Knasig ofrivillig avsittning

[PetiteFrancaise]

Jag trillade av en stillastående shetlandsponny en gång när jag var typ 8. Vi hade terminsavslutning på ridskolan med lite gymkhana, på en väldigt blöt utebana. Ponnyn stod snällt still och jag skulle sitta av, och på nåt sätt lyckades jag RAMLA av istället och landade rakt i en vattenpöl. Jag landade raklång så hela jag blev dyngsur. Men det var mest roligt, alla skrattade Det var första gången jag ramlade av en häst också så det kändes lite stort för lilla mig. Att hästen stod still och att jag liksom gled av hade ingen betydelse, jag hade ändå ramlat av fair and square tyckte jag. Konstiga saker man var stolt över på den tiden.

 

[PetiteFrancaise]

Jag trillade av en stillastående shetlandsponny en gång när jag var typ 8. Vi hade terminsavslutning på ridskolan med lite gymkhana, på en väldigt blöt utebana. Ponnyn stod snällt still och jag skulle sitta av, och på nåt sätt lyckades jag RAMLA av istället och landade rakt i en vattenpöl. Jag landade raklång så hela jag blev dyngsur. Men det var mest roligt, alla skrattade Det var första gången jag ramlade av en häst också så det kändes lite stort för lilla mig. Att hästen stod still hade ingen betydelse, jag hade ändå ramlat av fair and square tyckte jag. Konstiga saker man var stolt över på den tiden.

 

[Karoliten]

Hoppade en unghäst. Vi tränade bla att hoppa vattenmatta. Gjorde det i trav först och det jättefint tills vi kommer i galopp, då tar hon i för kung och fosterland i avstampet och kröker rygg skjuter mig ur sadeln men jag landar snett framför henne på fötterna med tyglarna i handen

 

[Mumfie]

Ingen avramling, men roligt minne
Skulle "hoppa" (typ 30 cm) med en unghäst som nog inte sett så mycket bommar förut, vilket jag inte visste eftersom jag var ny i det stallet. Första gången jag kommer emot det så slänger sig hästen åt sidan i sista sekund, så jag hängde halvvägs ner till marken men lyckades kravla mig upp. Sen kommer vi igen och den här gången hoppar hästen, men extremt stort. Jag landar framför sadeln, med ett ben på varje sida om halsen på hästen. Hästen har öronen spetsade rakt framåt och är jätteglad/stolt att den tog sig över det stora monster-hindret, så den travar glatt iväg i ett friskt tempo med nacken lite lagom sänkt (jag sitter ju där) och öronen verkligen spikade framåt. Jag skrattade så mycket att jag höll på att ramla av samtidigt som jag "skumpade runt" på halsen. Önskar att någon hade filmat, såg så kul ut när hästen travade iväg så stolt över sin bedrift

 

[Lager]

Regnig och lerig höst. Häst skrittar på lång tygel och jag sjunger i godan ro på vägen hem, hästen får syn på en ekorre, kastar sig bakåt och åt sidan. Jag lyckas hänga med runt men han får sån fart att så jag far över halsen på honom ändå och dyker ned i diket på andra sidan vägen. Genomblöt och geggig fick jag kravla upp och få tag på hästen som dragit iväg några tiotal meter innan han sansade sig.

Sommar. Galopperar på Ponnyn som drar igång med några bocksprång. Åker över huvudet på honom, ned i en brant slänt bredvid vägen och rullar en bra bit ned innan jag fastnar i ett träd och sätter stopp. Blev mer blåslagen av den där rullturen än av själva avramlingen. Elak vän skrattar gott åt mig, och även mina glasögon som vek sig på mitten och trycktes ihop till en liten boll.

Häst igen. Vinter. Ska sitta upp på stallplanen och har uppsittningspallen som är en liten plastback från IKEA. Det är isigt och när jag ställer mig på den så far pallen iväg in under hästen tillsammans med mig, pallen slår i ladugårdsväggen på andra sidan och jag ligger under hästen som blir rädd med klokt höll koll på alla sina hovar så jag kunde komma ut oskadd.

Rider i skogen på Häst som är lite ovillig och uppjagad över kossorna i hagen bredvid vägen. Han beslutar sig för att vägra gå och börja backa, fortsätter ned i diket och lyckas backa rakt in i kornas elstängsel - får en kyss i ändan och kastar sig fram givetvis vilket jag inte var beredd på och åkte av bakåt ned landsvägen med ett smack.

Väldigt många av mina avramlingar har varit rätt dumma grejer, typ sitta på halvlång tygel utan stigbyglar och slappa ute - hästen ser nåt och far iväg. En hel del är sånt som faktiskt kunde åtgärdats med lite basic säkerhetstänk.

