klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

[Sandrea]

Hej! Här skriver jag nu ett ganska långt inlägg som kanske är lite rörigt. Om någon orkar ta sig igenom det så uppskattar jag dennes insats.

Jag är en tjej på 24 år som egentligen är väldigt glad, tycker om mig själv och njuter av livet. Ändå har jag nästlat in mig i någon slags ätstörning.

Jag kan inte säga exakt när det började, men det har väl varit mest regelbundet det senaste året. Och mer det senaste halvåret än tidigare.

Problemet är att om jag är lite stressad eller trött blir jag sugen på något - ofta kan det vara saker som godis och kakor men det kan lika gärna vara väldigt mycket frukt eller mat. Ofta kan det börja med att jag äter mycket mat och sedan mycket frukt - frukt är okej, det får jag äta hur mycket jag vill kan jag tänka. Men när jag ätit sådär mycket så känns det som att jag lika gärna kan sluka "onyttigheter" och då kan det bli att det bara blir mer och mer och mer. Det går fort också! Jag har ju aldrig tagit tid men säkert kan jag få i mig två portioner mat, fem-tio frukter, tio småkakor och 3-4 hekto godis (ja, jag gissar ganska friskt nu...) på under en timmes tid. Jag mår väldigt dåligt efteråt, får ont i kroppen och mår illa. Jag känner ju att jag gör min stackars kropp illa... Jag får dåligt samvete efteråt och blir också lite rädd att jag ska börja gå upp alltför mycket i vikt. Det känns också så sjukt att jag har det här problemet - jag som har både vänner och familj som älskar mig, kan och klarar av mycket och ja borde vara väldigt stark och hel.

Det är dessutom emot min egen känsla av vad som är rätt och fel när jag exempelvis köper godis - jag vill helst göra miljösmarta val och att stötta godisindustrin känns inte så miljösmart.

Jag tänkte i våras att om det skulle hända att jag fick en sådan här hetsätningsattack en gång till så skulle jag söka hjälp. Nu har det hänt flera gånger och jag har fortfarande inte sökt hjälp.

Är det någon som har erfarenhet och tips eller råd att ge? Eller någon som befinner sig i liknande situation.

Det verkar så himla konstigt om en frisk, glad, någorlunda vältränad person som jag ska komma och få behandling... För vad ska behandlas egentligen? Det finns ju som inget bakomliggande problem...

(Anledningen till att jag vänder mig till forumet här på bukefalos är att jag läste mycket klokt och bra här när jag var yngre.)

 

[Kilauea]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Hur är det om du beslutar att inte köpa godis? Kan du hålla det då?
Det låter ju onekligen som om du har problem och jag tror inte man ska tveka att söka hjälp, börja med din VC så kan de säkert slussa vidare.

 

[cikoria]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Tycker absolut du ska ta hjäp , känner igen mig själv med dessa panikfrossande på onyttig mat mycket sötsaker godis frukt mm även mat när man vet att man är mätt.
Sedan när mättnadskännslan kommer mår man förskräckligt dåligt.
Jag har också funderat på att söka hjälp

 

[Sandrea]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Tack för svar!

Jaa... Alltså jag har ju bestämt mig vid vissa tillfällen för att låta bli att köpa godis men då har jag kanske diverse bakingredienser hemma som jag snor ihop något med. Så då har jag tänkt att det ändå är bättre att jag köper något och nöjer mig med det. Fast då nöjer jag mig ju inte med det ändå...

Jag har i och för sig funderat på att bara handla det som är vettigt att äta på en dag så att jag inte KAN tokäta. Blir lite bökigt men det skulle kanske fungera.

 

[Sandrea]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Tack för ditt svar också! Det känns lite bakvänt att säga såhär - jag önskar ju inte att någon annan ska ha problem - men det känns skönt att inte vara själv i världen om att ha ett sådant här problem!

Det är så himla knepigt det här tycker jag.
När jag råkar ut för de är "attackerna" så känner jag ofta efter ett tag att "nej, jag vill inte äta något mer nu men det går inte att sluta.
Det blir som en tvångshandling.

Det vettigaste är kanske att ta hjälp av någon ändå. Det blir ju tokigt om det eskalerar ännu mera.

 

[Koltrast]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Hur äter du i grunden? Försöker du kompensera dina hetsätningar genom att hålla igen övriga måltider? Äter du oregelbundet och går det lång tid mellan måltiderna? Äter du för små eller ofullständiga måltider? Eller fjäskar du för blodsockret och är mån om att hålla det på en jämn nivå? Ser du till att aldrig bli för hungrig?

All ätstörningsvård grundar sig på att först och främst stabilisera ätandet och se till att patienten äter regelbundna, fullständiga måltider. Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och eventuellt ett kvällsmål. Om du vill börja försöka göra något på egen hand är detta en vettig ände att börja i. Hetsäter du försöker du att ändå fortsätta följa din måltidsplan och försöker att inte se det som en förlust. Ett tips är att också börja vara noga med att verkligen tugga din mat, även det du hetsäter. Inte så att du måste snöa in på ett visst antal tuggningar, men du försöker att inte svälja halvtuggad mat och försöker låta alla måltider ta tid.

Ett bra boktips är Mattillåtet av Gisela van der Ster.

Oavsett om du söker hjälp nu direkt(vilket jag tycker kan vara klokt) eller väljer att vänta är ovanstående sådant du vinner på att börja med omedelbart.

 

[Sofie_B]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Jag har varit precis där du är och har kommit ur det, utan hjälp. Det går, det gäller bara att hitta rätt verktyg (och då går det snabbt!).

