200. Överpiggt fullblod som vilat några dagar. Folk på läktaren. Första traven i vänster varv, rider lätt, fin form, häst mellan hand och skänkel. Kommer upp på långsidan, tar några travsteg till och plötsligt blir hästakräket "rädd" för något/någon på läktaren. Tvär sväng på ca 90 grader till vänster samtidigt som aset krummar/lättar på alla fyra/bockar (oklart vafan han gjorde för mig samt de på läktaren som bevittnat spektaklet). Tappar balansen men sitter mirakulöst nog kvar, tills det smarta jäkla djuret bränner av en minibock till så jag flyger över halsen på honom varpå han sänker huvudet ytterligare så jag kanar över öronen, drar med mig tränset, gör en perfekt kullerbytta och sätter mig på röven med tränset och tyglarna i handen. Började gapflabba.

 

[Iamia]

Det jag kommer på spontant: Skulle sitta upp. Häst gör ett hopp framåt just i samma ögonblick som jag elegant skulle svänga benet över ryggen. Hamnar (en väldigt kort stund) bakom sadeln istället. Häst tycker det är JÄTTEkonstigt och gör ett extra skutt typ upp och åt vänster så att jag åker av på andra sidan. (Höll av någon anledning kvar i tygeln och pajjade ett finger... )

 

[Poxz]

Tja...

Edit: Vi rev inte! Hindret stod kvar efteråt.

 

[Kilauea]

Visa bifogad fil 43681

Tja...

Edit: Vi rev inte! Hindret stod kvar efteråt.

Vilken mästerlig fotograf .

 

[Kilauea]

Den senaste hände förra våren, när jag och ponnyhästen skulle hoppa ett dike där det var lite trångt. Vi hade gjort det många gånger tidigare. Till vänster en träspång som cyklisterna har lagt dit och till höger träd. Utrymmet för mig och häst är väl max 2 meter i sidled mellan spång och träd. Ponnyhästen hoppar jättefint, och mitt i språnget inser jag att vi kom lite för långt mot träden för att mitt ben skulle få plats, ponnyn fick ju plats så för henne var det ju lugnt. Trädet träffar mitt smalben (det var ju en jädra tur att det inte var knät), jag glider av över rumpan på ponnyhästen och landar på baken, på typ det enda stenfria stället som finns i den skogen. Inga brutna ben, men det tog säkert 6 månader innan benhinnan var ok, och det gjorde jäkligt ont.

Aj, dom där jäkla träden som hästen lätt kommer förbi men man själv inte .

 

[Halcyon]

Hoppade en unghäst. Vi tränade bla att hoppa vattenmatta. Gjorde det i trav först och det jättefint tills vi kommer i galopp, då tar hon i för kung och fosterland i avstampet och kröker rygg skjuter mig ur sadeln men jag landar snett framför henne på fötterna med tyglarna i handen

Påminner om min första medryttarhäst en SWB sto i sina bästa år, hon var runt 18-19år. Dressyrhäst som gått msv b med ägaren en gång i tiden, så perfekt läromästare. Tänkte prova hoppa henne , lite småskutt givetvis med ägarens tillåtelse då hon inte gjort det på ett tag.
Så en dag i ridhuset hade jag med min mamma som la upp ett litet hinder på 20-30cm, enkelt att trava över eller iallafall var planen.
Så travar mot det lilla hindret i lagom och lugn trav, precis innan hindret känner jag hur hästen laddar och hon tar i för kung och fosterland, och hoppar 1m över. Jag var inte bered for av och landade snyggt vid sidan med tyglarna i nävarna, mamma garvade åt oss. Så sänkte hindret så var bara en bom mellan hinder stöden och vi travar på lugnt igen. Samma visa, laddar och hoppar 1m över, men jag landar mindre graciöst. Hon måste bara sett hinderstöden typ Hästen hade iallafall kul, kanske lite för mycket.
Vi beslöt att hålla endast till bommar på marken var lagom för gamla donnan

En avsittning som var frivllig men blev mer ofrivillig. Var på skolan (gymnasiet) efter en hopplektion och vi skrittade av ute i skogen, och då blir avsittningen vid stallet. Just på hoppingen var ett krav ska skyddsväst vilket är bra, bara jag lärde mig inte helt hur ska hoppa av med den (red inte med det innan jag började gymnasiet) . Så jag skulle hoppa av min favorit häst en fint SWB sto, och fastnar lite i sadeln då jag inte kommer tillräckligt långt ifrån den och drattar rätt ner på arslet. Hästen var mindre imponerad men klasskompisen satt och asgarvade på hästryggen brevid.

 

[Poxz]

Vilken mästerlig fotograf .