 

[mackan]

Vilken rolig tråd

Jag har ramlat av väldigt sparsamt genom alla år med ponnyer och stora hästar av olika karaktär/temperament osv. Rent generellt har jag bra balans och alltid ridit ponnyer och hästar som är åt det hetare hållet och snabba i reaktionerna . Så kanske har jag ”fått in det i blodet” eller så är det en kombo med det och nån annan grundbalans - ingen aning

Jag ramlade av min nyinköpta 4 åring i skritt på en vall, där vi skrittade avslappnat på längre tygel i serpentiner mellan ensilagebalar.
Det var en ren miljöträning samt lite kombo med grundhjälper i syfte då nämda 4 åring var endast basic grundriden.
Vid en sväng runt silagebal så gick hästen så nära att rumpan tog i balen och han knixade till i stor reaktion för att sedan landa lugnt i backen.
Tappade balansen och åkte av, väldigt mjukt och utan dramatik. . Min snälla 4 åring stannade och undrade olyckligt varför matte ramlat .

 

[Unafraid]

Jag red en pigg och glad kallblodstravare. Det är vinter. Vi möter några snygga brudar (tyckte alltså kallblodet). Han tar ett steg åt höger, för att kolla in tjejerna ordentligt. Det råkar dock vara ett dike där, så vi tippar omkull. Jag ligger i djup pudersnö och sprattlar och försöker komma upp igen.. kallblodet stod redan på vägen och såg förvånad ut

 

[Islandshästryttare]

Jag red stor häst för ett tag sen och är mer van vid islandshästarna nu. Red en häst på över 180 i mankhöjd och glömde helt enkelt bort när jag satt av hur långt det var till marken. Så jag liksom bara släppte i tron att jag var nere på marken men det var väl ca 40 cm kvar (jag brukar rida islandshäst på lite under 140 i mankhöjd) och jag dråsade ihop i en snygg hög bredvid hästen. Hästen vände på huvudet och tittade på mig och såg ut som vad sysslar du med ungefär. Även ridsällskapet såg lite förvånad ut och undrade om jag mådde bra.

Sen har man väl gjort de klassiska som barn när någon har tagit i lite för mycket när de kastat upp en på en större häst och någon gång har jag inte lyckats få över benet över hästen när jag suttit upp och ramlat rakt bakåt och ner på marken med foten fortfarande i stigbygeln. Man undrar hur man lyckas alltså?

 

[Krystalline]

Så jag liksom bara släppte i tron att jag var nere på marken men det var väl ca 40 cm kvar

Jag har gjort det motsatta - van att rida stoooora hästar, red plötsligt på en c-ponny. När jag satt av kom marken så fort att jag liksom inte kalibrerat rätt inför landningen... plums!

 

[WSLPZF]

Alltså den här tråden... minnena bara trillar in! Jag hade en lätt panikartad upplevelse som tonåring då jag fått äran att rida ridlärarens häst och vi galopperade i skogen. Hon skyggade för något, skuttade därmed av stigen och tja, där stod en björk. Som hon med andra ord galopperade rakt in i, med pannan före. Hästen fällde sig själv och det tog ett antal panikslagna minuter innan det gick upp för mig att hon klarat sig fint och att jag tydligen befann mig på marken! Jag trodde jag skulle få gå hem till stallet med ett tomt träns typ, men allt gick bra.

Som ännu yngre blev jag inbjuden av en kompis att rida hennes jättestora svenska varmblod, barbacka på grund av något skav. Hon red en annan häst och jag höll i mig bäst jag kunde ute i skogen i den stora studsiga traven. Vi kom till en lång brant backe som jag inte ville rida upp för. "Du kan stanna här medan jag rider upp", säger kompisen. Jo, för hästar är väl inte flockdjur!

Så klart sätter stora hästen av efter kompisen uppför backen, och jag gled längre och längre bak... Han måste ha haft långa tyglar, för när jag till sist slurpade av över svansen höll jag kvar i dem på något sätt, och lyckades hala mig framåt mot hans huvud springande bredvid honom, och fick honom att stanna till sist. När jag tittar upp, högst förgrymmad, sitter min kompis på sin häst högst upp i backen och skrattar så hon gråter. Och jag kan väl inte klandra henne för det egentligen.

 

[Kilauea]

Skada och skada.... skulle upp på dåvarande medryttarhästen barbacka. Tog i, han rörde sig lite, jag gled fint av - rakt ner i brännässlor som fanns under. Behöver jag säga att det var en varm sommardag och jag hade kortärmad tröja .

 

[Myzan87]

Det fanns en grusväg vid ett utav stallen jag stått vid, som ledde in till gamla militärförråd. Det var typ som en vändplats (tänk triangel med skog i mitten) där inne och passade fint att trava och galoppera runt förråden. En kompis och jag skulle ta den klassiska ”sista galoppen nu när det gått så bra”. Halva varvet går riktigt bra och sedan sätter hennes travare en sådan jäkla fart när hon vänder upp mot stallet och jag hinner bara tänka att vilken fart han fick. Håller in min ponny och travar dit vägen viker av för att kolla var de blev av och hittar henne liggandes med henen upp mår träden. Hon hade gjort en kullerbytta i luften. Kollade så hon var okej, vilket hon otroligt nog var med tanke på att det fanns stubbar och sånt, och sen sa jag ”förlåt men det ser så jäkla roligt ut!” Och fnissade lite. Sen var det bara att gå och leta efter hästen...