Jag var precis där du var - glad, älskade mitt liv, hade fantastiska människor runtomkring mig, jobbade med det jag ville, tränade och mådde liksom bra. Men, det har jag inte alltid gjort och till slut kom det ifatt mig. Blixten slog ner när jag under en promenad lyssnade på en podcast och fick höra att grunden till att de flesta hamnar i ett destruktivt ätbeetende (känsloätande) är att man tröstar sig med mat (eller alkohol, droger etc.) då man någon gång under livet har insett att det inte är lönt att vädra sina känslor, att man ändå inte blir tagen på allvar.

Jag har växt upp med både alkoholmissbruk i familjen och ett väldigt destruktivt förhållande. Båda dessa relationer bröt ner mig totalt och jag kände att mina känslor och hur jag upplevde situationer inte var värt något, jag fick ändå bara höra att jag överdrev och inbillade mig.

Så även om mitt liv under den här perioden var bättre så insåg jag att det här var något som berodde på hur mitt liv varit för länge sedan.

Så jag tittade lite nyktert på mitt liv och valde ut ett få par människor som jag numer pratar med direkt när jag känner mig trött, ledsen, arg, stressad. Människor som tar mig på allvar, som bekräftar mina känslor och som vet om att jag förut tröstade mig med mat. Jag berättade även vad jag gjorde när jag tröståt (tidigare skämdes jag och försökte dölja det för min omgivning), vilket avdramatiserade det hela.

För mig handlade det ofta om att jag var ledsen - åt något jag inte "skulle" - blev ännu mer ledsen på mig själv - åt ännu mer för att inte behöva tänka på det - blev ännu mer ledsen och så var jag inne i en riktigt ond spiral.

Under denna period bantade jag också rätt hårt, vilket säkert spädde på min kropps "sug" efter snabba kalorier.

Idag har jag bestämt mig för att aldrig någonsin bli besviken på mig själv över vad jag har ätit. Herregud vilken löjlig sak att lägga så mycket energi på! Jag har också beslutat mig för att aldrig, aldrig trösta mig med mat igen, vilket jag nu har hållit i snart två år.

En massa styrkekramar till dig! Det här blev långt och säkert lite svamligt, men det är svårt att förklara exakt. Jag tycker dock att du ska passa dig för att kalla det här en ätstörning. Det kan vara skönt att "gömma" sig bakom en diagnos och bara "komma ut" som ätstörd - men sanningen är att det inte är maten som är ditt problem. Ditt problem är att du inte har någon bättre ventil när livet blir jobbigt. Så ska du söka hjälp, sök hjälp för det! Och sålla ordentligt bland nära och kära när det gäller vilka du ventilerar med. Alla är inte bra på att lyssna och stötta - det innebär inte att dom inte är fantastiska människor och jättebra för dig att ha i ditt liv, men det är kanske inte dom du ska ventilera dina djupaste känslor med. Så var det för mig i alla fall!

 

[Sandrea]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Tack för vidare svar!

Sant, det är nog fel att kalla det ätstörning - även om det är ett tokigt/stört beteende. Känsloätande är nog riktigare. Är nog bättre att kalla det så i huvudet också - känslor är ändå något som man kan lära sig att kontrollera ganska bra.

Jag tackar och bockar igen för svaren och tar med mig dem. Kanske väljer jag att anförtro mig åt någon vän jag litar på men jag får se, tycker oftast att det är obehagligt att prata om känsliga saker. Hur som helst så kan jag nog lyckas bli av med detta problem ändå.

Lycka till med allt.

 

[Sofie_B]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Kanske väljer jag att anförtro mig åt någon vän jag litar på men jag får se, tycker oftast att det är obehagligt att prata om känsliga saker.

Då är jag ganska säker på att du har svaret där. Jag tror att det allra bästa är att du vågar börja prata, men ett steg på vägen kanske kan vara att hitta en lite mindre destruktiv ventil? Kanske en hobby, en ny träningsform att unna sig en massage eller något? Något som får dig att tänka på annat, som gör dig glad och gärna låter dig göra av med lite energi.

Min erfarenhet är att det där mer att bara bestämma sig, att äta lite osv är dömt att misslyckas. Det är så lätt att säga för dom som inte varit där. Idag kan jag också bestämma mig, bara äta lite etc. Men när jag känsloåt gick inte det och ju mer jag bestämde mig innan desto mer misslyckad kände jag mig efteråt.

Ja, ett ätstört beteende är det definitivt. Det hade jag också. Men eftersom det aldrig var maten i sig som var problemet så är jag glad att det "bara" var maten som blev min "drug of choice". Jag har sett dom som väljer både droger och alkohol på nära håll och det får ofta mycket värre konsekvenser.

Lycka till och jag finns både här och på pm om du vill prata. Jag blir så engagerad och vill så gärna hjälpa. Jag vet hur jobbigt det är när man är inne i den där karusellen och hur sköööönt det är på andra sidan.

 

[Sandrea]

Sv: klara av själv eller söka hjälp - hetsätningsproblem

Tack! Det värmer när andra människor verkligen vill hjälpa en.

Det var lite roligt det där du sa om andra ventiler... för just massage är något jag tänkt på att jag kanske skulle kunna använda. Jag gick själv en massagekurs i vintras och ökade på med en triggerpunktskurs i helgen och jag mår väldigt bra när jag får massage själv också.

Hm, jo, det kan vara en möjlighet att problemet bottnar i att jag har svårt att prata om känsliga saker. Eller om något är jobbigt. Fast jag har lyckligtvis inte någon mörk erfarenhet motsvarande allvaret i att en närstående missbrukar droger eller alkohol t.ex.

Mycket möjligt att jag PM:ar.

Tack och god natt.
¨