Gunnel Hedberg heter hon, var inhyrd av Tirk för dagen! Tar alltid jättefina bilder, men den här blev ju i en klass för sig.

 

[Cheraderama]

Hade väl ridit i ca två år och red en väldigt humoristisk haflingervalack som i början av varje lektion låtsades bli rädd för ett hinderskjul som stod vid sidan av ridbanan och som hästen hade sett vareviga dag i cirka fem års tid. Men man vet ju aldrig med hinderskjul, de kan ju plötsligt förvandlas till något helt annat? Hur som helst var det en bra anledning att bocka loss lite.
Den här dagen hade jag glömt min hjälm hemma, fick låna en som var lite för stor för mig, så när hästen började med sin sedvanliga rodeo åkte hjälmen ner över ögonen på mig så jag såg inte ett skit. Drog lite planlöst i tyglarna och försökte hålla mig kvar och få stopp på honom. Råkade styra honom mot en oxer på 110 cm som stod kvar efter att ridläraren hoppat sin häst innan. Precis innan hindret lyckades jag dra upp hjälmen så jag såg vart jag var på väg. Försöker förtvivlat göra halt och hästen tvärstannar precis innan, sedan hoppar den från stillastående (av pur förvåning, den trodde ju att jag medvetet styrt på hindret). Jag som knappt hoppat innan (men sett GP-hoppning på tv) ställer mig upp i stigbyglarna och lägger armarna om hästens hals. Gör något slags luftkullerbytta, fortfarande med armarna runt halsen men hamnar mitt i nyllet på honom, tappar taget i landningen och dimper ner på rygg. Han landar inte många cm från mitt huvud men lyckas hålla redan på hovarna så han inte trampar på mig utan lyckas skutta över.

Min ridlärare höll på att kissa på sig av skratt och gjorde livfulla imitationer av hästens förvånade min. "Alltså, den där j-a dåren på ryggen tycker vi ska HOPPA?!"
Resten av lektionen var hästen extremt lydig, lyhörd och följsam (vilket han inte alltid var annars). Han vågade väl inget annat

 

[crazyrabbitlady]

jag har gjort en sån där klassisk på ridskola för länge sen, ponnyerna stod på led och vi galopperade sen var och en runt ett varv en åt gången. Min ponny tyckte att det var dags för honom att springa iväg medan jag stod kvar i ridposition på spåret. Samma böj i knäna som stiglädrena var långa.

En gång för ca ett år sedan så sitter jag upp på ena medryttarhästen jag hade då, en snäll gammal märr som inte gör så mycket väsen av för sig. Vi börjar skritta runt lite, hon skyggar till minimalt men kombinationen inte ordentligt spänd sadelgjord och för mycket vikt i ena stigbygeln gjorde att jag långsamt, långsamt gled av ner på marken. Inga vittnen till det hela men hästen var väldigt söt när hon buffade mig lätt på handen som fortfarande höll tygeln och undrade vad jag egentligen höll på med. Hon rörde sig inte ett steg mellan skyggningen och att jag landade på marken. Jag vet att denna tråden inte skulle innehålla skador men en av de mer skrattretande aspekterna av den avramlingen var den lilla-lilla sträckning jag fick in en magmuskel som inte påverkade nåt annat än just ridningen men som gjorde att jag inte kunde rida vettigt på nästan två veckor.

 

[Sel]

Jag var duktigt bakfull en morgon, hade hästen på lösdrift inte långt ifrån huset så jag drog bara på mig ett par byxor och en T-shirt och travade ned för att fodra och klappa lite typ. Visade sig att dottern till stallkompisen var där och hon ville så gärna, så gärna rida ut en sväng med sällskap, och jag som verkligen hade världens urbussigaste häst tänkte att okejdå, låt gå. Det gör sig ju gott att komma ut en stund.
Jag hade typ sandaler på så det fick bli barbacka, jag red mest barbacka ändå... körhästen liksom. Grejen var att förutom olämpliga skor hade jag inte heller någon BH på och jag har rätt duktig byst så jag fick rida med enhandsfattning och hålla brösten på plats med den andra.
Det gick alldeles utmärkt tills vi joggade på längsmed en skogsstig och pålle, glad i hågen sådär på morgonkvisten fick för sig att ta ett litet skutt över ett traktorspår. Så med pattar och tyglar i hand, med sandaler på fötterna och kanske inte i bästa dagsform blev jag vackert kvar på ena sidan av traktorspåret när hästen landade på den andra!
Det var så dråpligt och så dumt. Enda gången jag någonsin föll av den hästen, och jag lärde mig väl att man inte ska underskatta fräsh knopp och rätt utrustning trots att pålle är gudasnäll.