 

[Soffan74]

Min gammeltant (fbl på 148), gillade att bocka i nedförsbackar, men bara när man red barbacka...

 

[tanten]

Min första var en nordis som antagligen varit på trav innan. (Okänd bakgrund) Jag fick henne i födelsedagspresent när jag fyllde 13.

Den drog iväg såfort man fått på grejorna. Så jag skötte den fastbunden i logväggen. Sadlade, satte grimman runt halsen och tränsade. Grimman knäppte jag av från ryggen.

En dag glömde jag att dra sadelgjorden. Vi for iväg i ett par hundra meter ut på gärdet och när vi kom till det stora diket saktade hon av och då snurrade sadeln och jag hamnade under henne och tittade upp på sadeln. Hästen var snynnerligen snopen.

Lika snopen var hon den gången hon kom före mig ut genom dörren och glatt satte iväg längs byvägen. I bara grimma, utan sadel och träns. Grannarna berättade att hon kommit i glad fart och sedan tvärnitat och vilset sett sig omkring. Hon hade ju tappat bort mig.

 

[TeamLundVer]

Ingen rolig avramling i sig men galopperade på stubben varpå hästen snubblar och landar på knä. Jag fortsätter framåt och hade klarat mig galant om jag inte tvunget hade satt handen i marken, vinklat in armbågen så att underarmen hamnade som ett stag mellan marken och mina revben .

Samma häst hade en tendens att börja gå ner till paddocken medan man hoppade upp. Bara det att hon var lite väl på G en dag och inte skrittade ner mot paddocken utan flög iväg som galoppörerna gör när de öppnar starboxarna. Jag, som då hade högerbenet rakt ovanför sadeln blev snällt lämnad bakom. Hästen bara försvann liksom

 

[Miedo]

Min oplanerade avsittning som sett mest korkad ut är nog när jag suttit upp lite slarvigt från pall. Och hästen (...ponnyn) lugnt skrittar iväg lite för tidigt med mig halvt uppkravlad, hängande på sidan med ett halvt ben över ryggen och desperat tag om halsen. Kämpar med att hålla mig kvar och rädda situationen i 10-15 m innan jag dunsar ner och min ponny stannar och undrar vad det är för fel på mig..?
Det har hänt flera ggr, men efter första gången har jag lärt mig att släppa tidigare/mer kontrollerat så jag kommer ner på fötter. Har även lyckats med ungefär detsamma vid avsittning då jag glömt lyfta benet över bakvalvet. Jag rätt klumpig och är generellt imponerad över att jag inte ramlar oftare än jag gör Ser min personlighet som bra miljöträning för ponnyn

 

[parellikusken]

Var ute och gick med förra hästen och skulle bara hoppa upp barbacka för att ta oss över en å så jag slapp bli blöt.
Slutade med att jag ramlade på andra sidan hästen medan han stöd still. Jag ramlade i bäcken och blev liggande där i väntan på en stallkompis som kunde fånga in hästen och ambulans som kunde hämta mig.
Hade brutit ska fotleden och nästan haft av ledbandet på andra.

Inte jättekul att gå med gips i åtta veckor när folk frågar vad som hänt, det var lugnt med de som nöjde sig med svaret att jag ramlat av hästen. Värre var det när de frågade hur jag ramlat av.. Pinsam sommar.

 

[tara]

”Don’t text and ride”. Red snäll, snäll häst och fick ett sms jag skulle besvara. Oups så låg jag på marken och hästen var livrädd för något grässtrå eller något.

 

[Diabetikern]

Jag har en som jag är rätt förbryllad av än idag.

Vi hann komma igenom startsignalen och ta hinder nummer 1-3 mellan 3:an och 4:an med långt avstånd gör min häst en luten stopp (typ tvärnit )och tar ett kliv åt sidan så jag ställer mig bredvid hästen. Mitt emellan hindren hur lugnt som helst. Dmarna skrattade när de frågade om det gick bra och det var ju ett snöpligt avslut

Har säkert massor fler men just denna är fortfarande färsk i minnet.

 

[Kjerulfia]

Den senaste hände förra våren, när jag och ponnyhästen skulle hoppa ett dike där det var lite trångt. Vi hade gjort det många gånger tidigare. Till vänster en träspång som cyklisterna har lagt dit och till höger träd. Utrymmet för mig och häst är väl max 2 meter i sidled mellan spång och träd. Ponnyhästen hoppar jättefint, och mitt i språnget inser jag att vi kom lite för långt mot träden för att mitt ben skulle få plats, ponnyn fick ju plats så för henne var det ju lugnt. Trädet träffar mitt smalben (det var ju en jädra tur att det inte var knät), jag glider av över rumpan på ponnyhästen och landar på baken, på typ det enda stenfria stället som finns i den skogen. Inga brutna ben, men det tog säkert 6 månader innan benhinnan var ok, och det gjorde jäkligt ont.